Tankar

snart

Jag höjde amorteringen med 1500.

Istället för på tre år betalar jag mitt lån på ungefär två år, med lite extra inbetalningar då och då. Sedan har tankarna vandrat vidare. Till att betala på ett år. Att vara skuldfri vid den här tiden om ett år. I alla fall ungefär om ett år. Jag har räknat och räknat och funderat och pratat lite med mamma. Hon är inte mycket till hjälp men har i alla fall slutat med att säga att det är bra med skulder för man kan dra av räntan. Fast jag tror det är gammalt tänk, för mig som försörjer mig själv är det allra bästa att vara skuldfri. Trots det är det skönt att uttala mina funderingar högt och hon lyssnar – eller det känns i alla fall som om hon lyssnar. Det räcker fint med det också.

Skulle jag kunna betala på ett år?

Ja, om jag slutade sätta in pengar på tandläkarkontot, lägenhetskontot, Extra Wallebo-kontot (stugan med andra ord) och sluta spara samt inte köpa något alls till mig själv. Normalt köper jag inte kläder, jag har haft samma paltor i många år. Jag har också funderat på den där konsumtionshysterin. I stugan har jag en rad på fyra små träbitar som jag fäst i varandra och där jag har skrivit fyra andemeningar som jag tycker om. En av dem är ”lev enkelt”. Gör jag det? Nej, inte egentligen.

Kanske ska jag haka på det där med köpstopp?

Att inte köpa mer än mat och det allra nödvändigaste under ett år? Kanske det gör det lättare precis som Pokemon-go gör det lättare för mig att känna motivation på att ut och gå? Jag skulle kunna plocka fram känslan när jag under ett år beslutade att betala mitt studielån. Allt jag hade tryckte jag in direkt när jag fick lön – ja, förutom en matkassa.

Blir jag lyckligare av att köpa?

Ja, jag kan nog säga att jag blir det. En ny soffa i stugan skulle göra mig glad. Ytterligare ett par jeans skulle göra mig glad. Hushållsprylar skulle göra mig glad. Nya underkläder likaså. Hur hade mina föräldrar det när de var i min ålder? De hade det nog bra, mamma hade sin pension att shoppa upp och pappa betalade allt till hus och hem. Men jag är ensam och jag behöver känna ekonomisk trygghet. Det skulle vara tryggt men också väldigt roligt att ha betalat av lånet till nästa nyår.

Riktigt roligt.

Jag skulle kunna göra så att jag betalade mina räkningar och så satte jag undan allt annat och om pengarna var kvar när nästa lön rullade in kunde jag göra en extra avbetalning på lånet. Det skulle fungera. Men…då skulle ju också pengarna finnas där om jag helt plötsligt fick en längtan – en vansinnig längtan – efter att köpa något.

Dessa pengar.

Hur jag än funderar tror jag att det lutar åt ett håll. Kan ni ana varthän?

Nu är jag mycket nyfiken på era åsikter. Skulle ni sätta ”köpstopp” om ni hade chansen att betala av bostadslån på ett år istället för tre? Snälla – jag behöver era tankar och ni får gärna vara anonyma om det känns bättre.

Puss.

11 reaktioner till “Tankar”

  1. Jag håller ju äntligen på att få ordning på min ekonomi, och det ska DU ha stort tack för. Din blogg har varit en stor inspirationskälla när det gäller mitt ekonomiska tänk. Jag skulle säga, go for it! Du kan ju alltid ångra dej om du märker att det blir FÖR snävt. Och det som kommer kännas mest tror jag är det du lägger ut på andra, du köper fina och ibland dyra presenter till din omgivning för du inte vill känna att du ”står i skuld” till någon. Men jag tror du skulle må bra av att vara lite mer ego på just den punkten. Och det handlar ju om att ändra tänket lite, och sånt är du bra på!

    Stort lycka till, oavsett hur du väljer!

  2. (Vilket fint svar ovan! Och ta åt dig över berömmet Eva!)

    Jag befinner mig i ett väldigt annorlunda ekonomiskt läge än du, men jag har tidigare i livet valt att leva på ”existensminimum” för att göra mig av med lån (efter pundarskrället jag helt obegripligt valde att leva med då). Vore jag i din sits så skulle jag tycka att det var ok att leva snålt ett år för att beta av ett lån. Ett år känns inte som en orimlig tid. Frågan är hur viktigt det är för dig att bli av med lånet snabbt, vad det gör för skillnad. Jag läste helt nyligen att bankerna lever fett just på våra bolån. Att de lever fett på oss var väl knappast någon nyhet, men lite otippat ändå nu när räntorna är så låga. Å andra sidan får vi ju inga räntor alls på sparpengarna. De bara sitter där hos banken och minskar i värde.Och jag minns att jag läste en artikel i SvD för en tid sedan när typ alla ekonomiska rådgivare bestämt avrådde från att spara, utan tyckte att man hellre ska leva upp pengarna (!). Så i mina ögon känns det väldigt klokt att amortera av istället för att spara, förutsatt att du har en buffert, vilket jag antar att du har – eller i alla fall möjlighet att få tag på pengar om något går på tok – hur stor är risken för det? Kanske borde vi slå oss ihop i buffertgrupper :) Risken för att alla drabbas av något oväntat måste ju vara minimal, men för den som faktiskt råkar illa ut finns pengar att ”låna”.
    Så, amortera i stället för att spara – absolut! Leva spartanskt för att amortera – ja, hur viktigt är det att betala på ett år istället för två? Vilken skillnad gör det för dig?

  3. Om det handlade om så lite tid som ett år så hade jag tagit köpstopp och prioriterat att betala av lånet snabbare. För ungefär ett och ett halvt år sedan gjorde jag sista inbetalningen på både studie- och huslån och jag tycker det är en HELT FANTASTISK känsla att vara skuldfri. Sen behöver ju inte allting vara hugget i sten, det går ju att ändra sig under resans gång utan att jorden går under för det :)
    Lycka till!

  4. E: Du är klok.

    Tack för din respons. Jo, jag är himla glad för att ge saker till de som önskar sig. Det är roligt – men du har rätt, jag borde dra ner på det. En del har inte ens vett att säga tack och det gör mig ledsen (gäller inte någon av mina närmaste).

    Jag lutar åt att försöka betala. Det hade varit en fröjd.

    På jobbet är jag med i ett aktieprogram, jag hade tänkt fortsätta med det utan att röra de pengarna och ta ut dem när jag går i pension för att renovera badrummet i stugan. Nu har jag börjat fundera på att ta ut redan nu och trycka in dem i bostadslånet.

    Det ska bli spännande hur jag än gör, men jag ska fundera i några dagar till. Dock minns jag tanken och känslan när jag hade betalat av CSN som jag till att börja med trodde jag skulle dras med tills pensionen. Det började också med en liten grej (jag skulle få rabatt om jag betalade ett av lånen till CSN, dock var lånet så litet att rabatten blev en hundralapp eller två – men det hela gjorde att jag äntligen såg att det sjönk).

    Idag har jag fått pengarna (räntan) på mitt investeringskonto som jag band i fem år – något jag glömt bort var att de drar skatten direkt… jaja…bättre det än att få betala det nästa år.

    Heja dig med din ekonomi.

    Kram från mig till dig.

  5. Sparkling: Jag betalade CSN och gjorde det på ett år. Bet ihop och sedan var jag superglad. Idag har jag gjort en första extra inbetalning. Nu jäklar kör jag!

    Och du…grattis för att ha betalat lånen. Stort det där!

  6. Scylla: När jag sökte lån för stugan sa bankkvinnan att ”betala av på bostadslån anses vara den bästa sparformen”. Skönt med någon som kan ge sin åsikt och säga det högt, i övrigt känns de mest rädda för att ens öppna munnen på banken.

    Jag har bestämt mig och jag gör som du föreslår, leva sparsamt och betala av på ett år. Jag gör det och jag har betalat in en extra summa idag (fast de drar det först i morgon tror jag). Normalt har jag en svag sida och det är ”antingen eller”, jag ger det jag satt upp som mål fokus. Just vid det här målet är det en bra sida – det svaga blir en stark sida.

    Att leva snålt, sparsamt och minimalt är lärorikt. Jag har buffert som jag tänkte använda när jag går i pension, skulle något hända så kan jag nagga på den biten. Jag kan ju också ändra amorteringen till en lägre summa om det skulle skita sig fullständigt.

    jag blir inte helt skuldfri. Stugan är inte betald, men lägenheten är värd det dubbla mot stugan och jag tänkte att jag är skuldfri på sätt och vis genom att jag kan sälja den och betala huset och få lite till i buffert.

    Det är intressant med pengar.

    Och för att inte tala om köphysterin.

    Detta med ”måste ha” i reklamen (eller kanske mer rätt skrivet ”must have this seson”) – det finns inget ”måste-ha” i någons liv såvida det inte rör sig om bostad, mat och annat viktigt för att överleva.

    Jag tror att det är samhället som gör att vi måste ha så jävla mycket.

    Jag kör i alla fall igång och försöker få till köpstopp som något roligt och som ett hjälpmedel för att nå mitt mål.

  7. Om jag kunde betala av på ett år istället för tre skulle jag göra det, även om det krävde väldigt strikt budget. Ett år är ändå så kort tid! Och du kan ju ändra dig ifall det krävs.
    Vi gör tvärtom, amorterar inte alls de närmaste sex månaderna. Vi behöver göra en del renoveringar, och det blir billigare att ha amorteringsfria månader än att lyfta ett nytt lån. Men vi har ännu 15 år svar på vårt lån, om vi fortsätter betala av som nu..

  8. SivÖ: Jag har diskuterat detta på jobbet. En del amorterar inte det allra minsta och tycker att det är det bästa. Jag har i flera år amorterat lite extra men också kunnat spara lite. Nu är jag då inne i en fas där jag tänkte amortera så mycket som möjligt men inte spara.

    Det allra viktigaste med ekonomin är för mig att jag tar aktiva beslut, att jag inte låter mina pengar flyga som rö för vinden utan någon som helst plan.

    Lycka till med renoveringen!
    PS Jag har kvar tyghjärtanen som jag fick av dig, var jul (och ibland vid andra tillfällen när jag ser dem) tänker jag på dig.

    Tinto: Hmm…jag tänkte att jag skulle sälja dem för att få en flygande start. I går kom jag på att jag kunde ta till det knepet om jag inte kommer i mål som jag tänkt. Jag väntar med att sälja i alla fall. Det är pengar som de drar från min lön och sedan sätter arbetsgivaren in lika mycket, min plan var att jag skulle sälja dem när jag går i pension för att renovera badrummet i stugan.

  9. Du har redan en bra start. Stirra dig inte blind på tidsaspekten. 12 månader, 18 månader – spela roll! Kör på köpstopp och låt det ta den tid det tar. Aktier är över tid det absolut bästa sparsättet. Mina växer bra. När du går i pension kan utdelningarna räcka till renoveringen av badrummet.

  10. Tinto: Det var tänkt att det skulle räcka till just renoveringen av badrummet. När det gäller tidsaspekten kan jag hålla med dig om att det inte spelar någon roll – men 1 år känns bra på något sätt.

    Jag får se om jag lyckas med att ta mig i mål.

    Det känns spännande. Riktigt roligt faktiskt.

Kommentarer inaktiverade.