Slut på semestern

ved

Semestern är snart slut.

Jag åker till Bromölla i morgon och det ska bli skönt. Något av det första jag ska göra är att tappa upp ett bad, gå en runda och dricka kaffe medan jag tittar på tv.

På tisdag måste jag åka och städa till mina föräldrar.

Jag har köpt en kostym till pappa som han ska ha när min brorsdotter gifter sig om någon vecka. Tyvärr får jag nog lämna tillbaka byxorna för han har ju stora och svullna ben. Inget jag tänkte på när de inhandlades. Han har gått ner mycket i vikt och från att vara en riktig karlakarl är han nu ganska mager och krökt.

Färdtjänst måste ordnas.

Själv åker jag till Småland och tar hand om barnbarnen så att Sara och Oskar kan gå på bröllopet. Janne säger att han är ledig och han ska hjälpa mig. Fina Janne. Jag har tänkt ut en sak vi ska snickra och jag hoppas det går bra. Helmer, som är tre år yngre än Walle, vill ju alltid göra samma sak som storebror. Fast jag tror det ska gå vägen ändå.

Igår var vi ute i skogen och plockade svamp.

Janne kan svampställena och vi fick ihop rejält med gula kantareller. Idag tog vi en ny tur men det blev nästan ingen svamp alls. Efter svampturen i går åkte vi till Mattis i Jönköping, han fyllde år. Mattis och Sara är lika gamla. Jag ger normalt inte Jannes barn några presenter eller julklappar, men eftersom jag var ditbjuden så köpte jag en svampkorg och fyllde med en kokbok, pasta från en italiensk affär här i Bodafors, svamp, Jannes tomater, olivolja, flingsalt, vinäger, charlottenlök och lite godis.

Jag gav vad jag själv hade blivit glad av.

Under middagen frågade jag Mattis lite om hans uppväxt och framtidsplaner. Han kanske inte gillade det? Jag vet inte riktigt men det är min enda chans att lära känna honom. Jag tror Janne var lite förvånad över en del svar.

Idag, just nu, sitter jag på fiket i Bodafors tillsammans med Kerstin och skriver på min barnbok. Trots att jag haft semester och att Janne jobbat två av mina fyra veckor, har jag bara skrivit när Kerstin och jag bokat skrivartid. Tur att vi har gjort det i alla fall. Jag hoppas vi bokar fler skrivarsessioner.

Nu ska jag hem och tända en brasa.

Köksdelen

bild eat

Igår hade jag en jättskön och rolig förmiddag.

Jag tog Lady i kopplet och gick bakom fabrikerna (tidigare var Bodafors en riktigt stor snickerimetropol). Där gick jag till ett ställe som jag har spanat in och därifrån tog jag ut kompassriktning genom skogen till mitt mål, som var en grusväg en kilometer bort. Eftersom det tillhör regeln att jag tappar bort mig trodde jag nog att det skulle ske igen.

Dock tappade jag bort min karta och Lady.

Hundar får inte vara lösa förrän den 22 augusti (tror jag), men Lady har aldrig gått mer än någon meter ifrån mig och hon kommer alltid när hon ser att jag gör inkallnings-gesten (hon hör nästan inget) eller om jag blåser i visselpipan jag har köpt för ändamålet. Hur som haver tog jag alltså ut riktningen och så travade jag iväg.

De shorts jag har fått av Janne, hans gamla, älskar jag. I kombination med mina väl ingångna vandrarkängor kände jag mig som en riktig friskus.

Jag travade på genom hallonsnår och försökte så gott jag kunde att ta sikte på något långt bort. Men…att se ett träd bland andra träd är inte svårt om man står still, men sedan rör man på sig och det där trädet försvinner bland alla andra likadana tallar. Eftersom det var besvärlig terräng med tanke på hund och koppel släppte jag lös Lady och i min koncentration glömde jag bort att titta efter henne.

När jag gått en stund insåg jag att kartan var borta och Lady också.

Kartan låg i ett plastfodral och var väl nött. Tejpad och älskad skulle jag också kunna säga. Den hade jag i handen och kvar var bara fodralet. Janne brukar säga ”Lady hittar dig”, men jag var så orolig att jag vände tillbaka för att leta efter henne. Helt plötsligt stod hon där i en glänta och tittade på mig. Vilken lättnad! Sedan tog jag kompassen och drog iväg mot målet en andra gång.

Jag kom rätt!

Dock en tjugo meter fel. Nästa gång ska det bli rätt, tro mig!

På kvällen kom Sara med familj, jag bjöd Janne och dem på en trerätters middag. Fast jag hade två förrätter. En med rödbetor och getost och en med rostad blomkål och rostade kikärtor med fårost. Varmrätten var marinerade kotletter med min egen bearnaisesås och pommes gjorda i airfryern. Sara sa ”det tar minst en halvtimme” när jag diskuterade med Janne om när han skulle starta med köttet på grillen. Men med en Airfryer tar det 17 minuter för ett kilo pommes av det tunnare slaget.

Till efterrätt gjorde jag något nytt för mig.

En mandelkorg fylld med glass och dekorerad med blåbär och hallon. Det var gott, förutom att det blev lite fel eftersom jag gjorde det för första gången. Hur många gånger misslyckas jag med att göra saker rätt första gången? Så gott som alltid! Trist men sant, men det slår inte ner mig en vanlig dag. Jag lyckades få till fem korgar i olika former. Det hade gått bra om jag inte hade av misstag satt på en av plattorna på spisen, ovanpå satte jag plåten med de färdiggräddade mandel-blivande-korgarna. Istället för att stabiliserar sig var de alldeles klistriga och rinniga. Synd. Men jag vet i alla fall vad som gick fel och jag ska göra om dem för det var gott som tusan.

Det var stressig igår.

Jag försökte tänka ut en lösning på problemet med en sak vi diskuterade igår. Janne körde på med ”ska du följa med till Nässjö i morgon” och när jag bad om att få fundera så gick det bara tio minuter innan han frågade igen och Sara undrade vad jag tänkte på och ungarna ska vi inte prata om – de förde liv utav bara tusan. Jag vet inte vad som har hänt, men de stressar varandra och det blir ett inferno av oljud och skrik.

Det var en klump i magen när jag skulle sova.

Det är med nöd och näppe jag kan närma mig Janne. Tursamt förstår han och vänder ryggen till och börjar snarka medan jag kan läsa och sedan, när jag släckt, kan krypa intill honom och krama om honom. Fast hans ben börjar rycka om jag ligger sådär för länge, han vill sova i fred!

Nu ska jag läsa lite, städa lite och plantera en pelargonia som gått sönder.

Kärlek!

PS Egentligen skulle jag ju skriva om mitt kök i stugan, men det får bli en annan gång.

Lyckan i att vara frisk

garderob

Igår vaknade jag med migrän.

Jag skickade ett sms till Sara och undrade hur hon mådde, det var soligt dagen innan och igår natt ösregnade det. Kanske hon också hade migrän på grund av väderomslag? Det hade hon inte men hon kom med sina egna tabletter en kvart senare. Fast jag tror inte att det hjälpte, jag borde tagit mina egna istället. Fast i dag en ny dag och jag har sovit gott och jag är frisk. Snacka om lycka!

Nu får jag inte stressa iväg med allt jag vill göra.

Ikväll kommer Sara och hennes familj för att äta mat. Dels var Sara inte här när jag fyllde år (migrän) och jag inte bjudit dem på mat under min sommarledighet. Idag vill jag gå en lång sväng med Lady, jag vill förbereda maten, jag vill ta en fika med svärmor och jag vill ut i trädgården. Fast jag hinner inte allt.

Åter till gårdagen.

Jag lyckades masa mig upp vid lunch och jag var ganska ok då. Dagen innan hade jag handlat kläder till barnen och en present till Sara. Jag gav Janne ett par vandrarkängor och en adidaströja som tack för all hjälp jag fått av honom i sommar. Hans slitna kängor håller inte tätt och jag valde därför ett par i Goretex och tryckte ner ett par extra bra strumpor och fett som han ska smörja in kängorna med.

Själv då?

Jo, jag hittade tre platt på rea. Knappt fyrahundra för en fantastiskt fin stickad tröja, en tunn sommarklänning som jag även kan ha över långbyxor och en vit blus i linne! Det var 70-procents avdrag. Jag är helt nöjd. Med nya kläder till stugan (jag tar med mig en del från och till Bromölla, men en del hänger här jämt) var jag tvungen att städa min garderob.

Jag har inte mycket kläder och jag har ingen längtan efter det heller.

Tvärtom, jag gillar att ha lite kläder för då har jag koll på det hela. Det mesta går att kombinera och det jag har är också det jag använder. När jag flyttade in i stugan hade två av tre garderober trasiga dörrar. Jag valde att ta bort dem och istället köra med en sorts ”öppen garderob”. Bakom den hela dörren dörren  har jag mina dukar, sängkläder och filtar. Själv tycker jag det är fint.

Den vita lådan överst innehåller kläder som jag inte har använt det senaste året.

Fina klänningar som jag inte vill göra mig av med,  men inte heller vill ha framme. Om ett år eller två går jag igenom lådan igen och då är det lättare att bedöma. Tavlan på väggen är en av två som hör ihop. Jag tog en bild precis när jag träffat Janne och skrev en dikt. Han har en likadan i sitt kök (jag tycker inte det passar att ha den där, men det är hans hem och hans val). En andra bild tog jag av oss två och där skrev jag också några ord, en känd mening som jag ändrade på till att den blev min. Den ska hänga under och på så sätt ska de bilda en dipyk.

Nu ska jag sätta mig en stund med min bok och en kopp kaffe.

Jag hoppas dagen blir strålande, det känns så i alla fall.

Kärlek!

 

 

Det befriade körsbärsträdet

111

Jag har en obebyggd tomt bredvid min.

Där växer meterhöga rallarrosor och annat, men även körsbärsträd och rönn. Min tomt sträcker sig en meter ut från staketet. Där har jag tre fulla komposter, de är inte speciellt välgjorda utan jag har satt upp kompostgaller i fyrkanter och fyllt dem med det jag rensar, blast och sådant jag gräver upp. Kvistar, grenar – ja, allt som är grönt och växer.

Det finns en grind dit ut och det är genvägen till pulkabacken som finns i parken.

Ofta tänker jag på hur lång tid allt tar. Detta är fjärde sommaren och äntligen har jag något som stundtals ser ut som rabatter på framsidan, gräsmattan börjar bli fylld med gräs istället för mossa, landet är jag helt och hållet nöjd med. Nu har jag befriat ett körsbärsträd också.

Jag har ett på tomten.

Vilken lyx! Men när hallonbuskarna fick allt för många skott grävde jag upp dem, befriade körsbärsträdet och satte hallonen där. Igår var jag själv på kvällen, Janne var iväg på skytteföreningen i någon uppgift. Jag klippte, drog och slet för att få den där lilla yttepytte-delen fri från det värsta innan jag satt ner plantorna. En sten uppenbarade sig och jag till och med skurade den ren med vatten.

Janne har en hökblick.

Han älskar också att röja. Det har han gjort varje sommar. Jag vet inte vad som far i honom men röja och låta ligga kvar så att det blir brunt och fullt samt spruta med ”Round-Up” är hans melodi. Jag hinner inte hejda honom. För även om det är ogräs tycker jag det är fint med t.ex. rallarroserna.

Nåja, stenen visade sig vara magisk.

Jag berättade det för Janne. ”Du, den där stenen är magisk och det ska jag berätta för Helmer och Walle att när de sätter sig på den under körsbärsträdet så…”, jag kom inte på vad jag skulle säga men Janne fyllde i ”så får de ett körsbär i skallen”. Jaja…en romantiker och en praktiker.

Idag kommer en leverans.

Min diskmaskin här i stugan är från 1982 och locket har till behållaren där man lägger i diskmedel är borta. Den diskar inte rent och jag antar att den drar kopiöst med vatten och el. Nu har jag köpt en ”Bäst i test” och med A+++ som energideklaration. Janne har tjatat om det sedan innan Jesus födelse, men jag ville egentligen vänta tills jag vet hur jag ska ha köket när jag har pengar till att renovera det. Nåja, det fungerar säkert i alla fall med både nytt och gammalt kök.

Nu ska jag ut i trädgården igen.

Tyvärr blir dagen inte ostyckad. Jag måste in till Nässjö för att fixa det där pappret när jag helt bara ville ha en dag i trädgården. Fast det blir bra i alla fall.

Kärlek!

Lady

lady

Jag har alltid gillat hundar.

Men jag kan inget om dem. Tidigare drömde jag nog om en riktigt stor hund, men nu är det mellanstorleken som gäller om jag skaffar mig en egen. Under tiden har jag Lady hos mig när jag är här. De senaste dagarna har hon ändrat sitt sätt mot mig, eller mer rätt har hon ändrat var hon befinner sig i förhållande till mig.

Igår låg hon till exempel mellan min fåtölj och fotpallen.

Tidigare har hon legat bakom fåtöljen. I morse låg hon i ”rummet i rummet”, alltså den lilla plats jag har som skrivhörna. Innan har hon legat en bit ifrån mig i vardagsrummet. Alltid så hon har sett mig, men hennes beteende har ändrats en aning.

Nu har jag varit i Nässjö.

Jag blir lite rädd för mig själv. Det var en uppgift som var viktigast och till den glömde jag det enda papper jag behövde ha med mig. Jag tänkte köpa med mig lite extra lyxiga varor till Mattis, Jannes son, när vi ska dit. Fast jag glömde en av dem och det var ändå något jag kunde utantill (jag tänkte köpa alla ingredienser till ett recept jag har). Igår satt jag in saften bland tallrikarna och jag glömmer namn och annat som jag aldrig haft problem med tidigare.

Fast nu trädgården!

Största avkopplingen någonsin!

Kärlek!

Dagen innan den stora katastrofen

Helmer

Jag överlevde Den Stora Katastrofen.

Fast så här efteråt kan jag känna att det var ingen större grej egentligen, jag borde ha lugnat ner barnen och tagit kommandot – men jag var så slut att jag inte orkade och hjärnan var mosig. Igår vaknade jag och kände som om den stora gråten dragit genom mina ögon och en taggtråd rivit sönder hjärtat. För att inte tala om själen.

Men jag fick stort stöd.

Sara tittade inom med pojkarna på eftermiddagen och de var ju lika strålande och glada som vanligt. Walle ville stanna kvar och följa med för att plocka blåbär men Janne var genast där med ”det är för blött” och Sara ”vi sa att vi bara skulle stanna för en kopp kaffe”. Barnen lydde och jag behövde inte säga ett ord. När det var fika dukade jag med saft och deras ”jag vill ha O´boy” tystades med ”nu är det saft” från både Sara och Janne.

För att inte tala om stödet från vänliga människor som läser min blogg och på Fejjan.

Jag har en tendens att linda smärtan genom att skriva precis hur det känns. Om jag sätter ord på det och släpper ut det så blir det lite mindre smärtsam och vad vore väl en blogg om allt var frid och fröjd? Livet är inte på det sättet, jag har i nästan allt den stora turen att känna lycka och tacksamhet och det gjorde jag igår mot både Sara och Janne samt mot de människor som tog tid att kommentera.

På eftermiddagen umgicks jag med Janne.

Hans son och dennes sambo var här i helgen och då sover Janne förstås hemma för att umgås med dem. Därför var det extra fint att ha honom hos mig i går. Det där med sex? Jag vet inte hur andra tror och tänker, men i min ålder är det bra att träffa en ny för jag har modet att säga hur jag vill ha det. På morgonen har jag ingen lust och på kvällarna vill jag sova eller läsa – men eftermiddags-sex är helt ljuvligt.

Jag tänkte att om jag nu har skrivit om hur jag urartade när barnbarnen skulle sova över kan jag lika gärna tipsa om sex.

För om man inte har små barn att ta hänsyn till, eller stora också för den delen, kan man ha just eftermiddags-sex. Fördelarna är många. Ingen morgontrötthet, ingen kvällströtthet och hur mycket tid som helst. Ingen känsla att dagen springer ifrån eller antal sömntimmar. Dessutom efteråt ligger vi kvar och pratar och jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att det är något med Jannes kropp, kanske doften, som gör att jag älskar honom. Älskar! Hans händer är stora och både varma och trygga, han anstränger sig och han håller mig tätt intill sig. Han peppar mig och tror på mig, han stöttar mig och han säger att han älskar mig. I allt detta vill jag ge honom allt.

Milda Makter vad jag älskar den mannen!

Finns det någon ”Guds Gåva till kvinnorna” så är det Janne och han vill ha mig. Tänka sig. Idag ska jag åka in till Nässjö. Tyvärr måste jag lägga timmar på en sådan sak. Men…jag är tillbaka i stugan i eftermiddag och då ska jag ut i trädgården. I morgon blir det hela dagen där. I eftermiddag ska jag fortsätta med det som ska bli ett hallonland – fast på kommunens mark egentligen. Det är tomten bredvid min som är obebyggd. Jag har funderat på att köpa den, men först ska jag ro i land min grund-ekonomiska-plan.

Jag älskar att vara ute i trädgården och rensa, kapa, plantera och så vidare.

Bilden visar Helmer när han var hos mig från torsdag till fredag. Allt var frid och fröjd. Han är den sötaste av alla barn. Den mjukaste och kramigaste. Han har fått lära sig att ta smällar och smäller tillbaka om det behövs förutom när storebror är som mest arg, då rusar han i vild fart rakt in i min famn.

Fast nu in i duschen!

Kärlek!

En liten poetisk bokhylla

bokhlla1

bokhylla2

Den här hyllan köpte jag på en auktion för hundra kronor.

Jag målade den vit med en färg som kallas för Lady hos Colorama om jag inte har fel för mig. Tapeten hjälpte Janne mig att sätt dig (han är den mest noggranne av oss två när det gäller sådana saker) och knopparna köpte jag i en affär i Sävsjö.

Tillsammans med boklisterna och fåtöljen är det nog en av de två bästa platserna i min stuga.

Fast jag älskar nästan alla rummen, det är bara extrarummet som inte är klart ännu. Tapeten heter Poetry och det var Bonita som hjälpte mig att plocka fram den, en tapet som jag aldrig hade tänkt på själv men som passar superfint in i miljön hos mig. När barnbarnen blir stora och barnböckerna ska packas ner kommer jag att ha fina poesiböcker där istället.

Kärlek!

PS Sjalen som ligger på fåtöljen är ”Moster Tyras”, det är min mammas moster. Mamma säger att hon minns henne stående på gårdsplanen med sjalen om axlarna. Tyra var med i Evangeliska fosterlandsstiftelsen och hon var iväg på många äventyr runt om i världen. Enligt andra hamnade hon på glasberget medan hon i mina ögon var vinnaren av de kvinnor som var födda runt förra sekelskiftet.

Fåglarna på grenen har jag sytt, det var mina första syprojekt någonsin och jag är fortfarande förtjust i dem.

Origamin hänger som långa girlanger i taket. ”Du har nog vikt tusen stycken”, sa Nova lite beundrande när de var här. Många har det blivit i alla fall. Ramarna har jag ropat in på auktion, bilderna är mina egna och dockorna mina gamla. Jag har planer att få tid över att sy kläder till de sistnämnda.

Min turkos skänk

turkos1

turkos2

Det här skåpet kostade 300 kronor.

Sara var och kollad i ett hus där möblerna var till salu, jag tror det var ett dödsbo. Hon skickade ett sms och undrade om hon skulle köpa det åt mig. På den vägen är det. Jag målade det vitt på utsidan och turkost på insidan. Sara skrapade det ”shabby chick” vilket jag ångrar för jag är inte den sorten som gillar den stilen. Nu är det som det är. I skåpet har jag mina vaser, några fin-glas och kaffekoppar.

Det står precis i blickfånget när man öppnar min ytterdörr.

I min stuga kommer man nämligen direkt in i ett allrum, det finns ingen hall – eller kan man se allrummet som en stor hall. Det är fritt fram att välja.

Kärlek!

Mitt rosa skåp

rosa1

rosa2

Här är mitt rosa skåp klart.

Eller nästan, jag ska strax slipa det lite på dörren för den går lite trögt. Janne visade mig ett trick med en blyertspenna för att se var det tog emot. I skåpet har jag mina finaste pysselgrejor. I lådorna har jag tuschpennor och akvarellpenslar – sådant jag inte vill att barnbarnen ska använda. Det de inte ser ber de inte om och jag har massor av andra färger i alla möjliga kvalitéer som de kan använda.

Jag är helt nöjd med skåpet.

Janne gillar det också. Min fina Janne-älskling som peppar mig jämt och ständigt. Jag gör det mesta när det gäller saker som det här skåpet och så hjälper han mig med det som jag är lite osäker på. Han har tapetserat både min fototapet, den här skänken och mitt bokskåp.

Det är lite attityd över skåpet tycker jag.

Kärlek!

Sista helgen

barnen

I torsdags promenerade jag till Haraldstorp.

Även om jag tog fel väg, där jag egentligen var som mest säkrast, gick det hur lätt och bra som helst. Den vägen ska jag gå igen, fast nästa gång ska det blir rätt! Helmer följde med mig hem och sov över, han är en mysig kille som är lika seg på morgonen som jag. Känner mig så väl igen det i mig själv, det att jag knappt orkar öppna munnen eller ögonen.

I fredags hämtade Oskar honom vid lunch och då kopplade jag Lady och gick Ekoslingan för att plocka lite färska blåbär till kvällens middag, de skulle toppa blåbärs-glasstårtan. Jag gick den stigen jag inte lyckades hitta förra gången och den är gången gick jag tillbaka, hittade inget som kunde ses som stig jag missat och till slut var det bara ett alternativ kvar – det som mest såg ut som en skog av sly. Det var rätt!

På kvällen kom Janne med sin son och sonens sambo.

Vi har inte haft så mycket kontakt, jag kan inte säga att jag känner de två. Men jag ansträngde mig och det gick bra i mina ögon. Jag hade köpt fjärilskotletter som jag marinerade, gjorde en sallad på bland annat det jag plockade upp ur mitt eget land (polkabetor och gulbetor), gjorde en god dressing och till det körde vi igång min Airfryer. Vi avslutade med att äta blåbärs-glasstårtan innan vi gick in till en brasa som Janne startat upp.

Min fina Janne.

Efter tre år är jag fortfarande så himla kär i honom, eller mer rätt så har jag blivit allt mer kär och förälskad i honom. Till att början med ville jag inte riktigt, han inkräktade på min frihet och jag älskade mitt singelliv. Tur att han var så envis.

Nåja.

De knatade hemåt innan midnatt och jag sov här med Lady mol allena.

Efter frukosten i går kopplade jag Lady och så gick vi väldigt enkelt – nämligen promenaden som heter Hälsoslingan och som Bodafors kommun har ordnat. Lätta vägar att gå och inget man kan gå vilse på (fast jag gjorde det förstås första gången jag gick den på egen hand…). Janne ringde mig när jag var ute och så hade vi en dejt vid Ekomuseéet, han var ju ute med Krut så det passade bra.

Efter det kom båda barnbarnen.

Jag hade erbjudit Sara och Oskar en övernattning för barnen så att de kunde få en dag och natt tillsammans. Jag har gjort det tidigare och jag vet och kan se på Sara hur hon uppskattar det. Jag gör det inte för barnens skull för de två tillsammans är mer än vad jag egentligen orkar med om de ska övernatta.

Det gick åt skogen.

Jag tror det beror på att Helmer somnade på sen eftermiddag och sedan vaknade. Han var jättepigg och sedan började bråken. Helmer ville leka med den tågbana som Walle hade gjort och lyckades ta sönder den, Walle blev ledsen och skulle slå Helmer. Helmer i sin tur hade tittat på Bamse till och från under dagen och när Walle ville titta på Pokemon-filmen blev Helmer sur. Ja, så pågick det hela kvällen. Vid läggdags (eller nästan mitt i natten) skulle jag läsa sagor. Det gör jag gärna. Men en av pojkarna ville att jag skulle starta med hans val av bok och den andre tvärtom. De kunde inte bestämma sig för var de skulle sova och Helmer var så uppe i varv att han mest hoppade upp och ner från sängen och i sängen.

Till slut röt jag ifrån till Helmer.

Varvid Walle blev jätteledsen och grät efter mamma och Helmer stämde in och ville åka hem. Jag fick alltså ringa Sara som tack och lov var nykter, för det hade inte förvånat mig om de hade delat en flaska vin. Så jag klädde på dem ovanpå pyjamaserna, samlade ihop kläderna, stoppade deras godis i påsar och så stod vi ute på min fina trapp och väntade på att bilen skulle dyka upp.

De slutade gråta när jag ringde efter Sara.

Men när de hade gått så grät jag. Fy vilken trist natt och vilken trist morgon just nu. Jag känner mig som en riktigt misslyckad mormor och värre är att jag ska vara barnvakt en helt i september (och har erbjudit mig själv eftersom Sara och Oskar ska på bröllop) – jag bävar för det. Om Janne är med så fungerar det fint, han är som en klippa och så är vi två om det. Men något säger mig att han är upptagen den helgen för barnen hans fyller år eller något sådant.

Strax ska jag sätta mig ner och läsa.

Försöka koppla av och kanske bena ut vad det var som gick fel i går kväll. Varför kan barnen inte bara vara vänner, njuta av alla prylar de har, leka och läsa, tjoa och vara glada. Efter helgen i september tänker jag att jag aldrig ensam mer kan ha dem, det fungerar inte. Jag slits i sönder av deras bråk och skrik.

Nu till boken!

Kärlek!

PS Det jag har skrivit får man förstås inte skriva om (tycker en del människor som inte kan tänka sig berätta om misslyckanden). Men varför ska jag skämmas? Jag misslyckades. Punkt och slut. Det kanske finns de som gottar sig i det som hände, själv är jag mest ledsen.