Bromölla

walle

Nu är jag i Bromölla igen.

Det har varit turbulenta dagar i stugan.

I söndag avslutade jag sessionen med det bästa jag vet – jag var i trädgården och rensade ogräs. Hallonskott rycktes upp för att samlas ihop till Sara och Walle. Jag har finfina hallonplantor. Till hösten ska jag flytta på en av de tre sorter jag har, jag köpte ju en hallonbuske dyrt och den har gula bär. De är verkligen inte mycket att hurra för.

Jag älskar de där höga hallonbuskarna och gången mellan dem.

”Var är mormor”, hörde jag Walle fråga Janne när han inte såg mig när jag var där. Jordgubbsplantorna är stora och kraftiga och de som är extra tidiga och som jag bara har några få plantor av låter jag skotten slå rot. I år är det inte det viktigaste utan jag planerar att till nästa år ska jag ha skörd där.

Tyvärr blev det så att jag slängde ner frö i jorden utan någon större planering för några veckor sedan.

Jag var sent ute men tänkte bättre lite än inget alls. I söndags rensade jag ogräs och såg att jag i alla fall får polkabetor, några få gulbetor, ännu färre fänkålsplantor och tre stycken grönkål. Jag gör ett nytt försök på fredag när jag är i stugan igen. Då ska jag också köra igång med att gräva i den rabatt där jag tänkte plantera rosor till hösten. Min tanke är att slänga ner all kökskompst som jag får från Bokashi-hinkarna. Det är ju dunder i de där spannarna.

I söndags kom Sara, Oskar och Helmer för att hämta Walle.

Vi åt rester tillsammans. Ett stånd av min nypotatis, lite potatisgratäng från frysen, potatismos och så kotletter som blivit över. En häftig restmåltid. Walle var hos mig från lördag eftermiddag till söndag kväll. Det gick hur bra som helst. En och en är de där barnen fina att umgås med och jag har inga som helst bekymmer, tvärtom – supermysigt. Jag och Walle var hos Janne i lördagskväll. Janne har jag ju inte sett på nästan en månad och när jag kom upp så kom också hans dotter och då är han hemma hos sig förstås.

När vi kom hem till mig, jag och Walle.

Ja, då tände vi en brasa och Walle tog på sig pyjamasen och så lekte han med lego och jag fixade lite av varje. Det blev tre böcker innan han sa ”efter den här boken ska jag sova” och så slocknade han med en gång. På morgonkvisten åt vi en god frukost för att sedan fortsätta i pyjamas-fart.

Men i söndags eftermiddag var vi tillsammans alla tre.

Underbart. Vi tog med oss Walle och spelade äventyrsgolf, jag bjöd på middag som tack för skjutsen och sedan åkte vi vidare och tittade på Tollare på en kennel en bit därifrån. På kvällen kunde jag äntligen umgås med Janne på tu man hand. En månad sedan senast.

Nu ska jag åter till mina larm och mitt arbete.

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.