Lady som väckarklocka

IMG_0754

Jag är seg på morgonen.

Alltid liksom. Men i stugan är Lady hos mig (tala om dåligt samvete mot Krut, men det går inte att låta en tanke löpa till sitt slut för han kräver uppmärksamhet hela tiden), och hon väcker mig. Genom att försiktigt lyfta tassarna i dörröppningen till sovrummet, alltså tass och så tass och så tass. Vänder jag mig om så går hon sin väg för att komma tillbaka och utföra samma procedur en stund senare.

Det är skönt att komma upp tidigt på morgonen.

Förhoppningsvis blir det en vana när jag flyttar upp. Bara det ska bli spännande, det att se hur min tids-rytm förändras när jag slutar jobba skift efter tjugo år. I morse var det mörkt när jag steg upp och jag älskar att tända alla smålampor i fönsterna, tända en brasa och sedan släppa ut Lady i trädgården. Jag fixar hennes mat och sedan kokar jag gröt åt mig själv.

Det svåraste just nu och tiden som har varit i stugan sedan 2013 är just tiden.

Jag har aldrig kunnat slappna av riktigt för det är så mycket jag vill göra. Aldrig en riktigt lugn morgon för jag måste tvätta, klippa gräs, måla och annat. Det ska bli riktigt spännande att se hur både sömn men också lugnet i kroppen kommer att visa sig.

Idag hade jag tänkt ge mig ut i trädgården.

Fast det var frost och jag får vänta, det ska bli ett fint höstväder uppåt dagen. Igår väntade Sara och Helmer på mig när jag kom från tåget. Vi fikade och sedan när de åkt bytte jag om och gick ut. Jag har grävt i landet. Vänt upp och ner på jorden. Jag har läst att när man har lerjord är det bra att vända jorden innan frosten och kylan kommer. Andra jordar som sand behövs inte detta medan lerjorden fryser sönder och så blir den lättare att plantera i.

Jag grävde ner Bokashi också.

En liten del av mitt land ska innehålla vitlök. Jag gjorde som tidigare. Grävde en djup och bred fåra, lade all jorden i en skottkärra, hällde i en halv spann Bokashi, fyllde igen med jorden från nästa fåra och så vidare. Det var bara en liten bit och där växte potatis i somras. Nu har jag köpt vitlök och den tänkte jag sätta idag.

När Janne satte upp staketet tillsammans med mig.

Ja, då kom vi till ett ställe där han och hans bror slet i timmar för att få upp två stora stenar. De ligger nu alldeles i närheten av där de grävdes upp. Jag har tänkt att de ska få en plats i min trädgård men det har nu gått två år och de ligger kvar på samma plats. Men…igår mätte jag upp växthuset (som har gått från 9,8 till 11, 4 till nuvarande 14,1 kvadrat) och då bestämde jag mig för att gräva upp en liten bit av syrenerna som står alldeles bredvid. Där ska jag lägga en av stenarna, sätta en Budda på den och låta ett hav av blommor (drömmeri, drömmera) växa upp runt om honom.

Så…nu har jag massor av lökar att plantera idag.

Närmare bestämt 240 stycken. Och en rabatt som helst ska bli klar för att stenen ska komma på plats och knölar (köpt billigt på Ica) ska ner i jorden. Fast jag behöver dammsuga, torka golvet (dessa hundar) och jag vill gå en promenad med Lady för det lugnar hjärnan – förhoppningsvis hinner jag med allt.

Och så tänker jag på de tre komposter jag har.

Hur det antagligen går en vecka till våren innan jag har vänt de klart, för jag har inte gjort någon kompost med känsla utan bara kastat ner allt i kompostgaller-burar. Och så tänker jag på växthuset, det som jag ska ge mig själv som en present nu när jag ska bli ledig och så tänker jag på lägenheten som ska säljas och hur besviken jag blev på mäklarens utgångspris (ska jag ringa upp och ända till ett annat pris?).

Om jag ändå slapp alla dessa tankar och funderingar.

Alla spänningar och moment. Jag ser fram emot att koncentrera mig på blommor och grönsaker, på gräsmattan och hämta barnbarnen, på att lära känns skogarna och trakten som i min egen ficka. Och i allt detta står min fina Janne som en stadig ek.

Kärlek!

Ett regn

Jag startar min morgon framför datorn
Jag startar min morgon framför datorn

När jag har en ledig vecka åker jag till Småland.

Jag kommer upp på torsdagen och är helt slut efter ett nattpass. Sedan kommer fredag och då hinner jag knappat vakna förrän det är dags att följa med Janne för att veckohandla. Han slutar vid lunch och vill ha det avklarat för att kunna njuta av helgen. Ofta åker vi och köper en flaska vin också, hela eftermiddagen försvinner och så blir det stressig med mat och annat. Sedan kommer helgen och jag umgås med Janne och den här gången hämtade vi Helmer på söndagseftermiddagen för att han skulle sova över. Igår var det mysigt med enbart Helmer, han leker fint själv men vi började morgonen med brasa och bok.

Sedan hämtade vi Walle på skolan och han fick ansvaret för Lady.

På kvällen kom Janne och Sara, vi åt mat och sedan körde Janne hem Sara och barnen. När han kom tillbaka gick vi en lång kvällspromenad. Ibland önskar jag att fler än jag kunde uppskatta tystnaden, men Janne sätter gärna på musik eller igår satte han igång och pratade om en man vars hus vi passerade. Janne är en rättskaffens man och han blir mycket irriterad på de som inte håller lagar och regler, på de som kastar ölburkar i naturen och så vidare. Det blev mycket prat från hans sida. När vi har hemma igen när mörkret lagt sig.

Idag är det tisdag.

Eftersom ett möte i morgon blev inställt har jag två hela lediga dagar för mig själv. Jag uppskattar det enormt. Jag hade tänkt att jag skulle ut i landet och gräva, men regnet skvalar och det hindrar mig. Istället blir det en dag inomhus. Jag ska städa lite efter hundarna (jag hatar att få grus under fotsulorna) och sedan sortera, kanske baka och sy.

Blir det uppehåll går jag en sväng med Lady.

Fast nu ska jag in i duschen. Mina tankar håller på att försöka ta reda på varför jag jämt stressar. Jag vill inte. Ändå blir det så. Dagarna går åt till annat än det jag egentligen vill. Nåja, jag är i alla fall tacksam för att jag har två ostyckade dagar för mig själv, i alla fall tills Janne kommer från jobbet – jag gillar att äta kvällsmat med honom.

Något annat jag gillar är mitt crepés-järn.

Jag lade ner rätt mycket pengar på ett i gjutjärn och himmel vad lätt det är att göra tunna crepés. Jag övar fortfarande, men det går allt bättre. Igår efter promenaden åt vi tre var med sylt och hallon. Sedan gick jag till ett gym i närheten och tog över det för att tjäna lite Pokemon-coins.

Nu ska jag sätta igång dagen.

Jag tror att det blir en bra dag för kaffet var så himla gott!

Kärlek!

Det första jag tänker på

blommor

Ännu inget besked varken från fack eller arbetsgivare.

När jag tänker på att jag kanske ska börja leva här i stugan på heltid från och med januari, eller kanske ännu tidigare, har jag två tankar som dyker upp först av alla. Det att jag antagligen blir en fattig pensionär och det att jag kan gå i trädgården hela dagar flera gånger i veckan. Jag tänker att det första projekt jag ska ge mig på är att fixa till extrarummet genom att måla väggar och tak samt lite annat piff.

Men en tanke om brasa en kall vinterdag när Janne är på jobbet kommer också upp.

Promenader med Lady under både vinter och vår. Kanske också jag slipper stressen. Allt det bra kanske kan vara värt att inte ha så mycket pengar? Fast Janne säger ”sälj lägenheten, där har du kosing att hämta” och då säger Sara ”den kan vara bra att ha”. Haha…

Det finns en annan person också som har fått förfrågan om att gå i förtida pension.

Fast hen säger ”varför ska jag gå hemma under den mörka årstiden” och jag känner mig så glad över att jag gillar även höst och vinter, mörker och taskiga vindar. Och så kommer tankarna om att jag kan skotta snö och behöver inte sitta i Skåne och oroa mig för att någon anmäler mig för att jag inte har skottat eller att behöva be Janne göra det.

Jag tänker mig att hämta Walle på skolan flera gånger i veckan och ha honom ensam och diskutera ord och räknetal. Jag kan mycket väl tänka mig ett liv i lilla Bodafors, här är det som om jag börjar om på något sätt. Kanske är det inbillning, men allt känns bra i tanken förutom att jag kommer – kanske – att bli en fattig pensionär. Å andra sidan får Janne komma med ett och annat rådjur och Sara och Oskar med ägg, det klarar jag mig bra på må jag säga.

Sedan kommer tvivlet över mig igen.

Kanske människorna stannar när jag är i trädgården bara för att de tycker jag är en tokig och öppenhjärtlig kvinna. En som berättar för mycket? Eller vill de byta några ord i alla enkelhet när de går förbi? Och så kan jag höra humlesurr i trädgården när jag sitter på trappan i solen och dricker kaffe.

Fast ännu har jag inte fått något som helst konkret erbjudande att ta ställning till.

Kärlek!

Ringblommor & svärmor

ringblommor

Jag gillar verkligen min svärmor.

Igår fyllde jag år och då fick jag en ros att plantera av henne och hennes sambo. Hon och jag har trädgården som gemensamt intresse. Ibland när jag tittar på henne tänker jag att Janne har valt mig för att jag är lik henne. Vi är båda långa och slanka även om hon nog väger några kilo mindre än mig. Båda har också full fart framåt.

När jag bjöd in på kalas sa jag ”köp inget och om du tvunget måste så köp en lavendelplanta”.

Hon kom med två stora plantor lavendel och en fin ros. Helt underbart. Något annat underbart är Janne och hur han hjälper till. I går körde vi hårt båda två, jag klippte gräset och rensade lite i rabatterna och han plockade fram det där hemmagjorda extrabordet, han samlade ihop skräp allt eftersom jag fixade sallad och mat, vi planerade fint om hur dags han skulle börja grilla och jag sätta igång maskinen som fixade pommes – vi var klara en halvtimme innan gästerna kom.

Jag har aldrig haft någon som Janne bredvid mig.

Han är den bäste man jag någonsin mött. När vi ska sova älskar jag att liksom hänga på hans rygg och så somnar jag så gott och tryggt, det är bara det att han inte klarar av det. Det börjar rycka i hans ben och så får jag vända mig om och sova själv. Fast han håller ut en bra stund och vi skrattar åt det. Hundarna, av någon anledning, vill alltid ut en gång mitt i natten och Janne stapplar upp och ut. När han kommer in igen och är som en istapp kryper han intill mig för att värma sig – och jag älskar det också. Det känns som om kärleken strömmar genom min kropp.

Bordet igår dekorerade jag med några ringblommor.

De dyker upp här och där även om jag just i år inte har sått några. Synd. De är så lättodlade och de är så jäkla fina! När potatisen var slut lät jag dem växa fritt. Några andra blommor att plocka har jag inte så jag tog några gula från överblommad sallad och lite citronmeliss.

Jag är så tacksam för mitt liv.

Att kunna känna glädjen i allt från att vara frisk till hundarna, från ringblommor på köksbordet till att ha mat på bordet och allt annat mellan det.

Nu ska jag in i duschen.

Sedan stoppar jag in en maskin tvätt innan jag och Lady går på promenad. Jag tänkte plocka lite blåbär som Janne ska få med sig till jobbet och sin frukost där.

Kärlek!

Tre år idag

Janne bjöd på fin mat

Sommarhäng på min altan

6 augusti - Janne grillar

Kajak

1

Idag är det tre år sedan vi hamnade i samma säng.

Han påstår att han hade ögonen på mig sedan julen innan, men jag vet inte om det är sant. Han är nämligen bra på att ge komplimanger. Vi gjorde mycket tillsammans innan det som paddla, passa barnbarn, grilla, spela kubb och umgicks med Sara och hennes familj.

Det har förstå varit lite upp och ner.

Fast mest upp. Inget förhållande går som på räls, tror jag i alla fall. Det är få gånger som det har gnisslat. Jag tar gärna upp och pratar om det medan Janne (känns det som) gärna sopar det under mattan. Vi har det bra tillsammans och jag har i alla fall kommit fram till det att mycket handlar om att kompromissa lagom. Han stöttar mig när vi har barnbarnen här, de älskar honom. Vi lagar gärna mat tillsammans. Att kolla på kartan och leta upp fina promenadstråk är också något vi gillar, även om Janne helst travar ut i skogen medan jag helst vill gå på små stigar och skogsvägar.

Igår gick vi en mil lång runda.

Det var jag som ville ha koll på en genväg till Sara och Oskars hus, det går nämligen en å (Toftaån) som är svår att komma över om man inte vill gå på landsvägen. Jag kände till en bro som jag kunde traska över via en skogsväg, men Janne berättade om en liten spång som var närmare. Tursamt bad jag honom visa för den vägen han pekat ut var fel.

Fast nu ska jag sätta mig ner en stund och njuta av mitt kaffe.

Janne är hemma hos sig och när han kommer ska vi åka och handla, eller mer rätt är det jag som ska handla färg och mat för jag fyller år på söndag. Hela 61 år och jag vill inte bli yngre för jag stormtrivs som det är just nu. Jag hoppas jag får leva så här fint och snällt i många år till.

Kärlek!

Idag

tempeltavla

Om några timmar bär det av mot Bromölla.

Det ska blir skönt att vila upp mig för jag är helt slut av bland annat förkylningen. Det bästa den här veckan har nog varit Lady och promenaderna med henne. Tursamt fick jag en kväll med Janne igår och hans fina ord, annars hade jag nog trott att han tröttnat på mig.

Det är inte alltid lätt.

Tankar som jag har är han inte i närheten av, det är saker som han inte ens snuddar vid. Det känns ibland som om han har en kärna där han inte släpper in någon. Nu menar jag inte det allra innersta för det kanske alla behåller för sig själv, men jag når inte riktigt fram till honom. Fast i går kväll kände jag att vi var tillbaka där vi mår som bäst. Fast i morse gick han utan en kram för jag var förkyld, det var lite ledsamt. Å andra sidan är vi alla olika. Jag satt som en trasa i sängen med håret i ett fruktansvärt mmorgonruffs, en näsduk i handen, snörvlandes – det är klart att det inte är speciellt kul att krama någon ”hej då” i det skicket, men jag hade behövt det.

Istället fokuserar jag på det som är bra.

Jag älskar Lady, jag har en fin kontakt med mina barnbarn och kanske just nu Helmer, Sara är så fin mot mig och – tadaaaaa, jag blir hämtad på stationen av Louise. Alla i min omgivning har bil, de fattar inte hur underbart det är att bli hämtad när man kommer med tåg. Självklart traskar jag på, det har jag alltid gjort eftersom jag valt bort bil.

Nu ska jag ställa möblerna till rätta.

Diska och sedan är insidan klar. Jag ska hämta jordgubbsplantor det sista jag gör, de ska med till Louise.

Kärlek!

Igår

igar

Jag tog tåget till Småland igår.

Det tidiga tåget var försenat, jag hinner normalt inte alls med det. I går gick det bra och därför hann jag köpa en kopp kaffe och en fralla i Hässleholm. När jag var framme i stugan fick jag säga strängt till mig själv ”gå in och sov” trots att jag allra helst ville rensa ogräs. Jag hann i alla fall att sätta på vattenspridaren på framsidan, gräset var brunt och fult.

I natt har det regnat.

Det behövs må jag säga, men för att återvända till gårdagen blev det bestämt att Sara med familj skulle komma i går för barnens sommarpresent. I år var det en studsmatta. Tyvärr blev allt fel. Janne skulle få en present av mig som Oskar fixat och utan ett ord vände han tillbaka hem för att hämta (han hade glömt) och maten blev kall. Vi började äta och där satt Sara och sa ”jag väntar på Oskar”. Ja…så satt jag där i kläm igen. Janne åt och jag hade ätit halva min portion, maten blev kall och stämningen därefter. Knotten anföll och studsmattan blev bara monterad till en bråkdel.

Men jag fick krama Helmer och Walle.

Helmer rusade in i min famn och som jag älskar den pojken – ja, Walle också förstås. När de hade åkt tände Janne och en brasa och jag pratade om den dåliga stämningen. Tur att han är tålig. Och jag tror faktiskt jag ska strunta i det. Om det händer en gång till får dessa vuxna människor själva stå till svars, det är inte jag som orsakar detta. Dessutom är det mitt hem och fungerar det inte nästa gång så får jag väl sluta bjuda eller bjuda var och en för sig. Men jag hoppas på det bästa.

Det var nära tårarna när jag somnade.

Janne blev väckt vid midnatt för ett eftersök, men vi hade druckit varsit glas vin så det fick någon annan fixa. I morse blev han inringd igen. Hoppas det gick bra med både Janne och Krut. Är det åldern som gör att jag kan tänka ”bara det inte har hänt något” och då tänker jag både på Krut och Janne.

Nu njuter jag av en kopp kaffe.

I kväll ska vi äta gott och jag och Janne ska hjälpas åt med att sätta ihop studsmattan. Förhoppningsvis kommer barnbarnen någon gång i helgen och provar. Lady är kvar hos mig. Henne älskar jag också, hon följer mig lugnt som en skugga och alla som kommer förbi stannar och klappar henne. Hon är den absolut mest perfekta hund jag mött i mitt liv och hade hon inte varit 9 år hade jag nog försökt övertala Janne att hon skulle få valpar.

Mitt snöbollsträd blommar.

Jag har sex skatungar som för ett himla liv, de dricker ur en gammal zinkbalja jag har vatten i. I går trampade Helmer i den med skorna på, det var inte populärt hos Sara för trots allt finns det inte obegränsat med skor.

Detta var första rapporten på min semester. Märkligt nog är jag mycket lugn och avslappnad i dag och jag har sovit jättegott.

Kärlek!

Det händer ju inget

Odlingarna

idag

Huset i all sin prakt

dag11

11

dokumentation1

För ett år sedan i stugan.

Exakt ett år sedan. Nu har jag staket runt hela tomten, jag har ett lågt och fint staket runt landet (som dessutom är större), doftschersminen som böljade över gången till ytterdörren är borta (bilden visar hur det såg innan den försvann helt) och jag har ingen altan längre (men snart så). Jodå, Eva, det händer saker.

Idéerna är många.

Men utan Janne hade det varit svårt. Han är arbetsledare för de flesta projekten, han sliter hårdast – men jag hänger på som en igel. Allt går lättare när man är två, men altanen känns tuff. Igår jobbade Janne med altanen medan jag städade inomhus och sedan gick ut för att sticka maskrosor. Jag har köpt en ogräsupptagare som Sissha tipsade mig om. En för 300 kronor men som är guld värd. Jag har antagligen plockat några hundratals maskrosor och en stilla fundering har varit om in gräsmatta möjligen enbart består av maskrosor.

De här veckorna har jag inhandlat blommor och spaljéer.

Två stycken vita clematis med namnet Miss Bateman, en på var hörn på framsidan. Dessutom har jag tagit många bilder för att få fler idéer till hur jag ska bygga upp rabatterna. Allt eftersom ska det bli en prunkande framsida. Jag har idéer och det gör mig lycklig att altanen antagligen är klar när min semester börjar den 9 juni. För det är nämligen så att gå i trädgården ger mig energi. Verkligen. Jag märkte det i fredags när jag nästan var nere för räkning. Två timmar innan jag gick till Janne var jag ute för att gräva ner clematis-plantorna, jag provade ogräsupptagaren (tack, Sissha, du har skonat min rygg med ditt tips) och jag kände då hur lugnet kom till mig igen.

Fast nu är jag i Bromölla.

Det känns märkligt. Jag hade förstås gärna stannat hos Janne och i stugan, pysslat i trädgården, rensat ogräs, funderat ut nya idéer och njutit av grönskan. Tursamt har jag ett jobb jag gillar och det jobbet gör att jag kan ha både stuga och lägenhet. Det är tufft vissa månader men det går bra.

Märkligt hur olika liven i Bromölla och Bodafors är.

Jag ska nu återgå till mitt arbete, larmen strömmar in, men jag återkommer om den märkliga känslan var gång jag kommer till Bromölla och ser det lilla fina boendet jag har här.

Kärlek!