Kraften

Jag ler mest hela tiden när jag läser den här boken.

Den bästa boken för att fundera över sitt liv är Kay Pollaks bok ”Att välja glädje”.  Jag tror att ”Kraften” kommer att bli den nästbästa. Under åren som har gått är det många böcker av olika slag som har passerat mina ögon. Jag tänker på de där böckerna som ska göra livet bättre, som ska förklara varför och hur.

”Kraften” är nog nästa lika flummig som alla andra – förutom Pollaks bok – men ”Kraften” har ändå något som jag verkligen tycker om. Det handlar om kärlek. Ja, boken beskriver precis som jag tänker när det gäller kärlek. Att jag ska ge kärlek, om jag så bara träffar en människa för en kort stund ska man vara vänlig, rar och omtänksam – man ska skicka ut kärlek i mängder och man får med all säkerhet tillbaka i överflöd.

Prova! Det stämmer nämligen.

Fast tro inte att man alltid får tillbaka från den man ger till. Det är jag medveten om. I flera år har jag sagt ”hej”, gett komplimanger, sagt snälla saker och så vidare till en kvinna som jag stött på då och då. Inget av det jag har sagt har varit osant, jag har tyckt hennes kläder är snygga och att hon är piffig och snygg i håret etc. Det är bara det att jag hela tiden har känt att jag inte har fått något tillbaka av henne – inte på det sättet att jag förväntat mig samma sak tillbaka, utan kanske mer än ett stelt leende.

Men icke!

Det slog mig att jag får kärlek i överflöd från andra håll och att det säkert finns en anledning till att hon inte på något sätt kan vara rar tillbaka mot mig. Jag känner att hon ser ner på mig, det gör hon kanske – jag vet inte, men det är hennes problem i så fall. Hur som haver har jag slutat att säga positiva saker, går jag förbi henne säger jag hej men jag ler inte, jag ger inga komplimanger och jag tittar henne inte i ögonen. Jag är helt enkelt stött över hennes aviga attityd. Egentligen borde jag fortsätta – eller hur? För kärleken kommer inte därifrån man lämnade den, istället dyker den upp från någon annan. Jepp, så är det!

På jobbet kände jag mig förolämpad för någon dag sedan.

Jag skrev ett spydigt svar tillbaka (allt skedde via det skrivna ordet), det var bara det att jag postade det till fel person. Tillbaka fick jag ”fel person” och så en smiley. Det slog mig att ”jag släpper det där” och vilken tur jag hade som fick en smiley tillbaka!

”När någon har förloämpat mig försöker jag låta min själ nå så högt upp att förolämpningen inte kan nå mig”

 Reneé Descartes som var filosof på 1500-talet. Bra tänkt, inte sant?

För det är ju så att den som förolämpar gör det inte för min skull, det har hänt något tidigare som fått honom eller henne att reagera. Det har inte alls med mig att göra (och den här gången hade jag inte alls med det att göra, jag blev förolämpad över personens okunnighet).

Nåja, nu ska jag jobba vidare, om mindre än två timmar ska jag gå hem och sova. Då börjar mina nio lediga dagar även om jag sover bort större delen av den första dagen.

Kärlek! Ja, jag skickar ut kärlek för jag tror på det!

Det här inlägget postades i Andlighet, Böcker och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.