Kvar på köksbordet

tygertillwalle

Det finns de som gärna kommenterar att mina inlägg kommer ofta.

Tidigare var det här på bloggen och förra året kom kommentarerna om att jag uppdaterade Facebook ofta. När vuxna människor dömer andra utifrån sig själv – ja, då kan jag bli trött. Redan i gymnasiet gick jag en kurs i skrivmaskinsteknik, kvinnan som visade var duktig och jag var väl lika skraj som vanligt och därför gjorde jag som hon sa: resultatet blev att jag skriver utan att titta på tangenterna och med rätt fingersättning.

Jag skriver fort.

Det har med både de där lektionerna på Söderportskolan i Kristianstad som det har med övning att göra. Var gång någon tycker att en annan person reagerar lite märkligt är det egentligen inte det som är problemet utan den egna ”mallen” man bär med sig om hur det ska vara. Egentligen bryr jag mig inte speciellt mycket, det är nog när de som finns i periferin kring mina närmaste kommenterar och jag får höra det på omvägar.

Det finns en hel del människor som reagerar på mig.

Själv går jag alltid in med hull och hår när jag träffar en ny människa. Inte så att jag slukar dem utan mer att jag utgår från att jag tycker om och de tycker om, efter ett tag kan jag känna av det där att de irriterar sig på mig och ibland får jag för mig att de ogillar att jag är så glad och lycklig.

I nöden prövas vännen.

Fast jag tror det är tvärtom. I nöden kan många trösta medan i framgång är det lite svårare kan jag uppleva. Framgång betyder inte bara pengar och makt utan även den sorts stora inre lycka jag bär på jämt och ständigt. Jag kan också känna att det finns de som vill hindra mig (även om det kanske är omedvetet och att det finns en omtanke bakom), försöka styra in mig på annat än den väg jag vill gå. Ibland skaver det.

Frågan är om det är värt att ta upp det som skaver?

Hur många gånger har jag inte struntat i skavet i själen och litat på det jag har fått höra att allt är ok? Alldeles för många gånger. Numera försöker jag tänka att om det är något som inte känns bra – ja, då är det något som är fel. Jag har fått många ”skav i hjärtat” och ”skav i själen” som jag negligerat och i efterhand har det visat sig att jag hade rätt trots protesterna. Hur ofta ska man ta upp det som skaver, är det skillnad på privata relationer och på jobbrelationer?

Min före detta kollega, Tarja, sa att på jobbet är vi professionella.

Även om man inte älskar alla på sin arbetsplats är det bara att acceptera att det inte alltid är kärleken som flödar där.

Egentligen skulle jag skriva om lapptäcke.

För på bilden finns de tyger som jag tänkte ha till Walles. De är kvar i stugan medan jag här hemma har några tyger jag tog med mig och som jag tänkte sy en väska av. Tygerna till den går i gul-orange-vitt. I övrigt har jag lika många roliga projekt här som i stugan. Inatt vaknade jag och hade svårt att sova för allt roligt jag ska göra. Ok, jag vet att det låter tokigt men jag har en flätad ”kista” med stuvbitar. De tygerna har legat där sedan innan Jesus födelse och de ska jag tvätta i morgon (bokat tvättstuga och prisar att jag har en tvättmaskin i stugan – det är mycket bekvämare än att springa fyra trappor upp och ner). Jag har mönster som jag ska ta tag i, jag har en känning som jag ska sy klart och jag har massor av idéer om olika lapptäcken.

Först ut ska vara ett till docksängen.

Jag har nämligen hittat en beskrivning på en stjärna som jag tänkte göra. Jag är så pepp på det att jag har svårt att sitta stilla. Tacksam är bara förnamnet på det jag känner för mitt liv. Igår kväll kröp jag ner i sängen. Gardinerna var fördragna, sänglampan tänd, jag var nyduschad och kände svalkan från fönstret som stod på glänt. Bara en sådan upplevelse. En sorts vila. Att ha fördelen att kunna duscha. Att lägga mig i en bred och skön säng. Att ha massor av rolig läsning. Att ha idéer som bara flödar.

Ja, jag älskar livet och är tacksam för att jag får leva.

Kärlek!

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Kvar på köksbordet

  1. Louise skriver:

    Tacksamhet! ❤️

  2. Tintomara skriver:

    Du kan inte uppdatera ofta nog för mig! Kram!

  3. Tintomara skriver:

    Walles tyger är jättefina!

  4. eva skriver:

    Louise: Kan inte skrivas oftare. Tacksamhet varje dag.

    Tinto: Nu ler jag! Tack! Walles tyger känns perfekta.

  5. Lena skriver:

    Jag tycker det är roligt att du har lust och tar dej tid att uppdatera ofta.
    Under en tid har jag ej kunnat kommentera hos dej, hoppas den här kommentaren fungerar.

  6. EvaP skriver:

    Lena: Det fungerar utmärkt och det gör mig glad! Tack!

Kommentarer inaktiverade.