Trött

lagat

Idag tog jag tåget till Jönköping.

Min tanke var att köpa tyg, den tanken har jag haft i några veckor och trots att min symaskin havererade för någon dag sedan åkte jag i väg i alla fall. Det var tyg på Ikea jag var ute efter. Det fungerar superbra att åka till Jönköping, direkt från Bodafors tar det cirka 45 minuter. Efter det stadsbussarna ut till A6 köpcentrum där även Ikea finns.

Förutom tyger blev det förstås doftljus och varsin mjukis-hund till barnen.

Sedan gick jag in på själva A6 där jag hamnade på Panduro. Jag borde inte ha gått dit för jag kom ut med ett nytt projekt. Dock fick jag tag i shorts som var min avsikt med det besöket. På väg till Jönköping skickade jag sms till Ida och frågade lite om en symaskinsaffär som finns i närheten av Bodafors, hon tipsade om en annan liten affär inte långt från stationen i Jönköping.

Ja, gissa…jag kom ut med en ”basic” Janome Idun.

Väl hemma packade jag upp mina tyger och sedan maskinen. Men innan jag skulle sätta mig vid den bestämde jag mig för att fixa lite av allt jag inte hunnit men tänkt göra i veckan som gick. Då fick jag så jäkla ont i hela kroppen, eller kanske mer i axlarna, mellan skulderbladen och längs med musklerna i benen för att inte tala om höfterna. Jag har haft misstänkt akut reumatism en gång för länge sedan, det vill jag inte ha igen.

Därför ställde jag in träffen med Janne.

Och drabbades av dåligt samvete för det. Lite ledsen och nerstämd fortsatte jag med mina grejor. Gjorde lite, vilade lite, fixade lite till, läste lite, donade och vilade. Ikväll blir det tidigt i säng. Jag är nöjd med min dag även om maskinen ännu inte är undersökt, den står på köksbordet. Istället har jag lagat och limmat, städat och dammtorkat all denna pollen som kommer in genom öppna fönster, diskat och plockat i ordning i tvättstugan. Klippt gräset på framsidan.

I morgon tänkte jag vara i trädgården.

Det ska klippas mer gräs, rensas lite till i rabatterna och plantera. Sedan ska jag sy och träffa Janne, det ska bli mysigt. Fast nu ska jag sätta mig och läsa igen. Blir trött efter tio minuters stök. Skönt att vara själv när jag har mycket att göra, när kroppen klagar (jag sover lugnare själv för hundarna är oroliga på nätterna och jag vaknar flera gånger av Jannes spring med dem och hans ”gå och lägg er”).

Och så ska jag titta på mina tyger och planera.

Kärlek!

PS Bilen är Saras gamla, Janne har sågat till nya bitar och jag har limmat – i morgon ska jag måla den. I helgen hade Walle Saras gamla cykelkorg, bra med en mamma som sparar allt (alltså, min mamma).

Beställt

poetry 7110

Poetry 7110, nu är den beställd.

Det blir finfint får jag hoppas, det är ju alltid svårt att se på en bild i datorn istället för i verkligheten. Dessutom lyckades jag hamna på en sida www.stuvbutiken.se där den såldes till betydligt lägre pris än på andra ställen som jag har kollat upp.

Nu åter till mina larm.

Kärlek!

PS Eller var det fel färg i alla fall? Suck. Jag får hoppas på turen den här gången – att det blir bra.

Hallen

Stugan

Stugan

Stugan

Jag vet inte om jag ska lägga upp bilder på min stuga eller ej.

Samtidigt som jag är stolt över vad jag åstadkommit skäms jag över att jag inte har någon speciell inredningsstil. Hur som haver, stoltheten vinner. Bilderna är från det som jag ofta kallar för ”hallen” eftersom man kommer rakt in där från ytterdörren. På ritningarna heter det ”allrum”.

Det är en stor hall.

Den hänger ihop på ett öppet sätt med köket (det är bara en liten vägg på cirka 1,5 meter som skiljer av och där har jag hallspegel och en tambumajor). Den första dörren till vänster om den turkosa skänken är till pojkarnas rum. ”Bor Walle här”, sa ett barn när jag sa ”här är Walles rum”. Är det dumt att säga så? Det är ju – numera – pojkarnas rum.

Varför är jag så jäkla rädd ibland för vad folk ska tycka?

Jag går min egen väg, men jag tror att jag är lite trött, sönderstressad och migrän-känning gör sitt plus att jag har en förkylning på gång. Då blir jag svag och tänker dåliga tankar om mig själv. Nåja. Hallen är i alla fall en bra plats för både sagoläsning och lek. Barnen älskar att vara där när jag är i köket.

Hela husets planlösning passar mig perfekt.

Ibland känns det som om huset sträcker på sig, att det har blivit lite rakare och stoltare under de här två åren. Den här månaden har jag köpt tavellisterna, gardinerna (likadana i köket), ett fårskinn och en fotpall. Jag hade nog tänkt att det skulle blir bättre än det blev med ramen och tavellisterna – jag får fundera lite till på det där.

Den runda mattan gillar både barnen och hundarna.

Jag brukar hänga ut den i någon timme innan jag ska åka till Bromölla, kanske mest för att den inte ska lukta hund. Hur som haver, jag har kämpat på bra de här två åren och köpt allt efter hand. Det mesta är begagnat, det mesta är udda och kanske lite märkligt men en del är nytt. Det turkosa skåpet kostade 300 kronor medan mattan kostade 4000. Det varierar som sagt.

Kärlek!

PS Köket har jag sköna planer för, men det får bli först nästnästa år. Nästa år blir det ny altan, ny trappa och singel på garageuppfarten.

Ny tavla

Bengt Claesson

Jag tror konstnären heter Bengt Claesson, fast det är svårt att tyda efternamnet och det finns en apostrof med i namnteckningen. Jag gillar de där små tavlorna. På andrahandsbutiken finns en större till salu för en tusenlapp, jag får se om jag får pengar över innan den blir såld.

Jag tror inte det är tavlor som ökar i värde.

Det är för känslan som jag har köpt två stycken. Fast nu ska jag ha en kopp kaffe.

Kärlek!

Smått

Auktionsfynd

Jag gillar små fina pinnastolar till barn.

Och små bord. Vad jag ska göra med just de här två objekten vet jag inte, men jag är nöjd och belåten. Det sitter ett rött hjärta i tusch på ”ryggen” på stolen och det vill jag ha bort. Bordet tänkte jag kanske försöka få till lite shabby chick med text.

Det får bli till nästa gång jag åker upp.

Fast då har jag bestämt mig för att plantera vårlökar i trädgården och vitlök i landet.

Kärlek!

Hem

Bengt Claèsson

Bengt Claésson

dans

Dags att åka hem.

Om några timmar går tåget tillbaka till Bromölla. Den här helgen har varit supertrevlig även om jag inte har hunnit med speciellt mycket. Om jag vore singel skulle jag jobba på långt in på kvällen, men nu är ju Janne här och det blir inte mycket av pysslande som t.ex. att måla en tavla eller sy. Å andra sidan har jag vardagar nästa gång jag kommer hit upp och då får jag syssla med sådant.

Ibland saknar jag det första året när jag satt framför brasan fram till midnatt.

Janne jobbar och är van att sova redan vid nio på kvällen, mina vanor följer hans på något sätt. Är det inte typiskt? Å andra sidan kommer jag upp lite tidigare och någon kväll ska jag nog se till att sitta och läsa framför brasan.

Jag har i alla fall hunnit med att cykla till den lilla butiken som säljer begagnat på komission.

Sedan ett år tillbaka gör vi ibland affärer via sms. Jag kan se något i skylten och så skickar jag sms till ägaren för jag är inte alltid här när hon har öppet. På så sätt har jag t.ex. köpt den här lilla fina tavlan. Målaren heter Bengt Claésson och kommer från Malmbäck en bit härifrån. Jag tänker att det är jag och Janne som samspelar lugnt och fint när vi blir gamla. Han går ut med slasken och jag lagar mat.

Träfiguren har mamma köpt på loppis.

Det är sällan jag tigger om något hos mina föräldrar men den här frågade jag snällt om jag kunde få och det fick jag. Den står också på skänken och skänken – ja, den står på den bästa platsen i huset enligt Feng Shui, det blir alltså på något sätt mitt altare. Inte en helig plats, men i mina tankar och i min verklighet lägger jag ofta blommor där och tänder ljus.

Tidigare hade jag en fin glasljusstake som jag köpt på auktion.

Den sprack. Det är andra glasljusstaken som spricker för mig på kort tid, med andra ord aldrig mer glas till ljusstakar.

Kärlek!

En torkvinda

Torkvinda

Jag satte ny lina i den gamla torkvindan.

Det fanns ju en gammal vinda här när jag flyttade in, men bandet var skitigt och jag bytte ut. För någon dag sedan gav den vika. Men med en man som Janne blev ett nytt fundament gjutet dagen efter och från och med klockan två i dag kan jag använda den (betongen har stelnat då).

Den nya är så läcker och elegant att jag går av på mitten.

Kärlek!

Skrivbordet

Skrivbordet

Idag har jag och Janne varit i Nässjö.

Stolpar till staketet och annat som behövs, jag vill inte nämna hur mycket pengar som gått åt – men jag hade kunnat köpa en och annan dyr handväska för summan. Efter det hämtade vi skrivbordet jag köpt i Grimstorp.

Nu står det i garaget.

Jag ska slipa lite och bättra på färgen. Förutom det har jag köpt bivax och gips-pulver, det första för att få god doft i lådorna och det andra för att prova på målning med gips i färgen, men om det en annan gång.

I natt sov jag illa.

Riktigt illa. Fy vad jobbigt det är. Jag låg och grät i soffan när det började ljusna ute. Förtvivlan är vad jag känner när jag inte kan sova och det rör sig om tankar som jag var tvungen att sortera. Kroppen är öm och värker på grund av sömnbrist.

Märkligt att jag som är en positiv människa.

En människa som gillar lugn och ro, det räcker att jag får klippa gräs och rensa ogräs samt en god kopp kaffe då och då för att jag ska vara lycklig. Jag avskyr verkligen negativa människor, trots det tycks de dras till mig som flugor till en sockerbit. Mamma på sitt håll som klagar på pappa och andra i min närhet som jag skulle gå sönder om de inte drar jämt.

Det blir för lite ensamtid.

Inte ensam en timme – nej, det krävs mer för att jag ska hämta kraft. Trots att jag försökt få en stund på egen hand i Nässjö genom att ta morgontåget in och köpa lite tyg och gå på café så har jag inte lyckats få till det en enda dag.

Jaja…

Nu ska jag försöka hämta in själen.

Dag 13 av 45 – semester 2015

Helmer

Helmer

Helmer

Helmer o Janne i läshörnan

Antikmarknad och Loppis i Grimstorp

Dagen kan sammanfattas med ett ord, nämligen Helmer.

Sara och Oskar lämnade honom på söndagmorgonen och han var med mig och Janne hela dagen. Det gick bra.

Vi började med att åka till Grimstorp och den loppisen som finns i missionshuset. Jag fann mitt skrivbord som jag ville ha i pysselrummet. Det blir inte alls som jag hade tänkt mig för någon månad sedan, men jag kommer billigare undan och jag behåller ”köp inget nytt”-filosofin.

Efter skrivbordsköpet åkte vi till Jannes mamma.

Hon bor intill och är en fin 80-årig kvinna. Efter det var Janne ute i skogen med Krut och jag fortsatte med att ställa iordning pysselrummet tillsammans med Helmer. Framåt kvällen åkte vi alla tre plus hundarna ut i skogen, Janne för att spåra med Krut och jag, Helmer och Lady gick en sväng i regnet.

Sedan blev det brasa framåt kvällen.

Jag har tur som har mött Janne, han lagar mat med bravur. När Sara och Oskar hämtat Helmer och lugnet lägrat sig, det blir oftast rätt så högljutt när alla fyra i den familjen är här, läste jag ut tredje delen av Hammarbysviten av Carin Gerhardsen.

Kärlek!