Trädgården

lyktor

Jag tänkte jag skulle fundera lite mer om hur min trädgård ska växa.

Efter att ha letat och tittat på program har jag fått lite olika idéer. Till exempel tänkte jag ha lite skulpturer i min trädgård. Det behöver inte vara stora och det ska inte vara smått skit – men lite skulpturer ska jag ha. På bilden syns de fina järn som Jannes mammmas sambos son har gjort till mig efter ritningar jag gjorde (eller…ritningar och ritningar..jag lämnade lite mått). Det är fint, tyvärr var det för kallt för att sitta ute på kvällarna när mörkret lagt sig i somras. Men, jag ska ha mer dekoration som just skulpturer, Budda-figurer och mobiler!

rabatt

När jag flyttade in fanns det enbart gröna buskar längs med huset. Jag slet upp dem med hjälp av Oskar. Nu har jag fått det att bli lite grönare och förra sommaren slet jag upp de plattor som antagligen var tänkt som en sorts ”hejdare” av att gräsmattan, det var inget som passade mig och mina idéer. Åh..vad jag längtar tills jag får syssla med trädgården regelbundet.

nat

Att odla gillar jag. Det låga staketet har Janne satt för att hindra hundarna att galoppera runt i mina odlingar. Om jag flyttar upp för gott ska jag öka ut mitt land, det blir till vänster i bild som jag ska flytta ut. Åh….jag längtar!

villedelyon

Numera har jag ökat rabatterna, de är dubbelt så breda. Framsidan ska bli en riktigt fin trädgård att titta på för mig och för de som går förbi.

landet

Mer odlingar. Jag älskar allt med det!

gras

Där gungorna står ska jag ha ett växthus, jag ska bygga det själv och det ska alltså vara ett hemmabygge. Barnens sandlåda ska bli en oas för kryddväxter.

medellerutan

Innan Janne satte upp ett staket mellan huset och grannens trädgård (för att hundarna inte ska kunna rusa fram till gatan innan vi inte ens hunnit lyfta på baken), gjorde jag en photo-shopad bild av hur jag tänkte mig. Fint! Nu är staketet på plats och en grind, men jag ska göra en portal av klena ”telefonstolpar”. Bara vänta och se!

syren

Vita syrener!

framsidan3

Jag har bett grannar och bekanta om växter, något har jag köpt. En del från Bromölla!

framsidan2

Den där lilla busken är en hägg som jag sågade ner för den lutade sig mot vindskivan som blev grön och missfärgad. Numera är även ”busken” borta, Janne och Oskar slet med det. Tack, grabbar!

framsidan1

Det är en Forsythia! Numera har jag grävt en stor cirkel runt om där jag har planterat liljekonvaljer från mina föräldrars trädgård samt från Lasse och Monas hägn. Fortsythian har jag stammat upp och jag undrar om den överlever.

framsidan4

Åh…jag önskar att jag får ett fint erbjudande från min arbetsgivare för att kunna syssla med det här hela nästa vår och sommar! Önskar!

blommor

Odla! Odla! Odla! Ringblommor är det lättaste av allt. Fint till en vas också.

mattram800

Studenthatt!

lilja800

En påse med lökar jag fick av min mamma.

fira

Och lite idéer som jag har förverkligat. Cement som jag ställt björkstammar i.

rabatt

Tanken var att jag skulle ha gula och vita blommor i mina rabatter med tanke på att huset är och ska förbli rött. Fint.

rumitradgarden

Aroma, ett äppelträd som jag fick av Janne i födelsedagspresent i år.

tradgarden

Innan Janne byggde nya trappan till mig. De gula praktlysingarna kommer från Lasse och Mona. En del kallar det ogräs, men jag har inte mycket växter och är tacksam för det jag har, dessutom tycker jag de är fina.

annanvinkel

Baksidan. Där har Janne satt upp ett staket för att Krut inte ska hoppa över när det kommer katter på andra sidan staketet där det finns en park.

lycka

Jag lade plattor i somras, jag älskar att jag kan göra som jag vill i min trädgård. Jag odlar som jag vill och jag älskar att de där gångarna delar in mitt land.

magisk
Det är kommunens mark, fast jag har nog en meter eller en halvmeter på den sidan staketet. Eftersom den är obebyggd har jag tagit över lite grann och i somras gjorde jag rent tunt ett av körsbärsträden och satte dit lite hallonplantor. Vänta bara, det ska bli fina metrar jag tar över där. När tiden finns.

Lite bilder från min trädgård. Jag tror det är trädgården som jag mest längtar till. Kanske. Eller Lady, brasorna, barnbarnen.

Kärlek!

Publicerat i Återblickar och bildkavalkader, Trädgården, Wallebo | Etiketter | 1 kommentar

Livet

rudbeckia

Vad går livet ut på?

Egentligen – vad går livet ut på och hur vill jag ha det om jag kunde välja? Kanske i punktlista? Jag utgår från att jag har lite pengar att röra mig med, jag kan betala räkningarna och köpa mat, men leva i övrigt enkelt. Hur skulle mina dagar se ut?

1) Jag tror jag skulle bli lugnare.
2) Jag skulle försöka leva enklare, att välja bort istället för att hitta ännu mer saker jag vill göra.
3) Jag tror jag skulle (jag vet) tillbringa mycket mer i trädgården och det skulle jag älska.
4) Jag skulle hämta Walle i skolan någon dag i veckan.
5) Jag skulle ta hand om Helmer någon gång i veckan.

Fast det känns inte heller som om en lista kan visa på vad livet går ut på.

Om jag slapp oroa mig för pengar och dra in pengar – då skulle jag antagligen leva så här. Lite fördelat över en vecke eller en månad.

Sy – kan jag äntligen få tid över till det? Snälla!
Trädgården – oh…helga guds moder! Låt mig få hela dagar där.
Trädgården igen – bygga upp den till mitt eget paradis. Kanske en besöksträdgård (drömma var det, snälla döm mig inte, låt mig få drömma).
Fixa stugan – börja med extrarummet. Lägga nytt golv och riva ut alla de är fula garderoberna och fixa annan förvaring.
Umgås lite mer lätt med Sara – att hon bara tittar in på en kaffe eller att jag tar en promenad hem till dem.
Hämta Walle och Helmer på skola och dagis.
Skogen! Åh…jag vill lära mig den närmaste skogen, ha tid att plocka mer än en deciliter blåbär, lingon och svamp.
Läsa – bli en stamkund på bibblan i Bodafors.
Skriva brev.
Laga mat i lugn och ro.
Odla.

Funderingar.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 1 kommentar

Trött

hanger

Jag är så trött och slut att jag har lust att bara lägga mig ner och dra täcket över huvudet.

Det är det där med att jag sällan har tid över här i Bromölla. Jodå, jag gör saker som jag ska göra – det är bara det att allt sker med en blick på klockan. jag sover innan jag ska jobba natten men vet att jag inte kan sova ut, jag vet att jag måste sova och innan dess laga mat, fixa matlåda, diska och allt det där andra som faktiskt måste göras. Alltid den där klockan som tickar och som gör att jag inte kan fixa något i min egen takt.

Det är nämligen så att jag är långsam.

En drömdag för mig i trädgården är en dag utan klocka. Där jag kan gräva lite, dricka en kopp kaffe, gräva lite till, fundera en stund – ja, alltså i långsam takt. Jag är sällsynt långsam. När jag går är det också i långsam takt, hur ska jag annars hinna njuta? Jag har en ledig dag på tisdag men då måste jag städa hos mina föräldrar (förlåt att jag klagar men jag är så himla trött och sliten). Jag vill städa som en sorts gest och tack för vad de har gjort för mig under min uppväxt men också för att jag har en helg helt ledig framöver och då gärna skulle vilja ha hela helgen utan plikter mot någon annan. Den 7 oktober åker jag till Köpenhamn och allt fungerar, det är Pokemon-dag på Fisketorget och det skulle vara skönt att sedan vakna upp och äta frukost långsamt på söndagen. Typ sådär.

Hur ska någon förstå mitt behov av ostyckad tid?

Av tid för mig själv där tankarna får löpa fritt? Egentid tycks vara något som är fult, men för att fungera måste jag ha tid över där jag samlar ihop själen och hämtar andan. Där jag slipper svara på frågor, där jag får fundera utan avbrott, där kroppen inte behöver parera för varken det ena eller det andra, för vila på något sätt.

I morgon när jag vaknar efter nattpasset har jag tvättstugan.

Jag slipper i alla fall att gå ner till Ivösjön eller Skräbeån och tvätta. Alltid något!

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 1 kommentar

Idéer

skanken

Igår fick jag mer information av före detta fackföreningsordföranden.

Hon är min vän, inte nära men vän. Av henne fick jag mycket värdefull information och jag kan bara se ljust på framtiden. Och så dessa idéer som har funnits i mina tankar i åratal och som jag kanske delvis kan förverkliga framöver. Hur underbart skulle inte det vara. Jag skulle kunna drömma stort men min dröm i mindre version skulle också ge mig glädje.

När jag slutade arbetet igår gick jag en sväng.

Jag mår bra av mina promenader. Sedan blev det ett skumbad och mat. Jag har läst ut boken ”Änkan”, inte för att det var speciellt bra men underhållande i alla fall. Det är något jag gillar, att liksom slippa tider förutom mitt jobb. Ostyckad tid om dock bara del av dagen. Jag pratade med mamma i säkert fem kilometer, hon behöver prata av sig och så känns det bra för mig.

Jag åt vegetariska biffar igår och en stor sallad.

Men åter till min framtid. Nu är det väl ändå dags att jag blir bra på något? Jag tänker att det ska finnas tid över för att t.ex. bli en bättre fotograf – kanske med teman? Kanske ska jag följa mitt inre hjärta – det är ju inte för inte som Bodafors är en träindustriort? Kanske kan jag höra med Lehmans verkstäder om jag kan lära mig något av dem? Ja, jag vet – jag kan höra Jannes röst om att jag är för gammal, att de inte tar in några ”praktikanter” och så vidare, men det är mina drömmar. Jag kan bara själv påverka mitt liv och jag vill ha bra år innan jag dör.

Eller kanske ska jag anmäla mig till högskolan i Jönköping och läsa något riktigt intressant.

Skriva klart boken om Walle och hans lillebror? Eller kanske driva upp min trädgård på ett sätt att den blir något fint och kanske en besöks-trädgård? Jag kan drömma. Inget är omöjligt. Jag önskar bara att jag hade någon som kunde peppa mig – nej, inte så att jag inbillar mig att allt är möjligt, men i alla fall. Jag har ju alltid drivit mig själv vidare och jag är bra på det. Jag fortsätter på det sättet.

Jag kan inget annat än att fantisera om hur det kanske kommer att bli.

Om vad jag ska göra den första tiden, de första veckorna i stugan. Och sedan? Till våren? Åh…kunna hjälpa Sara och Oskar, hämta och lämna barnen och bjuda på mat då och då. Det som inte känns bra, om jag nu startar ett nytt liv, är att lämna mina föräldrar. Det känns lite som om jag överger dem.

Fast ännu vet jag inte. På onsdag kommer antagligen ett bud.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 5 kommentarer

Tanken

tempeltavla

På något sätt ska det inte vara så att jag andas ut när jag kommer till Bromölla.

Jag måste få tid över till ”ostyckad tid” när jag är i Småland. Tid att sy på Walles lapptäcke (jag tänkte göra ett varsitt till pojkarna i julklapp), tid att åka till Nässjö och gå på café. Varje gång jag är i stugan känns det som om jag egentligen bara städar, handlar mat, lagar mat, diskar, kokar kaffe – allt det där gilla jag ju egentligen, men det får inte bli ett tvång. Nästa gång ska jag ta mig egen frihet att inte passa upp med mat och fika. Det är ok att ha barnen som jag hade den här gången, men resten av dagarna försvann på ett sätt jag inte gillar.

Det var en befrielse att komma till Bromölla.

Lika fint känns det att vara på jobbet igen. Jag har också tagit reda på att det är möte på onsdag i nästa vecka. Det handlar om min framtid. Jag ser med spänning fram emot hur mitt liv ska bli. Jag har dessutom fått mer information om rättigheter, om mina chanser och jag känner en stor förhoppning att jag kanske kan vara med på barnbarnens lucia-firande utan att behöva byta och trixa. Jag säger inte att det blir så men jag hoppas.

Jag vet precis hur jag önskar att det blir.

Det kanske inte blir så men nästan, och det är också fint. Jag ser chanser och kanske en stor tur i allt det som kanske kommer att hända. Det finns en del saker som pågår i hemlighet, det kanske jag berättar om längre fram. Idag ser jag ram emot en promenad med Pokemon i handen, en skön kväll, fortsätta läsa boken ”Änkan” (jag har velat om vem som egentligen förde bort flickan, just nu är det änkan själv tror jag), ett skumbad och kanske lite tv. Jag har också funderat på att om jag flyttar upp till stugan så kommer jag att vara särbo med Janne (men det kan förändras) och vi kan ju inte träffas varje kväll – jag måste ha några kväll i veckan för mig själv och jag vill träffa andra potentiella vänner för mig själv. Fast det blir nog bra, jag måste bara sätta stopp för den stress jag upplever där med att passa tider, laga mat, servera kaffe och annat som jag gör för att vara snäll och rar. Det är ok, men det ska ju ske för att jag vill och inte för att jag känner ett tvång.

Vill jag vara ute i trädgården till nio på kvällen ska jag kunna vara det.

Jag och Janne får helt enkelt prata mer om detta om det blir aktuellt.

Nu till mitt arbete. Jag har varit hemma på lunch och åt en god vegetarisk biff och en supergod sallad.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Stolt

Kantareller som jag hittat själv!

Kantareller som jag hittat själv!

Något av det bästa jag vet är ostyckad tid och kartor.

Idag var en sådan dag. Efter frukost, kanske lite senare för det regnade, kopplade jag Lady och så marscherade vi iväg mot en runda som jag tittat ut i går kväll. Ner till Bockarp och där en stig som jag trott bara var en liten stump som ägaren kört upp för att t.ex. kasta ogräs. Fast det var en fin skogsväg och jag hittade kantareller. Det gick hur bra som helst, nästan.

För efter en kilometer så tog vägen slut.

Sedan fick jag ”treva” mig fram, men fram kom jag till Lund, ditt det var meningen att jag skulle hamna. Det har regnat och jag gick över vid ett ställe där en bäck flödade över – det såg inte djupt ut men jag fick skorna fulla av vatten.

Sedan rundade jag nedre delen av den planerade promenaden.

Och tog en stig hemåt som också slutade i inget, men jag blir allt mer varse om var jag är och jag hittade dit jag skulle den gången också. Det blev lite kantareller här och där och jag längtar tills jag ger mig ut i skogen på riktigt, önskar att jag kunde stanna kvar här någon vecka till för kantarellerna lära vara slut när jag kommer nästa gång.

Nåja. Nu är det kväll och jag säger godnatt och sov gott!

Kärlek!

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Ny karta

Ny karta och nya stigar

Ny karta och nya stigar

Det går inte att jämföra med Janne, Oskar eller någon annan infödd.

Jag vet hur jag ska gå för att långsamt får trakterna runt stugan att bli mina. Igår gick jag en runda om Bockarp. Där har jag gått ensam en gång tidigare och med Janne två gånger. Några tycker att det är långt, men faktum är att det inte är längre än den runda som kallas för ”Hälsorundan” här i Bodafors.

Mitt andra namn är just ”älska kartor”.

När jag gick förbi Bockarp igår såg jag en liten stig åt söder, den har jag registrerat tidigare men den ser ut som om det bara är något som mynnar ut i inget. Några meter lång. På kartan går den ner till Lund och där har jag cyklat en gång den första sommaren (och cyklade förstås vilse och kom någon timme försent till Sara och Oskar, dessutom svettig och matt). Då hade jag tänkt ut en väg jag skulle trampa men hamnade väldigt långt fel, det hänger ihop med avståndsbedömning som är en mycket svag sida hos mig.

Nåja. Idag tänkte jag i alla fall gå till Lund och sedan fortsätta hemåt.

Just nu regnar det. Enligt prognoserna ska det fortsätta så fram till lunch, det passar mig utmärkt. Jag tänkte dammsuga och torka golvet (hundarna) innan jag syr lite på Walles lapptäcke. Efter lunch tar jag den där promenaden. Jag har inga tider att passa och för första gången lät jag Janne gå till jobbet utan att säga ”vad ska vi äta ikvälL” eller ”ska vi äta tillsammans”, han sa inte heller något så jag antar att vi ses i kväll och att var och en äter hos sig.

Jag gillar oftast att äta tillsammans med Janne.

När han kommer från jobbet samlar jag ihop mig på något sätt, men det är också en nackdel för jag har en tid att passa. Maten trollar inte fram sig utan det krävs tid innan för att inte tala om efteråt med disk och annat.

I morgon åker jag till Bromölla.

Det ska bli skönt, fast jag hade gärna stannat kvar. Varit lite mer ensam, njutit lite mer. Undra hur framtiden ser ut?

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 2 kommentarer

Ett regn

Jag startar min morgon framför datorn

Jag startar min morgon framför datorn

När jag har en ledig vecka åker jag till Småland.

Jag kommer upp på torsdagen och är helt slut efter ett nattpass. Sedan kommer fredag och då hinner jag knappat vakna förrän det är dags att följa med Janne för att veckohandla. Han slutar vid lunch och vill ha det avklarat för att kunna njuta av helgen. Ofta åker vi och köper en flaska vin också, hela eftermiddagen försvinner och så blir det stressig med mat och annat. Sedan kommer helgen och jag umgås med Janne och den här gången hämtade vi Helmer på söndagseftermiddagen för att han skulle sova över. Igår var det mysigt med enbart Helmer, han leker fint själv men vi började morgonen med brasa och bok.

Sedan hämtade vi Walle på skolan och han fick ansvaret för Lady.

På kvällen kom Janne och Sara, vi åt mat och sedan körde Janne hem Sara och barnen. När han kom tillbaka gick vi en lång kvällspromenad. Ibland önskar jag att fler än jag kunde uppskatta tystnaden, men Janne sätter gärna på musik eller igår satte han igång och pratade om en man vars hus vi passerade. Janne är en rättskaffens man och han blir mycket irriterad på de som inte håller lagar och regler, på de som kastar ölburkar i naturen och så vidare. Det blev mycket prat från hans sida. När vi har hemma igen när mörkret lagt sig.

Idag är det tisdag.

Eftersom ett möte i morgon blev inställt har jag två hela lediga dagar för mig själv. Jag uppskattar det enormt. Jag hade tänkt att jag skulle ut i landet och gräva, men regnet skvalar och det hindrar mig. Istället blir det en dag inomhus. Jag ska städa lite efter hundarna (jag hatar att få grus under fotsulorna) och sedan sortera, kanske baka och sy.

Blir det uppehåll går jag en sväng med Lady.

Fast nu ska jag in i duschen. Mina tankar håller på att försöka ta reda på varför jag jämt stressar. Jag vill inte. Ändå blir det så. Dagarna går åt till annat än det jag egentligen vill. Nåja, jag är i alla fall tacksam för att jag har två ostyckade dagar för mig själv, i alla fall tills Janne kommer från jobbet – jag gillar att äta kvällsmat med honom.

Något annat jag gillar är mitt crepés-järn.

Jag lade ner rätt mycket pengar på ett i gjutjärn och himmel vad lätt det är att göra tunna crepés. Jag övar fortfarande, men det går allt bättre. Igår efter promenaden åt vi tre var med sylt och hallon. Sedan gick jag till ett gym i närheten och tog över det för att tjäna lite Pokemon-coins.

Nu ska jag sätta igång dagen.

Jag tror att det blir en bra dag för kaffet var så himla gott!

Kärlek!

Publicerat i Känslor, Wallebo | 2 kommentarer

Det första jag tänker på

blommor

Ännu inget besked varken från fack eller arbetsgivare.

När jag tänker på att jag kanske ska börja leva här i stugan på heltid från och med januari, eller kanske ännu tidigare, har jag två tankar som dyker upp först av alla. Det att jag antagligen blir en fattig pensionär och det att jag kan gå i trädgården hela dagar flera gånger i veckan. Jag tänker att det första projekt jag ska ge mig på är att fixa till extrarummet genom att måla väggar och tak samt lite annat piff.

Men en tanke om brasa en kall vinterdag när Janne är på jobbet kommer också upp.

Promenader med Lady under både vinter och vår. Kanske också jag slipper stressen. Allt det bra kanske kan vara värt att inte ha så mycket pengar? Fast Janne säger ”sälj lägenheten, där har du kosing att hämta” och då säger Sara ”den kan vara bra att ha”. Haha…

Det finns en annan person också som har fått förfrågan om att gå i förtida pension.

Fast hen säger ”varför ska jag gå hemma under den mörka årstiden” och jag känner mig så glad över att jag gillar även höst och vinter, mörker och taskiga vindar. Och så kommer tankarna om att jag kan skotta snö och behöver inte sitta i Skåne och oroa mig för att någon anmäler mig för att jag inte har skottat eller att behöva be Janne göra det.

Jag tänker mig att hämta Walle på skolan flera gånger i veckan och ha honom ensam och diskutera ord och räknetal. Jag kan mycket väl tänka mig ett liv i lilla Bodafors, här är det som om jag börjar om på något sätt. Kanske är det inbillning, men allt känns bra i tanken förutom att jag kommer – kanske – att bli en fattig pensionär. Å andra sidan får Janne komma med ett och annat rådjur och Sara och Oskar med ägg, det klarar jag mig bra på må jag säga.

Sedan kommer tvivlet över mig igen.

Kanske människorna stannar när jag är i trädgården bara för att de tycker jag är en tokig och öppenhjärtlig kvinna. En som berättar för mycket? Eller vill de byta några ord i alla enkelhet när de går förbi? Och så kan jag höra humlesurr i trädgården när jag sitter på trappan i solen och dricker kaffe.

Fast ännu har jag inte fått något som helst konkret erbjudande att ta ställning till.

Kärlek!

Publicerat i Känslor, Wallebo | 6 kommentarer

Mitt i natten

rodbeta

Tågen var inställda igår förmiddag.

Jag hade planerat att åka med morgontåget och därför tömt kylen som jag brukar, men det var bara att knata hem efter nattpasset och sova. Det blev därför ingen riktigt frukost och hela kroppen protesterade genom ett obehag. Det späddes dessutom på av allt som händer på jobbet och min framtid.

Jodå, jag har en framtid även om jag är 61 år.

Janne, Finaste Älsklingen, mötte mig på stationen. Alltså, bara en sådan sak får mig att börja lipa. Brasan var tänd och hans ”jag hann inte, det blir bara hamburgare” kändes som en lyxmiddag. Det var skymning när jag kom fram. Han hade klippt sig, hans före detta fru är frisör och han klipper sig där – han gjorde som jag bad honom om och berättade för henne att jag inte känt igen henne när vi satt bredvid varandra för några veckor sedan. Tydligen var det ingen fara, hon hade däremot känt igen mig. Jag är generellt dålig på att komma ihåg folk och jag utgår alltid från att igen vet vem jag är.

Skönt att det blev uppklarat i alla fall.

Min oro var stor under kvällen. Fast Janne, som vet allt, lugnade mig med att jag kan sälja lägenheten och hämta in lite trygghet där. Hur det sedan blir med mitt jobb – ja, det vet jag inte. I sista stund kopplade jag in facket och ordföranden kom till mitt jobb 5.30 i går morse, strax innan jag skulle sluta passet. Tänka sig att han gjorde den ansträngningen för mig. Jag skickade sedan ett sms till Ankan på jobbet och bad henne också kontakta honom. Inte har jag behövt eller känt till riktigt alla turer som sker i det läget som jag befinner mig i nu.

Sedan är det inte så enkelt, känns det som – det är ett litet limbo där – att om jag säger ”nej tack” till ett erbjudande från arbetsgivaren så går jag tillbaka till mitt jobb. Det som tycks vara enkelt, och som jag lutat mig tillbaka på, är inte självklart.

Och så till lugnet.

I natt sov jag gott, men Lady var dålig och ville ut. Jag var uppe tre gånger i natt för att hon skulle kräkas eller kanske mer rätt hosta. Jag letade rätt på en ficklampa och tog mig en titt på trädgårdslandet. Jag vet ju inte om mina betor kan växa sig för stora och jag ville ta en titt. Om någon vet om det är så att jag kan låta betorna stå kvar i jorden under hösten så kommentera gärna. Kanske måste jag plocka upp dem nu? Jag drog i alla fall upp en mitt i natten när jag ändå gick där i min trädgård i Jannes stora tofflor och i min rosa morgonrock.

I morse vaknade jag med ett lugn i kroppen.

Både fysiskt och psykiskt. I Bromölla gör jag sällan det. Här i Bodafors är det ofta på det sättet och speciellt när jag kommer upp första natten. I Bromölla jobbar jag och tar mina långpromenader, fixar lite med tvätt och annat – men mer hinner jag sällan. Stressen sprutar ur öronen på mig. Jag brukar ge mig ut med Lady här i stugan också, men idag har jag bestämt att bara vara hemma. Damma, dammsuga, fixa, flytta, pyssla, rensa…och så kommer Janne i eftermiddag när han slutat jobba för dagen.

Jag vill inte lämna stugan men jag skulle behöva lite grädde och ägg för jag ville göra tunna pannkakor och bjuda på det med sylt och grädde när han kommer.

Fast nu ska jag kolla mailen och se om jag har fått något besked.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 2 kommentarer