The Revenant

bio2

Igår var jag på bio.

Jag har ju en av Sveriges bästa biografer runt hörnet. Det är fint. Några minuter innan en film kör igång kan jag springa ner och köpa biljett. Ungefär som igår.

Många tycker att det är hemskt att gå på bio själv.

Och visste finns det en del människor som tittar lite i smyg och jag ser deras funderingar om ”är hon på bio själv” och ”hon väntar säkert på något”. Jaja. Låt de fundera. Jag har gått på bio ensam under många år.

Hur var filmen?

En sorts äventyrsfilm, dock blodig och så funderar jag på varför alla vita män är så jävla skitiga i den sortens film, varför de låter håret hänga framför ansiktet, varför de kan bada i en iskall (det var snö och vinter) flod med en tjock päls över axlarna utan att drunkna. Märkligt det där.

Kärlek!

Den får fyra apor av mig!

Hur vi träffades

Janne juli 2014 För fem år sedan – på ett ungefär – ringde Sara och sa ”nu har jag och Oskar hittat den rätte mannen för dig”. Fast han var upptagen och jag var från hjärtat inte intresserad av att träffa en man, jag visste inte ens vem det var.

Vid ett tillfälle.

Ja, då åkte jag med Sara och Oskar på väg hem till deras hus och de fick syn på Janne, han hade varit ute med hundarna. När Oskar började bromsa in skrek jag ”kör vidare, jag vill inte träffa gubbjävlen”, så stackars Oskar fick öka farten igen och där stod Janne och såg förvånad ut. Mona, Saras svärmor, var också glad i att retas lite med mig om den där mannen.

För något år sedan, om jag räknar rätt var det 2012.

Det var påsk och jag var medbjuden till Oskars föräldrar på middag, och där var Janne. Det var första gången jag såg honom. Walle sprang rakt fram till honom och sedan släppte han inte Jannes hand. Då var Janne sambo med en kvinna och jag var fortfarande inte ett dugg intresserad. Tiden gick. Jannes sambo flyttade ut och han började visa sitt intresse för mig.

Han tog chansen.

”Får jag en puss”, frågade han några veckor efter att hon flyttat ut. Jag var ute i trädgården och såg inget vidare ut. Svaret blev ett direkt ”nej” och så vände jag bort huvudet snabbt. Han släppte mig. Vilken man som helst hade aldrig gjort ett nytt försök, men Janne tog bara ett steg tillbaka för att ta ny sats någon vecka senare.

Envisare man har jag aldrig mött.

Han fick jobba hårt för att nå sitt mål. Hela sommaren försvann. Han högg 8 kubikmeter ved för hand, han visade mig hur jag skulle rengöra fasaden, han hämtade alla sina fina verktyg för att hjälpa mig rengöra trädäcket, han berömde mig och han var så jäkla fin. Vi satt ofta tätt intill varandra och han tyckte jag hade fina klänningar. Vi tog cykelturer och paddlade kanot. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag till slut släppte garden och gav efter, det var den 2 augusti. En riktig festmånad för Walle fyller år den 1 augusti och jag den 6 augusti.

Han uppfyller alla mina önskningar som jag har på en man.

Jag tänkte att jag börjar så, istället för att bli passionerad och sanslös. Börja med förnuftet och låter känslan växa. Han har aldrig varit generad inför andra utan visat tydligt att vi är tillsammans. Han anstränger sig och har, sedan vi blivit tillsammans, alltid haft maten klar när jag har kommit med tåget och alltid hämtat mig de gånger jag har bett om det. Var gång tåget saktar in när det närmar sig Bodafors har jag inte kunnat hålla tillbaka ett leende.

Han är lång.

Envis som faen. Snäll, omtänksam, rar, icke rökare, han talar inte illa som sina före detta kvinnor (även om jag kan ana en bitterhet, som jag har full förståelse för). Jag har varit tydlig med att jag har ett stort behov av att vara ensam. Han har jobb, hus och två fina hundar. Två barn och två barnbarn. Han är lika rar mot Walle och Helmer som mot sina egna. Han hjälper mig om han är ledig och jag är barnvakt, vid ett tillfälle stod han i en timme med Helmer på armen och drog upp en speldosa gång på gång.

Han bjuder upp mig till dans på köksgolvet.

Finns det några nackdelar? Absolut. Han vill i säng tidigt medan jag är en nattmänniska. Jag vill sitta uppe till sent, njuta av min ledighet och inte ha några tider medan han ska upp till jobbet och måste i säng (när jag är i Småland är jag ledig från mitt arbete och jag vill njuta av det). Jag är mer långsam än vad han är, han är så jäkla effektiv. Jag kan gå runt i morgonrock till lunch medan han är på språng redan vid åtta – fast å andra sidan, vad ska han syssla med i mitt hus? Jag önskar att han hade tyckt om att spela sällskapsspel, men jag tror att han inte gör det. En gång spelade vi med Sara och Oskar, men inget Alfabeta eller Backgammon. Fast jag tror jag ska köpa ”Sverigespelet”.

Jag tror på oss.

Han tror på oss två. Däremot tror jag inte att han riktigt har förstått hur självständig jag är. ”Gräset är långt, men det får du klippa själv”, sa han i somras. Alltså…det är mitt gräs, mitt hus, min gräsklippare och jag älskar min trädgård och har alltid klippt gräset själv – jag fick säga att ”du är inte min vaktmästare”. Inte vill jag att han ska känna att han måste fixa i mitt hus och absolut inte med de orden, som om jag inte fattar.

Walle.

Första gången han såg oss pussas. Ja, han stod nära oss och tittade upp. Janne sa ”nu pussar jag din mormor” och så gjorde han det, medan Walle tappade fotfästet och höll på att ramla baklänges (Janne fick tag i honom innan han föll handlöst). Jag ler fortfarande när jag tänker på det. Vi hade en fantastisk sommar 2014 tillsammans med många privata minnen.

När jag kommer upp till Småland och stugan.

Han har maten klar när jag kommer, kanske brasan tänd. På natten kryper jag intill honom och pussar på honom när han sover. Han handlar frukost till oss – ägg, juice, bröd och annat gott. Han är en baddare på att laga mat.

Det kommer säkert att finnas mycket att skriva om Janne. Tänk som det kan bli.

The Heat

The Heat

Jag såg filmen ”The Heat” igår.

Både jag och mitt sällskap skrattade så tårarna rann och mina magmuskler smärtade vid ett tillfälle. En bra film så får själen att må bättre. Det är Sandra Bullock och McCarty som jobbar ihop för att fånga en bov. Ja, det är en vanlig historia – men ack så rolig!

Den får fyra apor av mig!

Du gör mig galen

Du gör mig glaen Alla säger att den här är jättebra.

Fast jag vill nog säga att den är bra, det räcker fint så. För mig är det här en må-bra-film, märkligt inte sant? Filmen handlar om en man som precis kommit ut från att varit inlagd i nio månader på en psykiatrisk avdelning. Han har bara ett mål och det är att återförenas med sin fru (som han har besöksförbud).

Hans far har fått sparken, men startat en illegal vadhållningsfirma.

För att få kontakt med sin fru, utan att söka upp henne, går han med på att delta i en danstävling tillsammans med en tjej som känner före detta frun. Jag ska inte berätta vad som händer, men det är en smårolig historia.

Filmen får fyra apor av mig.

A good day to die hard

A good day to die hard Min först tanke var att Kära Bruce har blivit gammal.

Fast han håller igång. Han åker till Ryssland för att försöka få kontakt med sin son – som han inte hört något från på tre år. Sonen sitter i fängelse. Vad Bruce inte vet är att sonen jobbar för CIA.

Det är slagsmål, massor av stora och maffiga vapen, enormt mycket glasrutor som krossas, bilar massakeras på löpande band och till slut befinner de sig i Tjernobyl utan några skydddräkter (om jag inte uppfattar det fel så badar de till och med i bassängen som en gång fanns till för att kyla ner uranstavarna).

Nåja.

Vad är en Die Hard-film om inte det finns minst en helikopter som störtar och – förstås – hänger Bruce där när den störtar. Jag var ensam i salongen tillsammans med massor av män, jag fick bita mig i läppen under vissa scener för jag blev ful i skratt och det passar sig inte riktigt att skratta under en actionfilm.

Vid ett tillfälle försöker Bruce göra en känslig scen med sin son, det kändes inte helt trovärdigt. Trots allt detta så får den tre apor, det finns ett underhållningsvärde som jag uppskattar och filmen är värd de nittio kronor det kostade att se den.

Små citroner gula

Små citroner gula Av någon anledning insåg jag inte att det var en svensk film.

Därför gick jag och såg ”Små citroner gula” i tron att det var en amerikansk komedi. Filmen var helt ok och värd sitt pris. Den handlar om en tjej som får jobb på en flott restaurang och gör en lagom karriär där – tills en dag hon får sparken. Men…en före detta kollega ska öppna eget och eftersom hans pengar inte räcker så erbjuder han Agnes att gå med som delägare.

Det viktigaste är att de får en bra recension av en av de två matskribenter de känner till. En av dem bor granne med Agnes och så börjar det som blir en flopp.

Det är en film som roar för stunden men inte ger några större intryck. Den får tre apor av mig.

Hotell Marigold

Jag såg filmen ”Hotell Marigold” i går.

På olika sätt har en gäng nyblivna pensionerade engelsmän blivit mer eller mindre panka, de beger sig till Hotell Marigold i Indien för att leva i vad de tror är lyx för en billig peng. Det blir förstås en kulturchock. En del finner sig och gör det bästa medan enstaka vägrar. De krockar inte bara med indiens kultur utan även med varandra.

En underbara film.

Fyra apor från mig!

Circumstance – förbjuden kärlek

Nja…det här var lite segt.

”Den unga Atafeh och hennes bästa kompis Shireen utforskar sin spirande sexualitet inom den subkultur som Teherans underjordiska konstscen utgör när Atafehs bror, Mehran, återvänder hem från en avvänjningsklinik som den förlorade sonen. Mehran vänder sitt gamla liv ryggen och ansluter sig istället till moralpolisen.”

Jag vet inte är jag hörde talas om den här filmen, men den har blivit hyllad. Själv tycker jag att den är stundtals vass och hemsk, men i det hela ganska seg. De får två Monkytoys-apor av mig, en film jag inte kommer att se om.

Film

Se den!

Filmen ”En oväntad vänskap” har fått hela 8,6 i imdb.com., det är inte vanligt. Jag såg filmen i gårkväll och jag skrattade redan efter några minuter. En fin och glad film som jag kommer att minnas ett bra tag framöver.

En mycket rik man är förlamd från halsen och nedåt efter en olycka, han behöver någon som ser till honom så gott som dygnet runt. Bland de välutbildade männen so söker jobbet kommer Driss, han är från förorten och söker jobbet bara för att få en underskift till det bidrag han ska få som arbetslös. Det blir förstås inte så, med sina grova skämt blir han anställd och en vänskap utvecklar sig.

Driss vägrar till exempel att köra den handikappsanpassade bil som finns till förfogande.

Istället plockar han fram en sprotbil som heter duga och i den släpar han den totalförlamade Philippe, sedan trampar han gasen i botten. Philippe har inte mycket att förlora och hänger med – vad kan han göra? Driss tar med honom ut i det natliga Paris, han bjussar honom på en joint och de driver med varandra.

En rolig och underbar film som slutar en aning för abrupt för mig.

Den får förstås fem apor, det har aldrig tidigare hänt i Monkeytoys historia!

Ljud

Jag såg äntligen ”The girl with the dragon tattoo” i kväll.

Förväntningarna var höga efter att filmen höjts till skyarna, men de infriandes inte. Dock fanns det fördelar  i jämförelse med den svenska versionen. Mara var bättre och några av mortorcykelljuden och bilderna var fina  – så fina att jag längtade efter att köra mc igen.

I övrigt var ljudet inte något jag gillade.

Eller mer rätt,  jag gillade inte musiken – tvärtom, den var irriterande i stora delar av filmen och tog bort känslan för det som hände i bilden. I övrigt var det en skön filmupplevelse, jag gillar ju att gå på bio och speciellt på Filmpalatset här i Bromölla, det är ju inte för inte som det valts till Sveriges bästa biograf ett par gånger.

Dagen i dag har varit skön.

Bland annat storstädade jag badrummet och avslutade med att knäskura golvet med såpa och när det torkat tände jag ett vaniljljus och det doftar fortfarande underbart fräscht och gott.

Två dagar på raken som varit riktigt fina, allt tyder på en riktigt fin vecka!

Filmens betyg? Fyra apor eftersom Mara är bra och att jag gillade motorcykeltljudet.