Upp igen

Jag är förundrad.

Över att jag mår bra igen efter dippen häromdagen. Jag är på jobbet igen, idag är det mitt vanliga skift, och trots en hel del att göra mår jag riktigt bra. Underbart. Det kan bero på min klädkammarstädning i går, det skulle inte vara lustigt eftersom det blev både fint och jag sorterade klokt. Det skulle också kunna bero på att jag var ledsen och att skillnaden att må bra igen gör att jag tycker det är underbart.

Det lär väl inte vara sista gången jag faller.

Å andra sidan kan jag strunta i det nu, den tiden den sorgen som det så vackert heter.

Nåja. I min garderob finns den där fula blå munkjackan som är tio storlekar förstor, jag har funderat på det där med kläder jag använder när jag kommer hem från jobbet och är trött eller när jag vaknat efter ett nattpass – jag tror jag ska skaffa mig något finare att ha. Jag blir glad av kläder och visst är den där taskiga munkjackan skön, men  – jo, jag behöver inte någon annans tillåtelse och ska skaffa mig några sköna mjukis-hemma-kläder.

Ett bra beslut.

Nu kommer en nördvarning. Jag kan inget om kläder, jag är ingen som köper Chanel eller annat dessutom har jag aldrig hittat något märkesplagg på secondhand. Däremot kan jag känna en stor glädje över en del kläder jag har, som igår när jag lyckades få två maskiner i tvättstugan och efteråt hängde upp min kofta och knäppte knapparna och såg att den fortfarande hade formen och färgen kvar. Det gör mig glad.

Nåja. Nu till larmen.

På onsdag beställer jag mina grejor till kameran, tre dygn kvar. Och på torsdag kanske jag åker in till Kristianstad för äntligen finns det lite pengar till shopping. Fint.

Kärlek till alla!