Jag under 2011 – min märkliga stil

Eva 5 januari 2011

 

Jag hade inga bilder på kläderna i januari – men jag vet att jag kände mig fin i den här frissan. ”Tycker du inte att jag klär i den frissan”, frågade jag en kvinnlig kollega – nu i efterhand insåg jag att hon inte alls tyckte det. Ni vet när det blir tyst en stund och sedan kommer personen i fråga med en undanglidande mening. Jaja…jag tycker ändå att jag passar bra i det korta. Tvåfärgad fjäril

 

I februari finns inte heller några bilder på klädval, men jag har tydligen tyckt att en gammal bild passade bra.

 

Snäckskal

 

I mars är det lika snålt med klädbilder, men jag minns att jag gillade den här bilden. Nu är jag inte lika förtjust i den.

lila

 

Ingen kan säga att jag inte bjuder på mig själv. Den här kjolen kom från In Wear eller Benetton, den var fodrad och i fin kvalité, jag minns att den kändes rejäl på något sätt. Tyvärr för kort och jag hade den nere på höften och det gjorde att de där veckan inte blev snygga. Jag har inte den kvar och jag kan inse att jag köper kläder som är fina och som jag verkligen gillar – men det är inte alltid de passar min kropp.

Pelagonieblad

 

I maj hade jag det här rosa från Gudrun Sjödén, jackan kom från Almia. Jackan har jag kvar men det andra har jag tvättat sönder. Känner mig nog bäst i lösa och bekväma kläder och gärna med byxor plus överdel.

Jag hoppar iväg till jobbet

 

I juni hoppade jag högt. Detta kommer också från Gudrun och jag har det kvar. Jackan har jag lagat åtskilliga gånger. Skorna är från Ecco och tjänar mig fortfarande.

Svart klänning från Gudrun Sjödén

 

Den här klänningen är från Gudrun. Nu i efterhand kan jag se att den är superfin, jag gillar verkligen mönstret – men hur skulle jag bära upp den? Alltså, vad fin den är men inte på mig.

Jag inviger min trumma

 

Ja…här är min älskade anorack. Jag ville bara påminna mig att jag byggde min shamantrumma under 2011 och här inviger jag den. Ute i skogen nära mitt föräldrahem.

Söndag

 

Klänningen har jag kvar. Vid och fin, köpt på rea hos Gudrun. Det var många kläder därifrån på den tiden. Det var i augusti 2011

 

 

Eva 7 oktober 2011

 

Sedan kom oktober och jag valde svart. Jag hade en fin tunn tröja med tryck, jag undrar var den tog vägen.

Måndag

 

I november hade jag en kjol som jag tycker ser fin ut. Mockajackan har jag kvar och likaså sjalen, väskan var i mocka och fick fula fläckar och är kastad (jag blir alltid så irriterad när något får fula fläckar som inte går väg). Var kjolen tog vägen minns jag inte. Stövlarna älskade jag! Fast de tog slut trots mycket kärlek och skokräm.

God Jul

 

December 2011. Jag älskade den där klänningen. Verkligen! Vilket sving det var i den, men allt för kort och därför gick den bort.

Med de där tillbakablickarna vill jag visa mig själv på onödiga köp, på att jag måste tänka till lite mer. Jag är ingen modemänniska men jag kan bättre.

6 reaktioner till “Jag under 2011 – min märkliga stil”

  1. Så härligt att du är tillbaka igen med dina fina texter och bilder! Jag fick en riktig högtidsstund nu på morgonen. Gott kaffe och massor av inlägg att läsa, härligt! Har läst dina inlägg om återblickar och kläderna och tycker du är lite väl sträng mot dig själv, som vanligt :) Tycke och smak förändras över åren. Där och då var du fin!
    Nu väntar här också en skön långpromenad med hundarna!

    Och du, fortsätt tipsa om goda vegetariska rätter att laga. Ska kika noggrannare på rotfruktsgratängen med svamp nu. Den såg jättegod ut!

  2. AnnA: Tack! Jag återkommer med recept. Jag har provat massor av olika sorts vegetariska biffar bland annat och det är supergott!

  3. Jag tycker du klär i både hår och kläder på alla bilder.
    Sen är det viktigaste att du trivs så klart, men du vet.. skönheten sitter i betraktarens ögon och jag tycker du är ursnygg och har stil.
    Så det så.
    ;-)
    Puss på dig

  4. Bonita: Mitt Fina Lilla Hjärta.
    Visst är det som du säger, det sitter i betraktarens ögon. Jag tror min mamma har fastnat någonstans på vägen och så har hon fått mig – en dotter som inte vill att något ska ligga och gnaga som t.ex. sagda ord.

    Jag tänker på Janne, han är också lite som min mamma. Jag kan itne minnas att han sagt något fint om min kropp däremot att jag har stora fötter, att mina vader är större än hans, att jag har fettdepåer på låren, att magen är stor och att jag har gäddhäng samt att jag inte ser ut som en fotomodell – allt det där är sant, men vad tror han – att jag inte redan känner till det?

    . För någon kväll sedan tänkte jag att jag skulle ge igen. Så…jag fundreade men kunde inte komma på något. Jag älskar att ligga med nästan mot hans rygg och pussa på honom, jag tycker han har de snyggaste låren och benen i hela universum av alla män, jag tycker om när ha lätt som en plätt slänger upp sina snygga armar när jag inte når sänglampan.

    Jag trodde att om man älskar ser man bara det fina. Det gör förstås ont det också och jag ska ta upp det med honom. Han ska få en chans att för varje negativ sak han har sagt om min kropp ska han få säga två bra saker, han ska få någon månad på sig. ;)

  5. Jag känner ju inte Janne, men tänker att han sannolikt inte menar illa med sina ord, men kanske inte förstår hur de kan såra även om de är bara är fakta, eller sanning. Bra att du tar upp det med honom. Jag tycker inte någons utseende ska diskuteras om inte denne någon själv tar upp ämnet… alternativt för att man ska ge denne någon en komplimang.

    Puss

  6. Bonita: Helt rätt. Jag tror inte heller han menar något illa, men jag blir lite ledsen när han inte säger något positivt utan bara det som är negativt. Jag ska upp det med honom. Kritik kan ges om man ber om det eller om det är i behov (t.ex. att man luktar illa).

Kommentarer inaktiverade.