Klar

Hasse Hare

Hasse Hare anlände till Helmer förra lördagen.

Walle fick en bok med tillhörande figur, Oskar fick två inramade bilder där motiven var han och hans barn (en med Oskar och Walle och en med Oskar och Helmer, båda tagna samma dag) och Sara fick doftljus och ett påslakan som hon önskat sig.

Ja, jag gillar att skämma bort den familjen.

Det var skillnad förr när Sara jämt bad om pengar, nu redar de sig fint själva och jag kan köpa och göra presenter helt frivilligt. Fotografierna tog jag ju själv, ramarna kostade strax under trettio kronor styck, Hasse Hare var ett roligt projekt för mig själv… Ok, det kostade pengar men inte mer än många gör av med på krogen en lugn kväll.

Mamma bidrog med garn.

Jag kan nog känna att hon har mycket strunt som hon sparar på, men jag måste också erkänna att hon mer än en gång plockat fram saker som har löst mina problem. Den här gången hjälpte hon till med garnet för att den stackars haren skulle få ögon och näsa.

Nu ska jag vidare i min dag.

Efter fotbad, hårinpackning, skrubb på kroppen och andra ritualer är jag både ren, mjuk och doftar gott. Janne? Någon frågade och det är klart att jag längtar efter honom när jag är i Bromölla, men det är inte den längtan som fanns när jag var ung. Snarare är det mjuka tankar jag tänker om honom och var gång jag sitter på tåget till Småland är det med ett synligt leende på läpparna. Han har nyckel till mitt hus och sedan vi blev tillsammans har han var gång jag anlänt med tåget haft mat klar, tända ljus och en brasa samt hans varma famn.

Han är lång.

Jag behöver inte kröka rygg för att inte känna mig som en elefant eller giraff. Han är senig och bredaxlad och även om han tycker att han mest gör det som man ska göra för en partner är det för mig att han anstränger sig. Självklart betyder det mycket att jag har blivit äldre och inser att bevis för kärlek kan vara de små sakerna som att han kröp ner i sängen efter att ha slaktat älg sent på natten och viskade ”nu behöver du inte köpa kött förrän till våren”. Vi är inte sambo, vi är inte gifta eller förlovade och vi har träffats alldeles nyligen – det är inte en självklarhet att han ska dela med sig av sin välfyllda frys.

Hur vi träffades kommer det en berättelse så småningom.

Nu ska jag skapa mönster till en kjol.

Kärlek!

PS Hasse Hare mottogs genom att stoppa i munnen (av Helmer) och sedan såg jag att den hamnade bland andra prydnader i deras kök (av Sara). Hasse har perfekta öron, i övrigt kan mycket annat önskas.

3 reaktioner till “Klar”

  1. Men å, så söt han blev!

    Det är stor skillnad på att träffa någon i mogen ålder jämfört med när man är ung. Man vet vem man är och vad som är viktigt och oviktigt. Jag kan själv känna att jag var en helt annan person ihop med min älskade Bengt än vad jag var med mitt ex, även om vi hade det fint också och hade mycket roligt under sådär 25 år. (Och fortfarande är goda vänner.)
    Kram!

  2. Freja: Ja, tänka sig! Jag vill nog göra om och sy en till fast lite bättre nu när jag vet. Dock har jag klippt ett mönster efter en kjol jag tycker om, lagt ut det på tyget och tänker sy i morgon (om jag mår bra, jag jobbar natten just nu).

Kommentarer inaktiverade.