Längtan

Smultron

Jag har funderat.

Över det där lilla som gör livet skönt. De som gör att livet flyter på med ett leende. Det var lätt att komma fram till det där med promenader. Alltså, vad jag älskar det och vad jag längtar tills lite ljusare och varmare tider. Jag hoppas innerligt att den här tjusningen jag har upplevt sedan i mitten på augusti med att ut och gå håller i sig. Det är liksom en fröjd och framför allt med Lady.

Igår jobbade jag i mer än tolv timmar.

Det var minus tio grader utomhus, men jag gick hem och bytte om direkt för att gå min kortaste rund. Bara för att få lite luft. Mycket kläder, lager på lager för att hålla mig varm. Sedan gick jag ut och frös om fötterna. På jobbet har jag klänning med dubbla strumbyxor och de där sista behöll jag på och så tjocka mjukisbyxor ovanpå. Dubbla halsdukar och en tjock mössa. Däremot glömde jag att dra på ett par sockar och strumbyxor är inte varma om fötterna…

Men jag gick.

Och efter en halvtimme hade jag fått upp ångan. Det var mörkt, kallt och stjärnklart. Och en helt underbar känsla i kroppen. Öh…vilket utlägg. Jo, jag ska promenera 2017. Det får bli promenadernas år. Med karta och Lady i stugan och på välkända stigar i Bromölla. Förutom det så vill jag sy en sak var månad och välja en bild.

Promenera, försöka få till en riktigt bra bild var månad och så sy.

Det känns riktigt bra.

Kärlek!