Tiden

promenad

På något sätt måste jag nog ändra om mitt liv här i stugan.

Vad jag ska ändra på vet jag inte, men jag har sällan tid för mig själv. Nu ska jag inte klaga för måndag, tisdag och idag har jag och Lady tagit en timmes promenad. Vi går ungefär fem kilometer och det går inte fort, jag hör allt sämre och Lady är så gott som döv. Hon är nyopererad och jag är förkyld – vi går alltså i en takt som passar oss båda.

I morgon åker jag hem.

Och vilar upp mig. På sätt och vis får jag skylla mig själv, jag bjöde ju Sara och hennes familj samt Janne på mat i torsdags, lördag och söndag hade jag båda barnen (begynnande förkylning och trångt i sängen) och i går bjöd jag på mat igen. Jag tror jag får på något sätt ordna med en bättre balans.

Nåja.

Promenaderna var härliga, jag har fått rabatterna på framsidan fina och gräsmattan är klippt. Jag har rensat ogräs och lagt plattor, jag har ordnat med en kompost (wow och jieee) och börjat städa utanför staket mot ödetomten (jag har liksom bara hivat över ogräs, kvistar, grenar och annat innan). I morgon hinner jag inte mycket, det blir till att ta lite jordgubbsplantor till Louise och städa – sedan åker jag.

Livet är fint trots allt.

Jag vill ju umgås, jag vill träffa alla här uppe – något får stå åt sidan, balansen måste fram om jag ska må bra.

Kärlek!

Det här inlägget postades i Promenader, Wallebo. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tiden

  1. Alesi skriver:

    Wow – vilken bild!
    Så fin, undrar just vad som finns bakom kröken . . . . . ;)

  2. EvaP skriver:

    Alesi: Tack jag älskar av någon anledning just grusvägar och små stigar på bilder och jag är mycket svag för beröm av mina bilder! Det är en stig som jag och Lady brukar gå, för mig det ovanliga att inga bilar eller annat mekaniskt ljud hörs – fast jag måste gå förbi en industri för att nå dit ut, men det är det värt.

Kommentarer inaktiverade.