När saker äger en

symaskin

Jag ska ju åka till Jönköping i nästa vecka.

Där ska jag äntligen köpa en overlock. Den bästa i den prisklass jag har råd med. I morse pratade jag med Janne om var jag skulle förvara den. Det var ju tänkt att det rum som blev över skulle vara mitt pysselrum, men det har istället blivit ett tv-rum. Jag offrade hellre det rummet än att en tv skulle hamna i vardagsrummet där jag har braskaminen.

Resultatet av det hela blev att jag miste min sy-plats.

Istället har den stått på golvet i köket och på en stol har jag staplat mina tyger. Inte snyggt alls och inte värdigt min maskin. Jag har diskuterat det fram- och tillbaka med Janne när han kläckte idén om att jag kunde ha mitt turkosa skåp som sy-skåp. Det var en riktigt bra och fin tanke, jag hade älskat att ha min maskin och mina tyger där – men det är för litet.

Vi vände på tankarna hit och dit.

När Janne föreslog att jag skulle ta mitt skafferi till tygförvaring. Först tänkte jag att det var en knäpp idé men till slut insåg jag att det var slöseri att ha socker, mjöl, bakgrejor och annat i ett skåp som var djupt. Alla specerier stod längst fram och bakom var det stora tomrum. Det var dålig översikt dessutom.

Sagt och gjort så började jag att rotera och städa i morse.

Jag fick avbryta för att åka till en av Jannes vänner för melodikrysset och våfflor. Sedan for vi till systemet och färgaffären (jag har lagt en förmögenhet på färg, men det blir fint som snus) för att avsluta med att lämna tre saker jag sorterat bort till Ida. Finaste lilla Ida fick en svamp- och frukttork. Jag skickade ett sms till Sara att hon kunde ta vad hon ville ha av det jag sorterat bort. De kom på en kopp kaffe och jag lyckades få henne till att plocka till sig det ena och det andra.

Till och med en gunghäst till Helmers kompis.

När jag i eftermiddag grejade, städade och försökte få till en fin ordning tänkte jag att ett köpstopp, det jag beslutade mig för vid årsskiftet men som gick åt skogen, låg mig varmt om hjärtat. Jag kan ärligt säga att jag tänkte ”inte en enda jävla pryl till kommer över min tröskel”. Sara tog faktiskt en hel del saker som de fyllde bilen med. Resten har åkt ut i garaget för vidare färd mot tippen.

Jag har alltså i princip sorterat bort ett helt skafferi.

Vilken känsla! Jag började försiktigt med ett varv där jag plockade bort fat, udda muggar, krukor, bestick, bringare och sedan gick jag igenom alla skåp en gång till och efter det ytterligare ett varv. Ett urtjusigt fat som jag tänkte jag skulle ha vattenmelon på men som inte har hyst en enda skiva melon på de fyra somrar jag tillbringat i stugan. En fin grön skål som jag köpt på auktion som jag tänkte ha apelsiner på vid juletid men som aldrig har blivit använt. Några fula vaser åkte bort. Flera skålar i formpressat glas, det finns ingen användning för dem eftersom jag har salladsskålar så det räcker och blir över. Till slut åkte pryl efter pryl bort.

Även en fin salladskål i trä som jag verkligen gillar.

Men den är så bred att den inte får plats i ett vanligt köksskåp och jag har inte använt den de senaste tio åren. Alltså…jag vill inte samla på mig och det är så skönt att bara ha det jag använder. Nu är jag genomtrött, men jag måste baka en tårta till i morgon för då har jag bjudit in lite folk.

På måndag börjar Janne jobba igen.

Då blir det lite lugnare tempo. Fast jag håller det rätt högt ändå. Jag har till exempel slipat på mitt skåp för det gick inte att stänga dörren, jag har vädrat ytterkläderna och jag har fått Janne att skruva fast en magnet så att en av garderobsdörrarna går att stänga igen.

Full fart skulle jag säga.

Kärlek!

Det här inlägget postades i Wallebo. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till När saker äger en

  1. Tintomara skriver:

    Bra jobbat! Jag har så svårt att göra mig av med prylar, har t ex hur många udda muggar som helst! Läste om nån som vid köksrenovering plockade ner alla grejor i lådor och sen plockade upp dem igen allt eftersom de behövdes. Och massor blev kvar i lådorna och kom aldrig in i köket igen!

  2. eva skriver:

    Tinto: Jag känner att det i alla fall finns en förklaring till alla grejor jag hade: det att jag samlade på mig strax innan och efter att jag köpte stugan. Jag hade ju inte mycket och tog tacksamt emot det jag fick och kunde köpa billigt.

    Även om jag är runt sextio år hade jag ändå en sorts tanke om att det kunde vara bra att ha. Jag är tacksam för att jag fick det att fungera, men jag har nog känt att jag har samlat på mig saker jag inte haft någon nytta av.

    Det var tydligt att hela kroppen skrek på något sätt när jag började plocka i grejorna. Jag lovar på heder och samvete att jag tänkte ”inte en pryl-jävel mer kommer över min tröskel”. Fast det kommer det att göra, jag fattar det.

    Faktiskt var det nästan ett rus när jag väl började sortera. Janne hejade på mig, han har kanske mycket saker som rör bygg och annat, men i sitt hus har han inte mycket prylar. Det där i huset är nog inte genomtänkt på samma sätt som jag har gjort, men det han har fungerar.

    Vi är ju alla olika och jag vill inte säga att mitt sätt är det rätta. Det är fina saker, i mina ögon, som jag gjorde mig av med. Faktiskt ska jag plocka in det där blå fatet som jag skulle ha vattenmelon på, men resten får gå. Jag kan för tillfället inte ens komma ihåg vad det var jag kastade (lade i kassar som står i garaget just nu).

    Den idén som du nämnde, att plocka upp allt eftersom man använder, är ju toppen! Lite fint och extra och onyttigt kan man ju ha ändå, det är ju bara när det liksom samlas och jag blir smått tokig över att de prylar jag verkligen gillar inte ens syns.

    Kram!

  3. S-u skriver:

    Duktiga Eva… du kan fixa med ”allt”. Detta att du rensar i skåpen är BRA, det borde fler
    göra. Men… det du skall slänga (som står i garaget, som du skriver) varför inte lämna dessa saker till någon loppis? Det du inte vill ha mer, kan då hamna hos någon som vill ha det. Jag lärde mig att ”göra av” med saker när jag flyttade från hus till en liten lägenhet. Fortfarande efter sex år så går jag till Röda Korset ett par gånger i månaden och lämnar saker, som jag anser mig inte behöva mer. SKÖNT
    GRATTIS Eva! Jag har för mig att du fyller år snart eller idag kanske????
    Kram från S-u

  4. eva skriver:

    S-u:Nja…jag ger det till Erikshjälpen här i Bodafors. Tänkte jag i alla fall.
    Jag fyllde 61 år i går så varmt tack för grattishälsningen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>