2 år

Rutschkana till Walle

Om en månad fyller Walle 2 år.

Tänka sig. Han är för liten för att önska sig något och därför har jag frågat Sara och Oskar. Förstås. Vem mer än de två kan säga vad han blir glad av? Han har ju redan stora bilar och annat i leksaksväg och jag blir irriterad när jag ser allt som han har fått och som egentligen bara är plast och som går sönder snabbt. Det känns som bortkastade pengar.

Däremot gillar jag t.ex. min idé om att spara pengar.

Haha! Kapitalisten Eva Persson. Nä…det är inte så jag menar, men jag tänker ibland på allt som han får i present och julklapp och att det efter ett tag förlorat sin glans. Hans farföräldrar är generösa, medan jag köper något litet och så sätter jag in pengar på hans konto istället.

Fast jag är inte snål, vilket någon har sagt till mig.

Idag har jag i alla fall beställt en rutschkana. Det får bli hans födelsedagspresent. Ändå tvekade jag. Den kostar så mycket att jag inte tänker spara något åt honom och det var Sara och Oskars val. Eller mer rätt, jag frågade och Sara svävade på målet medan Oskar sa ”det måste du bestämma”. Ändå…att ha en bra dialog är att föredra, det är deras barn. Åter till rutschkanan. Jag har dammsugit nätet efter vad de kostar och hur höga de är. Den högsta i normalt pris (för mig) är ”Hörby bruks maxi”, ska jag ha högre är de genast uppe i summor över 5000. Ok, det finns billiga i plast men då måste man köpa en ställning att sätta fast den i och allt blir genast dyrare ändå.

Det finns en likadan som är billigare på Eko.

Men för 339 kronor mer transporteras den hem till dörren hos Sara och Oskar. Det är att föredra än att jag måste låna bil och betala för bensin. Eller kanske det är ungefär detsamma om man lägger till min tågbiljett, men jag slipper besväret med att kånka i alla fall.

I natt har jag jobbat igen.

Jag borde ge mig ut och hämta lite frisk luft, men jag orkar inte. Det blev två nätter på raken vilket inte ingår i normala schemat. Det gör ju också att jag sov till tre på eftermiddagen i går och sedan bara hade några få timmar innan jag var tvungen att gå till jobbet igen – fast jag är glad att jag har ett jobb och jag gillar dessutom mitt jobb.

Nu sitter jag i soffan.

Mår ganska bra (tack för det, Kära Migränmedicin). Jag har läst ut ”Den okända hustrun” av Leif Davidsen – ingen höjdare och fylld med klyschor, men jag läste den i alla fall för det fanns delar av boken som var bra och så var jag förstås nyfiken på hur de skulle klara sig ur knipan.

Nu ska jag försöka ge dagens sista timmar lite liv.

Kärlek!

3 reaktioner till “2 år”

  1. Mina barn fick pengar av sin mormor varje jul och födelsedag och de har varit så glada för de pengarna när de blev gamla nog att vilja köpa speciella saker till sig själva. Mycket gladare för det än vad de någonsin blev för alla tusentals småsaker de fick i present av andra och som de kanske lekte med någon minut om ens det. Rutschkanan, däremot, det är ju sånt som alla barn älskar och kan använda om och om igen!

  2. Bonita: Tack.

    Freja: Ungefär som jag också resonerat. Jag såg ju hur mycket saker Walle hade nu när jag var där uppe, massor av bilar i plast som exempel och i stort sett alla var mer eller mindre trasiga.

    Rutschkanan har jag funderat över ett tag, fast den är bara 140 cm hög och jag tänkte att han tröttnar snabbt på den – fast jag såg att en som var mindre än 140 på lekplatsen vi var på kunde han åka själv och han tyckte det var roligt – men den som var högre vågade han inte åka på själv. Jag tror den är perfekt och den kommer antagligen till dem på fredag.

Kommentarer inaktiverade.