Kommentarer

Jag får många uppmuntrande kommentarer i min blogg.

Det jag känner är en stor tacksamhet, ibland en sorts bekräftelse för att vissa gånger bli som en termometer som stoppas i hett vatten – jag bara känner en sorts sprudlande känsla. När Scylla skrev ”Du känns som en människa som skulle välja något ljusare, gladare; mer energi” blev jag som den där termometern.

Min mamma har alltid sagt ”ta inte allt så allvarligt”, och jag har nog alltid trott att människor uppfattar mig som en mörk och trist människa. Egentligen, förstår jag nu när jag är 57 år, beror det på att jag fått olika budskap  muntligt och kroppsligt och det har krockat i min hjärna. Vad gör man då? I alla fall som barn och tonåring tar man orden för det som sägs. Vad annars kan man göra?

Fortfarande blir min mamma väldigt arg.

När hon säger en sak, och jag förstår vad hon egentligen menar men är trött på spelet, och följer det hon säger och inte det hon menar så kan hon bli rasande. Ibland struntar jag i det för att ibland bli ledsen och trött. Det är en sak som gör att jag lever ensam – alltför många gör som min mor, de kan inte stå för det de säger och de blir aggressiva när de står öga mot öga mot någon som de tror de kan styra.

Jag är en hemsk människa.

Ibland försöker jag verkligen, jag kan säga ”vi kan väl prata om detta i all vänskaplighet” och jag anstränger mig för att hålla rösten och tonen på en otroligt vänlig känsla. I dag pratade jag med mamma om ett överkast jag funderar på att köpa. Jag berättade om de två jag väljer mellan och hur jag tänker mig färgerna i sovrummet, jag försökte få fram känslan mellan två väninnor som diskuterade fördelar och nackdelar – men min mor fixar inte det. Jaja, vi är vänner i det stora hela. Hon har mjuknat och jag har gjort något liknande, hon orkar inte riktigt längre och jag ger mig inte i platt fall som förr, mina kanter har slipats och jag har blivit klokare. Ingen kan köra med mig längre, men jag försöker aktivt att lägga saker bakom mig för bitter vill jag inte bli.

Bittra människor är de stora förlorarna.

Det finns så mycket bitterhet hos människor för saker som hände för längesedan och där de inblandade inte ens minns händelsen. Jag är observant och jag kan säga att till nästan hundra procent har jag släppt det som varit, ibland blossar det upp men det kommer säkert att försvinna det också så småningom.

Min mor är hur som haver den bästa mamman man kan ha.

Nu ska jag vidare med min bok. En lite ovanlig deckare, jag återkommer med titel och författare.

Kärlek till alla!

 

2 reaktioner till “Kommentarer”

  1. Kram på dig! Jag hinner inte skriva nåt vettigt för närvarande, men läser i alla fall och skickar varma tankar!
    (Kalla tankar skulle inte gå i det här vädret om jag nu ville det!)

Kommentarer inaktiverade.