Boken om mig själv

Jag har läst en hel del böcker om musiker.

Det har flödat över av den sorten genre det senaste året. Till exempel om Lemmy Kilmister, som spelar i Motorhead och Slash, gitarrist i Gun´s & Roses. Eric Claptons självbiografi är också en bok som beskriver musiklivet.

Alla har de en längtan och en idé om musik som känns grundläggande.

Skillnaden är att grabbarna drunknar i droger (Lemmy funderar på att göra en blodtrantransfusion för att rena blodet, men läkaren tror att han kommer att dö eftersom kroppen inte kommer att klara av det rena blodet), de har också en tendens att förstöra många kvinnors liv och när de blir drogfria (drogfri och drogfri, Slash anser ju att en flaska wiskey om dagen är att vara drogfri) byter de ut sina kvinnor som har stöttat dem i årtionde mot en ny och fräsch.

Boken om Kajsa Grytts liv är av en helt annan kaliber. När jag läste den fnittrade jag inte som när jag läste att Slash gillade skinnbyxor bäst för då syntes det inte när han pissade ner sig – nej, hela boken igenom beskriver en äkta kärlek till musiken. Hur hon kämpar på, hur det ibland blir motvind på grund av att hon är tjej men också att hon skrivit flera succépjäser (det hade jag ingen aning om) och jobbat inom reklambranchen.

Det finns kärlek och otrohet, vänskap, framgång, motgång – det är en jäkla bra bok!

Trots att jag inte lyssnar på musik speciellt mycket ska jag låna de skivor bibblan har av henne och jag funderar på att köpa en gitrarr och bli musiker. Ja, faktiskt! Jag hoppas på att jag gillar Kajsas musik!

9 reaktioner till “Boken om mig själv”

  1. Kan med gott samvete rekommendera ”Historier från en väg” med Kajsa Grytt och Malena Jönsson.
    (Båda var med i Tant Strul)
    Kajsas röst gör sig verkligen på den skivan och Malenas avvägda pianospel är osannlikt vackert.

    Min favorit av Kajsas soloplattor är ”Revolution” – men den är väldans personlig (för mig) och liknar inte någon av de andra skivorna hon gett ut.

  2. Hon är ju en av mina gamla hjältar, som punkare var Tant Strul ett av mina favoritband! Förstår att det är tufft att rivstarta efter semestern som du gjort, men jag hoppas att semestern, även om den nu känns långt borta, ändå laddat dina batterier, du verkar ha haft just en sån semester som passar dig!

  3. Fast Slash är fortfarande gift med samma kvinna. ;)

    Jag har också läst en massa rockbiografier, nu senast Keith Richards. Den var, något oväntat, riktigt välskriven (spökskrivare) och intressant, där kärleken till musiken kom fram tydligare än vad det har gjort i de flesta böcker i den här genren. Fast skildringarna av drogmissbruket och misären finns där, förstås, och det är verkligen hemskt att läsa om hur hans barn får ta hand om honom… :( Det kom liksom lite ”too close to home”, om man så säger.

    Detta sagt, så har kvinnorna som vanligt lyst med sin frånvaro, så jag tackar för påminnelsen om Kajsas biografi, som jag ska sätta tänderna i härnäst.

    Kram till mormor Eva! :)

  4. Freja: Det är så märkligt hur känslan ”åhh…låt mig få sova” helt plötsligt infaller igen och hur makalöst slut jag är i kroppen när jag kommer hem efter de där 12-timmarspassen. Jag hade ju tänkt träna efter de arbetspassen i höst, jag hoppas jag orkar ta mig i kragen när jag kommer hem för att byta om och ge mig iväg.

    Carra: Ja, han är ju det (fast de skulle skiljas för ett tag sedan, men hittade tydligen tillbaka till varandra).
    Keith Richards måste jag läsa, tack för det tipset!
    Jag minns att jag sett bilden på Slash på en rivningstomt där han sitter i en fåtölj och med sin gittar bredvid sig och tänkt ”åhh..vad häftigt”. Det visar sig i boken att han är helt borta av droger och minns inte ett dugg. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på det, men helt klart är jag glad över mitt i deras ögon gråa liv – jag skulle inte vilja byta med dem. Och vilka mängder av pengar som de har gjort av med på något som de inte ens vet om – folk som har lurat dem, droger och dåliga affärer.

  5. Krokus: Tro det eller ej, men jag tänkte på dig när jag fick syn på boken. Jag minns mycket väl att du höjde Kajsa till skyarna och tipsade mig om henne, men jag är ju ingen musikmänniska alls i jämförelse med dig.

    Jag ska gå till bibblan i morgon för att låna. Tack för tipset och ha det riktigt gott!

  6. Vad roligt att du tyckte om boken, för jag ska läsa den inom en snar framtid.
    Jag har varit och lyssnat på Kajsa två gånger i sommar, nu senast i fredags på en festival i Köping. Jag tycker att hon gör sig bäst live, men hoppas att du kommer att tycka om hennes skivor. Hon har en väldigt speciell röst. Kanske lägger jag upp någon bild på henne på facebook, om jag hittar någon bra från alla de jag tog.

  7. Alex: Ja, gör det! Lägg upp en bild. Tänka sig så många som gillar henne, jag måste säga att jag fascinerades av hennes inre drivkraft för musiken när jag läste boken.

  8. ”Boken om mig själv” är en skrivuppgift på högstadiet i min gamla skola. Vissa kapitel är givna (”Mitt namn” t ex) och andra får de välja fritt. Det brukar bli bra, faktiskt. Även de svagare eleverna kan få ihop något vettigt om detta fascinernade ämne. De som gillar det dekorerar utsidan och ibland insidan också. Bilder får gärna ingå.
    Det var roligt när det varade – just att locka ungarna att skriva var en av de saker som jag gillade bäst – men nu är det skönt att den fasen i livet är över.
    Jag borde ägna mig åt mina egna memoarer, men jag har väl väntat för länge för nu är minnet för dåligt för det! ;-)

  9. Tinto: Du…det kan vara skönt med dåligt minne. Själv har jag kastat alla bilder som inte ger mig goda minnen, en sorts ”dåligt minne” fast självvalt.

    Kanske det borde vara en standarduppgift att skriva boken om mig själv? Jag tänkte inte på mig utan på elever i grundskolan, för det sägs ju att desto bättre man kan beskriva sina mål ju lättare är det att nå dit.

    Kram!

Kommentarer inaktiverade.