Gestaltning

Jag har läst några böcker om Djings Kahn och han söner.

Det är böcker skrivna av Conn Iggulden. Det är mycket dödande, konspirationer och intriger i böckerna och jag gillar att läsa dem, framför allt de två första där man får följa Djingis från att han var barn och då hans familj blev utkastade och utfrusna från stammen.

Nåja.

Det är inte böcker som fokuserar på språket utan mer det som händer.

Däremot fann jag ett stycke som var en fin gestaltning av en händelse. De flesta vet säkert att en gestaltning kan göras som ”mina skor såg ut barnskor bredvid hans och jag såg att han tyckte illa om att behöva böja på huvudet när han passerade dörren in till köket, när han slog sig ner på stolen knakade pinnarna i protest”  istället för ”han hade 48 i skostorlek, var 210 cm lång och vägde 160 kilo”.

Det är en gestaltning av en persons utseende.

I boken ”Bergens väktare” skickar Djingis ut Djebe för att ”röja vägen”, det vill säga att bränna ner så många byar som möjligt, att döda alla i byarna och slakta boskapen. I boken skildras Djebes framfart så här:

En vårmorgon red Djebe ut med tiotusen veteraner, angelägen att visa vad han gick för. Efter bara några dagar kom arabiska handelsmän ridande till lägret som om de hade själva djävulen efter sig. De var villiga att idka handel och sälja upplysningar till denna styrka i landet, och Djingis tog emot en rad av dem i sin jurta och skickade tillbaka dem med börsarna fulla av silver. Bakom dem reste sig avlägsna rökpelare sakta i värmen.

Håll med mig om att det är en perfekt gestaltning även om det inte rör sig om en person utan snarare en händelse. Det näms inte en enda blodsdroppe, det skrivs inget om svärd eller pilbåge, det står inget om ansträngningarna – det är bara ett stycke som visar på Djebes fruktansvärda framfart.

Det gillar jag!

 

 

Det här inlägget postades i Skriva och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.