Ikväll kommer Walle och hälsar på.

Oskar ska till jaktbutiken i morgon och sedan ska de vidare till goda vänner, därför passar det bra att de landar här ikväll och äter gott med mig. Det är förstå ledsamt att jag och Walle inte lärt känna varandra som de allra flesta morföräldrar gör med sina barnbarn, å andra sidan kunde det varit värre. Tänk om de hade bott i Norrland? Eller om Sara åkt till usa som barnflicka och sedan stannar kvar där. Som det är nu ses vi nästan varannan månad och kanske lite oftare under vår och sommar.

Idag har jag betalat mina räkningar.

Det är en fröjd att ha få och små sådana. Jag kan fortfarande förnimma den uppgivenhet som fanns för en elva år sedan, då när jag bodde i Kristianstad och det aldrig fanns några pengar över. Sara hade inget jobb och jag var tvungen att ha en bil för att ta mig till jobbet, lägenheten var dyr för att inte tala om telefonräkningarna (de är cirka 1/3 numera). Fast nu är nu och jag är glad över att jag har fixat situationen.

Det får mig att tänka på Husby och bränderna runt om i Stockholm.

Det står i media att det beror på att politikerna inte ser och inget gör. Fast alla har väl ett val? När jag inte hade en krona kvar en vecka innan lön – inte gick jag ut och satte fyr på grannes bil? Alla har ett val. Jag skulle vilja skriva mycket om det där, men jag avstår för jag vet att jag blir attackerad och ibland är det svårt att försvara sig.

Nu ska jag sätta mig ner en stund.

Vila lite innan Smålandsfolket kommer. Jag tänkte på att Walle – ja, han är 1/4 norrlänning, 1/4 skåning och 1/2 smålänning. Lite kul. Synd bara att hans morfar är så totalt frånvarande.

Kärlek!

Nu har jag beställt och betalat en elgrill.

Det är på tiden! Nu behöver jag inte sukta när andra grillar utan kan bjuda själv om jag vill. Grillen blev en liten enklare än jag tänkt mig, fast det är klart…om jag inte är förtjust i korv så är ju en korvrullare lite för mycket. Den här är dessutom bättre i måtten, nu återstår en stol som jag köper i helgen och två trälådor som jag ska smälla ihop till ett grillunderrede. Tjoho!

Fast nu ska jag vidare i mitt görande.

I morgon ska Sara få sin älsklingsmiddag och vi ska titta på Let´s dance. Mysigt.

Kärlek!

Jag trampade till Ica.

Där handlade jag mat till helgen. Sara och hennes familj dyker upp och då går det åt mat i rasande takt. På vägen hem kom jag på att inte en enda gång under stunden på Ica hade jag tänkt ”sista dagen innan lön och jag kan handla”. Jag börjar bli lite bortskämd.

En regel för mig är att spara 20 % av min nettolön.

Eftersom jag skulle köpa hus och bara väntade på att få skriva på papperna har jag varit snål den här månaden. Jag tänkte ju att jag skulle behöva köpa så mycket smått och att pengarna behövdes för det. Kontentan av det hela är att jag har samma summa över som jag sparat. Allt det där är förstås min egen vilja, mitt eget jävlar anamma – men där finns en stor del av Tinto med i det hela. Hon sa en gång till mig att hon önskat att hon börjat spara tidigare och att det gick så lätt när hon väl börjat.

Hon har helt och hållet rätt.

Som en sorts fortsättning på sparandet har blivit för mig att jag faktiskt inte har någon längtan efter något speciellt. Den är månaden fick vi som jobbar skift extra pengar. Det är det passerade årets semesterersättning på det vi har jobbat över och på den ersättning vi får för obekväm arbetstid. En stor summa för mig. Normalt sparar jag ju 50 % av det jag tjänar extra, men den här månaden trycker jag in allt på mitt sparande.

Jag pratade med min närmaste skifteskollega.

”Har du inget du önskar dig”, sa han och jag kunde ju bara säga att jag behöver en vit kofta. ”Men, något annat, inte bara som du behöver”, fortsatte han men jag kunde faktiskt inte komma på något. En märklig känsla. Å andra sidan sparar jag ju till mitt kommande hus och att byta golv lär ju inte bli gratis.

Till nyåret skrev jag ner en lista över vad jag ville åstadkomma med året.

En punkt var att betala mitt bostadslån till nyår. Det var helt enkelt en reaktion på att ett av husen jag budade på inte blev mitt. Fast jag tror jag ska fundera ut något annat. Jag har ju bundit upp en summa pengar på fem år, för det får jag 4,28 % ränta – men eftersom det inte är ränta-på-ränta blir den egentliga summan 3.95 %.

Sedan sparar jag från förra månaden på investeringssparkonto.

Fast jag vet inte riktigt vad det är, jag fattar helt enkelt inte. Men min bankman föreslog det och jag inser att det antagligen är en fördel. På ett vanligt konto har man 0,05 % i ränta. Om jag sparar 10000 på ett år så är det 50 kronor i ränta. Om jag placerar samma summa på ett fondkonto eller i ett investeringssparkonto får jag kanske 4 %. Det är 400 kronor på ett år. Kanske inte speciellt mycket, men bättre än 50 kronor.

Här kan man räkna ut hur mycket ett belopp blir genom ränta på ränta.

Jaja…nu ska jag njuta av mitt kaffe, laga lite lunch och vila mig. Jag har varit så besynnerligt trött de senaste dagarna. Dålig sömn bland annat. I går struntade jag i allt och bestämde mig för att titta på tv och vara uppe så länge jag ville, det kan bli en press med ”jag måste i säng för jag ska upp i morgon” – jag somnar ju ändå inte. Klockan var 00.30 när jag borstade tänderna.

Jaja…så kan det bli!

Kärlek till alla från mig!

Café Kagan i Kagarp.

Idag gick jag från min arbetsplats redan vid 13. Efter en enkel lunch mötte jag Ewa, hon och jag åkte till Café Kagan. Det är ett ställe som ligger cirka 1,5 mil från Forsakar och det var en underbar plats. Jag och Ewa valde morotskaka och jag lovar att kaffet var nymalet precis som skyltarna utlovade. På Café Kagan finns förutom linoljefärger, handtag och knoppar i massor till den renoveringstokige även saker som gamla skolaffischer, tvålar, luffarslöjd och annat. Taket var lågt och bjälkarna synliga, borden generösa och mannen som serverade fantastisk. En underbar utflykt med Världens Bästa Ewa.

Hon är naturligtvis genomsnäll.

Men jag har ett stort nöje att diskutera med henne om allt från barn, barnbarn och ekonomi till normer i samhället och livet i övrigt. Hon är den enda jag har mött som är precis lika märklig som jag, lika enstörig (fast jag är värre), hon har en tatuering i nacken som jag och den enda som inte reagerar våldsamt när jag pratar om döden. Fast jag tror jag slutar här annars lär gemene man skaka på huvudet.

Just nu tänker jag att hon är istället för min bror, han som jag så gärna vill umgås med men som inte gärna umgås med mig.

Nåja. På hemvägen stannade vi i rökeriet i Yngsjö där jag köpte mig en laxpaj med purjo och gravad lax. Snacka om lyx några dagar före lön. Tjoho!

Nu ska jag äta den där maten, njuta av kvällen och av att livet är så märkligt att det har låtit mig möta Ewa.

Tjingeling!

PS Slottet på bilden är Yangtorp, en märklig vålnad till byggnad mitt ute i skogen.

Tänk – det känns himlabra.

I sommar ska mina kollegor, vänner och andra hitta på massor av saker – men bara jag ska gå på en kurs. Jag åker till Skurup min nästsista semestervecka för att under fem dagar träna yoga och skriva. Även om jag aldrig kommer att bli en författare har jag stort utbyte av att printa ner texter. Kursen kostar med helpension och enkelrum 3900 kronor. I veckan får jag nästan sexhundra tillbaka från Telia och en del av de pengarna går till ett sommarkort. Smart och ekonomiskt.

Direkt från sommarkursen.

Ja, då åker jag till Småland för att fira Walle, han fyller två år den 1 augusti. Då slipper jag samåka och det finns ingen risk för den härdsmälta jag råkade ut för förra sommaren. ”Aldrig mer”, sa ja då och aldrig mer blir det.

Jag måste säga att husdrömmarna tog upp mycket utrymme i min hjärna.

Det har märkts tydligt de senaste dagarna då min lust till livet har hoppat fram igen och massor av småsaker som jag låtit ligga har blivit fixade. Igår lagade jag fiskgratäng och det blev en perfekt citronsås på toppen. Underbart gott. En liten flaska vin, balkongfix och annat. Dessutom – ja, jag har massor (i mina ögon i alla fall) pengar över från förra lönen. Jag tänker att jag skulle vänta och handla tills jag hade huset och var på plats. Fast det blev inte så. Därför kan jag lägga till ytterligare 20 % av nettolönen till mitt sparande och förutom det har jag en tusenlapp över som jag tänker köpa mig en elgrill att ha på balkongen.

Alltså – jag tror det här blir en riktigt fin sommar.

Kärlek till alla från mig!

Maverick star.

Ja, så heter den här pelargonen. Fast jag undrar om jag inte blandat ihop äpple med päron. Fin blomma i alla fall. I går var jag lite besviken för att inte fler blommade och för att en del jag planterat som frö var ganska små. I dag kom jag på att det är ju bara i slutet på maj. Snart kommer alla att frodas och en del är riktigt stora redan nu (fast utan blommor).

Kul med pelargoner.

Min oroliga sömn.

Den bleknar bort och i natt har jag sovit gott mest hela tiden. När jag tog min långpromenad flaxade tankarna om allt annat än huset. Igår ringde min mamma och sa att det var tur att jag inte fick huset och annat trams, sedan avslutade hon med att det blev nog ett annat hus om några år. Faen att hon inte kan en enda gång heja på mig. Jag har lust att ljuga och säga ”jag åker upp till Småland i helgen för det har kommit ett annat hus jag vill titta på”. Fast jag gör inte så.

Istället funderar jag på tapeter och annat.

Jag ska försöka tänka lite annorlunda och inte hänga upp mig på hur det ser ut just nu. Antagligen kommer idéerna flaxande när jag står där med nytapetserade väggar och nytt trägolv. Det finns många varianter på en klädkammare som är sex kvadrat.

Jag funderar på kursen.

Dit är jag inte anmäld ännu, men jag tror att det är rätt sort. Egentligen borde jag väl gå något som jag inte provat på tidigare som silversmide eller teater, men yoga är bra för mig och just kombinationen med yoga och skriva känns rolig. Jag köper ett sommarkort hos Skånetrafiken för bara att åka till Kristianstad, fram och tillbaka till Skurup, Malmö och Köpenhamn gör att det lönar sig.

Elgrillen har jag också funderat över.

Ska jag köpa på mig ytterligare en sak? Fast en elgrill skulle ju vara rätt roligt att ha. Å andra sidan måste jag i så fall ändra på balkongen för som det är nu får den inte plats. Det är i alla fall inte ett ”konstgjort andetag” för huset skull, utan för att det faktiskt kan vara trevligt att grilla på kvällarna då och då.

Kniven i hjärtchakrat är borta.

Det är sant, det satt en svart kniv med ett 4-centimeters blad där i några dagar. Om jag inte hade vetat att det var för sorgen över huset skulle jag åkt in för en hjärtinfarkt. Vilket tryck det låg över den trakten – svart, ångestladdat och svinkallt.

Fast nu ska jag njuta av kaffet.

Sedan blir det pyssel på balkongen (balkonglådorna ska fyllas och pelargonerna finsorteras), biblioteket och lite smått på Ica. Det känns som om det är en synnerligt bra måndag.

Kärlek!

Effektiv, det är mitt förnamn i dag.

Jag har gjort massor som bara har fått vara. Lamporna i hallens fyrspann har fått två nya och ny lyser alla fyra, jag har skrivit ut ett fot av Walle och satt i ramen som det var tänkt för flera månader sedan, jag tvättar, jag har redan diskat, jag har bäddat, jag har planerat för dagen i morgon – ja, så har eftermiddagen förflutet. Jag är tillbaka till det vanliga livet där inte ett infernaliskt planerande av huset finns.

Ytterkrukorna med linneablomman har jag burit ner i källaren.

Likaså det sopsäckar jag köpte med tanke på att vinden i huset skulle rensas. Allt börjar återgå till den vanliga ordningen. Strax ska jag brygga mig lite te och börja läsa en ny bok, igår avslutade jag Norrlands svårmod av Therése Söderlind. För en stund sedan funderar jag på den skrivar- och yogakurs jag funderar på att gå under min semester, om jag skriver en synops fram till kursen börjar så kanske jag kommer igång för en gång skulle och att det inte bara blir funderingar.

Fast först ska jag göra annat.

Som att måla en liten hylla som står i förrådet. Det tänkte jag börja med i morgon och färgen tänker jag köpa i färgbutiken och inte på något snabbköp, vis av erfarenheten. I hyllan tänkte jag ha mina skrivarböcker som synonymlexikon, SAOL och andra böcker.

Ja, ni märker säkert. Jag är på väg tillbaka och det är störtskönt.

Kärlek!

Inspire Apple Blossom – den andra som börjat blomma.

Jag kan inget om pelargoner. Det var bara en fix idé att jag skulle dra upp från frö och nu gäller det att inte bli girig utan ge bort. Min blomstertrappa ska se fin ut och bara för att vissa sorter är frodiga och i flera exemplar ska jag inte samla på mig alla.

Om det blir något mer pysslande på balkongen i dag vet jag inte.

Det är ju ingen panik. Jag har kört igång tvättmaskinerna, jag har varit och lämnat på återvinningsstationen (igen, suck – hur mycket plast, tidningar och kartonger kan en singel lyckas köpa) och nu njuter jag av mitt kaffe. Jag mår så himla bra att jag funderar på vad som kan vara anledningen. Huset släpper jag ifrån mig och inte ledsamheter vilar, jag förstår att det inte var avsett för mig, däremot tycker jag mäklarens beteende och svar till mig var märkliga. Nästa gång vet jag bättre och jag väljer mina strider för han är ju en av de som agerar i området där jag vill ha hus.

Jag ser fram emot golv och klädkammare.

Dessutom har jag ju så mycket bra delar i mitt liv. Allt från böcker till kaffe, vänner till kollegor – ja, hela livet är en lagom blandning som passar just mig. Klädkammaren funderar jag en del över. Ska jag tapetsera väggarna? Nu är det slät betong som är vitmålad. Ska jag köra någon flådig lösning eller fortsätta med min enkla inställning att en klädstång räcker? Golvet har jag också funderat på. Ska jag köpa en fin elektrisk såg? De skiter ju ner så förbaskat. Eller ska jag köpa en kvalitets-såg som jag sågar med för hand? Trots allt har jag cirka två veckor att lägga 35 kvm golv, det kan ju inte vara så betungande.

Sedan funderar jag på att köpa en gräsklippare.

En som jag har hos Sara och Oskar och som de får använda tills jag hittar mitt egna hus. Jag är ju rädd om mina saker och en gräsklippare kostar en del, å andra sidan har de ingen och de måste köra och låna av Oskars föräldrar när de ska klippa. Fast bensinen tycks alltid vara slut (jag tror inte de köper ny när de lämnar tillbaka den). Jag pratade med Oskar igår och han sa att i så fall kunde den stå i det uthus där han tillverkar snus. Det är väl mest det att jag känner att Sara och Oskar inte är speciellt rädda om sina saker, vilket jag är. Jag kan ju inte köpa en gräsklippare och ha hos dem utan att de använder den, då kan jag heller inte klaga att de misskött den.

Jag tror jag avstår.

Å andra sidan hade det varit roligt att få åka upp och klippa gräset och lite annat. Fast det blir sällan så, det är liksom stökigt och så ska de ut och köra och som jag skrev är bensinen slut om de överhuvudtaget har kommit ihåg att hämta gräsklipparen. Ja, det passar inte mig. Vi är olika. Tur att Sara har träffat Oskar för de passar fint ihop. Tror jag i alla fall.

Nu ska jag vidare i dagen. Det är lite pysslande här hemma (åhh….det var längesedan jag kände den är ron).

Kärlek!

Det tog tid att hitta den här bilden.

Jag sorterade under ”Min klädkammare” och vad jag har småskrattat åt fantastiskt fula klädkombinationer jag har burit och dessutom visat upp. En del bilder på kläder som jag fortfarande har kvar och en del lyckade saker också. Nåja. Det är mitt i natten, eller tidigt på morgonkvisten – 4.16 – och jag känner ett stort hopp. Faktiskt. Det är nästan att jag kan känna hur jag stegar bort från huset jag gick miste om och istället tar sikte på framtiden.

Men först sommaren.

Med vin och grill på balkongen i min ensamhet, nytt golv och ny klädkammare – ja, det känns så jävla bra just nu. Påminn mig gärna om detta tillstånd när jag bölar i morgon eftermiddag när jag vaknat efter detta nattpass.

Kärlek!