Dokumentation

dokumentation1

Nu är jag i stugan.

Och jag tänkte dokumenterar vad jag gör här för att inte känna att inget blivit gjort. I morse tog jag tåget upp efter nattpasset, sov gott i fem timmar och sedan var jag ute i trädgården.

När jag ätit frukost kom Janne.

Vi tog en kopp kaffe på trappen i strålande sol. Det är lycka. Vi satt där, jag fortfarande lite nyvaken och han sliten efter jobbet. Innan han gick fick han en puss och då hörde jag min fina granne säga ”hallå där” på ett skojigt sätt.

Jag började med att gräva runt doftschersminen, det var en buske som var cirka två meter hög och lika stor i diameter och inget större fel på den – förutom placeringen. När jag i somras skulle kapa lite var den helt utan grönska en bit in. Det slutade med att jag kapade den vid knölarna och det blev allt annat än snyggt.

Idag började jag alltså att gräva för att få bort även roten.

Ett jäkla jobb. Janne kom till min räddning och som vi slet! Han är en vinnare och busken fick ge sig. Jag tog också i för kung och fosterland. Nu är det platt och fin jord. Roten ligger i komposten och jag är helt och hållet nöjd.

Det syns att både huset och trädgården sa ”bra gjort, Eva”.

Snyggt och ljust och fint är vad jag kan säga om framsidan. Det är ett fint planerat hus där den lilla framsidan räcker fint för blomster och annat fint, medan baksidan är störst och där finns trädäcket, gungorna, sandlådan, landet och där spelar vi kubb, hundarna springer runt och – ja, det är en perfekt stuga.

För att vara första dagen är jag mer än nöjd.

Kärlek!

PS Jag har klippt gräsmattan också idag.

Det här inlägget postades i Trädgården, Wallebo och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Dokumentation

  1. Tintomara skriver:

    Ja, det är bra, låt oss få se allt du gör! Det är så kul! MEN – om nu inget blir gjort en dag eller en vecka eller rent av en månad – skulle det vara så hemskt? Om du bara satt i solen och läste eller vad som helst…. Fast du skulle förstås lista böckerna och pricka av för att bevisa för dig själv att du producerat något IALLAFALL!
    Staketet och grinden är fina – har du visat dem förut? I så fall har jag glömt det. Kram!

  2. eva skriver:

    Tinto: Du är så snäll, rar och klok.

    Staketet visade jag när det var klart förra sommaren, någon gång i juli-augusti tror jag. Det är himla praktiskt både för barnen och hundarna och så tycker jag om att det gärdar in det som är mitt, inte för att hålla någon utanför utan för att för mig själv hålla reda på vad som är mitt. Äh…du förstår.

    Framsidan är så liten och det är bra, lagom för mig att sätta massor av lökar och plantor. Det tar sin lilla tid. Baksidan har gungor, sandlåda, trädäck (kommer nytt i sommar) och mitt land, där spelar vi kubb och hundarna springer runt och leker.

    Jag ska försöka dokumentera, men också försöka lära mig att ta det lugnt. Jag vill ju så mycket.

  3. Freja skriver:

    Hahaha, en sån schersmin fanns i vår trädgård med! Jag grävde och grävde och grävde. Sen band jag en bogserlina runt roten och anlitade ungarna och deras kompisar till att dra upp hela busken på en presenning. Sen drog vi presenningen till tomtgränsen och med en yxa delade jag roten i tre delar och planterade som tre buskar på tomtgränsen. För 7 år sedan. de har fortfarande inte återhämtat sig – men de har inte heller dött, det kommer fler grenar, blad och blommor på dem för varje år. Så om 7 år till kanske de faktiskt ser ut som buskar och inte bara spretiga pinnar…

  4. eva skriver:

    Freja: Dagens första skratt! Tack för det.

    Jag började gräva runt om, det var tungt. Sedan kom Janne och han hade bättre verktyg med sig (de jag har är det som följde med huset förutom en och annan begagnad grej som jag fått av mamma). Han hade bland annat en sorts yxa, spett och bättre spade.

    Efter ett tag fick vi in en sorts arbetsrutin.

    Han slog med yxan och spett, jag grävde allt eftersom det lossnade. Till slut fick vi upp roten helt och hållet. Som jag skrev knäcktes nästan skottkärran av tyngden, jag har inte undersökt den ännu men helt säkert har något gått sönder.

    En god vän till Sara (och mej) hörde av sig via Fejjan när hon såg vad jag gjort och i gårkväll var hennes man och hämtade rotklumpen, jag hoppas den klarar sig.

    Jag hade också tänkt plantera den ute på ödetomten, för den är ju inte tokig på något sätt och den doftar gott – men just där den stod hos mig stugan var helt fel. Jag kände med en gång när jag såg resultatet att det var ett rätt beslut.

Kommentarer inaktiverade.