Snowracern

snowracer

Jag beställde en snowracer till Walle.

Efter att ha först mailat lekmer.se för att fråga om leveranstiden. De svarade att den var 1-3 dagar och därför beställde jag just den snowracer jag tänkte köpa. I onsdag hade den fortfarande inte kommit och inget leveransbesked med ”är på väg”. Därför kontaktade jag lekmer.se igen och då var det liksom andra ord i skällan.

Helt plötsligt fick jag hör att det kunde ta upp till tio dagar.

Och så fick jag en köp-information om att helger och vid andra tider med stort tryck kunde deras leverans försenas. Fint. Ärligt. Men….då ska de inte säga att det är 1-3 arbetsdagar. Nu får jag hoppas att den dyker upp när jag är i stugan annars går den tillbaka och det kostar förstås. Nej, aldrig mer lekmer.se.

Hur skulle jag lösa det problemet?

Trots allt hade jag ju skickat ett vykort till Walle om här är ”snowracern som är på väg till dig”. Jag beställde en annan i onsdag klockan 14 på babyland.se och hämtade snowracern igår klockan 16 på DHL:s utlämningsställe. Där ser man – 24 timmar efter att jag beställt hade jag den hemma på köksgolvet. Nu har Walle en snowracer, tyvärr var det mörkt i går och han kunde bara testa den hemma på mitt golv.

Jag kom ju med tåget igår.

Det blir inte mer någon lång fika och ”hämta upp resterna från nattpasset” på Expresso House i Hässleholm, tågtiderna är ändrade. Jag hinner i alla fall hämta kaffe och smörgås för att äta på tåget. När jag kom fram var det strålande solsken, gnistrande snö och minus tio grader. I morse var det minus tjugo grader. Kan ni tänka er hur det känns för mig som är van vid minus en grad och snöslask eller ingen snö alls? Härligt faktiskt.

Värmen i huset var sexton grader, men efter en rejäl brasa i kaminen somnade jag i soffan.

För att sedan förflytta mig till sängen och glömma bort klockan. Jag vaknade av att Oskar ringde, han hämtade mig och så åkte vi iväg till kiosken för att hämta paketet. Medan jag gjorde det var Oskar på dagis och hämtade barnen. ”Mormor”, fick jag höra Walle tjuta. Sedan handlade jag lite snabbt mat för att göra hambugare och det var förstås Janne som ställde sig vid spisen.

Denne underbare man.

Helmer ville bara vara i min famn, han vrålade och skrek och varken morfar eller pappa dög. Lilla fina Helmer. I natt har jag sovit som en stock. Utan drömmar, ångest eller sömnproblem. Bara en hel natt i en vilande sömn. Det inträffar ganska ofta här i stugan. Härligt.

Om någon timme kommer Oskar.

Vi åker till Nässjö och handlar för morgondagen – festen för Janne ni vet – och det innebär att jag antagligen i eftermiddag kan följa med Walle på hans första egna snowracerfärd.

Walle: Det är min snowracer, mormor!
Jag: Ja, det är din.
Walle: Inte Helmers, han får åka på tefatet.
Jag: Ja, det är din snowracer och nästa som kommer är Helmers.
Walle: Då har vi två stycken.

Haha…han kan vara, som alla andra ungar, lite egotrippad ibland.

Kärlek!

Det här inlägget postades i Mina barnbarn, Wallebo och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.