Tur

Vägen till Tosteberga

Jag har haft tur.

För under tidig eftermiddag blev det fint väder, jag tog cykeln och trampade till Ica och köpte färg och pensel för att sedan cykla en lite annorlunda väg till mina föräldrar. Där målad jag vaggan medan det regnade och sedan var det uppehåll och full medvind tillbaka.

Nu värmer jag mat i ugnen.

Det blev en riktigt bra söndag.

Kärlek!

Kartorna

Jag planerar min rutt

Jag har inte bara varit hundvakt idag.

Kartorna kom och jag har studerat dem närmare, nu vet jag vilken rutt jag ska ta för att undvika väg 30 och 126. Det blir småvägar eller landsvägar för hela slanten. Det ska verkligen bli spännande. Idag ringde jag till Skånetrafiken och det kostar hälften av en barnbiljett att ta med sig cykeln, det vill säga mindre än femtio kronor.

Fint som snus, må jag säga!

I morgon ska jag städa åt mina föräldrar och på kvällen är jag bjuden hem till en vän som ska bjuda på grillat. Åh…det händer nästan aldrig. Förra gången var hos samma människor och det är några år sedan.

Nu ska jag värma lite mat, dricka vin och läsa.

Kärlek!

Kartor

Kartor

Jag älskar kartor.

Nu har jag beställt Lantmäteriets terrängkartor över Alvesta och vidare upp till Sävsjö, resterande har jag redan eftersom jag gjorde en undersökning innan jag skulle köpa huset. Kanske gör jag så att jag cyklar hela vägen hem efter att ha varit i Småland, jag har ju god till på mig.

Det blev 525 och 533.

Nummer 546 har jag redan, precis som jag har terrängkartorna för några mils radie runt om Bromölla. Jag har ju även en GPS i min mobiltelefon, fast den är för liten och inte lika detaljerad som de jag har köpt.

Det lär bli ett äventyr.

Jag tror det är cirka sju mil till Sävsjö, det blir fint att äta en sen lunch där. Pizza skulle jag tro, bra att kräkas upp när jag trampar vidare. Jaja…det blir nog bra och jag kräks inte i första taget.

Sara har fått bilderna på Walle.

De jag tog när jag passade honom senast. Hon var mycket nöjd och glad. Ja, hon har ändrat sig. Det är kanske en gång av tio hon visar sitt missnöje numera och det känns underbart. Fast när hon sa för tredje gången på raken att min mat smakade gott (till och med jättegott) så blir jag misstänksam. Hon har ju alltid varit kort i tonen som en människa kan vara när hon inte gillar något men inte vill säga det rakt ut. Nåja, det är roligt att hon är positiv och glad numera.

Kärlek!

Tur

Fantastiska Skåne

Det gäller ju att ha olika sträckor beroende på väder och tid.

Idag cyklade jag från Bromölla till Grödby-Valje-Edenryd-Nymölla-Gualöv och tillbaka hem igen. Det var en sträcka på 27,3 kilometer och det tog mig cirka en timme och tjugo minuter. Nu vet jag det. Jag cyklade förbi en gård som sålde nypotatis och eftersom jag för en gång skull hade kontanter så stannade jag där. Åh…nypotatis, gurka, små ojämna tomater, jordgubbar och sallad fick följa med mig hem.

Väl hemma kutade jag ner till Netto.

Där köpte jag gräddfil och matjesfiléer. Gott. Gott. Gott. Nu ska jag tittat till potatisen och efter det läsa, för när jag lämnade en hög böcker på bibblan så lånade jag förstås lika många till.

Kärlek!

Cykel

Syren på väg till jobbet

Stava är inte min starka sida.

Och det var nästan på det sättet att mina lärare i skolan tog död på min lust att skriva. Det krävs inte speciellt mycket för att en möjlig ådra ska korka igen. Ta ordet ”cykel”, för mig är det helt omöjligt att höra om det ska stavas med ck eller ej. Däremot har jag skrivit ordet ofta och till slut har jag lärt mig även om det händer att jag tvekar.

Ord att minnas.

Ordet ”promenera” är förknippat med Blind Hönaoch Jonas. Det var han som såg att jag skrev fel gång på gång. ”Ju mer desto bättre” är förknippat med en annan bloggare och ”tyvärr” handlar om en pinsam lapp till en studierektor. Många ord hänger ihop med händelser och personer.

Nåja.

Hur kom jag in på detta? Jag vet inte. Antagligen för att jag funderade – fortfarande – på att ha en passion, att gå vidare i livet, att ha ett driv efter något och automatiskt föll mina tankar på skrivarkursen i Skurup i sommar. Fast det är i slutet på juli, nu är det början på juni och jag njuter av mitt kaffe efter att ha vaknat pigg och kry. Det var nattpass igen och jag kom hem i morse. Nu ska jag ut och cykla, det är mer än tjugo grader och strålande sol. Jag tänkte ta en runda som jag har funderat ut i förväg och se hur lång den är.

Istället för att promenera.

Blir det nu till att cykla. Jag älskar min cykel och jag har tänkt ut några rundor i förväg. Idag ska jag testa en och jag ska med min trippmätare. Ibland är det nämligen bra att veta på ett ungefär hur lång tid en runda tar.

Jaja…kaffe i soffan, bibblan för att lämna och sedan cykelturen.

Kärlek!

Innan

Innan Småland.

Då tänkte jag på ett alldeles speciellt hus som jag ville köpa, det ligger vid den landsväg jag cyklar när jag ska hem till mina föräldrar. Det är litet, vitrappat och alldeles nära skogen. Jag har sett en gammal dam där vid några tillfällen men jag har inte vågat stanna.

Idag tog jag mod till mig.

Hon heter Siv, det är hennes föräldrahem och hon hade tänkt att hon skulle få hjälp att hålla ordning och renovera av sin dotter och måg, fast det blev inte mycket med det. Jag fotograferade hennes vallmo och sedan vinkade vi adjö. När jag kom hem sa min mor ”var har du varit”. Varje gång jag inte är hos dem innan tio blir hon orolig (tror jag i alla fall, det kan vara så att hon blir arg för att jag inte kommer när hon hade tänkt att jag skulle komma). Nåja.

Jag berättade att jag tittat på hus i Småland.

Dra på trissorna! Hon skrattade! Antingen förstod hon inte vad jag sa, eller hörde hon inte vad jag sa eller har Sara skvallrat. Hon frågade inget om huset utan började tala om att det skulle rensas i deras finrum. Det gjorde vi. Sedan gick jag ut och gallrade i mina odlingar. Dillen kan jag titta i månen efter, det är en sorts morotsfluga som ger sig på dill och vad som återstod var några förkrympta växter på max en centimeter.

Spenaten, mangolden och ringblommorna är desto större.

I natt kunde jag inte sova, jag drömde om huset och logistiken för att få det som jag vill ha det. Och jag tror jag får som jag vill. Jag ska titta på huset en gång till om en månad.

Nu ska jag läsa, titta på en film och laga mat – fast inte samtidigt.

Göra

Det händer att jag slutar vid 17.

Då blir det ofta inte mycket gjort – jag lagar lite mat, jag diskar, tittar på tv eller läser. En tid har jag tänkt att sommarkvällarna, då när jag slutar vid 17, är som gjorda för lagom långa cykelturer för att få frisk luft och fart på blodet. I kväll var det inte varmt men dock en sommarkväll.

Därför trampade jag iväg för att titta till min potatis.

Det gick undan men jag stannade ändå för att ta en och annan bild. Nu dricker jag varmt te för fötterna är iskalla. I morgon är det dags för vanlig kontorstid igen, min kropp gillar det inte men jag tycker ju om mitt jobb och den här ”kontorsveckan” ger mig chansen att lära mig mycket nytt – och det har jag gjort idag.

Nu till strump-lådan för att se om jag kan hitta några tjocka sockor att dra på mig.

Kärlek!

Kräfta

Jag är som en kokt kräfta.

Solen är något jag njuter av, men bara genom att cykla och vara ute. Någon soldyrkare är jag inte och jag brukar helt enkelt bara bli lagom brun, speciellt de senaste åren. Jag tycker inte det är snyggt med en mörk solbränna. Idag blev jag som en kokt kräfta. Istället för Kristianstad i morgon tänker jag hålla mig hemnma och småpula samt läsa. Jag vill inte visa mitt röda fejs, min kräftfärgade nacke eller mina mörkrosa underamar.

 Nåja, i dag cyklade vi Smugglarerundan och efter det var det invigning på Strandängen med talare och lite gott tilltugg.

Det tog tre timmar. Jag cyklade med Lotta som är som en ilsken ko, hon klarar inte av att ha någon framför sig. Inte en bild jag tog trots att vi cyklade längs med havet en bit av sträckan. Vi startade sist och vi  var  först i mål. Den sista milen var vi totalt ensamma på banan…vi hann till och med cykla lite extra och ändå vara först fram. Haha!

Vilken dag!

I morgon blir det en dag hemma och det tycker jag faktiskt ska bli skönt, jag ska färdigställa boken om Walles dop och sedan påbörja en bok om mitt föräldrahem och mina föräldrar.

Kärlek!

En bra dag

Först kunde jag inte somna på min soffa.

Sedan vaknade Walle tidigt. Efter frukost cyklade jag till mina föräldrar, det var dags för mig och far att sätta potatis. Det bestämde vi på Walles dopdag och inget jag ville ändra på, jag har mina lediga dagar och både jag och pappa tog hänsyn till det. Solen strålade och det var tidigt jag trampade iväg.

Jag cyklar genom två skogar, i den ena finns blommande träd och jag är alltid lika fascinerad av det. I och för sig är jag lika fascinerad av att löven orkar slå ut och jag känner genom hela kroppen en sorts glädje och tacksamhet för det ljusa gröna har visat sig igen.

På vägen finns ett stort fält där massor av får betar på sommaren, de har brickor i sina öron och jag förstår att det måste till för vikten, för att kunna känna till härkomsten och annat viktigt. Däremot känns den lilla hagen, som ligger precis innan jag kommer in i en av skogarna, mycket bättre för fåren är få och de har inte de där lapparna. Bara lammen i sig är fantastiska.

Postlådorna står kvar och fältet med rapps har börjat blomma, när jag stod där kom en hare riktigt nära. De är stora som tusan. Det är andra gången i mitt liv jag har en hare i närheten, den första gången var innan jag började skolan. Då hade mamma och pappa varit ute och dansat och jag fick sova över hos mina farföräldrar, pappa hade sin minkfarm där och på morgonen knackade han på köksfönstret och sa att ”nu kan du gå hem”.

Jag traskade fram på en liten väg och precis när jag skulle över bäcken såg jag en hare på andra sidan. Eftersom jag inte visste att det var en hare trodde jag att det var Bäckagubben, granntanten hade skrämt mig för den. Jag stod på ena sidan bäcken och han på andra. Båda oröliga en lång stund innan han hoppade vidare.

Var gång jag och pappa går förbi det här plommonträdet säger han att ”det är fars plommonträd”.

Vi satte potatis. Sjutton stycken i varje rad. Pappa hade femton kilo och jag två. Det var ett tungt arbete. Pappa är seg och envis, men jag ser med blotta ögat hur han har tappat kraften som han hade i sin kropp bara för något år sedan.

”Du får snart betala arrende”, sa han till mig på skoj.

På måndag ska jag cykla dit igen, då ska jag storstäda deras uterum (som är ett rum som vilket som helst men som var tänkt som någon sorts uterum från början). Det blir förhoppningsvis tid över och jag ska så mangold och lite annat fint.

Nu till skumbadet!

Sara, Oskar och Walle är hos en kompis och ska vidare till några andra kompisar i kväll. I morgon blir det några timmar med den innan de far vidare till…ja, några kompisar!

Kärlek!

Sol

Jag önskar mig inget.

Det var nog så jag tänkte i veckan. Allt var ok, jag kände att i klädväg var det ok, jag har koll på min ekonomi och kommit igång att spara, Sara och hennes familj mår bra, mina föräldrar redar sig och jag har ett jobb och bor mycket bra. Vad mer kan jag önska mig? Det finns helt enkelt inte mer. Jag är nöjd.

Ok, jag funderar på en kaffemaskin.

Men det är inget som jag tränktar efter utan mer som en fråga till mig själv ”ska jag”? Fast när solen strålar som de senaste dagarna kan jag känner en rastlöshet och jag önskar och jag känner att min längtan efter en trädgård är stor. Istället får jag göra min balkong till en oas och på fredag ska jag och B köra runt till olika handelsträdgårdar för att inhandla till min pyttebalkong.

Den ska bli fin.

Det ska blir min oas. Minsann. Jag tänkte köpa en stor kruka och en murgröna eller något annat som klättrar och inte kräver speciellt mycket, jag hoppas på några engelska pelargonier trots att jag inte har något ställe att låta dem övervintra på och så en skön stol på det. Det känns…ja, sådär.

Nu ska jag gå till återvinningsstationen.

Alldeles i närheten ligger Ripps som har den snygga klänningen i skylten, jag ska gå dit och titta. När jag kommer hem blir det kaffe, dagens njutning.

Kärlek!