Brobyggarna av Jan Guillou

Det har väl inge undgått någon att jag beundrar Jan Guillou.

Antagligen för att han är påläst, för att han aldrig skulle nedvärdera en ärlig människa och att han (till skillnad från Ulf Lundell, som gjorde sin före detta flickvän till sambo med en knarkare och som han lät få bröstcancer och dö) inte ute efter unga kvinnor.

Jan Guillou behöver nämligen inte bevisa något.

Han kan förstås inte hålla sig för skratt i vissa sammanhang när någon försöker visa en överlägsenhet, men som läst på dåligt. Jag är ganska säker på att Guillou inte skulle förnedra någon som försöker med ödmjukhet.

Någon berättade att Guillou hade retat upp feminister (jag är osäker på den här punkten) för att han kallat homosexulla för pederaster. Jag hade ingen aning om vad pederaster var och fick slå upp det, i SAOL står det förklarat som ”manlig homosexuell kärlek till gosse”. Fast där ”till gosse” står med mindre storlek, betyder det att pederast är ”manlig homosexuell kärlek” eller ”manlig homosexuell kärlek till gosse”? Tänk att det alltid ska vara besvärligt att få fram korrekta svar för människor som saknar kunskap om halva världen, det vill säga sådana som jag.

Nåja, om nu Guillou retar upp femnister för ordet ”pedrast” vill jag säga att det förekommer minst fyra gånger i boken ”Brobyggarna”. Annars hyser författaren en stor kärlek till ordet ”såldes”. Det är ett sätt för honom att argumentera – han lägger fram en sorts hypotes (dvs. ännu inte bevisat) och så drar han till med ordet således och lägger ner sitt byte elegant.

På mig imponerar det.

I boken hittade jag ”således” två gånger. Inte ofta, men om man som jag är förtjust i Guillou är det med ett leende man läser ”således”. Jag kan höra hans röst genom hela boken. Och jag älskar den! En historia i tre delar där första delen handlar om de tre bröderna som blir faderslösa och dömda till att leva i fattigdom som fiskare i Norge. Fast Jans Guillou har trix för att få fart på historien – han låter något märkligt hända och de faderslösa gossarna hamnar på Europas bästa utbildning i Dredsen. De är tre stycken och de är naturligtvis intelligenta, en blir kursetta – och det är han som åker tillbaka till Norge för att bygga broar.

En broder åker till London med sin älskare och sedan finns inte han mer – tyvärr. Kanske svårt för Guillou att skriva om? Eller hittade han på den tredje gossen för att skapa debatt genom att låta honom var homosexuell och är det därför han skriver ”pederast” istället för homosexuell?

Jag vill veta vad som hände med den försvunne pojken. Trist att han bara försvann.

Däremot njuter jag av Oscars liv i Afrika. Han skjuter elefanter, inser värdet av de fällda ebenholtsträden (han drar järnväg och fäller träden en bestämt avstånd därifrån), han är en smart kämpe och jag tror att hans egenskaper som jägare är Guillous egna eller i alla falla författarens drömmar om detsamma.

De två pojkarna som boken handlar om är intelligenta , drivande, ha en moral som alla önskar sig – de är helt enkelt perfekta. Och jag väntar med glädje på del två! Det här är dessutom en recension skriven av en beundrare och helt igenom subjektiv. Tursamt att jag inte skriver för en tidning!

Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Brobyggarna av Jan Guillou

  1. Sissah skriver:

    Citat från JG:
    Homosexualitet är mer en modeföreteelse än något man föds till. Det är någonting som har kommit och gått i historien.”
    Källa: Aftonbladet, 2 augusti 2002.
    ”Homosexualitet existerade inte på 1600-talet. Detta är historia och faktum. Jag vet att det är provocerande men det fanns inte på 1600-talet.”
    Källa: Värnpliktsnytt, 11 mars 2003.

    JG kan helt enkelt inte liksom acceptera homosexualiteten. Jag tycker att det är en aning trångsynt och lite snålt och korkat, faktiskt.

    Jag finner JG outhärdlig när jag ser honom i TV. Jag tycker att han utstrålar en jäsande, arrogant självgodhet, och i hans debatter mot feminister har jag tappat respekten för honom ytterligare. Jag säger inte att han alltid har fel, jag menar bara att han saknar respekt och ödmjukhet. Detta i meningsutbyten mot ärliga, engagerade och passionerade unga kvinnor som han klappar på huvudet eller bemöter med riktigt låga personangrepp. INTE okej i min värld. Sen är jag väl för fostrad i Jantelagens anda för att orka med hans ständiga skryt om antalet böcker han sålt.

    Men jag har läst många av JG:s böcker och att han är smart råder ingen tvekan om. Smart och beläst. ”Ondskan” gjorde stort intryck på mig när jag läste den. Arnserien är spännande och har driv, och det har hans spiondeckare också, men det som alltid får mig att tröttna är just det faktum du nämner själv i ditt inlägg: huvudpersonerna är så tröttsamt perfekta. De kan allt och har en osviklig moral och styrka. Det blir så förutsägbart och platt till slut. Gäsp.

    På många sätt verkar JG, i mina ögon, extremt intelligent, intellektuell och talangfull. På andra sätt är han en så liten männiuska att jag faktiskt tycler lite synd om honom. Det kan inte vara lätt att känna sig så osäker att man ideligen måste påminna om vilken gigantisk författare man är. Eller slå små flickor på käften verbalt eller i skrift…

    Jag vet inte om jag kanske borde låta bli att skriva det här? Du har självklart rätt till din åsikt om JG, och jag har rätt till min. Jag har aldrig träffat honom och risken finns förstås att det säger mer om mig än om JG att jag verkligen tycker genuint illa om mediefiguren JG. Kanske är jag bara missunnsam och snarstucken, jag vet inte. Jag vet inte heller varför jag skriver detta. Kanske för att jag inte tycker att han förtjänar din beundran? I min värld är du tusen gånger bättre än JG. Men min värld är ju bara min.

    Kärlek till dig, Eva!

  2. EvaP skriver:

    Sissah: Tack för att du visade mig vad han skrivit och sagt. Jag har bara hört att feminister gick i taket om uttalande han gjort om homosexuallitet. Det är tråkigt att han har de åsikterna.

    Ondskan gjorde också stort intryck på mig, och i mitt tycke den bästa boke har skrivit – även där var ju moralen hög och det var en grabb som kunde slå ner vilken han ville, ungefär som Oscar i hans nya bok.

    Du får skriva precis vad du vill till mig, jag läser och tar till mig. Jag tror mig minnas en debatt där han deltog och kallade en ung tjej för något nedlåtande som ”lilla gumman” eller liknande – fast där minns jag inte heller.

    Kärlek tillbaka, Kära Du!

  3. Tintomara skriver:

    Jag tycker han är snygg i alla fall! Produktiv, beläst, allmänbildad, intressant. Sen håller jag inte med om allt han säger/skriver (om jag nu ens hör/läser allt, det tror jag inte) och nog har han fel om homosexualiteten, för varför skulle den annars omnämnas i Bibeln, om den inte fanns? Och att det skulle vara en modegrej… man kan väl knappast påverka sin sexuaitet så att den ska passa ”modet” även om man skulle vilja?

  4. eva skriver:

    Tinto: Jag håller med dig, jag är ju som jag skrev en beundrare av hans kunskap och att han är påläst.

    Det berör mig illa att han skriver att honomsexualitet skulle vara en modegrej, däremot är det allmänt accepterat och därför skulle jag tro att fler vågar det som ligger dem närmast om hjärtat i kärlek.

    Jag undrar fortfarande varför han skriver pederast istället för homosexuell?

Kommentarer inaktiverade.