När jag vaknar

vader11

När jag vaknar efter nattens arbetspass är jag i stugan.

Efter frukost tänkte jag ge mig ut i trädgården. Uppehåll. Det ser ut att bli finfint väder framöver. På framsidan är planen att gräva upp resterna av doftschersminen och plantera lökar jag fått av min mamma. Det får bli måndagens uppgift. På tisdag kommer Walle vid två på eftermiddagen och innan dess ska jag åka in till Nässjö för att köpa färg till hans papier mache som ska målas svart (annars blir det ju inte någon Pica Pica). På kvällen hoppas jag att Walle, jag och Janne ska sätta potatis.

På onsdag ska jag ha barnen från lunch.

Helmer ska få sin trehjuling, sin skottkärra och spade. Jag hoppas på fint väder för då är vi ute, både jag och barnen trivs bäst med det. Innan de kommer tänkte jag köra med vertikalskäraren på den tredje delen av trädgården (jag delar inte det arbetet för att det inte ska bli för tungt).

Jag hoppas det blir tid över till en långpromenad med Janne och hundarna.

Under lördagen kommer Jannes son med sambo och hälsar på honom, jag är bjuden på mat tillsammans med dem. Det känns bra, det första året var det sällan jag blev bjuden och jag kände det som om jag gjorde intrång en gång när jag kom och de skulle äta lunch. Jag tror inte Janne tänkte på det, men visst gjorde det lite ont att han var en självklarhet när jag bjöd på mat – alltid. Jag tänkte sova hos mig för att Janne ska kunna umgås med dem på egen hand.

Förhoppningsvis får jag låna med mig Lady hem.

Det skulle vara roligt att ha henne hos mig. Kanske en promenad efter frukost och sedan ute i trädgården. Något som gör mig riktigt glad är att mamma kom i dag och lämnade en present till mig. En sorts ställning med två krukor med redan planterade fröer (jag har det nerpackat, jag tror det var timjan och något annat). Jag måste ringa och tacka lite extra i morgon kväll.

Nu ska jag vidare i mitt arbete. Larmen väntar.

Kärlek!