Målarens vita hus

livsfilosofi

Oredigerad 3-minuters text från Författarkortleken. Texten ska börja med ”Målarens vita hus”.

”Målarens vit hus var något alla talade om i byn.

Han hade målat i hela sitt liv och folket var glada i färg. Husen var röda, gula, blå, turkos, gröna, lila…men målarens hus var vitt. Själv var han också vit. Håret var vitt, hyn var blek, hans kläder var vita och om någon kom och hälsade på honom fick de ta på sig vita strumpor, vita byxor och en vit jacka. Han förvarade massor av den sortens kläder i en vit kista precis bredvid dörren i sitt hus, där låg de i alla möjliga storlekar.

Målarens hustru hade dött för flera år sedan.

Deras sex barn for omkring i huset klädda i vita kläder för de var det helt naturligt att allt var vitt. Deras leksaker var vita och barnkammarnes väggar var vita, sängkläderna var vita och gardinerna var vita.

Allt var vitt i målarens vita hus.

En dag kom det en ung kvinna och ringde på dörren. Hon hade hoppat av tåget vid fel station och av alla färgglada hus i byn valde hon att ringa på det vita huset. ”Förlåt att jag stör”, sa hon, ”men jag hoppade av vid fel station och det går inte fler tåg i dag, kan jag får sova över här”. Målaren var inte glad i sällskap, för även om han bad folket som besökte honom att ta på sig den vita munderingen han gav dem var det alltid någon färg som tittade fram i en glipa.

Fast vem kunde lämna en ung kvinna i sticket mitt i natten?

”Kom in, kom in”, sa målaren i det vita huset.”