Lycka

summasumarium

När jag var ung ville jag inte leva.

Ja, så var det. Det har funnits tillfällen när jag har fått se folk som spärrar upp ögonen och inte fattar något alls av det där, de säger att de gärna vill ha sin ungdom tillbaka. Jag kan ärligt säga att det vill inte jag. Livet var en pina och jag kunde inte förstå vitsen med att leva. Inte alls. Jag var så vill, osäker och hade inte den minsta riktning på mitt liv.

Numera älskar jag livet.

Hade jag fattat allvaret i min avsaknad av livslust då, för längesedan, hade jag sökt hjälp. Låtit någon kurator eller psykolog hjälpa mig. Fast på den tiden pratades det inte om något sådant, jag antar att om man gjorde ett självmordsförsök fick man support av något slag. Jag tog mig igenom livet och någon gång runt 30 började livet så sakteliga blomma. Trist för de som läser det här att det tog så lång tid, det behöver det inte göra för alla – det är ju hur det var för mig och dessutom utan hjälp.

Nu mår jag bra de allra flesta dagarna.

Jag älskar livet. Älskar. Jag är lycklig, nöjd och glad. Jag är tacksam för att jag får känna så här och med det rädd för att det ska försvinna. Jag är glad över gott kaffe, över en bra bok, över mitt hem, över att jag själv styr mitt liv. Jag är dessutom en projektmänniska som beslutar mig för något och driver igenom det. Jag hittade min styrka – min viljestyrka – när jag var runt 30. Efter det har livet tuffat på.

Anledningen till det här inlägget?

Jag sitter på jobbet och är bara glad och vardags-nöjd. Lycklig för allt och inget. Lugn i kroppen och själen. Jag har bra böcker hemma och slutar tidigt i dag – i alla fall innan det hunnit mörkna. Det finns många små saker jag har att se fram emot och jag är tacksam för det.

Fast nu ska jag fortsätta jobba, när jag har slutat jobbet ska jag leta Pokemon och ikväll blir det nog en stund framför symaskinen. I morgon är jag ledig och ska åka till Kristianstad för att få mina kängor lagade och min fina mockajacka tvättad på kem samt kanske köpa de där sneakers som jag skulle handlat förra veckan (jag har egentligen köpstopp, men skorna är planerade sedan länge och jag måste ha ett par skor).

Kärlek!

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Längtan

fira

Bilden visar min födelsedag i augusti, ser ni barfotapojken, kortärmade tröjor och sammetssvärtan?

Jag har promenerat regelbundet och genom kallt regn, blöt snö, drivor, piskande vindar – ja, allt utom behagliga sommarkvällar eller underbara fågelkvittrar-förmiddagar. En dag i Bodafors hade jag solsken, blå himmel och vit snö – en underbar promenad – men förutom det har det varit tufft. Därför längtar jag till väder där jag kan gå i en tröja och shorts eller för den delen klänning eller jeans. Alltså fint väder.

Nu är det snart mars.

Mars, april och maj är vårmånader. Hör ni! Vårmånader. Jag vill verkligen fortsätta med den goda rutinen. Faktiskt älskar jag mina promenader, fast i går regnade det och både glasögon och mobil blev blöta. Nåja, jag känner ett enormt lugn i både kropp och själ när jag har varit ute.

Det finns mycket jag ser fram emot.

Inte bara våren utan nu till helgen när dotter med familj dyker upp. Det blir en födelsedagsfest för min mamma och frukost på söndag innan de åker vidare. Jag har dessutom lyckats få ihop flera tillfällen när jag åker till stugan. Där blir det lediga dagar, promenader med Lady, brasan tänds under kalla kvällar – ja, det är ett fint liv.

Fast nu vidare i dagen.

Kärlek!

 

Publicerat i Personligt | 2 kommentarer

Tips som jag önskade jag hade fått när jag var tonåring

Buketter i mitt nystädade vardagsrum1) Skit i folket som mobbar. Gå din egen väg och följ ditt hjärta. De är inte värda dig och det finns andra om du bara höjer blicken.
2) Gör det du brinner för – när glömmer du bort tiden? Där finns en liten vink om vilken väg du kan ta.
3) Nej, sätt dig inte i skuld. Din farfar sa säkert att den som är skuldsatt är ofri – det stämmer. Du kan inte göra vad du vill om du är skuldsatt. Hyr ett rum och äg så lite som möjligt under dina första år du bor hemifrån.
4) Jobbigt att bo hemma? Du slipper betala en helvetes massa pengar om du bor kvar hemma – såvida det är möjligt.
5) Pengar är inte allt, men det är ganska skönt att pengar till mat sista veckan innan lön eller innan studiebidrag.
6) Du behöver inte läsa en hel linje på högskolan, det går utmärkt att läsa kurser och jobba bredvid. Kan du undvika studielån ska du göra det.
7) Följ ditt hjärta, men låt det banka ett tag för en sak så du är helt säker. De som följer sitt hjärta är oftast de som kommer längst och som är lyckligast.
8) Är pojkvännen eller flickvännen en som sårar dig – men, skit i henne eller honom! Låt ingen trampa på dig! Det finns massor av andra pojkar, flickor, kvinnor och män som är värda dig och som vill ha dig.
9) Magkänslan! För inte så längesedan dunkade magkänslan så det skrek i kroppen – jag struntade i den istället för att backa och fundera en stund. Det gick åt helvete! Magkänslan – lita på den! Känns det inte bra så är det inte bra.

Du som läser detta – finns det ytterligare goda råd att ge den tonåring du var? Skriv ner det i kommentarsfältet, det kan peppa en och annan, för råden gäller ju även oss vuxna till viss del.

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Istället

lashornan

Om köpstoppet.

Funderingar. Kan jag köpa begagnat om det blir pengar över från min matkassa?

Vad kan jag göra under det här året när jag inte får köpa om det inte är tvunget?

1) Jag kan ta mina tapeter som jag fått över och göra fina boxar av skokartonger. Verkligen. Jag älskar boxar och lådor. Detta känns som en kanonfin idé.
2) Jag kan renovera dockskåpet i stugan och låta mamma köpa begagnade dockskåpsmöbler på loppis. En bra idé även om jag genomfört den ändå. Däremot hade jag tänkt att köpa möbler till dockhuset. Jaja…jag kan köpa begagnade om det finns på någon loppis.
3) Jag kan skriva en av barnböckerna som jag har i huvudet och skicka iväg till ett förlag.
4) Jag kan gå långa promenader med Lady och erövra landskapet runt stugan ännu mer. Det hade jag gjort ändå, men jag behöver den här peppen.
5) Origami – jag har tappat det under året som gått, jag blir lugn av det där vikandet och tar upp det igen. Papper har jag gott om.
6) Snickra små skåp och lådor. Av gamla brädor gjorde jag ett skåp åt Sara, det var skitroligt. Under den varma årstiden kan jag hålla till i garaget och sedan måla med alla färgrester som finns kvar. Älskar den här idéen.
7) Sy. Ja, jag har tappat det också på vägen. Det finns massor av tyger i stugan. Sy! Sy! Sy!

Det känns som ett spännande år.
Jepp. Det här blir bra. Och om jag lyckas kan jag gå i pension vid 62 års ålder om jag skulle vilja det.

Kärlek!

Publicerat i Ekonomi | Lämna en kommentar

Beslut

ennydag

Jag har bestämt mig.

Det får bli ett försök att betala mitt bostadslån under ett år. Jag inför köpstopp från och med lördag. Varför inte idag? Jag tänkte köpa mig ett par sneakers på fredag. Förlåt, men det är mitt beslut och jag kan köra igång det här projektet precis när jag vill. Det är det fina med att ha en egen ekonomi. Jag beslutar själv och det är underbart.

Igår gjorde jag en extra inbetalning.

Det är pengar som jag fått som ränta på en placering. Det var inte mycket då för fem år sedan, men räntan var skyhög i jämförelse med hur det ser ut i dag och pengarna var ju ändå tänkt som buffert när jag går i pension. Jag har tackat nej till vidare placering och fått tillbaka pengarna. Räntan betalades ut igår och fixade jag snabbt att de skulle gå till lånet.

På mitt skrivbord, alltså datorskrivbordet, ligger planen.

Avbetalningsplanen. Det blir hårt. Antagligen blir det extra lärorikt. Jag är peppad till tusen och glad att det kommer en lön nästa fredag och att jag dessutom har lite extra lön att vänta eftersom jag jobbat över i januari. I maj kommer också en extra slant, det är semesterersättningen för övertiden och skiftersättningen under 2016. För att göra projektet lite mer spännande inför jag alltså köpstopp. Förutom att jag tror att det blir en tankeställare kommer jag antagligen att känna det extra kul vid den här tiden nästa år – jag får behålla i stort sett hela lönen för mig själv och jag kan tänka mig en stor eufori. Det är bara att tänka tillbaka på känslan när jag betalade av mitt CSN på ett år.

CSN-skulden som jag trodde jag skulle dras med tills jag blev pensionär, den betalade jag på ett år.

Det var tufft men roligt.

Ja…jag har bestämt mig. Jag gör ett försök att betala mitt bostadslån på ett år. Istället för att ägna kraft åt att spara ihop till olika saker jag önskar mig ska jag längta till lönden för att se vad som blir över när jag har lagt undan 4000 till matkassa (jag använder inte allt av det till mat, snarare går det åt 2500 i snitt till mat – men jag vill ha lite utrymme..hmmm..är det fel tänkt?).

Nåja.

Nu kör jag!

Kärlek på det!

Publicerat i Ekonomi | 6 kommentarer

Tankar

snart

Jag höjde amorteringen med 1500.

Istället för på tre år betalar jag mitt lån på ungefär två år, med lite extra inbetalningar då och då. Sedan har tankarna vandrat vidare. Till att betala på ett år. Att vara skuldfri vid den här tiden om ett år. I alla fall ungefär om ett år. Jag har räknat och räknat och funderat och pratat lite med mamma. Hon är inte mycket till hjälp men har i alla fall slutat med att säga att det är bra med skulder för man kan dra av räntan. Fast jag tror det är gammalt tänk, för mig som försörjer mig själv är det allra bästa att vara skuldfri. Trots det är det skönt att uttala mina funderingar högt och hon lyssnar – eller det känns i alla fall som om hon lyssnar. Det räcker fint med det också.

Skulle jag kunna betala på ett år?

Ja, om jag slutade sätta in pengar på tandläkarkontot, lägenhetskontot, Extra Wallebo-kontot (stugan med andra ord) och sluta spara samt inte köpa något alls till mig själv. Normalt köper jag inte kläder, jag har haft samma paltor i många år. Jag har också funderat på den där konsumtionshysterin. I stugan har jag en rad på fyra små träbitar som jag fäst i varandra och där jag har skrivit fyra andemeningar som jag tycker om. En av dem är ”lev enkelt”. Gör jag det? Nej, inte egentligen.

Kanske ska jag haka på det där med köpstopp?

Att inte köpa mer än mat och det allra nödvändigaste under ett år? Kanske det gör det lättare precis som Pokemon-go gör det lättare för mig att känna motivation på att ut och gå? Jag skulle kunna plocka fram känslan när jag under ett år beslutade att betala mitt studielån. Allt jag hade tryckte jag in direkt när jag fick lön – ja, förutom en matkassa.

Blir jag lyckligare av att köpa?

Ja, jag kan nog säga att jag blir det. En ny soffa i stugan skulle göra mig glad. Ytterligare ett par jeans skulle göra mig glad. Hushållsprylar skulle göra mig glad. Nya underkläder likaså. Hur hade mina föräldrar det när de var i min ålder? De hade det nog bra, mamma hade sin pension att shoppa upp och pappa betalade allt till hus och hem. Men jag är ensam och jag behöver känna ekonomisk trygghet. Det skulle vara tryggt men också väldigt roligt att ha betalat av lånet till nästa nyår.

Riktigt roligt.

Jag skulle kunna göra så att jag betalade mina räkningar och så satte jag undan allt annat och om pengarna var kvar när nästa lön rullade in kunde jag göra en extra avbetalning på lånet. Det skulle fungera. Men…då skulle ju också pengarna finnas där om jag helt plötsligt fick en längtan – en vansinnig längtan – efter att köpa något.

Dessa pengar.

Hur jag än funderar tror jag att det lutar åt ett håll. Kan ni ana varthän?

Nu är jag mycket nyfiken på era åsikter. Skulle ni sätta ”köpstopp” om ni hade chansen att betala av bostadslån på ett år istället för tre? Snälla – jag behöver era tankar och ni får gärna vara anonyma om det känns bättre.

Puss.

Publicerat i Ekonomi | 11 kommentarer

Ökat

helmer1

Igår ringde jag min bank.

Nu har jag ökat på amorteringen med 1500 kronor i månaden och blir, om det håller, skuldfri vid den här tiden om två år. Fungerar det inte att betala rätt mycket (i mina ögon) så får jag väl ringa och sänka beloppet igen. Jag läste någonstans att svenskarna var sämst i europa på att betala sina bostadslån. För mig innebär det en trygghet och det betyder att om jag blir arbetslös eller något annat händer efter de två åren klarar jag mig fint i alla fall.

Det är nog en vana också.

Jag äter nästan aldrig ute, så sällan att mina kollegor aldrig frågar om jag vill ha något att äta när de handlar snabbmat. Det är inte för att jag är snål, det är för att jag tycker den mesta snabbmaten smakar äckel, inte är värd pengarna och är fullständigt onyttiga. Idag åt jag min första egenkomponerade vegetariska rätt – det var sådär. Alla andra vegetariska rätter har smakat fantastiskt gott, men att skiva kålrot och koka mjuka för att sedan panera och steka var ingen höjdare. Fullt ätbart men inget jag gör om, i alla fall inte med den paneringen. Jag är fortfarande förvånad över allt gott som finns att äta när det gäller vegetariska rätter. Jag älskar den sortens mat.

Igår kväll gjorde jag hummus.

Den har jag till dippa. Så himla gott! Nu har jag funderat över vad man har den till i övrigt? Några förslag? Receptet tog jag från Siri Barjes recept på köket.se. Jag kör den minst fem minuter i min matberedare och den blir lätt och fluffig.

När jag är i stugan.

Ja, då åker jag hem dagen innan jag ska börja jobba igen. Det blir ingen tid över att städa och fixa och njuta. Det har blivit en vana även om jag inte gillar det. Desto mer underbart att gå hem i morgon bitti, måndag morgon, för att sova efter nattpasset och veta att när jag vaknar jag har jag eftermiddagen och kvällen för mig själv och en hel ostyckad dag på tisdag. Hur underbart är inte det?

Fast nu väntar jobbet.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 2 kommentarer

Att låta det ta tid

En ängel i mitt rum

Jag sitter på mitt jobb.

Idag blir det 12,5 timmars arbete och det är helt ok, jag trivs ju med mina sysslor och när det är kallt ute är jag extra tacksam, för jag har ju både en bror och en far som jobbat på vägverket och de måste då ut i kyla och rusk, medan jag sitter bekvämt i min fåtölj på jobbet och har det bra. Igår efter ett arbetspass tog jag min telefon och gick en runda för att fånga Pokemon och få lite frisk luft.

På jobbet har jag nu fått reaktioner över min viktnedgång.

Det jag funderar över är att det är fullt tillåtet att säga ”nu ska du inte gå ner mer” men tvärtom – när någon går upp i vikt – är förbjudet. Märkligt. Ingen har reagerat på att jag minskat i vikt sedan i augusti för jag har haft samma kläder på mig som tidigare (jag har ju alltid gått i klänning), när jag nu har jeans på mig för första gången så kommenterar folk runt om mig. Jaja…det får väl göra det. Jag bestämmer själv hur mycket jag vill gå ner eller inte gå ner. Märkligt att det ena är fullt tillåtet att kommentera medan det andra inte är det.

Just nu vill jag vara i stugan.

Fortsätta med mina projekt. Jag har många idéer och när jag bestämde färg i stugans hall (egentligen ett allrum, det kändes lite i början som jag sett i amerikanska filmer att man kommer rakt in i ett vardagsrum istället för hall) hade jag velat välja en färg som var som innandömet i en papaya. Lite orange-gul-brun färg. Gissa vad jag valde? En mes-rosa färg för jag var rädd vad andra skulle tycka. Det där med andra människors tyckande – att jag aldrig lär mig. Det är ju min stuga och mitt hem och jag bestämmer själv.

Dessutom – vis med åldern.

Jag ska förstås fixa till rummen precis som jag vill ha dem annars trivs jag inte. Trots allt ska jag bo i stugan själv och och jag tänker göra det till mitt drömhem, precis som i Bromölla. Jag ska lägga in trägolv och jag ska riva ut garderober. Faktiskt vet jag precis hur jag vill ha det och så ska det bli. Garderober och förvaring? Alltså, jag behöver inte mycket av den varan. Mina nya planer känns helt rätt förutom att det är pengar som saknas.

Jag skulle kunna göra det genast.

Fast min ekonomiska plan går först och sedan kommer förverkligandet. Under tiden gör jag mycket smått och när sedan det säger *pang* och jag river och lägger in nytt golv – ja, då är det bara att sätta var sak på sin plats.

Fint!

Nu ska jag åter till mitt jobb. Hämta te och äta en macka. Nu när jag är tillbaka i Bromölla har det blivit vegetarisk mat och fy tusan vad gott det är. Igår rödbetsbiffar med en supergod sallad till. Jag har köpt grönkål som jag masserar med olja och salt och har sedan istället för vanlig grönsallad som är rätt dyr för tillfället. Morötter, rödbetor och lite annat samt en god vinegrette (eller hur det nu stavas) gör att jag njuter av maten.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | Kommentering avstängd

Gammalt

gammalt

För trettio år sedan köpte jag det här dockskåpet till Sara.

Fast tanken var att renovera det först. Det blev aldrig av, var det inte pengar var det frånvaron av kunskap och support som gjorde att det blev stående. Dock har det flyttat med alla gånger och nu är det i stugan. Jag har ingen aning om Walle och Helmer kommer att gilla det, men jag ska ta tag i det när skänken är klar.

Taket är trasigt och jag ska be Janne såga till ett nytt.

Jag har tapeter som blivit över som jag tänkte tapetsera med och så målar jag om ytterväggarna – kanske Pippi-gult? Det känns som ett lagom projekt fram till semestern eller så.

Det får bli om det blir – typ.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | Kommentering avstängd

Verkstad

skanken

Idag är min enda lediga dag utan någon tid att passa.

Med andra ord har jag en ostyckad dag framför mig. Lady tyckte jag skulle upp och hoppa relativt tidigt och då fick det bli så. Efter frukost har jag dammsugit, det behövs speciellt på den lurviga mattan som hundarna gärna ligger på hela nätterna. Sedan har jag fixat lite verkstad.

Det blev en svart tapet.

Ja, för igår var jag och valde tapet till skänken. Tålamodet pressade mig igen. Jag fick tips om två tapeter, en från ett Pip studio som jag själv bad om att få se och en annan i en helt skild stil av expediten. Den som hon plockade fram var i en perfekt färg men ack så tråkig. Tursamt nog stod jag kvar en lång stund och insåg till slut att den mesiga tapeten fick vara trots att den blev utvald och var så exakt i färgerna.

Jag är nog lite mer dramatisk än så trots allt.

Hon valde ut ett litet sött mönster med små rosor och PIP studio är allt annat än småmönstrat och sött. Nåväl. Janne skulle hämta mig på Colorama och trots att expediten var framme tre gånger och undrade om jag bestämt mig så härdade jag ut. Janne kom och en tapet som jag plockat fram tyckte han var lite väl barnslig, det hade jag nog på känn. Även om han inte är involverad i mitt hem så lyssnar jag på honom. Han har mycket klokt att säga även om jag dumpar en del av hans åsikter när det gäller heminredning.

Till slut stod jag där med den barnsliga tapeten, en som hade blomslingor i grönt och en med papegojor på.

En med svart bakgrund och två stora papegojor på. Den var himla fin och inte alls som jag hade tänkt från början. Tyvärr måste de beställa hem den och en rulle kostar 900 kronor – men jag slog till. Väl hemma muttrade Janne lite om att det var en dyr tapet. Ja, den var svindyr men jag tror jag kommer att vara nöjd resten av mitt liv.

Idag fortsätter jag att renovera eller kanske mer rätt: göra om.

Det är dags att vaxa de delar som är klara. Och jag ska fundera på hur insidan av dörrarna ska se ut. Ska de vara vita? Gråa som listen kanske? Inte rosa i alla fall. Själva insidan av skänken ska vara vit och hyllorna, tror jag i alla fall, ska vara vita. Just nu känner jag mig himla kreativ och känner att det finns oändligt med alternativ.

Kärlek och Kreativitet åt alla!

PS Här är tapeten jag har valt, ni får tänka bort det övre vänstra hörnet och det nedre högra – det är andra tapeter.
tapeten

Publicerat i Personligt | 8 kommentarer