Fantastiska naturen

finess

De där små fönsterna precis under hatten?

Ser ni? Naturen är fantastisk, hela vallmon är fylld av små svarta frön och de väller ut ur de där små hålen när man böjer ner kapseln eller – antar jag – när vinden får den att böja sig.

Igår var jag hos Sara.

Jag hade med mig Lady, som sprang så fint bredvid de sju kilometer det är till Haraldstorp, massor av hallonplantor på pakethållaren och två papperspåsar med tjugo jordgubbsplantor. Vi grävde och flyttade pallkragar, vid fyra var vi klara och tog jag barnen på promenad.

Walle hade Lady i koppel.

Hon är ju den mest underbara hund som tänkas kan. Jag tog Nemo i koppel vilket stundtals krävs lite kraft, men oj vad lycklig han var för att få komma ut. Han dansade och hoppade och älskade oss alla. Vi gick ner till Toftaån, Walle i kallingar och skor, Helmer i blöja och stövlar och jag i skitiga shorts och linne (jag luktade antagligen svett och hönsskit för vi gödslade med det sistnämnda).

Janne mötte oss på vägen tillbaka.

Innan jag gick till ån med barnen läste Sara högt om att en man hade rymt efter att knivhuggit flera personer och hon sa ”det är ju här i närheten”. Gissa om jag blev skräckslagen när jag hörde en röst i skogen…jag hörde inte riktigt vad människan sa förrän efter att personen ropat flera gånger. Det var Janne som var ett troll i skogen. Åh…den lille blev jätterädd och jag var på vippen att säga till Walle ”nu springer vi”. Haha…så det kan bli.

Idag är jag helt slut.

Men jag ska ut en runda med Mona, vi har ju sagt att vi måste röra på fläsket. När vi är tillbaka ska jag köra igång en köttgryta och sedan ut i trädgården, jag har jordgubbsplantor som måste planteras och sedan räfsa landet jag hade gödsel i.

Nu till verkliga livet igen.
Kärlek!

Det här inlägget postades i Mina barnbarn, Sara, Wallebo och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.