Dagen i går

Janne och barnen

Walles teater

Vid fyra hämtade jag barnen på dagis.

Sedan gick vi till affären och pantade burkar. Jag och Janne vill lära båda barnen att panta burkar för naturen och för ekonomin. Är det något dumt i det? Än så länge är det Walle som sköter det hela och hur det blir när Helmer blir större får jag se, kanske får de dela på pant-pengarna?

I måndags kväll upptäckte jag att någon (läs: Sara) hade kastat en pantburk i vanliga soporna.

”Vem har gjort det”, undrade jag.

Walle var snabb på att skvallra och så fattade han vinken med ”en burk ger en krona, tio burkar ger tio kronor och hundra burkar ger hundra kronor”. Han har ju en liten keramikburk han sparar pengarna i. För de ska han handla något han verkligen vill ha. Jag tänker sporra honom!

Efter pantningen.

Så promenerade vi hem i strålande sol, barnen gungade tills Janne kom från jobbet och då lagade vi mat tillsammans. Efter maten drog vi på oss kläderna och gick ut, det är dags för Walle att lära sig cykla. I måndagskväll drog vi många repor fram- och tillbaka, likaså i går kväll. Det krävs inte många kvällar till innan han cyklar på egen hand. Nu går det några meter i taget. Och som jag springer! Under tiden gick Janne med den lille och hans balanscykel, hundarna busade i trädgården. Solen strålade.

Jag har aldrig haft något familjeliv att tala om.

Aldrig har någon ställt upp på mig som Janne gör. Jag är glad och tacksam för det. Han är inte rädd för att tala om svåra saker heller. Vidare…efter cyklingen fikade vi tillsammans och sedan bjöd jag och Walle på teater med Babblarnas handdockor. Den handlade om vad vänner gör, enligt Walle kramas de och dricker kaffe. En stund senare tog Helmer över min roll och jag skrattade och det var svårt att hålla kameran still.

Ibland rasade teatern, den är inte speciell stabil.

Men vad gör det när man har en helt underbar kväll med de bästa människorna i världen? När Sara slutade jobbet drog vi på barnen kläderna och packade matlåda till henne och lagom tills hon kom med bilen runt hörnet stod vi vid grinden och väntade. Smärtfritt.

Och så fick jag höra Helmer säga ”mormor” för första gången.

På dagis kom han springande mot mig med armarna rakt ut i luften för en kram. En dagispersonal sa ”det var en lång sträcka med armarna utåt, inget att ta fel på där”.

Nu ska jag vidare i den här dagen.

Jag har lite att göra, sedan återstår att se vad jag orkar, hinner och har lust med.

Kärlek!

2 reaktioner till “Dagen i går”

  1. Det de lär sig som barn blir vardag och naturligt när de blir vuxna. Klart ni ska lära dem panta burkar och sopsortera.

  2. Bonita: Ja, eller hur? Eller som det gärna sägs numera att barn gör inte som man säger utan som man gör.

Kommentarer inaktiverade.