Davidstorpasjön

hundarna

Idag gick vi runt Davidstorpasjön.

En del av sträckan var Höglandsleden. Solen strålade och först i slutet på färden tog molnen över. Vi var och hämtade Nemo hos Sara och Oskar, med andra ord hade vi tre hundar med oss. Det låter mycket men Lady är följsam och efter en halvtimme lugnade även de två andra stollarna ner sig.

Det blev en sträcka på 12 km.

Efter en dusch åkte vi till Haraldstorp och lämnade paket till Helmer som fyllde två i onsdags. Vi fick en god köttfärspaj och en smarrig efterrätt.

I morgon kommer barnen och därför ska jag sitta stilla i min fåtölj framför brasan från och med nu.

Kärlek!

Min finaste vän

Lady

Lady, en border collie.

Janne var tillsammans med en kvinna som tog hand om Lady, när de bröt upp stannade Lady kvar hos Janne. Nu får jag njuta av hennes sällskap. Hon samlar gärna in skocken. Häromdagen när jag gick sist väntade hon in mig flera gånger.

Min finaste Lady.

Idag gick vi en lugn runda medan Janne spårade med Krut. Jag hörde en hes hund skälla – fast det var ett rådjur berättade Janne som också hörde det.

Kärlek!

Lady

Lady

En av Jannes hundar är en border collie.

Hon heter Lady och fyller 9 år till hösten. Om det är åldern eller om hon är ett undantag från andra border collies vet jag inte, men hon är den mest följsamma och lugna hund jag någonsin mött. Jag ser att hon tycker Krut, som är fylld av energi, kan vara lite jobbig ibland. Igår var vi själva hon och jag, hon låg bredvid fåtöljen jag satt i och bredde ut sig ordentligt. Hon njöt och jag också. Jag är ju trots allt en ensamvarg och en kväll (några timmar) för mig själv var underbart hur mycket jag än tycker om Jannes sällskap.

Och Ladys öron!

Nu skulle de där små örontipparna som vippar så fint när hon går.

Kärlek!

Sångsvanar

Sångsvanar

På väg till Vikskvarn.

Där vi skulle gå på promenad – ja, då åkte vi förbi en liten damm som Toftaån bildar och där häckar sångsvanar. Fint. Vi gick den där promenaden, lite medelåldersstuk i långsam takt och helt underbart. Mest skog men också en del öppna fält med björkar. Jag hittar inte speciellt bra i skogarna, men lite börjar jag inse hur ställena ligger i förhållande till varandra.

Nu ska jag lägga mig i soffan med Janne, titta på brasan och känna att den här dagen har varit fin som tusan.

Kärlek!

Dagen efter

lava

Usch och fy för influensa.

Jag trodde att jag var frisk i måndags när jag vaknade framåt lunch. Fast det stämde inte riktigt. På kvällen frös jag som en galning, jag tände en brasa och lade mig på soffan och sov fullt påklädd (med bland annat en fleecejacka) och täcke ovanpå. Igår vaknade jag vid sex på morgonen och satte igång. Hela stugan städades, sovrummet fick ha ett öppet fönster för vädring medan sängkläderna tvättades och torkades, badrummet skurades från topp till tå och fick ha fönstret på vid gavel i flera timmar.

Jag försökte äta.

Men det var inte mycket jag fick ner. Jag har fått en begagnad matberedare och himmel vad bra den är! Eftersom Janne plockar kantareller följde jag förstås med i somras och i höstas, själv äter han ingen svamp och han är ju här nästan jämt när jag åker upp – med andra ord ligger svampen kvar i frysen. Igår provade jag matberedaren och det är ju fantastiskt fint att göra pajdeg och riva ost med de där maskinerna. Det blev en paj med 2 hekto kantareller. Vilken lyx! Det var bara en liten bit som jag fick ner, sedan sa den misshandlade magen stopp.

På kvällen kom Janne.

Han hade klarat sig från det värsta och mest känt sig dålig. Vi gick en liten sväng vid Vikskvarn och efteråt körde vi till ett annat ställe och lyssnade på ugglorna. Fast jag frös igen och igen.

Nu är det onsdag morgon.

Jag tror jag är frisk. Jag ska bara ta det lite lugnt i starten. Den här veckan hade jag ju tänkt att bara småpyssla i stugan. Göra det sista i vardagsrummet för att sedan bara kunna pynta. Hänga upp girlanger av pappers-tranor, sätta upp lite bilder och liknande. Fast det blev inte mycket av det.

I torsdag sov jag när jag kom till stugan.

På kvällen var Janne här. I fredags hade jag bokat en dag till bara vardagsrummet, jag hann i alla fall att fixa färgen och listerna som behövde bättras på, sätta upp lister till mina bilder och rengöra ordentligt (mattorna hängde ute i timmar) – fast sedan kom Walle och då blev det mest pyssel med honom.

Det var precis så jag har tänkt att det ska vara.

Bästa pysselstunden någonsin och fina tavlor till hans mamma och pappa. Lördagen och söndagen gick åt till att vara barnvakt och när Janne sedan åkte på möte gjord jag smörgåsar och städade undan alla leksaker, tände en brasa och njöt – fast på natten började jag spy. Idag är det onsdag, sista hela dagen i stugan för den här gången. I morgon eftermiddag åker jag till Bromölla.

Men dagen i dag ska jag ta vara på.

Kärlek!

Hej då

En höstpromenad

Jag skulle åka hem idag.

Men innan dess hann jag och Janne äta en söndagsfrukost tillsammans. Fast det är lördag. Sedan tog vi en promenad med hans hundar, en snabb tur hem till Mona och Lasse innan jag var tillbaka i huset. Jag hann städa och packa innan jag gick upp till Janne för en lunch.

Alltså. Hur underbart är det inte att bli bjuden på lunch några timmar innan jag ska åka?

Istället för att tänka ”jag måste laga mat så jag hinner diska” kunde jag bara slappna av. Hur det nu än var så hade jag tittat fel i tidtabellen för tågen, lyckligtvis dubbelkollade jag och såg att som jag tänkte var helt fel. Det skulle innebära att jag fick vänta 1,5 timme i Alvesta och 1 timme i Hässleholm.

Janne erbjöd sig att köra mig till Nässjö.

På så sätt kunde jag köpa biljett och åka med SJ. Vilket innebar att en biljett från Nässjö till Bromölla kostade 400 istället för 219 som är priset nät jag åker med Krösatågen och Öresundståget. Å andra sidan stannar jag inte och fikar i Hässleholm för där väntar jag bara i några minuter när jag åker med SJ innan jag åker vidare. Alltid en liten tröst, plus att det är skönare att komma hem på två timmar istället som annars på fyra.

Nu är jag hemma.

Och mår bra trots att jag inte ser stugan på två veckor. Ingen Janne, inga barnbarn, ingen Oskar och Sara och inget pyssel. Å andra sidan har jag bestämt mig för att fixa det sista i lägenheten. Jag har någon liten list kvar i köket samt en liten ”skarv”, jag tänkte fixa till en kakelfog som lossnat mellan kakel och diskbänk samt lägga på lite silikon mellan diskho och diskbänk.

Dessutom ska jag delta i sypeppen.

Och jag ska sticka på Walles tröja (vilken tur att jag var tvungen att välja fyra år i storlek för den lär inte bli klar inom det snaraste), jag har lite småpyssel att göra och ett fotoprojekt på gång.

Fast nu ska jag sätta mig ner och läsa ut boken jag har på gång.

Det blir en fin lördagskväll. Jag gillar ju att vara ensam, även om jag älskar livet i Småland.

Kärlek!

Inviga

Med Janne, Walle och hundarna i skogen den 16 augusti

Jag tog på mina nya stövlar i dag.

Sedan åkte jag och Janne till Sara och Oskar för att hämta deras hund och Walle. Vi tillbringade en timme i solen med att plocka hallon och låta hundarna springa lösa (i ett hägn). Nu puttrar en älgkalv-fransyska på spisen för i kväll ska vi vara fyra vuxna som äter gott i lugn och ro (det vill säga inga barn och inga barnbarn).

Fast först väntar något jag är lite nervös över.

Vi åker till skjutbanan efter en lunch hos Janne, det är jag som ska prova på. Nästa så att jag ångrar mig, men det såg himla roligt ut när jag var med och tittade på när de tävlade.

Och bloggen blir inte lika ofta uppdaterad som vanligt. Jag hinner helt enkelt inte. Igår tog ju jag och Mona tåget till Göteborg, när vi shoppat för alldeles för mycket, återvände vi till Småländska höglandet och där väntade Janne på oss när vi kom tillbaka till Nässjö (direkt-tåg, det kostar 157 kronor för enkel resa, billigare kan det knappast bli, tack för det Västtrafiken).

När jag och Janne landat hos mig.

Då tände vi en brasa och tio minuter senare kom Sara med familj och det blev öl och mackor. Ja, efter det var jag inte ensam. Nu har jag en timme på mig att diska, kolla på kläderna jag köpte i går (ett par svarta jeans bland annat – jag som föredrar tusen gång om att gå i klänning eller kjol).

Bråttom!

Kärlek!

Dagarna

Kantareller 11 augusti 2014

Tiden rusar iväg.

Allt går för fort. Igår handlade jag i Nässjö, Sara kom och hälsade på med barnen och sedan målade jag taket en gång innan Janne ringde och undrade om vi skulle åka och plocka svamp på kvällen.

Ja, det gjorde vi.

Han ser den där svampen medan jag inte gör det. Fast jag hoppas att jag också utvecklar svamp-ögat. Vi lämnade några liter svamp till Sara och Oskar. När vi kom hem tände Janne grillen medan jag målade taket en andra gång. Sedan rensade vi svampen och drack varsin öl medan vi pratade. Jag älskar det där vardagslivet (om än jag har semester). Det lugna och fina, det där min man följer med ut och plockar svamp, där vi tar fram några korvar att grilla i all hast, där vi rensar svamp och pratar om allt från politik till sex.

Jag tackar och tar emot.

Han har ett hus några hundra meter från mitt. Det är bra. Ibland när vi saknar något (som korvbröd för någon vecka sedan) travar han bara på tvärs över parken och hem för att hämta. Eller kan vi som igår låsa mitt hus och åka hem till honom för att sova. Från en bottenfrusen Österjön till någon som älskar att sova med honom – ja, under har hänt förr.

Nu ska jag vidare i dagen.

Walle kommer om någon timme och innan dess måste jag göra klart badrummet.

Kärlek!

Dagen

Min dag

Det är min första semesterdag i dag.

De andra dagarna har varit ledigt på grund av att jag har bytt och jobbat för andra. Och vilken dag! Först kom Janne och hjälpte mig med listerna i sovrummet, det blev superfint. Det är något som jag gått och grubblat på i ett halvår minst. Sedan hjälpte han mig med en dörrkarm som jag inte fick till och tillsammans satte vi upp två hyllor.

Eftersom jag har varit inomhus i två dagar.

Ja, jag längtade ut i skogen. Vi tog en promenad i lugn och ro, pratade mycket och det var supertrevligt. Nu är jag hemma. Turen var på vår sida för det var lagom varmt och uppehåll när vi var ute, nu öser regnet ner.

Kvar för mig finns att pynta.

Det bästa jag vet. Att välja bilder, att hitta rätt plats för rätt saker – ja, det där som gör mitt hem. Fast i och för sig gör väl färgen på väggen också det till mitt speciella. Det blev inte den färg som jag hade tänkt mig, men det blev bra i alla fall.

Kärlek!

PS Jag fick en taklampa med på köpet av huset, antagligen en som suttit där sedan det byggdes. Den har jag satt upp idag och jag tycker den är fin. När jag bara torkat bort allt damm och flugskitar fick den komma upp igen och den mörkbruna färgen passar bra till lister och mina ljusrosa väggar – dessutom blir det fint mönster på väggarna.

Promenad

En hyvel - jag tror det är ett tecken på att jag hittat rätt plats att bo på

Jag har ju lärt mig hur jag fungerar.

Jag driver mig själv framåt och ser till att saker blir gjorda och resonerar att det är lika bra för annars får jag göra det senare eftersom ingen annan göra det åt mig. Idag insåg jag att det kanske blivit lite för mycket och eftersom snön smält bort fanns det inget skäl att inte gå den där sträckan som jag studerat på kartan i månader. Att det blev just den var för att jag vill hitta närmaste vägen till Sara, Oskar och Walle – alltså cykelväg utan trafik.

Det finns en runda i Bodafors.

Den kallas för Hälsostigen och jag tror den är på sex kilometer, den var inte målet för mig i dag men jag en liten bit och skylten – ja, det måste vara ett tecken att jag har hamnat på rätt plats i världen. En hyvel!

Blött

Det var fuktigt och blött.

Småländskt landskap

Bodafors är inte stort.

Därför tog det bara en liten stund innan jag var utanför orten och till min glädje var det inte bara barrskog utan ett fint småländskt landskap – en perfekt cykelväg. Jag kunde känna hur det kommer att bli i sommar, en svag sommarvind och björkar som står vita mot den mörka granskogen.

Småländska landskap

Jag promenerade förbi Petersburg.

Det finns lite ryska namn i landskapet och jag är övertygad om att jag kommer få veta varför. Vid Ulvstorp skulle det finnas en stenbro, järnvägen med tåget till Nässjö och Stockholm går över den.

Bro

Visst fanns det en bro.

Där skulle jag vända, men efter en titt på kartan bestämde jag mig för att fortsätta eftersom det inte var mycket längre än att vända och gå samma väg tillbaka. Det var bra. Bland annat hittade jag en annan bro, den måste jag visa Janne det för han sa att det inte fanns en passage över eller under järnvägen vid Petersburg – men det finns det.

En överraskning - finns inte på kartan

Jag traskade vidare.

Och det roliga med cykelturer och promenader med kartan i handen är att det inte alltid finns allt utsatt. Den här fina lilla bäcken fanns inte med, det kan bero på att det möjligen i normala fall bara är ett vattenfyllt dike – nu har snön smält på en vecka och vips är det en bäck! Och med en bro!

En kaffekopp mitt ute i naturen hängandes på ett snöre

När jag närmade mig vägen som går till Vare.

Då såg jag en stig och på kartan var det ju glasklart hur den gick, men naturen är inte alltid beständig. Trots det hittade jag fram och när jag närmade mig Bodafors igen kände jag igen taket på ett av husen vid järnvägen. Det är roligt – det att känna igen och liksom långsamt lägga beslag på ett område (lägga beslag på som att man har koll på stigar och vägar). Mitt i skogen hängde en kaffekopp på ett snöre i ett träd. Tänka sig!

Det blev en långpromenad med avslut i affären där jag köpte mat.

Nu ska jag göra köttbullar och potatismos.

Kärlek!