Jag har bott i min lägenhete i fem år.

Tiden går. Under de här åren har jag haft en sorts insynsskyddad tillvaro för ägaren till den enda lägenhet som skulle kunna ha sikt in till mig har endast varit hemma några få gånger på de här åren. Nu är lägenheten såld och min tillvaro annorlunda. Jag tycker att personen som bor där nu jämt spanar på mig – det gör han med all säkerhet inte, men det känns ovant för mig.

Därför har jag ändrat plats i soffan.

Den hade jag ju ändå bestämt mig för att dumpa och köpa en ny, det är bara det att jag gärna vill ha en kaffemaskin och nya golv och jag måste välja. Ok, jag kunde ta mina sparpengar, jag kunde låna i banken, jag kunde nyttja mina krediter – men det vill jag inte. Dessutom funderar jag på att gå på kurs i sommar.

För att inte tala om att jag vill cykla Skåne runt.

Det handlar om pengar, precis som vanligt. Ibland tycker jag att det bara är jag som aldrig kan köpa det jag vill ha, det känns som om mina kollegor har bilar, hus, åker på semester, köper teknikprylar och aldrig har problem att få pengarna att räcka till. Å andra sidan sparar jag en hel del, jag tycker att det är bra att ta 20 procent av min nettolön och trycka in på banken varje månad.

Nåja. I dag blåser det och är mulet.

Jag tror det är regn på väg. Det var tänkt att jag skulle cykla till mina föräldrar och städa samt kupa (min egna) potatisen, men det får bli på söndag istället. Det finns ingen kraft i mig att trampa iväg på det här vädret. När ska solen och värmen komma och när faen ska det sluta blåsa? I övrigt tycker jag det blåser i livet också.

Först var det en seg och lång förkylning, efter det stressade jag för dopet och nu är det den jäkla blåsten.

I går var jag ledsen igen, för allt och inget. Tidigare i livet har jag aldrig haft några kriser men det känns som om jag varit där de senaste månaderna med en känsla av att livet är innehållslöst, att jag är utanför och en känsla av värdelöshet. Jag hoppas det försvinner snart och gärna med värmen och solen.

Fast jag läser.

Det är en bra del i mitt liv. I går läste jag ut Anne Cleeves första bok om Jimmy Perez och i dag har jag börjat på den tredje. Jo…på tal om pengar så funderar jag på att gå en sommarkurs, det finns en skrivarretreat för dryga tvåtusen kronor, den går i Molkom och det ingår helpension. Jag skulle kunna få resan för femhundra och sedan några hundralappar i fickpeng. Det skulle vara roligt. Fast då minskar kassan till nya golv, nytt sängöverkast, kaffemaskin och annat jag önskar mig.

Dessutom har jag tappat lusten att skriva en bok.

Nu vidare i dagen, fötterna är mjuka efter ett fotbad och efter duschen ska jag baka – tror jag. Hur som haver är jag ledig.

Ibland på våren och sommaren.

Känner jag mig ensam på riktigt och i dag funderade jag på om jag skrämt bort de som jag skulle kunnat umgås med. Fast det är väl som med förhållande, jag skulle gärna vilja men är för bekväm för att ge upp mitt egoistiska liv. En del av mina bekanta umgås bara i par och jag blir hembjuden när mannen är borta, en del umgås bara två väninnor i taget medan en del – ja, antagligen har jag skrämt bort dem. Jag hade mått bättre om jag haft en kolonilott eller ett hus.

Å andra sidan är jag för bekvämr för det också.

Inte lat, för jag hade älskat att ha och göra utan bekväm med pengar. Jag har ingen bil, en billig lägenhet, inget hus och inta stora utgifter. Skulle jag skaffa mig ett hus och leva som jag gör nu hade jag varit tvungen att sälja lägenheten. Det vill jag inte.

Istället äter jag lite godis mellan tvättstugevarven.

Och läser Anne Cleevs första bok, där huvudpersonen träffar sin livs kärlek – fast det vet han inte, men jag vet för jag har redan läst den sista av de fyra böckerna om kriminalaren Jimmy Perez.

Tjingeling!

När jag tog en promenad i förrgår.

Såg jag tre barn och deras mamma vid lekplatsen nere vid sjön, jag tänkte be att få ta en bild men det blev bara lite småprat. Tre barn i ”tåg” nerför en rutchkana måste ju bli en toppenbild. Nåja, i dag blir det en bild på mig själv istället – inga nya kläder och inget speciellt otufit, tvärtom är det så här jag gärna gå omkring här hemma. Bara gammalt, mjukt och skönt. Jag vill bara ha en bild på människor då och då och i dag blev det en bild på mig själv.

Jag har hela dagen ledigt.

Kaffet smakar gudomligt, på radion spelas Lundells ”Kärleken förde oss samman” och jag har tvättstugan i eftermiddag. Jag är slösaktig när det gäller handdukar. En ren och mjuktumlad frottehandduk förhöjer känslan efter en dusch och på de mindre handdukarna brukar jag  lägga olivtvålar  för att jag ska känna den doften när jag använder dem.

Ovanpå det har jag en liten tvättkorg.

Dessutom är jag noga när jag tvättar och därför blir det flera maskiner som sällan är fullmatade. Tyvärr. Jag är noga med miljön förutom när det gäller att tvätta. På tal om miljön är jag nyfiken på egen kompost, jag tänkte jag skulle beställa en maskkompost från Växjö Miljöeko att ha under diskbänken, börjar det lukta får jag väl flytta ut den på balkongen. Den i trä tar cirka 4 dl avfall om dagen.  

Nu ska jag vidare i dagen.

När jag somnade strålade solen.

Nu är det genomgrått och det blåser men jag mår bra. Trots det längtar jag tills det blir lite mer sol och värme – ja, jag längtar till cykelväder helt enkelt. Kaffestunden är över, jag har duschat och nu väntar lite småpyssel.

I går läste jag ut Peter James bok ”Den enes död”.

Det bjöd på en hel del skratt, klyschorna haglade  hela boken igenom. Det var något jag kände igen i handlingen och jag undrar om inte någon av hans böcker har blivit filmade? Kristin, har du en aning om det?

”Hon hade axellångt blont hår, ett attraktivt ansikte och var som vanligt manligt klädd. I dag bar hon en blå, kritstrecksrandig kavaj och en nystruken vit blus. På de flesta andra kvinnor hade det sett ganska lesbiskt ut, men på henne var det affärsmässigt och fortfarande feminint.”

Det fanns en del att skratta åt, vad sägs om detta?

”Ett par minuter senare kom Henry Butler tillbaka med en bullig flaska i famnen. ”Det här är en riktigt förförisk Krug. En kvinna behöver bara smutta på den för att trosorna ska falla till marken.”"

Eller vad sägs om det här?

”‘Damer, akta er för dry martini, drick aldrig mer än två. Därför om ni dricker tre hamnar ni under bordet – och om ni dricker fyra hamnar ni under värden”.’

Ja, och så kommentarer om hur en kvinna ser ut – Gud hjälpe att hon inte gör sig själv feminin.

”Trots sin örnnäsa hade hon ett vackert ansikte, men nästan som om  hon avsiktligt ville avskräcka eventuella beundrare, envisades hon med att ha håret uppsatt i en tantig knut i nacken, bära ett par föga smickrande glasögon och klä sig funktionellt snarare än feminint.”

Nu ska jag vidare i dagen – kärlek till alla!

Strax kommer jag att stupa i min säng.

Jag är nyss hemkommen från nattpasset och är bottenfrusen, därför har jag en kopp te framför mig. Att försöka sova när jag är frusen är dömt att misslyckas, det går helt enkelt inte.

Nåja, nattjobbet är avklarat och solen strålar.

Kärlek!

När jag får lön.

Ska jag köpa Chanels parfym Chance. Nu har jag Kenzos Amore och den tycker jag om, men ibland är det roligt att byta. Och namnet…Chance…bara namnet tilltalar mig.

Kärlek!

Göken gol i skogen.

Jag hörde den flera gånger. Egentligen skulle jag följt med Birgitta och Lena til Åsen där det är konstutställning i dag, allt som jag tycker om finns där – vikingarna som säljer grillad korv, målningar, glaskonst och annat. Åsen är en soptipp i Bromölla kommun och jag tycker om idén att blanda konst med utbildning och information om sopor och återvinning.

Nåja, när jag vaknade i morse strålade solen och det hade slutat blåsa.

I någon vecka har jag låtit mig själv tänka att jag blir tokig om det inte slutar blåsa snart och därför ringde jag återbud till Birgitta, egentligen var det hon och Lena som skulle fira Lenas födelsedag men jag fick hänga med. Jag hoppas att de inte tog illa upp för att jag valde skogen istället.

Jag sitter ju på rumpan hela dagarna på jobbet.

Både skogen i sig och att röra på mig mår jag alltid bra av. Alltid. Ändå händer det att jag struntar i att ge mig ut. Ähh…idag gjorde jag det och jag tog kameran med mig. Att använda automatik på en bra kamera och objektiv är inget jag väljer och det är inte första gången jag glömmer bort en inställning – som i dag. Nästan tvåhundra bilder och endast ett fåtal blev bra för att jag glömde bort saker och ting.

Fast jag mår bra och nu ska jag njuta av en kopp kaffe och läsa fortsättningen på en deckare som får mig att skratta då och då, jag återkommer till den.

Kärlek!

Webben är fantastisk.

Kolla in pannkakor.se. Jag gjorde pannkakor i gårkväll och eftersom jag är förtjust i min pannkakspanna letade jag recept i dag och vips hittade jag recept på amerikanska bananpannkakor och även generella tips.

Det är märkligt.

Hur livet sätter in hela artilleriet när det behövs. Jag har sett filmen ”Simon och ekarna”, den var bra men boken var tio gånger bättre. Något annat var knappast att vänta. Nåja, den fick mig att fundera en aning om hur det här artilleriet bombaderar mig med människor som dyker upp i min väg och säger fina saker när jag liksom inte orkar ta mig vidare.

Som i dag.

När jag tänker efter har jag blivit bomaderad med komplimanger och fina ord från klockan sex i morse när jag bytte av Anki på jobbet. Livet är märkligt. Nåja, jag såg ”Simon och ekarna” och tänkte att Simons mamma liksom klistrade sig fast vid honom och hur mycket jag avskyr det där.

En gång mötte jag en bekant.

Som kramade mig hårt och vägrade släppa taget, jag var mycket längre och starkare och istället för den där lätta vänskapliga kramen fick jag någon som formligen låste mig – men jag reste mig i min fulla längd och till slut gav min bekant upp. Släppte taget. Är det något jag avskyr är det när någon kletar sig fast vid mig, håller fast mig eller som i det här fallet formligen naglade sig fast.

Nu är det fredagskväll.

Jag ska gå en runda med min Weetex-trasa lätt fuktad med lavendelolja, småpyssla och sippa på vinet. I morgon börjar jag sex igen. Fast det är ok, jag misstänker att jag kommer att bli en pensionär som inte gillar att sluta jobba – den tanken har inte funnits tidigare hos mig.

Kärlek!

Det blev nog för mycket.

Nu är jag nästan på banan igen. Egentligen har jag absolut inget att klaga på, vad spelar det för roll att min mina närmaste inte är förtjusta i mig? Istället försöker jag fokusera på att L och A på jobbet lyssnar, stöttar och tycker om mig, att jag mötte M som säger underbara och fina saker om mitt hår, I kramar om mig och kallar mig för sin lilla snäcka! Grabbarna på jobbet och jag kommer bra överens, en del är jag verkligen förtjust i och jag känner att de tycker jag är ok.

Idag mötte jag min mor på lunchen.

Var fredag veckohandlar hon och hon höll på att plocka ut tygväskorna ur bilen för att sedan handla på Netto. Hon bad mig köpa tre paket kaffe och det har jag gjort. Jag har köpt en flaska vin också. Trots att jag dricker lite och sällan har jag alltid varit rädd för att ramla dit. Det gäller alla sorters medel. Fast i dag köpte jag en flaska (37 cl) och strax ska jag ta ett skumbad.

Jag önskar mig värme.

På bibblan beställde jag de två andra deckarna av Anne Cleeves och lånade med mig hem två filmer som jag tror jag har behållning av. En var ”Simon och ekarna”.

Jag har varit singel i tio år till hösten.

Tio år! Sug på den – haha! Jag har på något sätt trollat bort behovet av ömhet och uppskattning och jag undrar om inte det har lite betydelse att jag klappar ihop då och då. Inte för att jag vill gifta mig eller bli sambo (jag skulle vilja bli vanlig men jag tvivlar på att jag skulle träffa någon som inte försöker bestämma över mig, kväva mig, kräva av mig), men jag skulle vilja träffa någon glad man som sa ”jag vill ha dig och ingen annan”, någon som ville ha mig.

En gång träffade jag en man.

Jag är inte speciellt beräknande. Efter ett halvår diskuterade han med en kompis och sa något om ”vitt vin och räkor”  – när jag tittade på honom sa han ”det behövdes inte med dig”. Hans åsikt att det där vinet och räkorna fick kvinnorna att falla. Tyvärr höll jag fast vid honom i 1,5 år. En jälva äcklig typ, egoistiskt och rälig. Han gjorde som alla andra när jag lämnade honom, han föll ihop och bönade och bad. ”Tyvärr”, svarade jag och vände honom ryggen.

Fast nu är det fredag.

Jag är singel men har både film, böcker, film och vin. Hade det varit vindstilla hade jag cyklat till byn där mina föräldrar bor, en av mina före detta kollegor är med i fotbollslaget och det hade varit roligt att ta några bilder.

Kärlek!