Färger

Alla har vi olika åsiter om färger.

Jag vill ha gärna bara ha två färger, det känns liksom mest rätt för mig. Andra får gärna ha hur många färger de vill, det är jag som trivs bäst i få färger. Oftast vill jag till och med bara ha en färg utöver en basfärg som vitt eller svart. Nu får det bli som på bilden, jag blir superstressad över att ha klädproblem hängande över mig. Grön kofta och röda skor, jag skulle aldrig ha kommit på idén själv men jag tog hjälp av en kvinna på lunchen.

Det är samma kvinna som hjälpt mig tidigare.

Det var en jeansklänning jag så gärna ville köpa, men hon sa som det var – och hade rätt – att den var för liten för mig och när jag provade större storlek var den för stor i livet. Jag hade älskat den klänningen för alltid om den hade passat mig. Trots att hon kunde tjänat pengar så var hon ärlig. Istället köpte jag förra årets sommarklänning av henne och det har jag inte ångrat. Det var hon som hjälpte mig i dag och jag lutar mig mot henne. Koftan känns som om den är ett med klänningen eller kan man se klänningen som neutral i sammanhanget. Koftan var superdyr och hade det inte varit för den här stressen hade jag aldrig köpt den. Jag hoppas jag inte ångrar mig.

Nåja, jag ska prova den till de gröna skorna när jag komm hem.

Bilderna är lite sneda och inte speciellt fixade för jag hade bara en kort stund över på lunchen. Nu ska jag fortsätta med mina larm. Tänk, när jag är helt säker på det jag har köpt frågar jag aldrig utan skriver ”se här”, men när jag är osäker lägger jag ut bilder och mina läsare kommer med förslag och val och jag blir förstås ännu mer snurrig i skallen av det hela.

De där med färger, jag har ju ändrat så mycket annat i mitt liv så varför inte bli lite mer färggrann?

Kärlek!

Det här inlägget postades i Min klädkammare, Nyinköp och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Färger

  1. Karin skriver:

    JÄTTE-JÄTTE-snyggt! Fina färger och du klär så bra i det!

    Kramar från ett grått Malmö!

    Karin

  2. Kristin skriver:

    Den koftan är helt rätt, tycker jag! Skorna också :)

  3. sissah skriver:

    Jättefint! Den där koftan ser ut att vara av ett mjukare material och då kommer din midja fram bättre. Jag har lite samma konstruktion som du i grunden, och har lärt mig att jag känner mig boxig om midjan inte får synas ordentligt. Trodde först att allt jag har måste vara figursytt, men har nu lärt mig att toppar i mjukare material, eller sådana som är lite genomskinliga, fungerar. Nuförtiden älskar jag fladdriga tunikor om jag har ett tajt linne under, konturerna syns genom ett lite genomskinligt tyg, och ett mjukare tyg följer med lite in i midjan när jag rör mig = jag känner mig inte lika stor och klumpig. :)

  4. Ninni skriver:

    Nu blev det helt rätt. Jättefint och koftan får Du säkert användning av vid många tillfällen.
    Hoppas dopdagen blir riktigt fin för Er alla.
    Kram.

  5. Tintomara skriver:

    Snyggt! Nu kan du släppa det där och bara ha trevligt på dopet!
    Koftan var snygg och var den dyr är det säkert ett bra material så den håller sig snygg länge. (Oftast är det ju så i alla fall.) Den blir snygg till annat du har också, och jag ser i tidnigarna att det blir mycket faägrikt i år så den är ju rätt på det sättet också, även om jag i o f s inte bryr mig om vad som är modernt.
    Och när den blir gammal och ful slänger du den inte, utan har den som en skön myskofta när du ser på TV i soffhörnet.

  6. EvaP skriver:

    Karin: Malmö är aldrig grått! ;)
    Tack för dina fina ord, de värmer speciellt eftersom jag var stressad för det här med kläderna till lördag.

    Kristin: Tack. Jag såg faktiskt med egna ögon att koftan, som också är från Almia, hörde ihop med klänningen och jag tror att det blir en fin sommarkofta.

    Sissah: Det där med stor och klumpig är nog rätt ord som jag känner mig, det beror lite på sammanhanget. Jag vet inte vem som sa något om matrialet i den vita jackan, men det tangerar det som du säger att det antagligen har med material också att göra. Den rosa jackan är ”jeans-hård” och den vita är lite mer foglig men inte mjuk som koftan. Tänk om jag hade kunna suga åt mig lite kunskaper om detta redan i ung ålder.

    Ninni: Åhh..dopdagen har kommit bort alldeles. Jag hoppas också den blir fin. Tack.

    Tinto: Tack – ja, nu kan jag släppa de där. Normalt brukar jag inte noja mig på det där sättet men klänningen var dyr och jag ville ju verkligen få ihp det. Jag hoppas på bra kvalite på koftan, jag tror det faktiskt.
    Jag lovar att inte kasta den – jag tänkte lite i förväg när jag läste dina rader och fick för mig att du skulle skriva ”rama in koftan som minne av dopet” – hahah!

  7. E skriver:

    Koftan blev finfin till! En helt annan silhuett än med de andra två. Mycket renare och man ser dej! :0) Mycket bra val!

  8. Bonita skriver:

    Jaaaa! Helt rätt!!

  9. AnnA skriver:

    Fint som snus :) Och du klär vansinnigt fint i lite färg!

  10. Heidi skriver:

    Kjempefin kombinasjon!

  11. EvaP skriver:

    E: Tack.

    Bonita: Tack, själv tvekar jag och fattar inget alls.

    AnnA: Tack.

    Heidi: Tack, det känns i alla fall ok.

  12. Bonita skriver:

    Jag vet vad du menar Eva. Andra har sagt likadant till mig, fast jag själv har varit tveksam. Du måste gå på din egen känsla. Vi kan tycka och ge råd. Det är du som ska vara klädd i kläderna. Du bestämmer.

  13. EvaP skriver:

    Bonita: Jag är tacksam för era råd, en del litar jag obeskrivligt på. Jag funderar också på att det tar mycket energi från mig när jag blir osäker på färgerna och varför – det borde ju vara jättekul!

    Nåja, det känns rätt bra med koftan och jag tror jag kommer att tycka riktigt bra om den. Det är väl som med sminket jag köpte, det känns hur bra som helst trots att det inte var färger som jag valt själv – hon lyckades leta fram det som passade mig.

    Expediten på klädesbutiken där jag köpte koftan litar jag också på. ”HÅll upp klännningen” sa hon när jag hade koftan på mig. Jag drog på den sko jag hade med mig för att kolla färger, fast klänningen blev mer som en trasa är jag höll upp den – då gick hon bakom mig och rättade till klänningen och genast såg jag hur det hängde ihop. Trots att jag aldrig hade valt det själv.

    Det finns en risk, tror jag, att man hänger kvar i sitt gamla.

    Puss på dig, Bonita!

  14. Bonita skriver:

    Ja, det är det där med att våga prova även om man inte tror på det. Min mamma tjatade alltid; om kläder och möblering. ”Prova!” Och ja…jag måste ju ge henne rätt. Även om man från börjar inte tror det funkar så visar det sig ofta göra det. Nu är det jag som får säga det till henne. Särskilt när hon behöver handla och vill ha mig med ;-)

    Puss på dej, Eva.

  15. eva skriver:

    Bonita: Bra mamma du har! Jag tror det är ett fantastiskt gott råd. Själv såg jag inte helheten förrän expediten (heter det så numera?) höll upp klänningen – liksom bredde ut den.

Kommentarer inaktiverade.