Igår

trappanliten

Jag blir nästan gråtfärdig.

En liten sak. Något som antagligen glidit förbi de flesta och Janne, som är en praktisk man, försöker nog förstå men begriper ändå inte.

Kaffet efter frukost var precis klart.

När jag hör en röst från den öppna ytterdörren som säger ”hallå”. Och så står han där, min långe fine man. I arbetskläder och så sliten som man blir när man jobbat fysiskt en hel dag och närmar sig de sextio. Fortfarande klädd i arbetskläder. Jag delade med mig av mitt finkaffe och vi satte oss på trappan.

I solen.

Där satt vi tillsammans och njöt av solen, småpratade om de följande dagarna och vinkade till Grändemark som körde förbi efter jobbet.

En liten stund i mitt liv.

Det gjorde mig lycklig.

2 reaktioner till “Igår”

Kommentarer inaktiverade.