Jag tänkte.

Att direkt efter kursen i fönsterrenovering skulle jag påbörja Sara och Oskars fönster. Fast det verkar vara lite svårt. Enligt riktiga förstå-sig-på-are är det som kallas för Speedheater inte bra, den har en värme som gör att hartzen ändras (försvinner?) och därför kan målarfägen fästa dåligt. Den maskin som är bra kostar 10000. Det är lite väl mycket tycker jag. Det går att hyra på många länsmuseum, jag kanske ska stanna lite längre och köra till Jönköping för att kunna renovera deras fönster?

Speedheater kostar 5000.

Det är jag beredd att betala för att först renovera fönster hos Sara och sedan i Råtthålet om det blir mitt. Däremot är 10000 lite väl mycket.

Det tål att fundera på.

Via Communicatorn får jag ett meddelande.

”Önskar jag blir en kvinna som dig Eva!”. Fint.

 Ja…söka kan jag i alla fall.

Inget hindrar mig. SvT söker personer som vill bygga och renovera, tv-teamet gör inte det själv – de vill antagligen filma misslyckade och lyckade tillfälle. Passar mig perfekt för jag utgår att jag kan tjäna en slant på det hela.

Alltså, ni vet det där med att smida medan järnet är varmt.

Nu är jag anmäld. Jag funderade på vad det där med antalet platser betydde, det visade på att två platser var lediga av totalt 4. Det kan inte bli bättre. Jag måste byta med Anki på jobbet, men jag hoppas att hon är lika rar som hon brukar vara och ställer upp. Jag tar tåget upp till Sara och Oskar på fredagen den 9 mars och sover över, de kör mig till Eksjö och jag hade tänkt låna ett fönster att ta med – men det visade sig att egna fönster hann man inte med.

 Sedan stannar jag där till söndagen och tänkte då renovera ett fönster till dem.

Kursbeskrivning:

”Fönstren är husets ögon, och betydelsefulla för husets utseende. De är oftast av god kvalitet och har bättre energiegenskaper än de flesta tror. Du får grunderna för att själv kunna klara enklare fönsterrenoveringar. Kursen innehåller kittborttagning med kittlampa, urtagning av glas samt kittning och målning. Vi tar också upp historia, materiallära, virkeskvalitet, verktyg och trälagningar. Du får prova på alla moment, men du hinner inte arbeta med egna fönster.”

 Det känns bra.

Visserligen skulle jag vilja lära mig lite mer, som på det gamla sättet med oljefärg och lite mer hantverk, men det här är i alla fall en bit på vägen.

Kärlek!

Hallelulja!

Jag var hos tandläkaren i morse. De som läst min blogg ett bra tag vet att trots noggrann munhygien är mina tänder sedan barndomen i en ynklig status. Jag kan inte minnas att jag någon gång gått hem från tandläkaren utan att ha lagat eller fått en ny tid för lagning. Men i dag hände det.

Jag har bett om att få komma var femte månad.

För att jag inte ska råka ut för ekonomiska huvudbry när det gäller tänderna. I höstas gick jag ut från tandläkaren och skrattade av lättnad när jag fick betala 10000 istället för de förväntade 20000. I dag gällde fortfarande högsta bidragsnivån och jag betalade 242 kronor.

Vilken lycka!

Solen skiner och jag har en ledig dag. Tandläkaren är avklarad, jag njuter av mitt kaffe och i eftermiddag är tvättstugan bokad. Helst vill jag ringa Sara och kvittra i luren om huset och mina planer. För tänk om det blir som jag drömmer om, det att jag kan renovera boden till en massagepraktik och snickarbod och efter pensionen tjäna lite extra? Jag kan ju även gå på kurser och förkovra mig inom massage-gengren. Tänk hot-stone-massage och annat.

Och från husdrömmar till kvitto.

Jag för ju kassabok i februari. Senast i dag sa jag ”nej” när jag fick frågan om jag ville ha kvitto. I efterhand skrev jag ner på ett annat kvitto för att inte glömma.

Hos tandläkaren frågade jag om tandkräm och munskölj.

Min tandläkare sa att det finns ingen tandkräm som är extra bra, det finns dåliga och bra. De vanliga som Colgate & Compani var ok och munskölj, som Listerine, var ok om det innehöll flor men ännu bättre var SB12 och bäst var Flux. SB12 har jag provat tidigare och det passade inte mig, men Flux är nytt för mig och det som blir nästa inköp när jag går förbi Apoteket. Annars var mina tänder rena och fina, jag behövde inte det där extra enligt min tandläkare. Äntligen är jag på väg när det gäller mina tänder. Hurra! Och räkningen betalas från mitt tandläkarkonto där det kommer att vara gott om pengar när jag ska dit igen i juli. Åhhh..

Innan jag tog bussen hem gick jag in på McDonalds som ligger vid busstationen. I hallen där bussarna kommer in är det kallt och den inre väntsalen är full av missbrukare. Det luktar piss och gammal öl, precis som det luktade på stationen när jag var där senast. På McDonalds köpte jag en kopp kaffe för att värma mig och när jag satt där och väntade såg jag långsamt hur barnfamiljer fyllde upp stället. Klockan var halvelva och det var gott om barn som fick hambugare. Hmm..jag känner mig gammal som funderar på om det är lunch eller frukost barnen får och om energiinnehållet i maten.

Nåja.

Nu ska jag vidare i dagen. Bädda sängen, diska frukostdisken, njuta av solen som formligen vräker sig in i vardagsrummet, sotera lite i min klädkammare och förberedda för tvättstugan.

Det känns som om livet är underbart.

Spisen, den vedeldade i köket.

Jag tänkte att jag skulle ha en söt liten svart spis istället, en sådan som man sätter på en mur i vitt. Sara och Oskar har på det sättet och jag tycker det är fint.

Fast.

Jag kom att tänka på hur roligt det skulle vara att prova att baka bröd i den här spisen. Surdegsbröd. Om den får stå kvar (jag undrar verkligen hur starkt golvet är för kakelugnen finns på andra sidan väggen, de måste ha gjutit ett betongfundament) ska den höjas, jag får ordna med en sockel som den står på – olika höjd stör mitt öga.

Förstås, en snygg fläkt för det här halvmoderna ur tiden-saken passar inte i mitt kök i Råtthålet. Plastgolv får jag allergi av.

Jodå, ni har rätt. Det blir dyrt.

Ändå, jag har en plan och den sträcker sig över fem år och jag kan se en sorts utvecklig i mig själv att ta det lugnt, att låta planerna landa och låta ta det tid. Kanske det till och med blir så att jag sitter där och tänker att jag behåller köket som det är. Fast…nej, spisen får blir kvar men plast och trista fläktar kommer att försvinna.

Det här kanske blir mitt sommarnöje och mitt ”hemliga” ställe en gång var femte vecka. Det kanske är här jag landar efter att ha firat jul med Sara, Oskar och Walle. Tanken att byta till en ny ort är uppmuntrande, jag har rört på mig ofta fram tills dess att Sara föddes. Nu är det dags igen.

Småländska  höglandet. Ja, varför inte. Dessutom med en badplats på gångavstånd.

Kärlek & Godnatt!

Jag borde ta mig ut.

I går regnade det, ett tungt och kallt regn fullt av det som skulle ha varit snö. Idag är det grått och jag har jobbat natten, när jag vaknade var det migrän på gång. Efter frukost såg jag ett tv-program om siamesiska tvillingar och då började jag gråta. En vissen dag med andra ord.

Sara ringde och hon fick höra min svada.

Om huset. Fast jag känner att ibland når jag inte fram. Kanske är jag överkänslig? Dock fick jag äntligen prata av mig om mina drömmar, det vill säga jag pratade och Sara lyssnade. Till min stora glädje sa hon ”jag har pratat med Jimmy, han hjälper till om skorstenarna inte fungerar”. Det är omtänksamt. Jimmy är Oskars bästa vän vad jag har förstått och han sysslar just med att mura upp kakelugnar och skorstenar.

Fint.

Oskar är rörmockare och när jag berättade för Sara att ”när hela huset är klart ska jag ansöka om bygglov och sedan fixa uthuset för att ha en snickarbod i ena änden och en massagebod i andra” hörde jag att hon småskrattade. Avlopp och vatten är inga problem för Oskar fixar det och det blir inte stora kostnader för material eftersom det är en mycket liten tomt och med andra ord inte många meter rör som behövs. Nu talar jag om att mina kunder i massageboden, i det här lilla samhället i Smålands högland, ska ha en toalett att nyttja om det behövs.

Hur det än går ska jag gå en kurs i fönsterrenovering.

Annars har jag kommit så långt att jag har koll på arbetsordning, jag har bestämt mig för vad det hela får kosta maximalt per månad och sedan har jag funderat på om det är värt summan? Jag velar. Något beslut behövs inte tas förrän jag har tittat på huset och sett om det är något jag kan trivas med.

Fönsterrenovering blir det hur som haver.

Och om jag får en snickarbod kommer jag att renovera fönster där, jag ska bli känd som Smålands bästa fönsterrenoverare – i alla fall den mest noggranna. Nej, ni behöver inte maila eller kommenterar – jag vet att jag drömmer och det är inte förjbudet.

Just nu är det en sorts limbo, jag kan inte göra mycket mer just nu.

Nervöst. Ja, det är det. Trots att jag inte bestämt mig ännu. Jag har ju sparat tusen kronor varje månad till min semester, tanken var att jag skulle ha 12000 var gång det var semester. Det är ju bara det att jag inte åker på semester, istället har jag norpat några tusenlappar var sommar. Det här lilla huset får bli min semester. Min tanke är att jag ska lägga till x kronor till det kontot och att det ska räcka till kostnaderna för att driva runt huset.

Jodå, maila inte – jag har tänkt på vad det kostar.

Jag har räknat el för underhållsvärme, kostnader för sotaren, kostnader för vatten och avlopp, kostnader för sophämtning, kostnader för fastighetsskatt, kostnader för hemförsäkring, kostnader för hushållsel, kostnader för veden och till det ränta och amortering. Maximala kostnaden är bestämd. Utifrån det ska jag lägga ett bud på huset om jag tycker om det när jag har tittat på det.

Det känns jättebra att ha satt en maximal summa som det får kosta.

Punkt slut. Även om det blir med sorg i hjärtat om jag inte får igenom priset jag kan tänka mig betala så är det punkt och slut. Jag överskrider inte summan som jag har bestämt.

Nåja.

Idag är jag lite dämpad. Det är ok. Migränen har börjat släppa. Jag har en bra bok att läsa och jag kommer att bläddra i böcker om fönster- och husrenovering, böcker om spisar och jag tänker ofta på Moster Mjölgumpa för jag har mer och mer insett att huset i det stora ska får vara som det är (det gillar hon), även om jag kommer att utföra en del renoveringar.

Snickarglädje.

Jajamänsan! Det hela går ut på att jag ska renovera utan stress. Jag har en tidplan och jag tror att jag har gjort den väl tilltagen.

Fast nu ska jag fortsätta min trista söndag, en liten ledsam och dämpad dag som säkert blir bättre. Jag ska läsa lite, ta ett skumbad och sedan hoppas på att den vanliga rotglädjen infinner sig.

Kärlek!

Sverige är bra på kurser.

Jag älskar att man nästan kan lära sig vad man vill!

Hela morgonen har jag läst.

Om hur man renoverar fönster. Åh…jag vill! Först när jag såg Råtthålet på nätet var min tanke ”nytt tak, ny panel, nya fönster” för att numera tänka annorlunda. Jag vill gärna renovera fönstrena.

Jodå, jag vet att alla hatar att renovera fönster.

Det är bara en sak – jag är inte som andra. Jag tycker att sådant arbete är meditativt. Något jag aldrig har hört är någon av mina manliga kollegor, som alla har hus, utbrista hur roligt det är att renovera. Ingen av dem tycks tycka om att urföra ett dagsverk. Hemma hos mina föräldrar hör jag mamma säga jämt ”det är inte nödvändigt” när jag t.ex. vill putsa mellan fönsterna.

Min pappa är annorlunda.

Fast nu när han inte mår bra sa han ”nu räcker det nog” när jag körde in ved, jag tappade hakan men insåg sedan att hans krafter inte räckte till. Kvar fanns ju faktiskt tre vedkorgar som skulle fyllas och självklart gjorde jag det.

Men åter till fönsterna.

Det finns en mängd information om hur man renoverar gamla fönster och något som intresserar mig är hur de visar på husets karraktär och när de är gjorda. Bara hörnbeslagen berättar mycket, och hur många fönsterrutor det är i en fönsterbåge berättar mycket precis som om det är gammalt glas.

Det här är något jag brinner för.

Även om det inte blir något hus skulle jag mycket väl kunna gå en kurs i fönsterrenovering i sommar. Skulle det inte bli ett hus men väl en kurs kan jag renovera Sara och Oskars fönster. Mäklaren har i alla fall svarat mig och han sa ”tyvärr kan jag inte ge en rättvis bild av elkostnaderna för uppvärmning eftersom ägaren bara har haft underhållsvärme”. Det är perfekt. En av två saker jag är ängslig för är just uppvärmningskostnaderna.

Hela tiden funderar jag på det här huset.

I duschen tänkte jag på arbetsordningen och vad jag tvungen måste lämna till hantverkare. El skulle jag aldrig ge mig på själv liksom renovering av skorstenarna. Det får bli dyrt för jag vill inte att huset ska brinna upp eller att jag ska då i rökförgiftning, om jag gör det ska de som utfört renoveringen stämmas! Haha!

För att vila hjärnan gjorde jag muffins.

Jag ska jobba i natt och då är det lite uppmuntrande att ha muffins med topping (lägger jag förstås på när jag är på jobbet). Nåja, nu ska jag hämta min andra kopp kaffe. Jag tänkte när jag hällde upp den första koppen att det spelar ingen roll om jag har ett sunkigt kök i något år, för det är liksom planerna, utförandet, längtan och att se resultatet som är det passionerande.

Jag drömmer, jag vet det!

Tänk när jag kan sova i en ny säng i mitt nya sovrum där det finns en täljstenskamin och renbäddat med lakan som har torkat i solskenet på en torkställning på egna tomten. Tänkt det! Och vilken nytta jag har av det som jag lärde mig under renoveringen av lägenheten.

Om det blir jag som köper Råtthålet.

Då kommer det att omdana min själ, det är jag säker på. Helt säker. Råtthålet kommer att älska mig och jag det.

Kärlek!

Måndag: I kommentarsfältet ”Var stolt över ditt unika uttryck!”

Tisdag: Pappade hade sopat en fin gång när jag skulle köra in ved.

Onsdag: Kärleksfulla kollegor. Rara, fina och omtänksamma.

Torsdag: Småpyssel hemma som skovård. I like!

Fredag: Bra film – Svinalängorna.

Lördag: Muffins

Söndag: Migränkänningen gick över!