Helmer

helmer

Helmer är olik Walle.

Han älskar att sitta i fåtöljen och läsa eller att jag eller Janne läser för honom. Han älskar dessutom att dansa, jag håller honom hårt intill mig och så dansar vi till all möjlig musik. Han lägger kinden mot min axel och så dansar vi till några låtar.

Som jag älskar Helmer.

Kärlek!

PS Jo, jag älskar Walle lika mycket.

Walle

walle

Förra sommaren be en orm honom i foten.

Sedan fick han en rejäl bula efter att ha puttat fart och gungan träffade honom på tillbakavägen. I somras åkte han rutschkana med ett rör i handen och det var nära ögat för att använda en klyscha. På bilden har han O´boy runt munnen, men det var vid det tillfället det gavs chans till att dokumentera det hela.

Janne säger att han kan säga att han fick det ärret när han försvarade en flicka, om nu någon skulle fråga i framtiden.

Kärlek!

Walle

cyekl

Jag lovade Walle en ny cykel när han kunde cykla.

Idag fick han en riktig cykel och jag valde att handla i en riktigt cykelbutik. Rätt storlek enligt cykelhandlaren, rätt märke enligt mig och rätt färg enligt Walle. Nu får det vara nog för en tid med presenter till barnbarnen.

Det har varit en hektisk dag.

På förmiddagen kom Walle och hans dagiskompisar. Det var rena rama kalabaliken, två minuter på studsmattan, två minuter med cykel på altanen (wriggelkart, trehjulingar) och sedan hinderbana och sandlåda i några minuter. Efter det for vi och handlade cykel och allt det där suger energi. Men….Walle har bra koll och han cyklar och cyklar oc cyklar med några minuters vila då och då.

Nu ska han cykla igen.

Kärlek.

Lycka

tvatt

Precis som när jag och Janne drack kaffe på trappen härom dagen.

Upplevde jag samma sorts stilla lycka i morse när jag gick ut i daggvått gräs och hängde upp min tvätt. Idag anläder båda barnen och jag vet att i kväll kommer jag att vara slut och trött, men innan dess har jag lite smått att göra och för den delen har jag flera lediga dagar framöver.

Jannne har köpt brädor och vi ska sätta upp ett litet staket runt landet.

Det är enbart för hundarnas skull, jag blev rätt ledsen förra året när de sprang ner höga solrosor, plattade till min sallad och knäckte potatisblasten. Inga stora grejor, inget världsproblem, men jag vill inte ha det så och det är första gången jag låter Janne betala för det är ju hans hundar.

Allt annat bekostar jag själv.

För det är mitt hus och när jag dör ska Sara ärva det. Enkelt och klart. Under de två åren hittills har jag köpt dyra saker åt Janne var gång sommaren gått mot sitt slut, allt för att han inte ska säga ”men jag gjorde det och det åt dig” om det tar slut. Här sitter en kvinna bakom tangentbordet som har hört det mesta. Klara papper ska det vara.

Nu ska jag äta frukost och sedan sätta fart med allt underbart som ska göras.

Redan hänger sängkläderna på tork. Jag har tyvärr lite saker som måste göras inomhus, men det blir bara utomhus-grejor när barnen kommer. Bland annat har jag lökar som jag fått i present, de ska barnen får gräva ner. Gräsmattans sista bit ska jag köra med vertikalskäraren och sedan ska jag klippa gräset. Vi får fika, spela boll och gunga. Leka i sandlådan och fika. Det blir en innehållsrik dag.

Kärlek!

Helmers tur

helmer

Walle har fått allt jag kan komma på att köpa.

Nu är det Helmers tur, för Walle delar inte gärna med sig. En trehjuling, en skottkärra och en spade väntar på honom. Jag hoppas han blir nöjd och glad – fina lilla Helmer.

Kärlek!

Dagen i går

Janne och barnen

Walles teater

Vid fyra hämtade jag barnen på dagis.

Sedan gick vi till affären och pantade burkar. Jag och Janne vill lära båda barnen att panta burkar för naturen och för ekonomin. Är det något dumt i det? Än så länge är det Walle som sköter det hela och hur det blir när Helmer blir större får jag se, kanske får de dela på pant-pengarna?

I måndags kväll upptäckte jag att någon (läs: Sara) hade kastat en pantburk i vanliga soporna.

”Vem har gjort det”, undrade jag.

Walle var snabb på att skvallra och så fattade han vinken med ”en burk ger en krona, tio burkar ger tio kronor och hundra burkar ger hundra kronor”. Han har ju en liten keramikburk han sparar pengarna i. För de ska han handla något han verkligen vill ha. Jag tänker sporra honom!

Efter pantningen.

Så promenerade vi hem i strålande sol, barnen gungade tills Janne kom från jobbet och då lagade vi mat tillsammans. Efter maten drog vi på oss kläderna och gick ut, det är dags för Walle att lära sig cykla. I måndagskväll drog vi många repor fram- och tillbaka, likaså i går kväll. Det krävs inte många kvällar till innan han cyklar på egen hand. Nu går det några meter i taget. Och som jag springer! Under tiden gick Janne med den lille och hans balanscykel, hundarna busade i trädgården. Solen strålade.

Jag har aldrig haft något familjeliv att tala om.

Aldrig har någon ställt upp på mig som Janne gör. Jag är glad och tacksam för det. Han är inte rädd för att tala om svåra saker heller. Vidare…efter cyklingen fikade vi tillsammans och sedan bjöd jag och Walle på teater med Babblarnas handdockor. Den handlade om vad vänner gör, enligt Walle kramas de och dricker kaffe. En stund senare tog Helmer över min roll och jag skrattade och det var svårt att hålla kameran still.

Ibland rasade teatern, den är inte speciell stabil.

Men vad gör det när man har en helt underbar kväll med de bästa människorna i världen? När Sara slutade jobbet drog vi på barnen kläderna och packade matlåda till henne och lagom tills hon kom med bilen runt hörnet stod vi vid grinden och väntade. Smärtfritt.

Och så fick jag höra Helmer säga ”mormor” för första gången.

På dagis kom han springande mot mig med armarna rakt ut i luften för en kram. En dagispersonal sa ”det var en lång sträcka med armarna utåt, inget att ta fel på där”.

Nu ska jag vidare i den här dagen.

Jag har lite att göra, sedan återstår att se vad jag orkar, hinner och har lust med.

Kärlek!

Snowracer

sr1

sr2

sr3

sr5

sr6

sr7

sr8

sr9

sr10

Det var minus 20 i morse.

För en stund sedan strålade solen och det var minus 13 grader. Snowracer nummer två kom idag och Oskar skruvade ihop den innan vi gav oss ut i pulkabacken. Walle åker hur fint som helst, han provade att åka baklänges och efter en stund kunde han svänga fint. Helmer fick åka med Oskar bakpå och det gick också bra.

Den röda stugan som syns i bakgrunden på en av bilderna när Walle åker – ja, det är min stuga och garage.

Gissa hur superfint det är att bo granne med en pulkabacke! Själv stod jag i pulkabacken med lånande överdragsbyxor och jag frös inte ett smack. Härligt. Strax brasa, Janne kommer om en stund. Jag har handlat mat idag, Oskar var på systemet åt mig och jag var på Ica. Det tog mer än en timme trots noggranna planer. Jag hade två stora shoppingkassar och fyra vanliga fyllda med mat.

I morgon är det fest!

Snowracern

snowracer

Jag beställde en snowracer till Walle.

Efter att ha först mailat lekmer.se för att fråga om leveranstiden. De svarade att den var 1-3 dagar och därför beställde jag just den snowracer jag tänkte köpa. I onsdag hade den fortfarande inte kommit och inget leveransbesked med ”är på väg”. Därför kontaktade jag lekmer.se igen och då var det liksom andra ord i skällan.

Helt plötsligt fick jag hör att det kunde ta upp till tio dagar.

Och så fick jag en köp-information om att helger och vid andra tider med stort tryck kunde deras leverans försenas. Fint. Ärligt. Men….då ska de inte säga att det är 1-3 arbetsdagar. Nu får jag hoppas att den dyker upp när jag är i stugan annars går den tillbaka och det kostar förstås. Nej, aldrig mer lekmer.se.

Hur skulle jag lösa det problemet?

Trots allt hade jag ju skickat ett vykort till Walle om här är ”snowracern som är på väg till dig”. Jag beställde en annan i onsdag klockan 14 på babyland.se och hämtade snowracern igår klockan 16 på DHL:s utlämningsställe. Där ser man – 24 timmar efter att jag beställt hade jag den hemma på köksgolvet. Nu har Walle en snowracer, tyvärr var det mörkt i går och han kunde bara testa den hemma på mitt golv.

Jag kom ju med tåget igår.

Det blir inte mer någon lång fika och ”hämta upp resterna från nattpasset” på Expresso House i Hässleholm, tågtiderna är ändrade. Jag hinner i alla fall hämta kaffe och smörgås för att äta på tåget. När jag kom fram var det strålande solsken, gnistrande snö och minus tio grader. I morse var det minus tjugo grader. Kan ni tänka er hur det känns för mig som är van vid minus en grad och snöslask eller ingen snö alls? Härligt faktiskt.

Värmen i huset var sexton grader, men efter en rejäl brasa i kaminen somnade jag i soffan.

För att sedan förflytta mig till sängen och glömma bort klockan. Jag vaknade av att Oskar ringde, han hämtade mig och så åkte vi iväg till kiosken för att hämta paketet. Medan jag gjorde det var Oskar på dagis och hämtade barnen. ”Mormor”, fick jag höra Walle tjuta. Sedan handlade jag lite snabbt mat för att göra hambugare och det var förstås Janne som ställde sig vid spisen.

Denne underbare man.

Helmer ville bara vara i min famn, han vrålade och skrek och varken morfar eller pappa dög. Lilla fina Helmer. I natt har jag sovit som en stock. Utan drömmar, ångest eller sömnproblem. Bara en hel natt i en vilande sömn. Det inträffar ganska ofta här i stugan. Härligt.

Om någon timme kommer Oskar.

Vi åker till Nässjö och handlar för morgondagen – festen för Janne ni vet – och det innebär att jag antagligen i eftermiddag kan följa med Walle på hans första egna snowracerfärd.

Walle: Det är min snowracer, mormor!
Jag: Ja, det är din.
Walle: Inte Helmers, han får åka på tefatet.
Jag: Ja, det är din snowracer och nästa som kommer är Helmers.
Walle: Då har vi två stycken.

Haha…han kan vara, som alla andra ungar, lite egotrippad ibland.

Kärlek!

Bilder från igår

vitre500

duplo

Jag önskar jag hade hunnit ta en bild av Helmer när han vankar omkring med en bok i famnen.

Han gick omkring på det sättet för att vänta tills jag blev klar med disken. Precis som man kan se en del stereotypa bilder på amerikanska filmer om flickor som går i skolkorridorerna med sina böcker. Vi hade en bra dag tillsammans och gjorde bland annat änglar, fast det var lite svårt pyssel för Walle och jag fick göra det mesta.

När Helmer sov.

Då gick jag ut i tvättstugan och sa till Walle att ”det står ett märkligt paket här, undra vad det kan vara”. Han blev eld och lågor och fick förstås öppna det. Han blir alltid glad av paket, allt från böcker till leksaker gör honom glad – men jag har aldrig hört och känt honom så glad som när han fick det stora paketet med Duplo.

”Tack, mormor! Lego! Precis vad jag behövde!”

Sedan lekte han själv i en timme och det händer aldrig annars. Han småpratade med sig själv hela tiden och det var poliser och brandmän med mera. Helmer fick inte vara med, fast han älskar vatten så han fick stå bredvid mig och leka medan jag skalade potatis.

Kärlek!

Balanscykel

Balanscykel Jag kunde inte låta bli.

Jag borde inte. Men…jag har köpt varsin balanscykel till pojkarna. En svart till Walle och en blå till Helmer. När jag betalat tänkte jag ”onödigt, spara cyklarna till julklapp istället”. Fast jag vet hur jag är – jag älskar att ge de där barnen paket. Det är ganska lätt att inse att jag gör det jag inte kunde göra för Sara när hon var liten och jag jobbade 50 % som städerska.

Nästa vecka åker jag upp på torsdag morgon.

Paketet hämtar jag på eftermiddagen och på kvällen hoppas jag att Sara och Oskar kan komma på mat. Maten är ju en undanflykt för att ge paketen. Tjoho!

Kärlek!

PS Sara läser inte min blogg, så de som känner henne och läser här – berätta inte! Det blir en överraskning för henne också.