Jaha…brudar, nu är jag tusen pix fattigare!

evaikl1

evaikla2

Igår var jag på fest.

Fast innan dess tog jag tåget till Kristianstad för att inhandla batikfärg till mitt projekt för Monthly Makers. Suck. Jag har på något sätt fastnat i en fälla, tanken att sy ett linne av ett gammalt lakan som jag köpte för 35 kronor har gått lite överstyr. Batikfärgen var inte billig och att temat är ”återbruk” och sedan handla är liksom tokigt, temat hade säkert en baktanke att ”ta vad du har” eller ”gör om” – inte åka och handla som jag gjorde.

När jag kom hem gick jag en promenad.

Jag har börjat lyssna till ljudböcker när jag är ute och går. Det är en märklig känsla eftersom att lyssna tar mer än den dubbla tiden (än att läsa) för att plöja igenom en bok. Jag har en superbra bok som jag läser och så en i telefonen som jag lyssnar på.

Sedan var det bara att hoppa in i duschen och klä på mig.

I Kristianstad köpte jag ett par vita jeans. Det är min klänning som spökar. Det var majoriteten som tyckte att jag skulle köpa ett par capribyxor, istället för att klippa av den till ett linne. Jag tog mig en funderare och kände att jag hellre ville ha ett par vanliga jeans. Dock förstod jag tydligt att de skulle kavlas upp.

Sagt och gjort.

Jag kavlade upp, drog på mig klänningen och jeansjackan som jag är så glad i. Traskade iväg till David och satt där i någon timme med ett gäng grabbar. Vi åt gott och sedan dök även Anki upp. Vi är två kvinnor på totalt på tre avdelningar. Trist för grabbarna och trist för mig eftersom jag och Anki mycket sällan jobbar ihop. Anki störs nog inte alls av det, men jag gillar verkligen de få dagar vi arbetar tillsammans hon och jag.

Fast grabbsen är helt ok.

Jag satt bredvid Fredrik och han är en av mina favoriter. Det känns lite fel att skriva så för jag gillar nog i stort sett alla killarna på jobbet, men just Fredrik är bra för min ängsliga lilla själ som dyker upp då och då. Det är en ny situation för oss sedan januari och i den finns Fredrik där som en mycket tålmodig ängel och han sa några få ord till mig som fick mig att inse att jag inte är ensam om en situation som är lite brydd för mig.

Sedan traskade jag hem i ett sommarfint Bromölla.

Som jag älskar Bromölla. Min lägenhet här. Mina projekt. Mitt liv här. Jag älskar lugnet som jag har här. Enda oron är mina föräldrar.

Fast nu ska jag duscha och sedan ge mig ut i ett sommarsoligt väder.

Kärlek!

Det här inlägget postades i Min klädkammare, Nyinköp. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Jaha…brudar, nu är jag tusen pix fattigare!

  1. Sanna skriver:

    Se där! Det blev ju jättebra. :-)

  2. Louise skriver:

    Det blev så fint! Cool cat!
    Jag och Hans ska på visning på drømlægenheten – 4 rum och køk- på tisdag. Budrunden blir på onsdag. Har du något tips på någon vit magi, som øker chansen før att vi ska få køpa den? Måste ha den!!!

  3. Alicia skriver:

    Äsch, finns inga baktankar med temat – allt som inspirerar till skapande är bra! Säkert gör den här investeringen att du kan återanvända färgen eller idén eller utveckla någon av dem till ett hållbarare alternativ i längden. Själv provar jag växtfärgning med spadet från svarta bönor den här veckan. Det luktade PRUTT efter tre dagar men blev en fin ljuslila färg :) Heja på och lycka till!

  4. eva skriver:

    Sanna: Jag trivs jättebra i den kombinationen, finare när jag inte har jeansjackan – men det var lite kallt.

    Louise: Åh…varmt lycka till. Jag har ingen vit magi för det. Inte vad jag kan komma på. Jag hoppas och ska önska att du får det ni vill ha.

    Alicia: Det är faktiskt för mig som du skriver: att skapa får flödet att skapa ännu mer på något sätt. Jag läste ett ordspråk om det i en tidning jag köpte – ska se om jag kommer ihåg att leta upp och skriva ner det.
    På tisdag är det dags att köra igång, egentligen skulle jag gjort det idag men hann inte.
    Tack för hejar-rop och ”heja dig” och dina svarta bönor! Det får mig att le – alltså doften av svarta bönor..

  5. E skriver:

    Du är jättefin!

  6. Mona skriver:

    Wow Eva, det blev ju jättefint!

  7. EvaP skriver:

    E: Tack!

    Mona: Jag är mer än nöjd, tack för att bland annat du hejdade mig från att klippa av klänningen.

Kommentarer inaktiverade.