Treminuterstext

 

Tiggaren ädelsten såg ut som en ädelsten, fast det kunde var och en fatta att en tiggare inte kunde äga en sten med värde i.

Han hade försökt sälja den till henne på marknaden. Det var när hon strosade runt bland stånden på en ort alldeles i närheten av där hon var på semester, hon hade hoppats på att göra något fynd – att upptäcka något fint för en billig peng. Tyvärr var det som på de flesta semesterorter förra årets mode i stånd efter stånd. Och varför skulle hon köpa billigt? Riktigt fina saker, som inhemskt slöjdarbete och keramik, var värt mer än just billigt. Hon avskydde sig själv för tron att hon var en rik turist som skulle göra fynd trettio år efter att landet öppna för tursim.

Keramik och handarbete på marknaden var fabriksgjort och hon hade gett upp.

Istället studerade hon människorna medan hon drack te med pinjenötter, ett litet glas för dyra pengar. Det var när hon rest sig från sitt bord som tiggaren hade kommit fram och med nedslagna ögon sträckte han fram sin hand, och i den låg en vackert rubinröd sten, den blänkte i solen.

Hon tappade ljudet, människorna och allt runt omkring när hon såg hur fantastisk den var. Tiggaren slöt handen snabbt och tittade sig omkring innan han mötte hennes ögon och hon han uppfatta en blick med hat. Bara för en kort stund och långt in i hans ögon hann hon skymta något som var allt annat än ödmjuk.

Han skyndade sig att slå ner blicken igen.

Handen förblev knuten och han skrev priset med sin långa lillfingernagel i skinnet på sin vänsterhand. Det var en stor summa och hon skakade på huvudet. Nej! Hon tog ett steg åt sidan för att komma bort, men han hejdade henne genom att snabbt ta tag i hennes arm och lika snabbt släppa den, som om han av misstag höll i en orm, när hon stannade upp.

Om igen höll han fram den lilla röda stenen och hon undrade vad det var som kändes så fel i maggropen och varför hon drabbades av ett habegär som var så stort att hon var beredd att ge honom hela reskassan för att få stenen i sin ägo.

Det här inlägget postades i Skriva och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.