Helmer

Helmerrorlig

Lilla Helmer.

Sara sätter upp det långa året som Zlatan har det. Fast jag och Janne tillbringade en bra stund med att reda ut det sedan fick det vara. Han har en balanscykel – ok, han har en sparkcykel, en tvåhjuling, en trehjuling också – som han gillar. Helmer är fortfarande så liten att han är lätt att lyfta och när jag tar upp honom brukar jag stryka honom över ryggen och viska i örat att jag älskar honom och undrar om han kan känna våra hjärtan slå. Han svarar aldrig men lutar sin kind mot min axel.

Om Walle oftast lämnar de t.ex. mjukisdjur jag köper åt honom hos mig så är Helmer tvärtom.

Han ska ha med sig böcker, mjukisdjur, leksaker och kläder hem. Han älskar sin storebror och gör precis som han. När Oskar skulle ta dem med sig hem från mig, när jag var i stugan senast, satte Walle sig på altan och dinglade med benen och sa ”nej” samt satte armarna i kors. Han hade cykelhjälmen på sig och Helmer gjorde likadant. De satt där bredvid varandra på kanten av trädäcket och med hjälmarna på sig och armarna korsade och sa ”nej”. Det ar roligt att se, men inte skoj för Oskar som fick tvinga dem med sig.

Idag har jag tagit det lugnt.

Av någon anledning var jag sönderstressad igår igen när jag kom hem från mitt arbete trots att det inte var speciellt stressande. Jag tänkte jag skulle gå en lång runda idag men stressen höll i sig och jag har lite ont i kroppen.

Nåja.

Nu tillbaka till larmen.

Må Lugnet Vara Med Oss I Natt.

Kärlek!

Det här inlägget postades i Mina barnbarn, Personligt, Sara och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>