Sköna hem

Två pinnastolar till barn

Blommor

Eftersom jag var helt utmattad i går.

Ja, jag köpte tidningen ”Sköna hem”, bryggde mig en kopp te och satte mig ner för att läsa. Ibland när jag tittar mig omkring, både i stugan och i Bromölla, känns det som om jag inte åstadkommit något alls. I tidningen läste jag reportage om hem som var renoverade och perfekta. Jo, jag vet att det är inte många som har det felfritt, men för en stund kan jag tänka så. Att det jag gjort är inget värt.

Fast nästan alla inredningstidningar har numera även ”ihop-plockat hem”-reportage.

Så även Sköna hem. Och jag gläds åt mina två barn-pinnstolar, åt mina egna ”prints” (inredningstidningar har prints till höger och vänster), åt mina girlanger med tranor, åt mina egenodlade blommor – ja, jag har bra hem. Inte perfekta, inte dyra – men de är mina och jag älskar min stuga och min lägenhet.

Kärlek!

PS Tavellisterna hänger inte snett, det var jag som tog bilden med kameran på sniskan. Färgen på väggarna i vardagsrummet är äggskal, det blev inte fint – antagligen för att väderstrecket spelar roll (det är sant) och att jag inte tänkte på det. Istället för mjukt vitt blev det smutsgult i vissa dagrar.

Kvällen

Stor blåklocka

Det känns som en skön söndag.

Fast det är lördag. Efter soptippen åt vi en lätt lunch och tog en kopp kaffe med en god kaka till. Efter det åkte Janne iväg till sitt och jag fixade med mitt som att rensa ogräs, svara på några mail och klippa gräsmattan.

När Janne kom.

Ja, då hade han lagt spår till Krut och jag fick följa med ut. Jag och Lady, två äldre damer, promenerade i skogen en skogsväg fram. Det var skönt. Lugnt. Fint. Janne och Krutan kom med bilen efter oss. Sedan drack vi starköl och blev lite salongsberusade, i alla fall jag. Vi pratade om saker som jag inte pratat med någon annan om – som t.ex. Saras pappa.

Härom natten smekte han min mage.

Jag hade så ont och hans varma sköna händer smekte mig precis som jag drömde om när jag väntade Sara. Tursamt var det mörkt för jag grät lite tyst. Han får mycket att lossna och han är en fin man.

Kärlek!

Tidigt

Skugga i min trädgård

Jag vaknade tidigt.

Och nu har jag hunnit med både det ena och det andra, först med en sorts oro som kommer när jag är ensam efter lång tids sällskap och sedan med lusten att göra allt det där smått som jag inte gör när Janne är här.

Nu har jag njutit av skuggan över mina land.

Det är skugga där på morgonkvisten, sedan lyser solen hela dagen. Nu ska jag brygga mig lite kaffe i moccabryggaren, njuta av det i min ensamhet och sedan fortsätta med dagen.

Kärlek!

Starten

jag

En bra start på dagen.

Morgonkaffe i solen, hundarna leker och Janne vid min sida. Rosa morgonrock från PIP studio, jag köpte den förra sommaren på rea. Det var ett kap eftersom den fanns med på min önskelista.

Kärlek!

Avsked

Walle och Helmer den 4 februari 2015

Jag städar.

För i eftermiddag åker jag till Bromölla. Den här veckan har varit hisklig. Jag har jobbat på bra, men kanske lite för bra. Lite för mycket press på mig själv och på det barnen två dagar och Janne har jag inte träffat så himla mycket heller för den delen.

Helst skulle jag vilja ha en dag eller två.

Bara till att njuta av det jag har skapat hittills. Fast så blev det inte. Tanken att ringa mig sjuk fanns för någon mikrosekund, men jag skulle aldrig göra så. Nu har jag druckit kaffe och ska fortsätta fixa till i stugan innan jag åker. Allt från att inga blöta handdukar ska ruttna till att soporna hamnar där de ska, luft-vatten-maskinen ska ställas in på semester och jag måste läsa på lite mer för att vara på säkra sidan att jag har gjort rätt där. Kläderna – inte så mycket – ska packas och hygienartiklar ska ner i väskan.

Fast det blir nog en timme.

Att sitta framför brasan och njuta.

Nu vidare med dammsugaren! Kärlek!

Bromölla

wallestadar2

Jag blir inte alltid riktigt klok på mig själv.

För någon dag sedan i stugan ville jag inte åka tillbaka och drabbades av en sorts ledsamhet. Helst hade jag velat krypa in i Janne och stanna där. När sedan torsdagen kom tog jag tidiga tåget till Bromölla. Ibland stannar jag kvar till kvällen och de sista timmarna njuter jag av brasa och bok – fast nu åkte jag hem. Och det kändes bra.

Ja, det var skönt att komma till Bromölla.

Det har med ensamheten att göra. Jag behöver liksom vara själv, slippa prata och liksom slippa passa tider. Idag ska jag hämta fotoboken om första året i stugan och den om Walles tredje år och ovanpå det har jag besök hos frissan inbokad. Jag får planera vad vi ska äta och när jag ska hinna laga till Janssons. Mamma ville ha hjälp med att städa och enda lediga dagen är på tisdag. Det blir till att stiga upp tidigt och fixa det för att sedan handla.

Det blir nog bra.

Kärlek!

Utan ord

Helmer 17 december

Från att inte umgås alls.

Träffar jag människor dagligen. Det gör att jag har slut på orden. Själen ligger efter om jag säger så. Fast just nu, i skrivandets stund, har jag lite tid för mig själv. Jag är nämligen barnvakt åt Helmer och han sover för första gången sedan han kom i morse.

Även om han är ett lätt barn.

Känner jag mig lite pressad och stressad över att ha ansvaret. Det är förhoppningsvis många som förstår mig. Jag har fått flyttat ut ene-riset, jag har flyttat undan tomtar och fruktskålar – allt är förstås av intresse för honom. Till slut somnade han. Pang. Bom. Ungefär så.

Nu ska jag försöka koppla av en stund.

I morgon åker jag hem och det ska bli skönt. Från att i går nästan vara ledsen och inte vilja åka tillbaka känner jag idag att det ska bli avslappnande att komma till Bromölla. Det blir för mycket här och jag känner att hänsyn inte alltid är min starka sida.

Jaja…själen är för tillfället inte riktigt ifatt min kropp.

Men det blir snart bra.

Kärlek!

Onsdag

huset

Att träffa Janne.

Ja, det innebär också att jag inte har lika mycket tid med huset. Fast han hjälper mig en hel del. Igår ösregnade det och takrännorna såg ut att inte kunna ta emot allt och det rann över. Då tar han på sig en regnjacka, hämtar stegen i garaget och kollar takrännorna, rensar det värsta åt mig och kommer sedan in dyblöt.

Jag å andra sidan har gjort stekt sill.

För det är hans favoriträtt. Jag knatade upp till fiskbilen i går och köpte strömming-filéer. Ja, för här är det strömming och inte sill. Sedan följde jag ett recept och det blev bra. Kanske jag inte vill kalla det kärlek än för jag tycker att det krävs några år för att det ska bli äkta och sant – men det är för mig fantastiskt att ge sig ut i regnet för att rensa takrännor på ett hus som inte är en eget. Det finns massor av sådan saker han gör för mig.

Därför stekte jag sill igår.

Det är något bra och rejält och fint med att träffas och låta saker ta tid. Att erfarenheterna från andra förhållande gör att det är lättare att inse det där med att kompromissa, att göra saker för den andre och att vara rar och snäll mot varandra.

För någon natt sedan när vi skulle sova.

Ja, då kunde jag inte låta bli att skratta. För jag tror att folk har sett både honom och mig som några sorts ”nördar”. Jag med mina tolv år som singel och envis som synden (jag har märkt mer än en gång att andra har försökt övertala mig men jag har lärt mig att jag följer mitt hjärta) och han med sina idéer. Jag kunde inte låta bli att skratta för jag känner att vi tar varandra i handen och går på vårt håll och struntar i vad andra tycker och tänker.

Och så kom jag på en sak till.

Min ilska mot alla mina ex är borta. När jag skulle somna för någon natt sedan, med Janne tätt intill mig, kom jag på att jag är inte längre arg. Det är så tydligt att jag och de där som jag dumpade inte alls passade ihop. Däremot har jag varit arg för jag tycker att jag har gett dem så mycket av min tid, mina känslor och fan ta mig även pengar och att de inte alls tog den hänsyn som Janne gör, inte brydde sig om mig som Janne göra och inte talade om mina fina egenskaper som Janne gör – men jag är inte längre arg, jag är bara så nöjd med att ha hittat rätt.

Nu ska jag strax handla lite gott.

Räckor, majonäs och vitt bröd – ja, ni anar väl att det ska bli räkmacka och det med Mona. Hon kommer på fika idag. Det ska bli skoj. Jag ska elda lite i kaminen och så får vi äntligen tid att prata utan barn, män och barnbarn.

Igår var Walle hos mig.

Finaste Walle. Vi bakade, vi gjorde glass, vi hjälptes åt med strömmingen, vi målade och jag jagade honom plus att vi förstås var ute med Lady. När jag var hos Sara och Oskar en sväng för någon dag sedan sa Walle ”jag vill följa med dig” och så sträckte han upp armarna mot mig. En milstolpe och en glad mormor.

Nu ska jag fixa lite här hemma.

I morgon åker jag hem igen. Suck. Fast jag gillar Bromölla skarpt. Bilden visar mitt hus sett från pulka-backen som finns i parken som gränsar till min tomt.

Kärlek!

Vissla

Han log och sa ”vissla så kommer jag”.

Jag är kär i den där mannen. Jag är livrädd. Jag fruktar vad som komma ska, för när man ger sig in i ett förhållande med hela sitt hjärta så riskerar man att det blir smärtsamt. Var tog mitt lugna och stabila liv vägen?

Så sjunger han i mitt öra.

”I just wanna dance with You”. Jag åker hem på söndag, dock inte till andra sidan Atlanten. Det ska nog gå bra. Det som har hänt i sommar har vänt upp och ner på hela min värld. Jag ser och förstår att det kanske inte var vad omgivningen hade tänkt sig, men alla är vuxna. Självklart är jag inte lika tillgänglig på det sätt som jag var när jag inte hade någon vid min sida.

Nu är det kväll.

Mörkret har lagt sig över Småländska höglandet. Jag ska strax i säng. I morgon ses vi igen. Jag har bestämt med honom att på fredag är det vi två. Finns det något mer underbart än en fredagskväll med den man älskar och med god mat och dryck? Tätt intill i soffan framför en brasa. Småprat. Drömmar.

Vi har varit tillsammans i två veckor.

Det har skakat om mitt hjärta, min själ och min tillvaro. Fast han säger att vi har varit i ett förhållande sedan i början av juli. Jag ler och tänker på alla fina kvällar vi har haft, hur han stod där i andra laget när vi spelade kubb och jag fångades in av hans blick och jag kunde inget annat än att le för han var så fin där han stod. Han är en ”stridis” fast han döljer det väl.

Vi har plockat kantareller, jag har skjutit för första gången i mitt liv, vi har paddlat kajak, cyklat, grillat, spelat kubb och druckit öl i mängder (i alla fall med mina mått mätt).

Och så sjunger han i mitt öra.

Jag hör hans hjärta dunka när jag lägger min kind på hans bröst. Den här mannen har jag väntat på i hela mitt vuxna liv. Tack Gode Gud för att jag inte gav mig in i något halvdant. Tolv år som singel, jag var som en bottenfrusen Östersjön, men han har tinat upp mig och nu har han snart slagit in sista dörren.

PS Han dansar förstå med mig här hemma. Flera gånger.

Mellan

cykel

En dag där jag kan göra småsaker.

En fönsterbräda som varit lös har jag skruvat fast. Allt tar ju mycket längre tid när jag gör det än en snickare eller annan van person – men jag gör det och jag blir allt mer klokare på de där sakerna som min skruvdragare och andra verktyg. Intressant.

Idag tänker jag sy upp några gardiner som blev för långa när jag satte upp gardinstängerna efter att ha målat. Det ska nog gå snabbt. Jag måste städa tvättstugan för där ligger verktyg och annat i en salig röra. Jag ska fixa ett papper till Oskar. Ja…så blir min dag. Massor av smått.

Om det är uppehållsväder.

Ja, då blir det nog mer svampplockning. Ut i skogen med Janne. Sedan kanske en brasa i kaminen och lite mat. Ett mycket behagligt liv där jag blir allt mer kär i den där mannen. Det skrämmer mig, men ok – det är roligt, fnittrigt och helt underbart att någon vill ha mig.

Nu vidare i dagen.

Kärlek!