Idag

tempeltavla

Om några timmar bär det av mot Bromölla.

Det ska blir skönt att vila upp mig för jag är helt slut av bland annat förkylningen. Det bästa den här veckan har nog varit Lady och promenaderna med henne. Tursamt fick jag en kväll med Janne igår och hans fina ord, annars hade jag nog trott att han tröttnat på mig.

Det är inte alltid lätt.

Tankar som jag har är han inte i närheten av, det är saker som han inte ens snuddar vid. Det känns ibland som om han har en kärna där han inte släpper in någon. Nu menar jag inte det allra innersta för det kanske alla behåller för sig själv, men jag når inte riktigt fram till honom. Fast i går kväll kände jag att vi var tillbaka där vi mår som bäst. Fast i morse gick han utan en kram för jag var förkyld, det var lite ledsamt. Å andra sidan är vi alla olika. Jag satt som en trasa i sängen med håret i ett fruktansvärt mmorgonruffs, en näsduk i handen, snörvlandes – det är klart att det inte är speciellt kul att krama någon ”hej då” i det skicket, men jag hade behövt det.

Istället fokuserar jag på det som är bra.

Jag älskar Lady, jag har en fin kontakt med mina barnbarn och kanske just nu Helmer, Sara är så fin mot mig och – tadaaaaa, jag blir hämtad på stationen av Louise. Alla i min omgivning har bil, de fattar inte hur underbart det är att bli hämtad när man kommer med tåg. Självklart traskar jag på, det har jag alltid gjort eftersom jag valt bort bil.

Nu ska jag ställa möblerna till rätta.

Diska och sedan är insidan klar. Jag ska hämta jordgubbsplantor det sista jag gör, de ska med till Louise.

Kärlek!

Publicerat i Känslor, Wallebo | 1 kommentar

Tiden

promenad

På något sätt måste jag nog ändra om mitt liv här i stugan.

Vad jag ska ändra på vet jag inte, men jag har sällan tid för mig själv. Nu ska jag inte klaga för måndag, tisdag och idag har jag och Lady tagit en timmes promenad. Vi går ungefär fem kilometer och det går inte fort, jag hör allt sämre och Lady är så gott som döv. Hon är nyopererad och jag är förkyld – vi går alltså i en takt som passar oss båda.

I morgon åker jag hem.

Och vilar upp mig. På sätt och vis får jag skylla mig själv, jag bjöde ju Sara och hennes familj samt Janne på mat i torsdags, lördag och söndag hade jag båda barnen (begynnande förkylning och trångt i sängen) och i går bjöd jag på mat igen. Jag tror jag får på något sätt ordna med en bättre balans.

Nåja.

Promenaderna var härliga, jag har fått rabatterna på framsidan fina och gräsmattan är klippt. Jag har rensat ogräs och lagt plattor, jag har ordnat med en kompost (wow och jieee) och börjat städa utanför staket mot ödetomten (jag har liksom bara hivat över ogräs, kvistar, grenar och annat innan). I morgon hinner jag inte mycket, det blir till att ta lite jordgubbsplantor till Louise och städa – sedan åker jag.

Livet är fint trots allt.

Jag vill ju umgås, jag vill träffa alla här uppe – något får stå åt sidan, balansen måste fram om jag ska må bra.

Kärlek!

Publicerat i Promenader, Wallebo | 1 kommentar

Ögonen

puss3

Mina ögon svider.

Jag hostar som en tok och halsen brinner. Fast rätt ok i alla fall. Med det som utgångsläge var det rätt skönt att träffa Sara med familj i två timmar, sedan åkte de hem. Janne är trött efter jobbet och orkar inte speciellt mycket, han lade sig på soffan en stund mellan mat och kaffe.

Det är något Sara inte gillar (har jag fått för mig), men en dag blir hon också 60 år och fattar hur trött man kan vara efter ett arbetspass. Nåja. Det var en rätt lugn kväll, förutom att jag klantade mig. ”Självklart får du ta med dig valpen”, sa jag. Efteråt tänkte jag på Janne och Krut. Det gick inte. Janne satte Krut i hundgården för att det inte skulle hända något.

Jag drabbades av dåligt samvete.

Bäst är ju om alla kan älska alla. Om jag inte ska behöva stå med ett ben i vart läger. Jag avskyr det. Dessutom har Lady börjat slicka på såret och måste ha struten runt huvudet och jag lider med henne när hon springer in i stolar, dörrkarmar och annat. Valpen, som är 8 veckor och högt älskad av Walle, hittade förstås Ladys tuttar med en gång vilket gjorde att vi fick sätta kompostgaller mellan vadagsrum och kök-hall.

Jaja.

Idag är jag kraftlös. Jag tänkte baka ett bröd, gå en runda med Layd och köpa Strepsil på Apoteket. Mer orkar jag inte. Jag har torkat skafferiet och lite annat smått, det får räcka. Bilden på Walle och Helmer är sällsynt, just nu upplever jag att de mest slåss. Walle vill ta utrymme, Helmer blir förbannad och puttas varvid Walle klipper till honom.

Bromölla i morgon, det ska bli skönt.

Maten i går kväll var god. Jag gillar verkligen de där grytorna där man bara lägger ner köttet, häller på någon form av vätska och kryddar och så får det puttra i några timmar – förr kallades det kalops.

Kärlek!

Publicerat i Mina barnbarn, Wallebo | Lämna en kommentar

Grannen

blodalunrot

Jag har fått något riktigt fint.

Både här i Bodafors och i Bromölla har jag fantastiska grannar. En av de bor på andra sidan parken och var gång jag har gått till affären har jag beundrat ett knippe av de här blommorna. ”Är det blodalunrot”, frågade jag grannen, men det trodde han inte.

Fast jag undrar om det inte är just så.

Blodalunrot. Jag fick tre stora bitar och nu hoppas jag de blommar fint nästa år.

Kärlek!

Publicerat i Trädgården, Wallebo | Etiketter , | 1 kommentar

Plattor

plattor

Nu är plattorna på plats.

Kan ni tänka er att gå barfota här på sommaren? Varmt under fotsulorna. Hämta rosmarin eller citrontimjan.

Fast jordgubbsplantorna. Stora och härliga, men med massor av revor och småplantor som jag måste kasta. Har frågat Louise om hon vill ha. Någon annan kan jag inte tänka mig.

Kärlek!

Publicerat i Trädgården, Wallebo | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Ensamhet

cykeltur

Måndag och äntligen har jag en stund för mig själv.

Redan i torsdags kom Janne och Sara och hennes familj. Jag bjöd på mat för jag hade ju inte sett dem på en månad. I fredags kom Sara efter jobbet med barnen och sedan Janne, vi var och handlade när Sara blivit hemskjutsad. I lördags kom Sara igen och jag hade föreslagit att jag skulle ha barnen över natten för att hon och Oskar skulle kunna ha lite tid för varandra.

Vi har lekt, cyklat, målat, bakat och allt annat.

Samtidigt har en förkylning långsamt smugit sig på mig och idag är det måndag och jag är äntligen ensam. Det låter hemskt, och antagligen ännu värre för någon som inte har behov av ensamhet. Jag försöker verkligen för det är ju det normala att umgås hela helger – men jag har blir dränerad på energi.

Idag tänker jag ge mig ut i trädgården, gräsmattan är klippt och framsidan hann jag ordna till i fredags men landet är kvar. Jag ska lägga plattor och på sätt göra en gång fram till pallkragen med kryddor. Det låter antagligen som om jag har ett stort grönsaksland – då är det inte, men plattor har jag alltid drömt om, helst med tegelstenar fast jag tar det jag har och det är ganska stora fyrkantiga gråa plattor som jag har fått av grannen.

När jag provlade en platta igår.

Ja, då såg jag att en liten ”häck” längs med hade varit snyggt. Jag ska göra ett staket, ett klätterstaket för luktärtor eller andra blommor. Hur underbart är det inte att ha rabatter och ett land att drömma över? Mina jordgubbsplantor, som jag fick tidigt i somras, är jättestora och har kastat ut revor där massor av småplantor har etablerat sig. Jag tänkte att jag skulle plantera ut en ny rad.

Resten får jag kasta.

Hemska tanke! Framför allt eftersom plantorna är dyra att köpa. Jag ska fråga Sara om hon kanske vill ha några och Louise kanske. Jo…jag har startat en kompost, en riktigt kompost. Vi har lite olika åsikter om det, jag och Janne, men nu har jag i alla fall gjort en kompost på det sättet som jag har läst mig till om.

Så idag blir det landet för hela slanten.

Fast först kaffe.

Publicerat i Trädgården, Wallebo | 3 kommentarer

Bra

skrabaan2

Jag mår himla bra.

Solen har strålat hela dagen och jag tog en långpromenad.

I morgon åker jag till stugan och stannar i en vecka. Redan i morgonkväll träffar jag Oskar, Sara och barnbarnen samt Janne förstås. Lady har blivit opererad i dag och jag lider med henne. Hon hade gnytt när jag ringde till Janne tidigare i dag. Hoppas nu han låser in Krut så han inte är på Lady i natt. Kära fina Lady!

Det är en månad sedan jag var i stugan.

Det känns bra att åka dit igen trots att jag bara har haft två lediga dagar sedan jag kom till Bromölla (och en av dem låg jag utslagen efter ett migränanfall). Jag har mycket jag vill göra i Bromölla och längtar tills nästa omgång jag är här. Fast först Bodafors och stugan. Hela fredagen kommer att gå till trädgården. Klippa gräset, rensa bort visset, vattna, fixa komposten och annat. Fast jag ska handla riktigt fina redskap också för det presentkort jag fick när jag fyllde år. Hur roligt är inte det!

Nu åter till jobbet och larmen här.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 2 kommentarer

Sent

kanotklubben

Hela kroppen vägrade gör något alls i går.

Diska, vila, torka disk, vila, bädda sängen, vila…ja, så såg i princip hela dagen ut. Inomhus. När solen strålade utanför. Sent på kvällen tog jag i alla fall på mig skorna och gick en sväng i en sval men underbar septemberkväll. Det var uppfriskande. Men hela min lediga dag gick åt skogen, i och för sig får jag skylla mig själv. Jag vet att jag måste ta det lugnt och mina migränanfall är bara kroppen som tvingar mig att ligga ner en hel dag (egentligen ett helt dygn och mer därtill). Idag är jag lycklig igen.

Sara ringde och undrade om jag hade migränmedicin i stugan.

Hennes pappa har migrän, min bror har migrän, jag har migrän – så det är ju inte märkligt att hon också har fått det. Tyvärr fanns det inget kvar i medicinlåda. Idag skickade jag sms till henne och hon var ok igen.

Nu är jag på jobbet.

Kärlek!

PS Bilden är tagen i går kväll nere vid kanotklubben.

Publicerat i Personligt | 2 kommentarer

Efteråt

bord

Jag har inte haft något ledigt alls på mer än två veckor.

Som kronan på verket avslutade jag med ett övertidspass under en servicehelg, när jag kom hem i söndagsmorse hittade jag inte min migränmedicin och fick hoppas på det bästa. Trots allt har jag sällan mer än känningar av migränen och det måste vara mer än ett år sedan jag hade ett riktigt anfall. Snacka om anfall! När jag vakande efter nattpasset var jag sjuk. Jag spydde åtta gånger innan jag tappade räkningen, frös och svettades om vartannat. Tankarna var inget vidare, jag ville nog helst dö.

I jämförelse med en riktigt depression är mina anfall en lätt susning.

Men just där och då är det vidrigt. Nu är det lunchtid och måndag, jag har precis borstat tänderna och fått i mig lite gröt. Hela kroppen skakar eller kanske mer vibrerar på något lustigt sätt. Jag är i alla fall glad att jag är på benen och bannar mig själv för att jag säger ja till allt när jag väl vet om att jag måste ha tid för mig själv. Egentligen är det nog ingen som förstår det om de inte själva vet hur viktigt tid i ensamhet är. Introvert utan problem att underhålla andra, sådan är jag.

Nu ska jag försöka återgå till livet, en lärdom rikare.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Sova

Båt i Edenryd

Det har gått många dagar sedan jag fick sova ut.

I morgon ska det ske! Då jobbar jag nattpass och har nästan hela dagen för mig själv. En gång på sju veckor har vi en vecka där vi jobbar kontorstid, det är tänkt att vi ska hämta in kroppen och knoppen genom vanliga tider. Jag kan nog säga att alla i gruppen lider sig igenom den veckan. Inget hinns med hemma och för min egen del känns det mest som om en riktig tröttvecka. Nåja, jag är mycket glad över att jag har ett jobb som jag dessutom trivs riktigt bra med.

Idag arbetar jag på andra avdelningen.

Gissa när klockan ringde? Jo, 4.50! Fast jag är nästan död vid den tidpunkten och hasar mig upp och går till jobbet som en zombie. Nu hoppas jag bara att inget oväntat inträffar, i alla fall inget som jag inte har koll på. Efter jobbet ska jag gå till bibblan och hoppas på att boken ”Mer Vego” har anlänt, jag tänkte prova vårrullarna där. När jag får lön ska jag dessutom börja sticka sockor, det är nog inga problem, däremot är det sockor med mönster. Skam den som ger sig. Sticka är inte min starka sida, men jag gillar det avkopplande med att sticka. Både vårrullar och sockor kommer från att jag läst bloggen ”Queen of Kammebornia”. Den bloggen tycker jag ni ska besöka.

Huvudpersonen och hennes familj har flyttat till Gotland, hur underbar är inte det?

Nåja, nu väntar mitt arbete. Sen eftermiddag och kväll är min egen. Det blir promenad i nya gympaskorna, det var premiärtur i går. Inga skoskav och så har de turkos skosnöre, det gör mig glad.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar