Bromsa

kvitto

Jag har verkligen slösat med mina pengar det senaste halvåret.

Nu får det vara slut med det och jag tänkte att jag skulle spara kvitton från det jag handlar. I stugan ska jag bara bjuda en eller två gånger, det får räcka. Prioritet är att betala bostadslånet för lägenheten innan nyår. Om jag lyckas vet jag inte, visserligen har jag betalat extra flera månader – precis som jag i kväll lade in fyratusen extra – men det är ändå rätt mycket kvar att betala. När nyår närmar sig tar jag ett beslut om jag ska ta och betala det sista med mina sparpengar.

Kul med ekonomi.

Kärlek!

Istället

lashornan

Om köpstoppet.

Funderingar. Kan jag köpa begagnat om det blir pengar över från min matkassa?

Vad kan jag göra under det här året när jag inte får köpa om det inte är tvunget?

1) Jag kan ta mina tapeter som jag fått över och göra fina boxar av skokartonger. Verkligen. Jag älskar boxar och lådor. Detta känns som en kanonfin idé.
2) Jag kan renovera dockskåpet i stugan och låta mamma köpa begagnade dockskåpsmöbler på loppis. En bra idé även om jag genomfört den ändå. Däremot hade jag tänkt att köpa möbler till dockhuset. Jaja…jag kan köpa begagnade om det finns på någon loppis.
3) Jag kan skriva en av barnböckerna som jag har i huvudet och skicka iväg till ett förlag.
4) Jag kan gå långa promenader med Lady och erövra landskapet runt stugan ännu mer. Det hade jag gjort ändå, men jag behöver den här peppen.
5) Origami – jag har tappat det under året som gått, jag blir lugn av det där vikandet och tar upp det igen. Papper har jag gott om.
6) Snickra små skåp och lådor. Av gamla brädor gjorde jag ett skåp åt Sara, det var skitroligt. Under den varma årstiden kan jag hålla till i garaget och sedan måla med alla färgrester som finns kvar. Älskar den här idéen.
7) Sy. Ja, jag har tappat det också på vägen. Det finns massor av tyger i stugan. Sy! Sy! Sy!

Det känns som ett spännande år.
Jepp. Det här blir bra. Och om jag lyckas kan jag gå i pension vid 62 års ålder om jag skulle vilja det.

Kärlek!

Beslut

ennydag

Jag har bestämt mig.

Det får bli ett försök att betala mitt bostadslån under ett år. Jag inför köpstopp från och med lördag. Varför inte idag? Jag tänkte köpa mig ett par sneakers på fredag. Förlåt, men det är mitt beslut och jag kan köra igång det här projektet precis när jag vill. Det är det fina med att ha en egen ekonomi. Jag beslutar själv och det är underbart.

Igår gjorde jag en extra inbetalning.

Det är pengar som jag fått som ränta på en placering. Det var inte mycket då för fem år sedan, men räntan var skyhög i jämförelse med hur det ser ut i dag och pengarna var ju ändå tänkt som buffert när jag går i pension. Jag har tackat nej till vidare placering och fått tillbaka pengarna. Räntan betalades ut igår och fixade jag snabbt att de skulle gå till lånet.

På mitt skrivbord, alltså datorskrivbordet, ligger planen.

Avbetalningsplanen. Det blir hårt. Antagligen blir det extra lärorikt. Jag är peppad till tusen och glad att det kommer en lön nästa fredag och att jag dessutom har lite extra lön att vänta eftersom jag jobbat över i januari. I maj kommer också en extra slant, det är semesterersättningen för övertiden och skiftersättningen under 2016. För att göra projektet lite mer spännande inför jag alltså köpstopp. Förutom att jag tror att det blir en tankeställare kommer jag antagligen att känna det extra kul vid den här tiden nästa år – jag får behålla i stort sett hela lönen för mig själv och jag kan tänka mig en stor eufori. Det är bara att tänka tillbaka på känslan när jag betalade av mitt CSN på ett år.

CSN-skulden som jag trodde jag skulle dras med tills jag blev pensionär, den betalade jag på ett år.

Det var tufft men roligt.

Ja…jag har bestämt mig. Jag gör ett försök att betala mitt bostadslån på ett år. Istället för att ägna kraft åt att spara ihop till olika saker jag önskar mig ska jag längta till lönden för att se vad som blir över när jag har lagt undan 4000 till matkassa (jag använder inte allt av det till mat, snarare går det åt 2500 i snitt till mat – men jag vill ha lite utrymme..hmmm..är det fel tänkt?).

Nåja.

Nu kör jag!

Kärlek på det!

Tankar

snart

Jag höjde amorteringen med 1500.

Istället för på tre år betalar jag mitt lån på ungefär två år, med lite extra inbetalningar då och då. Sedan har tankarna vandrat vidare. Till att betala på ett år. Att vara skuldfri vid den här tiden om ett år. I alla fall ungefär om ett år. Jag har räknat och räknat och funderat och pratat lite med mamma. Hon är inte mycket till hjälp men har i alla fall slutat med att säga att det är bra med skulder för man kan dra av räntan. Fast jag tror det är gammalt tänk, för mig som försörjer mig själv är det allra bästa att vara skuldfri. Trots det är det skönt att uttala mina funderingar högt och hon lyssnar – eller det känns i alla fall som om hon lyssnar. Det räcker fint med det också.

Skulle jag kunna betala på ett år?

Ja, om jag slutade sätta in pengar på tandläkarkontot, lägenhetskontot, Extra Wallebo-kontot (stugan med andra ord) och sluta spara samt inte köpa något alls till mig själv. Normalt köper jag inte kläder, jag har haft samma paltor i många år. Jag har också funderat på den där konsumtionshysterin. I stugan har jag en rad på fyra små träbitar som jag fäst i varandra och där jag har skrivit fyra andemeningar som jag tycker om. En av dem är ”lev enkelt”. Gör jag det? Nej, inte egentligen.

Kanske ska jag haka på det där med köpstopp?

Att inte köpa mer än mat och det allra nödvändigaste under ett år? Kanske det gör det lättare precis som Pokemon-go gör det lättare för mig att känna motivation på att ut och gå? Jag skulle kunna plocka fram känslan när jag under ett år beslutade att betala mitt studielån. Allt jag hade tryckte jag in direkt när jag fick lön – ja, förutom en matkassa.

Blir jag lyckligare av att köpa?

Ja, jag kan nog säga att jag blir det. En ny soffa i stugan skulle göra mig glad. Ytterligare ett par jeans skulle göra mig glad. Hushållsprylar skulle göra mig glad. Nya underkläder likaså. Hur hade mina föräldrar det när de var i min ålder? De hade det nog bra, mamma hade sin pension att shoppa upp och pappa betalade allt till hus och hem. Men jag är ensam och jag behöver känna ekonomisk trygghet. Det skulle vara tryggt men också väldigt roligt att ha betalat av lånet till nästa nyår.

Riktigt roligt.

Jag skulle kunna göra så att jag betalade mina räkningar och så satte jag undan allt annat och om pengarna var kvar när nästa lön rullade in kunde jag göra en extra avbetalning på lånet. Det skulle fungera. Men…då skulle ju också pengarna finnas där om jag helt plötsligt fick en längtan – en vansinnig längtan – efter att köpa något.

Dessa pengar.

Hur jag än funderar tror jag att det lutar åt ett håll. Kan ni ana varthän?

Nu är jag mycket nyfiken på era åsikter. Skulle ni sätta ”köpstopp” om ni hade chansen att betala av bostadslån på ett år istället för tre? Snälla – jag behöver era tankar och ni får gärna vara anonyma om det känns bättre.

Puss.

Ibland

mat

Jag är fortfarande i en matlagningseufori.

Fast i går när jag provade Egg Benedict blev det inte lyckat, det var känslan av att själva tugget inte var så kul. Jag gjorde utan bröd och med det receptet där avsikten är att grilla i ugn. I övrigt är det lön i dag och jag hojtar ”hurra”. Igår skulle jag handla kaffe och mjölk, för första gången på länge fick jag plocka pengar ur en av mina burkar. Fast när jag skulle betala kom jag ihåg de där tvåhundra som jag fick av pappa för att jag körde in ved.

Den här månaden hade jag tänkt köpa en symaskin.

Hur det ska gå till vet jag inte, jag måste fått en sorts hjärnsläpp. Jag kan inte heller hålla mina egna ”regler och lagar” och spara hälften av det jag fått extra (retroaktiv löneökning) för jag behöver gå till frissan (ett år sedan senast), brödrosten har gått hädan, vitlökspressen gav vika och grötkastrullen är en livsfara (teflon som har gått sönder). Mina extrapengar går åt till det där. Å andra sidan är jag glad att jag kan betala mina räkningar, spara till bufferten, föra över pengar till tandläkarkontot, födelsedagskontot (alltså födelsedagar och jul till andra) och kontot för stugan.

Jag är tacksam att jag har ett jobb och än så länge får behålla det.

Symaskinen jag drömmer om? Det får bli ett annat år. Jag har lite smått som jag tänkte sy och det går ju hur fint på min vanliga symaskin. Nytt tyg i Malmö? Äh…det får bli en annan månad. Jag är uppriktigt glad att jag fixar min ekonomi även om jag drömmer om att lyxa till det ibland. Drömmer. Ju äldre jag blir desto mer tacksam är jag för allt det fina jag har. Antagligen finns det någon mening med det hela och jag är glad för jag kommer att ha råd att köpa nytt istället för det som gått sönder och dessutom en sauteuse. För förutom vegetarisk mat är jag just nu pepp på såser.

Hollandaise, bearnaise, ostsås, rödvinssås…

Fast nu till jobbet och mina larm. Jag är en lycklig människa.

Kärlek!

Ekonomi

Hästsko

Så är jag där igen.

Vis av erfarenheten. En gång hade jag sparat ihop 4000 kronor, det var städpengar från min mamma och det var en och annan hundralapp som jag fick över. När jag blev bjuden på ett klädparty av människor jag verkligen gillade köpte jag en mockajacka och stövlar för de pengarna – som jag ångrade mig. Jackan har jag bara använt några gånger och stövlarna var visserligen bekväma, men de tappade ”flagor” av det som skulle vara skinn.

En dyr läxa.

Jag har fortfarande inte köpt den duffel som jag hade tänkt spara till (den kostade upp mot 8000, men att spara till en sådan sak var bara roligt – jag var alltså halvvägs när jag tog fel beslut). Nu har jag sparat till golvlampa, fåtölj och en skrivbordslampa. Vid nästa lön kan jag köpa de där tre grejorna som jag trängtat efter ganska länge.

Fast nu inser jag att jag skulle kunna låta bli att köpa.

Istället fortsätta spara och med möjligheten att installera en pool vid stugan eller solceller på taket. Det handlar om att välja. Hela tiden är det prioritet. Att småshoppa gör jag så gott som aldrig, jag lånar mina böcker på bibblan, lagar min mat hemma…ja, ni känner till min filosofi. Det är förstås nödvändigt för att kunna ha två ställen att bo på.

Men jag inser att jag skulle kunna spara betydligt mer.

Sluta handla saker till barnbarnen, skippa köpet till lägenheten och kanske ha en pool sommaren 2017, eller solceller på taket.

Det handlar om att prioritera. Ibland är det svårt, det gäller att ha fokus på målet – men vad gör man om det finns flera mål? Och vad i hela världen kan jag inte nöja mig med det som jag har? Å andra sidan kan det vara klokt för själen att ibland nå sitt mål och göra slag i saken. Nu tänker jag på det som är mindre än solceller och pool.

Jag drömmer och det är först en ledig vecka i Småland innan jag bestämmer mig.

Hitta hem

Vägen hem

Ibland famlar jag omkring och vet inte riktigt hur jag ska hitta rätt.

I två år har jag funderat på kök och golv i stugan, jag har velat fram och tillbaka – idag kom jag på hur jag ska göra. Att byta kök och sedan golv fungerar inte riktigt och inte tvärtom heller. Istället genomför jag de förändringar jag har bestämt mig för att göra i år och sedan ”ligger jag lågt” i två år för att få ihop pengar till att göra båda bytena samtidigt. Det kändes som win-win.

Dels gör jag ett uppehåll på två år i arbetet med stugan.

Jag kan koncentrera mig på annat och dels gör jag det stora arbetet på en gång. Målet blir att i januari 2018 lägga golv och sätta nytt kök. På så sätt kan jag också fortsätta med min amortering på lägenheten och det är roligt som tusan att se skulden minska, att jag i år kommer under en magisk gräns när det gäller bostadsrättslånet och att jag har allt under kontroll.

Visst har jag funderat på att låna till det som jag vill genomföra.

Men, stugan fungerar fint som det är nu både med golv och kök. Från början sa jag att jag inte skulle låna och det har jag heller inte gjort och jag ska försöka hålla mig kvar i tankesättet. Ok, jag skulle kunna ta från min buffert, men på något sätt är bufferten till för katastrofer.

Jaja.

Ikväll har jag stickat och snart är halsduken klar. Nu ska jag i säng och i morgon åker jag kanske till Eko med min mamma, hon behöver komma hemifrån och jag har en vara jag absolut måste få tag i till Jannes fest. ”Vi kan vara iväg hela dagen”, sa hon. Det är inte första gången vi bestämmer något litet som att åka till Eko och sedan visar det sig att hon vill vara iväg hela dagen – vilket jag absolut inte vill, vilket jag säger på ett fint sätt och som jag hoppas hon respekterar. Jag har en dag ledigt i Bromölla och jag vill inte slösa bort den med att åka från affär till affär.

Nu till tandborstning och sängen.

Amortering

banken1

Jag har ringt banken idag.

Och ökat min amortering med ytterligare 1000 kronor. Kvinnan i luren visste vad hon pratade om, men när jag undrade lite över räntan hörde jag hur hon suckade lite tyst när jag frågade om.

Trist. Jag är hyperkänslig för sådant.

Unionen, min fackförening, har skickat ut att om man är helkund hos SEB får man 0,5 % lägre ränta – fast det gäller tydligen inte för mig. Det handlar om ”upplåningsränta” och annat för banken. Ärligt, jag förstår inte mycket av det hon sa. Fast jag har höjt amorteringen och jag tror att min plan går i mål ett år tidigare än tänkt om jag bara får behålla mitt jobb.

Jaja….

Vad gjorde ni?

Skatt

Jag fick några tusenlappar tillbaka på skatten.

På Facebook har jag läst att många shoppar loss, beställer resor och annat för sina pengar de fått tillbaka på skatten. Jag satte in mina på sparkontot och det känns bra. Jisses vad präktig jag är. Å andra sidan köpte jag tyg och sybehör i måndags för en rejäl summa.

Vad gjorde ni som fick tillbaka på skatten? Och hur resonerar ni – är det full fart och låta slantarna rulla för man kan dö i morgon eller är det sparkontot som gäller?

Ekonomi

Låna för livet

Det finns massor av roliga program på urplay.se.

Att jag gillar diskussioner om ekonomi är ingen hemlighet. Jag önskar bara att jag hade haft den viljan och kunskapen jag har idag för mycket längesedan, men bättre sent än aldrig. Trots att jag klankar ner på mig själv för att jag inte slog i bromsarna betydligt tidigare och gjorde det jag gör i dag har jag aldrig haft med kronofogden att göra eller något inkassobolag.

Ett program om ekonomi är ”Låna för livet”.

Det handlar om människor med olika utgångslägen, men alla har problem att få det till att gå ihop. Slöseriet är – ja, i mina ögon otroligt. Att en kvinna inte ens visste om de amorterade på sitt bostadslån fick mig att tappa hakan. En familj med två heltidslöner sparade mindre än vad jag gör idag när jag har två boende. Vid närmare eftertanke är jag inte särskilt kass med pengar i alla fall.

Det som var roligt i avsnitt fem.

Det var att singelkillen blev sporrad när han äntligen insåg vad han kunde göra och gjorde det också – allt från att ringa banken om lägre ränta för bostadslånet till att sälja saker han inte använde.

Har ni en stund över så se programmet.

Det handlar om familjer som råkar ut för det som antagligen komma ska – höjda bostadsräntor, minskat skatteavdrag för bostadslån (och till och med kanske försvinner helt om några år) etcetera. Själv tror jag att de låga bostadsräntorna håller i sig i cirka två år till, ett bra sätt är att amortera extra under den tiden. Självklart gör jag det och funderar på att lägga in en ännu högre växel för det, jag ska bara fundera lite till för jag har ju en ganska exakt budget och lite lyx i forma av tyg och mönster vill jag ha.

Kärlek!