Diptyk

Jag älskar kursen jag går på.

Det är Jönköpings högskola som har två distanskurser och de är superbra. Nu går jag ”visuell kommunikation” och den är minst lika bra som den förra jag gick. Det är videoföreläsningar där varje föresläsning är uppdelade i olika avsnitt, det gör att jag kan välja vilket avsnitt jag eventuellt vill se om. En bra lösning.

I söndags såg jag lektion 5.

Det handlade om diptyker (uttalas ungefär som dipp-tyker) och det är två bilder som sätts ihop till en och där sammansättningen gör att betraktaren får ytterligare en ny bild. Oftast fungerar en stark bild med en som får spela andrafiolen medan två starka bilder oftast blir sämre som slutresultat. Förläsaren om just diptyker var Anna Clarén som är ansvarig på Nordens Fotoskola.

Hon tipsade om olika saker.

Som att de två bilderna bör ha samma format och samma ton och färgskala. Bilderna bör höra samman utan att vara allt för lika. Inte så att de bör höra samman på riktigt utan mer att man får känslan av att de hör samman. Här ovan är min första diptyk. Kanske inte speciellt stark, men dock diptyk och rätt fin i mina ögon.

Nu ska jag ta ett bad för jag fryser. Sara och Oskar ringde för en stund sedan, Melker (en av deras äglhundar) hade jobbat bra idag och äntlige fått till det ståndskall som en sådan hund ska ha. Heja, Melker!

Nu väntar badet, jag fryser så jag skakar.

3 reaktioner till “Diptyk”

  1. Fin diptyk! För mig är lövet den starka bilden, hur tänkte du? Är Melker en jämthund? Jag växte upp med jämthundar, de är världens bästa älghundar! Partisk, jag, näää…

  2. Du får nog lägga upp fler exempel för att jag ska fatta riktigt. Intressant i alla fall. Kram!

  3. Freja: Ja, Melker är en äglhund och de hämtade honom i Norrland någonstans för tre år sedan. I våras köpte de Nemo som också är en älghund. Melker har väl inte varit en toppenhund trots högt pris och trots att han var utvald efter alla möjliga genetiska linjer.

    ”Kan du trumma för mig och Melker”, har Oskar frågat flera gånger och det har jag gjort. Jag misslyckades på sätt och vis, för jag kan inte trumma för att ett djur ska dö – men jag trummade för en fin sökrunda och det gick bra, men Oskar ville även ha ståndskall. Fast jag tror faktiskt att det inte fanns älg i området just då.

    Melker har gett ståndskall men på en ko. Alltså en vanlig kossa. Men igår lyckades det, han skällde i nästna en timme och Oskar var lycklig.

    Diptyk. Jag tror att det blir allra bästa med en människa och en bild med något som förstärker det. Men jag är ju lite skygg för att fotografera människor och det skulle vara nya bilder.

    Jag tycker väl inte att någon av bilderna är speciellt starka, men tillsammans bildar de ”Pånyttfödelse” med bladet som håller på att dö och ekollonet som snart är klart att falla till marken och bilda ett nytt träd. Så tänkte jag. Det var verkligen roligt och det kommer fler diptyker.

    Tinto: Jag ska lägga upp fler diptyker, det är spännande och mycket roligt. Då ska jag förklara lite mer noggrant. Kram!

Kommentarer inaktiverade.