Morfars kompis

Walle och Håkan klappar grisarna
Walle och Håkan klappar grisarna

I går kväll bestämdes det att Janne skulle fråga sin kompis om vi fick komma och klappa grisarna.

Det fick vi och Walle var lycklig. De har Linderödsgrisar som är gencertifierade, Renliga var de också, det luktade inte alls i stallet där två stycken höll till (med en jättehage). Jag vet inte om grisar generellt eller om det bara var dessa som gjorde sina behov ute.

Kultingarna, som Walle klappar på bilden ovan, skuttade omkring som värsta griseknoen.

Vi var och plockade svamp och hittade gula kantareller. Någonstans hade jag hoppats på att barnen skulle somna en stund under dagen, men icke! Jag är så himla glad över att Janne var med mig för jag hade ju barnen från lördag morgon till i går kväll. Det tar på krafterna. Utan Janne hade det blivit kaos. Nu när jag har mött Janne vet jag hur en man ska vara och jag kan ibland önska att vi träffats tidigare och fått barn tillsammans. Nu blev det inte så och jag kan bara konstatera att vara sextio år med små barn tar musten ur mig.

Vi rasade ihop framför brasan när de åkt.

Fast i det stora hela var helgen lyckad. Inte många slagsmål. De åt bra också, ett av knepen är att alla sitter kvar tills alla ätit upp. Det gjorde att Walle, som inte äter mycket, åt rejält. Istället för att gå ifrån och leka, och på så sätt locka Helmer med sig, satt de kvar och åt bra.

Idag ska jag åka till Bromölla.

Där väntar antagligen ett mail från chefens chef om hur min framtid kommer att erbjudas. Jag är spänd på det. Men först en kopp kaffe innan jag plockar fram dammsugaren. Jag städar alltid, förstås, innan jag åker ifrån.

Kärlek!

Sista helgen

barnen

I torsdags promenerade jag till Haraldstorp.

Även om jag tog fel väg, där jag egentligen var som mest säkrast, gick det hur lätt och bra som helst. Den vägen ska jag gå igen, fast nästa gång ska det blir rätt! Helmer följde med mig hem och sov över, han är en mysig kille som är lika seg på morgonen som jag. Känner mig så väl igen det i mig själv, det att jag knappt orkar öppna munnen eller ögonen.

I fredags hämtade Oskar honom vid lunch och då kopplade jag Lady och gick Ekoslingan för att plocka lite färska blåbär till kvällens middag, de skulle toppa blåbärs-glasstårtan. Jag gick den stigen jag inte lyckades hitta förra gången och den är gången gick jag tillbaka, hittade inget som kunde ses som stig jag missat och till slut var det bara ett alternativ kvar – det som mest såg ut som en skog av sly. Det var rätt!

På kvällen kom Janne med sin son och sonens sambo.

Vi har inte haft så mycket kontakt, jag kan inte säga att jag känner de två. Men jag ansträngde mig och det gick bra i mina ögon. Jag hade köpt fjärilskotletter som jag marinerade, gjorde en sallad på bland annat det jag plockade upp ur mitt eget land (polkabetor och gulbetor), gjorde en god dressing och till det körde vi igång min Airfryer. Vi avslutade med att äta blåbärs-glasstårtan innan vi gick in till en brasa som Janne startat upp.

Min fina Janne.

Efter tre år är jag fortfarande så himla kär i honom, eller mer rätt så har jag blivit allt mer kär och förälskad i honom. Till att början med ville jag inte riktigt, han inkräktade på min frihet och jag älskade mitt singelliv. Tur att han var så envis.

Nåja.

De knatade hemåt innan midnatt och jag sov här med Lady mol allena.

Efter frukosten i går kopplade jag Lady och så gick vi väldigt enkelt – nämligen promenaden som heter Hälsoslingan och som Bodafors kommun har ordnat. Lätta vägar att gå och inget man kan gå vilse på (fast jag gjorde det förstås första gången jag gick den på egen hand…). Janne ringde mig när jag var ute och så hade vi en dejt vid Ekomuseéet, han var ju ute med Krut så det passade bra.

Efter det kom båda barnbarnen.

Jag hade erbjudit Sara och Oskar en övernattning för barnen så att de kunde få en dag och natt tillsammans. Jag har gjort det tidigare och jag vet och kan se på Sara hur hon uppskattar det. Jag gör det inte för barnens skull för de två tillsammans är mer än vad jag egentligen orkar med om de ska övernatta.

Det gick åt skogen.

Jag tror det beror på att Helmer somnade på sen eftermiddag och sedan vaknade. Han var jättepigg och sedan började bråken. Helmer ville leka med den tågbana som Walle hade gjort och lyckades ta sönder den, Walle blev ledsen och skulle slå Helmer. Helmer i sin tur hade tittat på Bamse till och från under dagen och när Walle ville titta på Pokemon-filmen blev Helmer sur. Ja, så pågick det hela kvällen. Vid läggdags (eller nästan mitt i natten) skulle jag läsa sagor. Det gör jag gärna. Men en av pojkarna ville att jag skulle starta med hans val av bok och den andre tvärtom. De kunde inte bestämma sig för var de skulle sova och Helmer var så uppe i varv att han mest hoppade upp och ner från sängen och i sängen.

Till slut röt jag ifrån till Helmer.

Varvid Walle blev jätteledsen och grät efter mamma och Helmer stämde in och ville åka hem. Jag fick alltså ringa Sara som tack och lov var nykter, för det hade inte förvånat mig om de hade delat en flaska vin. Så jag klädde på dem ovanpå pyjamaserna, samlade ihop kläderna, stoppade deras godis i påsar och så stod vi ute på min fina trapp och väntade på att bilen skulle dyka upp.

De slutade gråta när jag ringde efter Sara.

Men när de hade gått så grät jag. Fy vilken trist natt och vilken trist morgon just nu. Jag känner mig som en riktigt misslyckad mormor och värre är att jag ska vara barnvakt en helt i september (och har erbjudit mig själv eftersom Sara och Oskar ska på bröllop) – jag bävar för det. Om Janne är med så fungerar det fint, han är som en klippa och så är vi två om det. Men något säger mig att han är upptagen den helgen för barnen hans fyller år eller något sådant.

Strax ska jag sätta mig ner och läsa.

Försöka koppla av och kanske bena ut vad det var som gick fel i går kväll. Varför kan barnen inte bara vara vänner, njuta av alla prylar de har, leka och läsa, tjoa och vara glada. Efter helgen i september tänker jag att jag aldrig ensam mer kan ha dem, det fungerar inte. Jag slits i sönder av deras bråk och skrik.

Nu till boken!

Kärlek!

PS Det jag har skrivit får man förstås inte skriva om (tycker en del människor som inte kan tänka sig berätta om misslyckanden). Men varför ska jag skämmas? Jag misslyckades. Punkt och slut. Det kanske finns de som gottar sig i det som hände, själv är jag mest ledsen.

Walle

torn

Igår hämtade vi Walle.

Det var regn mest hela dagen men vi försökte hitta på lite ändå. Idag har vi varit i skogen och Janne gjorde klart ett jakttorn. När vi gick ut till tornet fick vi se ett rådjur med sitt kid. Det är nog det tredje på några dagar. Tornet ligger fint på en liten höjd och i dalen nedanför är det, enligt Janne, perfekt för rådjuren att beta.

Vi lämnade tillbaka Walle i dag på eftermiddagen.

Han pratar i ett. Om han inte har något att säga så är det olika ljud som kommer ur hans mun! Att han orkar! Han är också världens gulligaste, roligaste och med fina Walle i hela världen.

Nu njuter vi av tystnaden framför brasan.

Det är fint. Vi har diskuterat fördelar och nackdelar med att flytta ihop. Ibland är jag egoist och vill verkligen inte dela mitt (i mina ögon) fina hem som jag tycker är personligt och som jag älskar. Riktigt älskar. Gillar. Samtidigt har jag de här senaste veckorna verkligen trivts med Janne, kanske mest för att vi har gjort saker. Det är en nackdel med att vara särbo. När Janne är här är han en gäst och jag känner att jag kanske vill fortsätta med att t.ex. rensa landet, sy, greja eller annat – men vill ju inte bara att han ska komma och sitta där och vänta.

Nåja, det löser sig sa han som sket i badkaret.

Kärlek!

Walle fyller 6 år idag

kaninhus

Jag brukar sätta in pengar på Walles konto när han fyller år.

Men inte i år, jag kom på den perfekta födelsedagspresenten – ett kaninhus! Hur tjusigt som helst och Janne hjälpte till att betala. Walle blev glad. Vi firade med att grilla korv och äta tårta, sedan fick Janne ett samtal om eftersök. Nu är jag hemma ensam med Helmer, han sover på soffan.

Tystnaden är nästan bedövande.

Inga hundar, ingen man och en sovande Helmer. Vi somnade tidigt i går och därför var vi uppe vid åtta och kom iväg på en helt underbar promenad vid nio. Den tog lite mer än två timmar. Fantastisk natur och fint väder, två hundar och så Janne och jag. När vi går har jag mina vandrarkängor på mig, de jag köpte för femton år sedan och som är skönt ingångna. De tål väta, de skaver inte och jag har både lagat och smörjt dem. Ecco förstås, dyra när jag köpte dem men med tanke på kvalitén är de väl värda det. Det är det där med att köpa kvalité och köpa billigt, alla är vi olika men jag har hellre ett par dyra kängor som håller och sitter bra än köpa nya billiga vartannat år.

Nu ska jag fixa lite med papper och viktiga saker.

Det har jag inte haft tid med de andra dagarna, vi har en otrolig fart och det är nog Janne som drar iväg och inte mig emot – han är duktig och det blir mycket gjort.

Kärlek!

Vattenförbud

vattenförbud

Det är inte allt för varmt.

Regnet har hängt i luften i flera dagar men inte släpper molnen ifrån sig något. Det är torrt överallt och de som har egna brunnar får vara försiktiga. Vi andra med kommunalt vatten likaså, det är nämligen vattenförbud – eller mer rätt: förbud mot att vattna annat än med vattenkannor. Uppblåsbara pooler får inte användas. Alla kommuner runt om har förbudet och det är för att kunna stävja det där med grundvattnet som sjunker allt mer.

Ikväll kom det lite regn.

Det har fuktat marken men inte mycket mer. Dagen i dag har inneburit att vi har bytt vindskivor på garaget. Janne har bytt med andra ord och jag har bara hjälpt till lite då och då. Istället har jag planterat liljekonvaljer under den Fortshytia som jag har stammat upp. Jag har börjat på ett lapptäcke till Walle och vi har gått en promenad.

Dagarna går fort.

Allt som ska göras tar sin lilla tid. Nu är det kväll och brasan är tänd, Janne är ute med hundarna i trädgården och antagligen kommer han in och berättar att han har haft ihjäl hundratals mördarsniglar, men det är i själva verket tio – vilka jäkla djur vi har importerat! Avskyr dem verkligen, men att göra som Janne och ha ihjäl dem varje kväll gör nytta. De har minskat drastiskt i antalet.

Nu ska jag vidare i kvällen.

Kärlek!

Helmer

Helmerrorlig

Lilla Helmer.

Sara sätter upp det långa året som Zlatan har det. Fast jag och Janne tillbringade en bra stund med att reda ut det sedan fick det vara. Han har en balanscykel – ok, han har en sparkcykel, en tvåhjuling, en trehjuling också – som han gillar. Helmer är fortfarande så liten att han är lätt att lyfta och när jag tar upp honom brukar jag stryka honom över ryggen och viska i örat att jag älskar honom och undrar om han kan känna våra hjärtan slå. Han svarar aldrig men lutar sin kind mot min axel.

Om Walle oftast lämnar de t.ex. mjukisdjur jag köper åt honom hos mig så är Helmer tvärtom.

Han ska ha med sig böcker, mjukisdjur, leksaker och kläder hem. Han älskar sin storebror och gör precis som han. När Oskar skulle ta dem med sig hem från mig, när jag var i stugan senast, satte Walle sig på altan och dinglade med benen och sa ”nej” samt satte armarna i kors. Han hade cykelhjälmen på sig och Helmer gjorde likadant. De satt där bredvid varandra på kanten av trädäcket och med hjälmarna på sig och armarna korsade och sa ”nej”. Det ar roligt att se, men inte skoj för Oskar som fick tvinga dem med sig.

Idag har jag tagit det lugnt.

Av någon anledning var jag sönderstressad igår igen när jag kom hem från mitt arbete trots att det inte var speciellt stressande. Jag tänkte jag skulle gå en lång runda idag men stressen höll i sig och jag har lite ont i kroppen.

Nåja.

Nu tillbaka till larmen.

Må Lugnet Vara Med Oss I Natt.

Kärlek!

Två dagar i min trädgård

barnen

Både måndag och tisdag har spenderats i trädgården.

Med diverse avbrott. Nu är det fint men på dessa två dagar har maskrosorna tittat upp igen. Gräsmattan är full av det där ogräset. Jo, maskrosor är fint men jag vill inte ha i min gräsmatta. Jag har ökat bredden på blivande rabatter, jag har kantat och kantat och kantat samt rensat ogräs.

Igår tittade Kinna inom och Sara var här med barnen, som fick stanna tills Oskar jobbat klart eftersom Sara jobbade kvällen och Oskar behövde jobba över. När Sara åkt till jobbet fixade jag mat åt barnen och sedan fick de cykla. Att stå nöjd, med sol i ansiktet och en svag vind i klänning och se barnbarnen fara fram och tillbaka på sina cyklar är en fröjd. Trottoaren är bred så det är ingen fara – gatan är också bred för den delen.

Idag kommer Sara och barnen igen.

Jag ska ha Helmer själv. När han ska hämtas i kväll bjuder jag på mat. Det är svårt att få rätt tider att passa, Oskar jobbar antagligen över och Janne ska på möte lite senare. Vi bestämde oss för 17 men så fick Janne en tid att klippa sig just då och – ja, vad ska jag göra? Rätta in mig i ledet. I helgen kommer Jannes barn och då är jag själv med barnen. Sara och Oskar ska åka iväg och jag passar barnen över natten.

Vi tänkte åka till Nässjö stadspark om det är fint väder på söndag.

På lördag hade jag hoppats på att barnens kusiner kunde hälsa på men jag har inte fått något svar så det blir nog inget med det. Vi ska alla gånger roa oss själva. Jag har monterat studsmattan på egen hand och Oskar hjälpte mig med nätet.

Här finns sandlåda, gungor, cyklar, kritor, pennor, papper, saxar och massor av annat roligt.

Det blir en superfin helg skulle jag tro. Oskar berättade en fin sak för mig, Sara hade sagt ”det har vi att tacka mamma för” när det hade diskuterats om att Walle cyklade så bra och var duktig på det. Fint att få höra lite beröm ibland.

Nu stålar solen.

Lady väckte mig för en timme sedan. Jag är alltid seg på morgonen. Det blir en dag i lugn och ro, i alla fall fram till nio när jag ska knata upp och köpa frallor för att ha till fikat när besöket kommer. Kanske jag tar ett fotbad på altanen och läser i min bok jag har med mig upp. Här i stugan blir det inte lika mycket tid att läsa som i Bromölla. Och jag hoppas också riktigt intensivt att mellanlägget dyker upp i dag så att jag kan göra klart mitt lapptäcke.

Kärlek!

Längtan

baren8008

barnen

barnen800

barnen8009

barnen88888

Som jag kan längta efter de här människorna.

PS Hjälmen till Helmer passar bara när vi cyklar, jag måste köpa en ny till honom när han ska åka pulka.

Ögonen

puss3

Mina ögon svider.

Jag hostar som en tok och halsen brinner. Fast rätt ok i alla fall. Med det som utgångsläge var det rätt skönt att träffa Sara med familj i två timmar, sedan åkte de hem. Janne är trött efter jobbet och orkar inte speciellt mycket, han lade sig på soffan en stund mellan mat och kaffe.

Det är något Sara inte gillar (har jag fått för mig), men en dag blir hon också 60 år och fattar hur trött man kan vara efter ett arbetspass. Nåja. Det var en rätt lugn kväll, förutom att jag klantade mig. ”Självklart får du ta med dig valpen”, sa jag. Efteråt tänkte jag på Janne och Krut. Det gick inte. Janne satte Krut i hundgården för att det inte skulle hända något.

Jag drabbades av dåligt samvete.

Bäst är ju om alla kan älska alla. Om jag inte ska behöva stå med ett ben i vart läger. Jag avskyr det. Dessutom har Lady börjat slicka på såret och måste ha struten runt huvudet och jag lider med henne när hon springer in i stolar, dörrkarmar och annat. Valpen, som är 8 veckor och högt älskad av Walle, hittade förstås Ladys tuttar med en gång vilket gjorde att vi fick sätta kompostgaller mellan vadagsrum och kök-hall.

Jaja.

Idag är jag kraftlös. Jag tänkte baka ett bröd, gå en runda med Layd och köpa Strepsil på Apoteket. Mer orkar jag inte. Jag har torkat skafferiet och lite annat smått, det får räcka. Bilden på Walle och Helmer är sällsynt, just nu upplever jag att de mest slåss. Walle vill ta utrymme, Helmer blir förbannad och puttas varvid Walle klipper till honom.

Bromölla i morgon, det ska bli skönt.

Maten i går kväll var god. Jag gillar verkligen de där grytorna där man bara lägger ner köttet, häller på någon form av vätska och kryddar och så får det puttra i några timmar – förr kallades det kalops.

Kärlek!

Fantastiska naturen

finess

De där små fönsterna precis under hatten?

Ser ni? Naturen är fantastisk, hela vallmon är fylld av små svarta frön och de väller ut ur de där små hålen när man böjer ner kapseln eller – antar jag – när vinden får den att böja sig.

Igår var jag hos Sara.

Jag hade med mig Lady, som sprang så fint bredvid de sju kilometer det är till Haraldstorp, massor av hallonplantor på pakethållaren och två papperspåsar med tjugo jordgubbsplantor. Vi grävde och flyttade pallkragar, vid fyra var vi klara och tog jag barnen på promenad.

Walle hade Lady i koppel.

Hon är ju den mest underbara hund som tänkas kan. Jag tog Nemo i koppel vilket stundtals krävs lite kraft, men oj vad lycklig han var för att få komma ut. Han dansade och hoppade och älskade oss alla. Vi gick ner till Toftaån, Walle i kallingar och skor, Helmer i blöja och stövlar och jag i skitiga shorts och linne (jag luktade antagligen svett och hönsskit för vi gödslade med det sistnämnda).

Janne mötte oss på vägen tillbaka.

Innan jag gick till ån med barnen läste Sara högt om att en man hade rymt efter att knivhuggit flera personer och hon sa ”det är ju här i närheten”. Gissa om jag blev skräckslagen när jag hörde en röst i skogen…jag hörde inte riktigt vad människan sa förrän efter att personen ropat flera gånger. Det var Janne som var ett troll i skogen. Åh…den lille blev jätterädd och jag var på vippen att säga till Walle ”nu springer vi”. Haha…så det kan bli.

Idag är jag helt slut.

Men jag ska ut en runda med Mona, vi har ju sagt att vi måste röra på fläsket. När vi är tillbaka ska jag köra igång en köttgryta och sedan ut i trädgården, jag har jordgubbsplantor som måste planteras och sedan räfsa landet jag hade gödsel i.

Nu till verkliga livet igen.
Kärlek!