Mål

AGA-spis eller ej?

Idag når jag ett mål såvida jag inte bryter benen av mig.

Min mamma säger att ”det har gått dig på huvudet”, själv känner jag att den sortens ord gör att jag tvivlar lite på mig själv. Kanske inte nu, men tidigare när jag var yngre kunde sådant få mig att fokusera på målet. Hon visste vad hon gjorde och fungerade inte ord så började hon gråta. Det fick mig alltid att ge efter.

Jag kan ibland förstå att hon har blivit fråntagen den makten.

Mammor har stor makt och den ska de vara försiktig med. Ett mål för mig var att köpa hus. Det har jag gjort även om jag kallar det för stuga. Min plan är att det ska bli färdigrenoverat till dess att jag går i pension och då säljer jag lägenheten och flyttar upp för gott. En kvinna i min bostadsrättsförening säljer sin lägenhet just nu för nästan sjuhundratusen. Min lägenhet är betald om tre år och då finns det pengar till att betala huset och stoppa in pengar på mitt sparkonto. Så är det tänkt och så tror jag det blir om jag bara får behålla jobbet.

Som jag skrev: ikväll når jag ett mål. Det berättar jag om sent ikväll.

Det är inget märkligt mål, men mitt mål. Bara så ni vet. Fast fram tills dess arbetar jag. Idag kom jag försent för jag läste i Sandmannen, en bok av Kepler. Det var en kvart över min arbetstid, men jag skulle i alla fall inte lösa av någon. Tiden gick så fort och jag mådde himla bra när jag låg där i soffa och läste. Boken är grym och hemsk. Ikväll väntar slutet på boken. Tänk – böcker är en viktig del i mitt liv. Verkligen.

När jag var liten läste jag i smyg.

Pappa hade böcker som Moberg och andra arbetarförfattare hade skrivit och de läste jag med nöje. Min mamma var allt lite missnöjd med det och kallade mig tråkig. Ju mer jag tänker på ord som har fallit likt en dom över mig desto mer ser jag spåren i mitt liv.

Det gör att jag tänker på spåren jag sätter i mina barnbarn.

Det är viktigt att påpeka det som är bra, det som de uppenbarligen har talang för men också att visa på alternativ. Men nu åter till mitt arbete.

Kärlek!

4 reaktioner till “Mål”

  1. Det gör mig så ont att läsa hur din mamma behandlat och behandlar dig och allt som hon sagt till dig. Varför gör man så mot sitt eget barn? Varför blir man sådan? <3

  2. Scylla: Jag har läst din kommentar och har funderat på den sedan dess. Det är väl med mig som en del andra att jag inte vet om något annat. Det viktiga är att jag lär mig av det och inte för det vidare.

    Det är, som jag skrev i ett inlägg tidigare i dag, en sorts blandad kompott av känslor. Jag gillar min mamma och ibland tänker jag att hon är obetänksam och inte menar något ont, men ibland undrar jag om hon vill illa och vill trycka till.

    En gång, jag minns mycket väl eftersom hon sällan ger beröm (så gott som aldrig), utspelade sig följande.
    Jag: Du har så fin färg på ditt hår, mamma.
    Mamma: Det har du också…..numera.

    Eller häromdagen.
    Jag: men jag har aldrig uppfattat mig som överviktig, jag är 180 cm lång och vägde 82 kilo.
    Mamma: Men det tyckte jag fast jag sa inget.

    Alltså, att hon aldrig kan hålla käften! Samtidigt är hon så oerhört skör i psyket att jag inte vågar säga något om det där. Fast en gång sa jag till henne, hon hade berömt en kvinna som var med i pensionärsföreningen.
    Mamma: Jag sa ”du är så fin nu, som du såg ut innan”.
    Då försökte jag säga åt henne att det där sista var onödigt.

    Hon gör mig ledsen ganska ofta.

    Jag: Mamma, det skulle vara roligt att höra en enda gång innan ni dör att ni tycker jag är fin, att jag är duktig eller att ni är stolta över mig.
    Mamma: Det behöver vi väl inte, du har ju alla dina skolor.

    Även om jag trampade henne på halsen skulle hon aldrig säga något positivt såvida det inte följdes av en rak höger.

    Det finns säkert en förklaring till allt, hon har antagligen fastnat på något sätt och kan inte ta sig ur det negativa.

    Kram.
    Eva

  3. Du är värd bättre Eva! Och det är tråkigt att hon hackat så mycket på ditt utseende jämt. Du är en snygg och ståtlig kvinna och du HAR aldrig varit överviktig – inte på de bilder jag har sett i alla fall. Och även om du nu hade varit det, så är du likväl en snygg, ståtlig kvinna.

  4. Scylla. Även om jag hade varit överviktig tycker jag en mamma ska ta det lite försiktigt med sina ord. Det gör förstås ont och jag får skärpa mig för att reagera rätt och inte barnsligt. Tack för din stöttning. Det viktiga är att jag lär mig och inte för vidare till Sara och barnbarnen.

Kommentarer inaktiverade.