Livet

himmel

Livet är ganska skönt. Riktigt skönt tycker jag.

Jag är så nöjd med livet, lägenheten, stugan och jobbet. Jag älskar min lediga tid här i Bromölla, mina promenader och mitt lilla perfekta boende. Jag älskar att laga mat, läsa och koppla av. Bara tystnaden är skön i sig. Det heter ju att den som gläds åt lite har mycket att glädjas åt. Det känns lite futtigt. Jag är ju en människa som är nöjd med det lilla, men det är stort för mig att liksom älska det lilla. Inte futtigt. Stort.

Alltså – tänk bara kaffe, böcker och tystnad.

Det är underbart. Varför jag gillar tystnaden vet jag inte, antagligen för att jag har ett ibland stressigt jobb. Den där stressen och hjärnan som ibland är överkokt mår bra av frisk luft och mina promenader. Tidigare hade jag migränen som hejdade mig från att gå in i väggen, nu märker jag knappat av den. Det händer att jag förnimmer symtomen ibland – men i det hela är jag ganska fri från den.

Vegetarisk kost, motion och så gott som inget socker tror jag är min melodi.

Snart åker jag till stugan. Janne sätter upp värmen i kväll eller i morgon och jag har önskat att vi ska äta wienerkorv i bröd och dricka varsin öl till det. Förra gången önskade jag detsamma men han ordnade med något annat. Korv köper jag aldrig här i Bromölla, inget kött alls faktiskt. Däremot är wienerkorven hos Rostedets, den lokala affären i Bodafors, fantastiskt god.

Jag har börjat längta nu.

Efter stugan, efter tystnaden, efter brasan och barnbarnen. Inte så mycket Janne, som kanske andra skulle göra, men lite grann förstås. Jag är bara ett stort leenden när jag hör hans bil på uppfarten, det borde väl räcka?

Jag har ju nått mitt mål med hundra mil och minus femton kilo. Det är bra. Just nu fortsätter jag promenera för det måste bli en sorts livsstil. Antagligen blir det lite lättare när det blir ljust och varmt ute – typ shorts och en tröja. Nu tar det emot en aning, men inte så mycket för jag har kommit in i flödet att gå hem och byta om och ge mig iväg direkt. Belöningen när jag kommer hem är ett bad, en bok, en god smörgås och själva njutningen som jag känner i kroppen. Jag antar att det är en sorts endorfiner.

Nu åter till mina uppgifter här på jobbet.

2 reaktioner till “Livet”

  1. Jag är så glad att du valde att fortsätta skriva blogg, jag gillar dina inlägg mycket. Och det är mycket jag kan relatera till trots att vi nog vid första anblicken skulle te oss som rätt olika.

    Kram/E

  2. E: Varmt tack. Jag känner att jag fortfarande har lite svårt för det – men jag trivs med att skriva och ska nog komma in i en rytm som passar mig.

    Det skulle vara roligt att se det där med ”första anblicken”.

Kommentarer inaktiverade.