Barnbarnet 18 dagar

Bara arton dagar.

Jag körde trettio mil – nästan – och efter att ha studerat mitt barnbarn en stund lämnade jag min mor och dotter att umgås. Själv bar jag in ved och staplade den. Inte för att Sara och Oskar är lata, de har precis fått barn och innan födseln var det stökigt, utan för att jag vill hjälpa till. Efter det klippte jag gräset, men när bensinen tog slut var det dags att laga mat.

Sedan trettio mil åt andra hållet.

Nu ska jag ta ett skumbad och innan dess faktiskt en kopp kaffe. I morgon börjar jag jobba efter nästan fem veckors ledigt, jag har inte den minsta lilla ångest för det eftersom jag har haft den skönaste semestern på  år och dag. Ok, tre dagar var jobbiga med konflikt och migrän – men resten har varit bra och några helt enkelt toppen.

Kärlek till alla!

38 reaktioner till “Barnbarnet 18 dagar”

  1. Åsa: Jag kan inte sluta fascineras av att det är ett helt nytt liv, endast 18 dagar gammal. Märklig känsla.

    Tinto: Mycket nöjd. Jag hade lite svårt att låtsas som inget, men det är tydligen så hon vill ha det. Hon ansträngde sig, men jag hade svårt att låtsas som inget – men gjorde det. I min familj ska man inte prata. Hon kom förstås med goda går till Sara om hur hon ska sköt Barnbarnet, hon ser inte HUR hon gör det – bara att hon vet bäst. Hon vet säkert mycket och kan mycket, men lite ödmjukhet hade inte skadat. Nåja, hon var nöjd och jag var glad att dagen flöt på – fast jag hivade inte ved och klippte gräs samt lagade mat, vi träffades knappat på hela dagen.

  2. Hoppas Sara är klok nog att lyssna snällt till alla råd och sen göra som hon vill ändå… du kan hälsa henne det från mig om det passar. Jag hade oräkneliga konflikter med min svärmor (som till allt elände bodde granne med oss) främst när det gällde barnavård. Jag hade nyss haft en lillasyster som jag hjälpt till mycket med, så jag tyckte verkligen inte att jag behövde några pekpinnar! Så jag sa emot, vilket var onödigt och dumt efterom jag mådde dåligt av bråket som följde. (Och inte lärde jag mig heller. Ung och dum, jag var bara 21.)
    Och jag undrar återigen om du är helt säker på att din mammas minne är OK?

  3. *Tinto: Jag tror min mamma modifierar sitt minne. Jag ska hälsa Sara, men jag tror hon sållar bland goda råd och säger ifrån då och då. Kram!

  4. Ska vi gissa vad Klimpen heter? Jag tror attt det finns ett M i namnet, kanske rentav först. Melvin? Melker? Marvin? Merlín?

  5. Bonita: Tack!
    Isa: Tack – märkligt fint att se ett 18-dagar liv.
    Tinto: Gissa ni på! ;) M är helt fel. Namnet är magiskt för mig…

  6. Tinto: Nej.
    Freja: Ja, det var skönt och jag åker antagligen upp igen om några veckor – men med tåg. Jag är en tålig människa, jag har förståelse men ibland går det lite för långt och då har jag svårt att förlåta. Samtidigt – bra med avstånde för ett tag (med tanke på att det gick bra).

    Jag skulle vilja göra så mycket praktiskt för Sara och Oskar, deras hus har potential och jag önskar jag vore husägaren!

  7. Fast jag ska inte vara besvärlig, hans namn är mycket ovanligt – faktiskt så ovanligt att med den stavningen finns ingen registrerad på Csb (dvs det finns mindre än tio personer med det namnet).

  8. Hej Eva. Har följt din blogg emellanåt ett rätt bra tag nu. Du skriver rätt ofta om olika saker som handlar om din relation till din morsa. Jag tänker: Du är en bit över femtio nu, right ? Fattar inte riktigt varför du låter relationen till din mor påverka dig på det sätt jag uppfattar det som. Väx upp. Trevlig helg !

  9. Tinto och Heidi: Nej, inget är rätt. Det är ett namn som är sällsynt, jag tvivlar på att ni kan gissa rätt.

    HP: Hej på dig själ! Ja, jag är 55 år, närmar mig 60 med andra ord och en bra bit över femtio. Jag skriver ofta om min mor för hon tillhör familjen och därför självklart påverkar det mig. Om jag hade varit opåverkad hade det knappast varit en relation.

    Jag har tron att man kan välja en av tre alternativ när man har en dålig relation.
    1) bryta kontakten
    2) dras med i en dålig relation
    3) göra det bästa för att relationen ska bli bättre.

    När det gäller förhållanden är jag ingen vidare kämpe, där ger jag upp, men när det gäller mina närmaste anser jag att det är bästa är att försöka få det på rätt köl. Därför kämpar jag vidare och oftast tycker jag att det går framåt, ibland faller jag ihop.

    Väx upp? Jag är ingen elak människa, men det där tar jag inte åt mig utan ser det som din egen projektion.

    Trevlig helg själv!

  10. Så fin liten kille, är glad för Din skull.
    Tänk det är Ditt lilla Barnbarn!

  11. Ninni: Ja, jag fattar inget alls av det där. Långsamt börjar jag bli glad i honom (jag är ingen som älskar med en gång) och jag ser fram emot att lära känna honom.

  12. H P – man slutar inte påverkas av sina relationer bra för att man blir 50 eller 60 eller 80… Gör man det har man nog problem.

  13. Självklart påverkas man av relationer. Särskilt till föräldrarna förstås. Men det var inte min poäng här. Jag menade till vilken grad…ibland låter Eva som en fjortis när hon talat med sin mamma i telefon och sedan gråtit..? Bli inte arga nu, jag menar väl. Känner igen en del från min egen frigörelse från föräldrarna i TONÅREN, hehe !

    Förresten du som gillar att laga mat Eva. Testa Domus i Kristianstads chark. Du kommer att gilla Olinge utegrisars kött. Eller Angus ox. Tror aldrig jag kommer att välja något annat efter kvällens grillning.

    Ha dé gott !

    H.P (Man) :-)

  14. HP: Fjortis! Det tycker jag inte själv, men tar som en komplimang eftersom jag alltid har kämpat för att inte var så jäkla allvarlig och gammal i sinnet.

    Om min mor – ja, jag gråter när jag blir ledsen och ibland när jag har hört min mor säga taskiga saker. Jag vill ha en familj som är rara och vänliga mot varandra, min familj är allt annat än det. Precis allt annat än rara, omtänksamma och vänliga.

    Jag kan inte hindra dig att tycka som du gör – det visar mer hur du är än på hur jag är som människa. Och även om jag uppför mig som en fjortis i andras ögon kan bara kämpa på och försöka göra det bästa. Alla är vi olika. Jag tror en del helt enkelt struntar i sin familj, en del vågar inte se sanningen i ögonen, medan jag själv tycker jag har kommit otroligt lång med att se både deras och mina fel.

    När jag är i Kristianstad försöker jag alltid hinna med att handla på Domus, de har en utmärkt chark där.

  15. H P – relationen till en förälder är alltid mer intensiv än till en vän – för många iaf – och vi är alla olika. Vi hanterar det olika och det har olika betydelse för oss. Dessutom tror jag att de allra flesta som har en komplicerad relation till sina kära tänker som Eva men att hon är ganska ensam om att vara öppen om de. De allra flesta skulle nog aldrig våga erkänna att det har så stor betydelse.

  16. det behöver förresten inte ens vara en komplicerad relation. Jag tror som sagt att Eva är unik som vågar erkänna hur hon känner. Det handlar alltså inte, enligt mig, om att växa upp eller inte. Snarare om att våga stå för vad man känner och tänker.

  17. Bonita: Du är ovanligt klok. Tack.
    HP: Självklart funderar jag på vad du skriver, men också på hur din relation ser ut till din mor.

    Ibland har människor svårt att förstå varandra. En del som aldrig varit utan pengar kan sällan förstå hur det känns som exempel, någon som alltid varit vacker och haft mängder av tjejer eller killar att välja bland kan oftast inte veta hur det är att bli ratad och andrahandsval ständigt etc.

    Så min fråga till dig, HP, är hur din relation till din mor ser ut? Om du vågar berätta får du gärna tala om för mig och andra som läser här.

  18. Jadu Eva. Relationen till min mor är helt ok. Jag känner väl igen en del som du skrivit om er relation. Klart man påverkas av sina föräldrar. Jag lyssnar självklart fortfarande på deras åsikt om jag tex ber om den. Numera gör jag inte det så ofta eftersom jag inte har det behovet längre. Men det har varit en process.

    Fick bara intrycket att du ofta stämmer av olika saker med din mor trots att du är vuxen sedan länge. Föräldrar är ju på sitt vis liksom alla vuxna. Ibland är det nog enklast att inte fråga eller så, och bara gå sin egen väg, vilket jag uppfattat att du egentligen gjort.

    Acceptans är ibland en bra sak. Vi, föräldrar etc är som dom är. Har man blivit över åttio år tror jag svårligen man ändrar betende. Även om dom skulle vara fel.

    Ha det så bra.

  19. HP Jag stämmer aldrig av med henne, jag blir däremot glad om hon tycker som jag – vilket sällan inträffar. För många år sedan kom jag på knepet att göra som jag ville och sedan berätta för henne.

    Hon kan knepen och säger nästan alltid nej när jag berättar något. T.ex köpte jag min motorcykel och sedan berättade jag för henne, annars hade hon gråtit sig till att jag skullat avstå.

    Med andra ord har du helt fel intryck av mig. Snarare är min mor lite smått tokig och arg för att jag inte gör som hon vill.

    Jag lever ett liv där jag bestämmer helt och hållet själv och jag vill inte avstå från mitt singelliv för allt smör i Småland. Jag svarar i telefon när jag vill, jag öppnar om det ringer på dörren bara om jag vill, jag gör precis vad jag vill med min egna tid.

    Däremot tar jag så mycket hänsyn det går när jag har med min mor att göra, det tillhör mer min egen insikt av livet.

    Du får helt enkelt läsa på lite bättre innan du kommer med nästa ”väx upp” och ”right” och andra uttryck du kör med (och som jag verkligen tycker är barnsligt och visar på en dålig och omogen stil).

Kommentarer inaktiverade.