Timmarna

Storesjön Bodafors 4 januari 2018
Storesjön Bodafors
4 januari 2018
Storesjön i Bodafors  4 januari 2018
Storesjön i Bodafors
4 januari 2018

Nya program kan höja pulsen.

Jag har haft Photoshop sedan länge, en gammal och fullt laglig version. Idag har jag installerat en ny – Lightroom 6 och där är inte mycket jag hittar just nu. Bland annat fixade jag lite med bilden ovan och efter det kunde jag inte hitta ”spara”. Suck.

Dubbelsuck.

Men jag har ju tid. Idag har jag inte gjort många knop. Janne kommer om någon timme och innan dess hade jag tänkt fixa lite mat – passa tider gillar jag inte. Några varv på sockarna ska jag nog hinna och i morgon fortsätter jag med Lightroom.

Kärlek!

PS Jag lyckades till slut hitta en funktion för att spara – vad faen är det för fel med gamla ”spara”. Exportera och exportera….

Tur

Vägen till Tosteberga

Jag har haft tur.

För under tidig eftermiddag blev det fint väder, jag tog cykeln och trampade till Ica och köpte färg och pensel för att sedan cykla en lite annorlunda väg till mina föräldrar. Där målad jag vaggan medan det regnade och sedan var det uppehåll och full medvind tillbaka.

Nu värmer jag mat i ugnen.

Det blev en riktigt bra söndag.

Kärlek!

Kartorna

Jag planerar min rutt

Jag har inte bara varit hundvakt idag.

Kartorna kom och jag har studerat dem närmare, nu vet jag vilken rutt jag ska ta för att undvika väg 30 och 126. Det blir småvägar eller landsvägar för hela slanten. Det ska verkligen bli spännande. Idag ringde jag till Skånetrafiken och det kostar hälften av en barnbiljett att ta med sig cykeln, det vill säga mindre än femtio kronor.

Fint som snus, må jag säga!

I morgon ska jag städa åt mina föräldrar och på kvällen är jag bjuden hem till en vän som ska bjuda på grillat. Åh…det händer nästan aldrig. Förra gången var hos samma människor och det är några år sedan.

Nu ska jag värma lite mat, dricka vin och läsa.

Kärlek!

Kartor

Kartor

Jag älskar kartor.

Nu har jag beställt Lantmäteriets terrängkartor över Alvesta och vidare upp till Sävsjö, resterande har jag redan eftersom jag gjorde en undersökning innan jag skulle köpa huset. Kanske gör jag så att jag cyklar hela vägen hem efter att ha varit i Småland, jag har ju god till på mig.

Det blev 525 och 533.

Nummer 546 har jag redan, precis som jag har terrängkartorna för några mils radie runt om Bromölla. Jag har ju även en GPS i min mobiltelefon, fast den är för liten och inte lika detaljerad som de jag har köpt.

Det lär bli ett äventyr.

Jag tror det är cirka sju mil till Sävsjö, det blir fint att äta en sen lunch där. Pizza skulle jag tro, bra att kräkas upp när jag trampar vidare. Jaja…det blir nog bra och jag kräks inte i första taget.

Sara har fått bilderna på Walle.

De jag tog när jag passade honom senast. Hon var mycket nöjd och glad. Ja, hon har ändrat sig. Det är kanske en gång av tio hon visar sitt missnöje numera och det känns underbart. Fast när hon sa för tredje gången på raken att min mat smakade gott (till och med jättegott) så blir jag misstänksam. Hon har ju alltid varit kort i tonen som en människa kan vara när hon inte gillar något men inte vill säga det rakt ut. Nåja, det är roligt att hon är positiv och glad numera.

Kärlek!

Tur

Fantastiska Skåne

Det gäller ju att ha olika sträckor beroende på väder och tid.

Idag cyklade jag från Bromölla till Grödby-Valje-Edenryd-Nymölla-Gualöv och tillbaka hem igen. Det var en sträcka på 27,3 kilometer och det tog mig cirka en timme och tjugo minuter. Nu vet jag det. Jag cyklade förbi en gård som sålde nypotatis och eftersom jag för en gång skull hade kontanter så stannade jag där. Åh…nypotatis, gurka, små ojämna tomater, jordgubbar och sallad fick följa med mig hem.

Väl hemma kutade jag ner till Netto.

Där köpte jag gräddfil och matjesfiléer. Gott. Gott. Gott. Nu ska jag tittat till potatisen och efter det läsa, för när jag lämnade en hög böcker på bibblan så lånade jag förstås lika många till.

Kärlek!

Cykel

Syren på väg till jobbet

Stava är inte min starka sida.

Och det var nästan på det sättet att mina lärare i skolan tog död på min lust att skriva. Det krävs inte speciellt mycket för att en möjlig ådra ska korka igen. Ta ordet ”cykel”, för mig är det helt omöjligt att höra om det ska stavas med ck eller ej. Däremot har jag skrivit ordet ofta och till slut har jag lärt mig även om det händer att jag tvekar.

Ord att minnas.

Ordet ”promenera” är förknippat med Blind Hönaoch Jonas. Det var han som såg att jag skrev fel gång på gång. ”Ju mer desto bättre” är förknippat med en annan bloggare och ”tyvärr” handlar om en pinsam lapp till en studierektor. Många ord hänger ihop med händelser och personer.

Nåja.

Hur kom jag in på detta? Jag vet inte. Antagligen för att jag funderade – fortfarande – på att ha en passion, att gå vidare i livet, att ha ett driv efter något och automatiskt föll mina tankar på skrivarkursen i Skurup i sommar. Fast det är i slutet på juli, nu är det början på juni och jag njuter av mitt kaffe efter att ha vaknat pigg och kry. Det var nattpass igen och jag kom hem i morse. Nu ska jag ut och cykla, det är mer än tjugo grader och strålande sol. Jag tänkte ta en runda som jag har funderat ut i förväg och se hur lång den är.

Istället för att promenera.

Blir det nu till att cykla. Jag älskar min cykel och jag har tänkt ut några rundor i förväg. Idag ska jag testa en och jag ska med min trippmätare. Ibland är det nämligen bra att veta på ett ungefär hur lång tid en runda tar.

Jaja…kaffe i soffan, bibblan för att lämna och sedan cykelturen.

Kärlek!

Hädanefter

Skåne 2 juni 2013

Det blir inte fler promenader.

Inte min favoritrunda i alla fall, för nu har myggen kommit. Igår fick jag ett bett och jag insåg att snart skulle det vara slut för i sommar. Idag var det fyra. Myggbett är inte generellt farligt, men för mig är det obehagligt och det närmaste panikscenariot som jag kan komma. Mina myggbett blir bulor stora som en halv tennisboll.

Istället blir det cykelturer.

Jag har en tur som jag tror är ganska lagom och kan motsvara min långpromenad. Det positiva är att jag får nya vyer och att fotografera. Jag är så glad att jag kommit igång med mina promenader igen eftersom jag mår mycket bättre med dem än utan. Både fysiskt och psykiskt blir det bättre, jag känner det i hela kroppen och i själen.

Jag har gjort en sak idag.

I respons fick jag ”du är galet snäll”. Det var min dotter som reagerade så – ja, ni kan ju tänka er vilken förvandling hon har genomgått de senaste åren. En bekant kallade mig egoist, hon sa det naturligtvis inte rakt ut till mig. Det kändes rätt visset. För stunden kan jag i alla fall glädja mig åt att jag inte är egoistisk. Bekantskapen tog ett abrupt slut (inte för att hon kallade mig egoistisk, det var på grund av något helt annat) och jag är glad att jag slipper den människan. Hade jag mött henne i dag hade jag nog sagt ”som man känner sig själv känner man andra”.

Böcker och film samt foto är min passion.

Jag gillar historiska romaner. De allra flesta ger en känsla och information om hur det var förr i tiden, sedan är väl hälften lite för mycket av manlighet och väna kvinnor. Igår läste jag ”Betvingande” av Simona Arnstedt. Jag säger bara ”50 nyanser av honom” kan slänga sig i väggen! Haha! Ok, jag har inte läst den där ”50 nyanser av honom”, men jag har hört talas om den. ”Betvingande” är en historisk roman, full av sex som får mig att rodna (ok, jag skulle gärna uppleva det) där huvudpersonerna är en man som är stor, stark, mörk och farlig medan kvinnan är liten, ljus, ljuv och oskuldsfull. På min promenad kunde jag inte låta bli att fnittra när jag tänkte på vad jag läst. Dessutom slutar den lyckligt.

Nu har jag börjat på ”Populisten” av Thomas Bodström, den verkar vara bra – lättläst om inget annat.

Från böcker till pelargoner. De vissnar. En efter en dör de blommor som jag drivit upp från frö. Bladen kryllar sig och blir gula. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Strax ska jag gå ut på balkongen och se vad som ska kastas. Jag tror att den balkongen är förtrollad på något sätt och då i negativ bemärkelse. Jag har lagt ner tusentals kronor på att få den prunkande och vacker, det slutar alltid med att jag får kasta. Trist.

Nu ska jag njuta av mitt kaffe och läsa vidare.

Det blir köttbullar till middag, kryddade med bland annat vitlök och parmesan.

Kärlek till alla!

PS Vad heter den vita blomman på bilden? Någon som vet?

Mycket

En tall

Det har blivit några dagars uppehåll på bloggen.

Ibland tappar jag bara lusten att skriva. Den här gången har det varit mycket på jobbet, en kollega har slutat, jag har bowlat och ätit gott en kväll, idag har jag varit hos B på lunch, jag har promenerat den långa rundan nästan varje dag och jag läser en bra bok.

Det är en historisk roman.

Nästan tantsnusk igen. Ojoj. Jag höjer förstås på ögonbrynen då och då, skrattar till med jämna mellanrum men drivs att läsa vidare. Innan jag skulle trampa till B gick jag en promenad och då mötte jag både kvinnan som driver ”Hannas mamma”-blogg och Jörgen, därför fick jag lie ont om tid (jag måste ju bara prata med de där intressanta människorna) och när jag frestades att sätta mig och läsa fem minuter tänkte jag ”gör det inte för då kommer du försent”.

Nåja.

Boken är inte utläst, jag har bara tagit ett bad, nu ska jag fortsätta att läsa. Bra böcker, bra filmer och bra bilder får mig att må bra.

Tjingeling!

Svängom

Gulsippa eller vårlök

Jag gjorde en svängom i tankarna.

Det jag behövde i dag var frisk luft och rörelse, därför tog jag kameran med mig och gick på min 8-km-promenad. I knäkorta mjukisbyxor och en sommartunika. Ingen fleece, ingen anorak, inte lager på lager. Det är bra med de där rundorna för jag går ensam och medan jag stegar fram dagdrömmer jag om huset i Småland. Åhh….jag vill att det blir mitt.

Något jag har märkt av.

Ja, det är en mycket konstig sak. Det märks tydligt vem som gläds med mig. Och tvärtom. På något sätt är det min attityd som tycks få en del människor att tro att jag är svag, inte det minsta kraftfull och att jag liksom ska vara på min plats. Ungefär som jag själv kanske har dömt mig i många år.

Bara det här med att köpa ett hus.

Det hade jag kunnat gjort för tio år sedan, men då var det liksom alla andra som kunde köpa hus – men inte jag. Det fanns inte som en möjlighet i mina tankar. Mina föräldrar var mycket stolta när min bror köpte sitt hus tillsammans med sin sambo. Ett litet barn i familjen och de var nog inte fyllda 25 och där fanns ingen tvivel på att de skulle ro det i land. Nu har jag lagt bud på ett hus som kostar 1/10 av deras gjorde då för tjugo år sedan och vad händer? Min mamma gråter och jämrar sig.

Även om jag är medveten.

Om saker som mönster och ”skomakare bliv vid din läst” så är det ändå lätt att tryckas tillbaka. Någon skrev till mig ”varför ska jag inte glädjas med dig” när jag berättade om huset som jag hoppas ska bli mitt, det var en kvinna som genuint glad hejade på mig. Ja, varför inte? Fast tro mig, det finns många som uppenbart är förvånade över att jag gör slag i saken och genomför mina drömmar.

Fast i dag är det fint väder och jag är ledig.

Jag sitter nyduschad och njuter av mitt nybryggda kaffe. Kroppen mår just så bra som den alltid gör när jag har motionerat på ett eller annat sätt. Jag har en kopp kaffe kvar och sedan ska jag börja sätta in lådorna i min klädkammare. Doften, den där stanken, är nästan borta. Men inte helt och därför får mina kläder hänga kvar på vädringsstället. Däremot ska jag ta in det från balkongen och prova lite. Kolla igenom och småle lite som jag alltid gör när jag rör vid gamla favoriter som snart ska användas igen.

Jag tror det blir en bild om någon timme.

Det är en fröjd att inte ha mycket kläder, istället ha mindre men att jag använder alla. Jag har en grön kort kavaj, den har jag haft i flera år men bara använt några gånger. Jag får inte ihop det med något annat som jag har. Kjolarna måste sys in (jag köper alltför ofta för stort) och – ja, jag mår riktigt bra.

Jag skickar ut kärlek till alla! Ta emot.

Måndag

Sjösättning av båt i Ivösjön  22 april 2013

Lugn och ro i själen.

Långpromenad efter frukost, surdeg på jäsning och sedan blir det en promenad till stationen där min cykel står parkerad (måtte den stå kvar, jag har alldeles glömt att jag cyklade till stationen i torsdags). I morse pysslade jag om mina pelargoner, de växer och frodas.

Jag funderar mycket på Wallebo.

Det kom en insikt till mig i går, det handlar om mitt sätt att tänka. Jag har bläddrat och läst i den lunta jag fick av besiktningsmannen i september, jag har kontrollerat bilder och jag har funderat över de värden vi mätte med fuktmätaren. Fast under mina långpromenader tillåter jag mig att dagdrömma och då uppstår inga problem i en eventuell renovering.

Nu ska jag titta till mitt bröd.

Jag hade i solrosfrö, pumpafrö och några små svarta som jag inte minns namnet på. Den här gången har jag i tre deciliter grahamsmjöl och en deciliter lantvetemjöl och resten vanligt mjöl. Det är lika spännande var gång. För några månader sedan fick jag till det perfekta brödet, jag har försökt få till samma igen men har ännu inte lyckats. Nåja, det blir gott ändå.

Nu ska jag vidare i dagen.

Kärlek!