Ojoj..

Ikväll zappade jag på tv:n och fick av en tillfällighet se nedan dokumentär. Fantastisk och annorlunda, till och med en rastlös jäkel som jag satt kvar och tittade hela tiden ut.

Marina Abramovic
Hon är den serbiska performancekonstnären som gjort sig känd för att utforska gränserna för människans uthållighet.

Mer om filmen
”The hardest thing is to do something that is close to nothing” säger Marina Abramovic, när vi följer henne under utställningen ”The Artist is Present” på MoMA i New York. Utställningen är ett retrospektiv, men innehåller också den mest utmanande performanceakt hon någonsin utsatt sig för.

Varje dag, hela dagen, från mars till och med maj 2010, ska Marina sitta vid ett bord i ett av museets utställningshallar. Besökare ska få möjligheten att sätta sig på andra sidan bordet, en i taget. Inget prat och ingen kroppskontakt är tillåten – Marinas mål är att uppnå ett upplyst tillstånd och skapa ”an energy dialouge” med publiken.

Ett intimt och engagerande porträtt av en kvinna som inte gör någon skillnad mellan liv och konst.

Sändningstider K special: Marina Abramovic
SVT2 tis 14 aug 2012 kl 22.00
SVT2 fre 17 aug 2012 kl 00.10
SVT2 lör 18 aug 2012 kl 15.45

Bra

Jag gillar dokumentärer som handlar om människor.

På Svt Play finns en programserie som heter ”Så levde de lyckliga” och jag tycker det är underbart att lyssna på paren. Det handlar om tre par som gift sig och om hur det blev sedan, avsnitt 5 handlar om två präster, om en man som blev änklig och hur han mötte kärleken på nytt när han gjorde sin barndomsdröm och om ett par som valt bort barn.

Det är intressant! Se de där programmen!

 

Kommentarer

Jag kan inte säga att Blondinbella är min favorit.

Trots det läser jag ibland hennes blogg och twitter. För ett tag sedan skrev hon att hon slarvat bort sin cykelnyckel  och därför köpte en ny cykel – av märket Skeppshult precis som den förra, det vill säga en dyr svensk cykel. I samma inlägg skrev hon att hon tappat bort sin nyckel till förrådet och därför köpte nya skidkläder.

Hos mig ger det inte fina vibbar.

Däremot kan jag förundras över det hat och ironi hon råkat ur för. Hur orkar människor spy galla? Jag är helt övertygad om att det slår tillbaka på dem själva. I söndags twittrade hon om att det inte fanns någon frukostmat och blev ”retwittrad” på olika sätt, inget var speciellt snyggt.

Stackare. Ja, stackars de som hatar.

 

Idolen

Min idol har jagat i Afrika.

Och jag, som funderar på att ta jägarexamen även om jag antagligen inte klarar av att skjuta ett djur, sitter och småler. Jag tycker nämligen att Jan Guillou är en fantastisk berättare med torr humor som får mig att le. Han artikulerar på ett sätt som gör att även jag hör utan problem och han berättar mellan raderna att han inte utan betänkligheter han skjuter en elefant.

Förlåt i förväg för allt dumt som det sägs att han har sagt om homosexuella, han är i alla fall min idol.

Tidningen

Jag mötte en kollega i förrgår när jag var ute på promenad.

Då tog jag några bilder på hans dotter när hon lekte på nya lekplatsen, en skickade jag till tidningen och den kom med i dag. Det är för mig en liten extra kick. Nu i efterhand skulle jag satt mig ner på huk och tagit bilden upp mot himlen, effekten hade varit stor – jag gjorde så en gång när Sara var i flickans ålder, hon klättrade upp på en sten och jag tog den från marken och uppåt. De som såg bilder undrade hur jag vågade henne klättra så högt upp.

Nåja.

I dag är jag ledig och jag hade ärende till Kristianstad, men jag står över. Jag orkar bara inte. Kanske är det alla de fyrtio timmar extra jag jobbade i förra veckan som tar ut sin rätt? Eller är det bara lite mörker-trötthet som uppstått. Vädret är fint och stilla, jag hade ändå inte tänkt ta någon promenad fast det kan komma att ändras.

Istället har jag lite smått här hemma som ska fixas.

Bland annat tänkte jag titta på utgifterna jag har haft under 2011 för att få en inblick i hur det förhåller sig. Ibland är det fint att faktiskt göra så och fullt möjligt eftersom jag har internetbank som de flesta andra. Vet du vilken utgiftspost som är störst för dig? Jag vet att kläder inte längre ligger bland de högsta för mig, jag skulle tippa på att amorteringarna är störst och efter det matkassan.

Det är spännande med eknomi, i alla fall om man har koll på saker och ting och härskar över sina pengar själv – jag hoppas ni inte tolkar det negativt. För mig betyder ”härskar över” att jag har total kontroll, jag låter inte omständigheter eller dumma beslut ta över.

Mina blommor behöver omsorg i dag, jag ska sätta ut en ful kista på balkongen, jag ska bära ner en korgstol i förrådet (tänk om jag skulle börja året med att låta Ria komma hit och hämta grejor från förrådet till sin loppis), jag ska göra italienska köttbullar och jag ska skriva och må bra.

Det är min tänkta dag som började bra med en bild i tidningen.

Kärlek till alla!

Glad morgon

I dag fanns det läsarbilder i tidningen.

En av dem var mina. Känner ni igen bilden nere till höger? Under en period för många år sedan skickade jag in regelbundet bilder till Kristianstadsbladet, de senaste åren har jag tröttnat på fotograferandet. Fast jag vill inte släppa det helt och jag har försökt blåsa liv i bildskapandet igen, under de senaste veckorna har jag skickat in tre bilder till Kristianstadsbladet, och två av dem har blvit publiserade.

Löjligt glad och en bra start på dagen.

I tidningen

Min finaste vän på jobbet.

Stoppade undan tidningen till mig, idag fick jag se mitt foto – jag är glad och stolt. Det är något jag blir glad för. Till och med min pappa hade obeserverat bilden. Roligt!

I dag är jag slut i kroppen, instruktören på passet under torsdagskvällarna får mig alltid att ge det där extra och jag är utmattad i dag. Tursamt fins det inga pass som passar mig i dag och jag hoppar över löpbandet. Istället blir det en kväll i soffan och det ska bli skönt.

Nu ska jag äta lasagen, den gjorde jag för att ha med mig upp till Sara och Oskar men en bit blev över till lunchen i dag. Sedan tillbaka till jobbet som ett yrväder.

Kärlek!

Rubriker

Jag kollade på tidningen jag skriver för.

Eller som en riktig journalist sa ”det är inte en tidning, det är ett reklamblad”. Nåja, det är en gratistidning och där har jag skrivit kåserier i snart sex år.

I dag slog det mig att jag är en huvudrubrik på deras hemsida.

Eftersom ingen annan i verkliga livet berömmer mig och jag har har lärt mig att jag inte får berömma mig själv så lämnar jag bilden med en tystnad. Fast det där med att berömma mig själv, eftersom ingen annan gör det så struntar jag i den lagen ibland.

Bra jobbat, Eva!