Origami & Det Stora Äventyret

origami800

Igår gick jag och Lady Ekoslingan.

Eller mer rätt: vi skulle gå den men jag tappade bort mig. Vi var tvungna att omigen gå igenom en hage men den här gången kollade jag noga efter djur och såg inga och jag hade en flyktplan om det skulle gå åt skogen. Vi hade tur. Till slut stod vi vid Klinthult och då visste jag var vi var.

Innan dess plockade jag lite blåbär.

Det var så fridfullt. Jag släppte Lady och hon gick omkring några meter bort från mig innan hon lade sig i blåbärsriset och iakttog mig. Den fina hunden! Om jag sitter i min skrivhörna och sedan reser mig för att hämta en kopp kaffe och det tar för lång tid reser hon sig för att kolla var jag är.

Efter promenaden städade jag.

Det blir skitigt efter två hundar och ibland kan jag känna att jag inte vill att mina möbler ska solkas ner (de ligger varken i sängar eller möbler när vi kan se och på nätterna har vi kompostgaller för de rum där de inte får vara (för då hamnar Krut i soffor eller fåtöljer)). I det stora hela fungerar det bra.

Sedan kom Mona med två av sina barnbarn.

Mona är Saras svärmor. Någon gång i våras gav jag de två flickorna varsin bok och papper om origami. De har varit här någon gång för flera år sedan och då var de fascinerade av mina tranor som hänger här och där i stugan. De hade försökt vika en tulpan och inte fått till det. Själv har jag inte vikt några tulpaner utan jag är mer för lite enklare figurer. Men vi fick till det och jag berättade att en ny figur får man vika många gånger innan det sitter där och blir perfekt.

Lyckligtvis fick jag ihop det för de trodde att jag var en guru på det där och det vill jag ju inte ändra på!

Resten av kvällen var jag ensam och njöt med bok framför brasan samtidigt som jag i omgångar gjorde en glasstårta med blåbär. Janne kom efter en skjuttävling och den stackaren har småblessyrer både här och där. Ond nacke, en märklig knuta på en armen och jag vet inte vad.

Jag hade svårt att sova.

Det var fullmåne och den strålade i all sin glans.

Kärlek!

PS Det stora äventyret ska ske i eftermiddag, efter några veckors rekande ska jag promenera med Lady till Haraldstorp där Sara bor med sin familj. Det är bara på skogsvägar och knappt framkomliga stigar som jag ska gå. Håll en tumme att jag inte går vill.

Det här inlägget postades i Promenader, Wallebo. Bokmärk permalänken.