Presentation

Mitt barnbarn.

En vecka idag. Han greppar elefanten som han fick av mig och ser ni vilka fina pianofingrar han har? Han ligger på ett täcke som han fick av sin farfar (i vad jag förstod en handgjord vagga som farfar har gjort och bäddat på egen hand till varje barnbarn) och knappt synligt nere i vänstra hörnet syns hans filt som jag köpte till i början av juli när vi hälsade på. Den som numera luktar kräk.

I dag hade jag med mig några omgångar kläder från Polarn & Pyret, en fin (jättefin i mina ögon) tygelefant, en mobil med gröna tygmöss, ett babygym, hembakt bröd, hemmagjord sylt, juice, kaffe, mjölk, ost, tidningar och choklad. Och till mina stora glädje var Sara utmattad och sa ”jag uppskattar det” när jag bad att få hjälpa till lite med disk, städ och annat.

Så jag varvade den här lille (jag tror jag behåller namnet för mig själv ett bra tag framöver, han får vara ”barnbarnet” i min blogg) med städande och det får mig att må bra. Det där med att sitta stilla på rumpan i timmar är inte min melodi. I nästa vecka ska jag och min mamma åka upp tillsammans, då ska jag klippa gräset och fixa lite till.

Nu blir det skumbad och avkoppling, i morgon ska jag på dejt i Köpenhamn.

16 reaktioner till “Presentation”

  1. Oj så fin han är, en riktigt liten Goding.
    Tack för att vi får se honom.
    Kan Du sova i natt? Isåfall blir det säkert ljuvliga drömmar.

  2. Ja, en riktig raring är det. Jag är så glad att det blev ett fint besök och att du kunde hjälpa till. Ska bli roligt att höra vad din mamma säger om sitt barnbarnsbarn.

  3. Vilken grej! Att träffa sitt barnbarn för första gången. Och se sitt barn som förälder. Sin dotter som mamma. Wow! Vilken resa!

    Tack för att du låter oss få en glimt. <3

  4. Så fin, så fin. Du er heldig. Eg ser fram til å få vita namnet hans, dersom du får lyst og lov til å fortelja det, sjølvsagt. :-)

  5. Så liten och så söt! Elefanten är superfin, den skulle jag gillat att ha till mina barn.

    Jag skrattar lite är du kommenterar hans små fina fingrar. När min som föddes ingick vi i en föräldragrupp där alla andra fick flickor. Vi umgicks mycket inom gruppen (ses fortfarande ibland, brukar fira barnens födelsedag tillsammans, de blir tretton i höst). Jag tyckte flickorna hade så små nätta och slanka händer med långa fingrar, medan vår son hade breda rejäla labbar.

    Jag hakade upp mig lite på de där händerna och när jag sen väntade en dotter såg jag fram emot de små slanka fingrar och händer hon skulle ha. Så föddes hon, och hade såklart samma labbar till händer som sin bror….

    För hur kan det bli annat med en mamma som har ”kärahändran”, alltså manliga händer…. Mina händer är korta och breda, makens likaså, det hade ju inget med sonens kön att göra….

  6. Men ÅH så fin han är! En alldeles perfekt liten skapelse! Tygelefanten är jättefin också! Antar att det inte var till din stora glädje att Sara var utmattad utan att hon uppskattade din hjälp? :-)
    Kram på dig, fina Eva-mormorn!

  7. Ja, om du inte tänker tala om vad han heter så tänker jag kalla honom Klimpen när jag nämner honom – förkortning för Gulleklimpen förstås.
    Jag skrev ju på FB att han var fin men det kan jag upprepa här också, och du har rätt om fingrarna.
    Tygelefanten var också fin, och matchar Klimpens outfit för dagen dessutom! ;-)
    Jag tycker det ska bli roligt att få höra mer om Klimpen vartefter. Min enda manliga avkomma är 18 vid det här laget, han, med körkort och egen bil… det har gått rasande fort sen han var i Klimpens storlek! Jag minns att jag gav honom en docka när han fyllde ett år, för jag tänkte lite genustänk där, men den rörde han aldrig, det var bara bilar som gällde. Han var nog inte många år äldre när han började spara till sin egna bil.
    Att det är lite orolilgt för de unga föräldrarna (apropå bajs-smset) kan man ju förstå. Det är så nytt allting, och numera besparas man ju inte info om allt som kan gå fel. Nätet (och andra medier) är fullt av sånt (även för oss vuxna för den delen, förr var det inte kutym att prata om sjukdomar så man visste inte så mycket, och det var nog skönare!) och man är så oerhört känslig som nyförlöst!
    Men det brukar lugna ner sig vartefter. Det spelar ju roll om man är van vid småbarn innan också – det är värst med första barnet.
    Kram på dig, mormor!

  8. Ninni: Det var den oroligaste sömnen på länge, men barnbarnet var otroligt fint. En stor tacksamhet för att han var hel och frisk strömmade genom min själ.

    Bonita: Jag är också nyfiken, vi ska upp på torsdag i nästa vecka. Mamma är nog mer engagerad än jag, hon är nästan förblindad – jag ser i alla fall lite. ;)

    Lena: Tack!

    Extraminnet. Ja, vilken grej! Jag har förstås fråga Sara och Oskar och de har gett sin tillåtelse att publicera bilderna.

    Heidi: Jag kommer att tala om det, jag måse – som med en del saker i mitt liv – låta det ligga och gro. Det är magiskt, fast det bara är jag som har upptäckt det ännu.

    Freja: Gull dig! Det var en fantastiskt fin elefant från en rättvisebutik, jag hörde på både Oskar och Sara att de tyckte den var fin – det gladde mig.
    Här nera har man ”dassalåg” om man har stora händer (dvs i storlek med toalettsitsens lock), jag har sådana händer men Saras pappa har de där pianofingrarna och Sara likadant. De är vackra. Sara har ovanlgit vackra ögon, ovangligt vackra händer, ovanligt vackra ben, ovanligt lysande gyllene hud och hon hade ett hår som var vitt med silver i (fast det har hon förstört med otaliga blonderingar som hon har gjort själv).

    Lydia: Mormor är fint.

    Mona: Tur jag har dig, vi har ju långt till våra barnbarn och jag tror att jag kommer att gå ner till dig och klaga över att jag inte har samma chans att lära känna mitt barnbarn som hans farföräldrar. Det gör inget för mig, jag är glad att Sara verkligen gillar dem – men ibland kommer det säkert att göra ont att jag inte kan se honom ofta.

    Karin: Helt rätt…hon var utmattad och jag smålog.. Det gick himla lätt och jag är så glad – ofantligt glad – att Sara och Oskar verkar engagera sig för att jag ska vara delaktig trots de trettio milen mellan oss.

    Marie: Tack!

    AnnA: Tack, en perfekt varelse. Märklig känsla och med en stor tacksamhet.

    Ninni: Tack, det gläder mig att du tror det. Jag vill ju bli en bra mormor.

    Moster: Tack för barnbarnet och dejten … ähhh..god mat i alla fall.

    Tinto: Jag mailar dig namnet, snart. Jag vill vara lite försiktigt med uppgifterna, dessutom behöver jag smälta det en aning som jag behöver med en del saker som sker i mitt liv. Jag ska rapportera, jag lovar – jag kommer kanske att skriva för mycket.

    Isamaria: Tänk, en levande och välskapt varelse. Det ligger en stor tacksamhet från min sida om det.

Kommentarer inaktiverade.