Pension

Fönster

På jobbet har jag fått erbjudandet att sluta den 1/1 2018 och få lön under ett år.

Ska jag våga? Helt ärligt hade jag min plan klar, men nu har allt vänts upp och ner. Mina föräldrar säger ”du är kry och duktig”, klart du ska fortsätta jobba (min mamma jobbade halvtid under några år för att få sjukbidrag och pappa gick i någon sorts halvtidspension när han var i min ålder). Mina yngre kollegor säger ”jag hade accepterat”. Janne säger något om att det är arbetsgivaren som vill tjäna pengar och att jag ”får ta av in egen pension”, jag har sagt att jag kan inte tänka ”jag ska inte gå för arbetsgivaren ska inte tjäna på mig, utan istället handlar det om jag vill gå i pension och om jag har råd”.

Janne är säger att vi kan flytta ihop och då blir det billigare.

Det blir det. Men vill jag? Han säljer sitt hus och flyttar till mig, det tycks vara en högkonjunktur på hus i Bodafors just nu. De går för flera hundratusen mer än när jag köpte för snart fyra år sedan. Helt krasst blir det kanske tusen kronor billigare om han flyttar till mig, men å andra sidan ökar också utgifterna. Fast det där sista löser vi fint, vi har alltid pratat om pengar och hur vi ska fördela om vi flyttar ihop.

Min chef nämner att hans föräldrar dog i min ålder och att han omvärderat saker och pengar.

Han sa också, när jag nämnde att jag ville tänka på saken, att de antagligen ville ha besked så fort som möjligt. Därför bestämde jag mig för att förhandla med hans chef istället.

På tåget hem från Kristanstad.

Ja, då satt där en snygg kvinna framför mig och jag sa ”du är så himla tjusig och snygg” – det var hon med matchande nagellack, tunika, smycken – ja, hela konkarongen. Inom fem minuter hade vi pratat oss samman och hon sa ”hoppa, ta erbjudandet”.

Vad säger ni som läser här?

Jag är 61 år, min pension blir inte hög, men jag skulle klara mig. Faktiskt kanske jag skulle kunna få ett deltidsjobb i Småland och spara pengarna jag får från min nuvarande arbetsgivare? Varför är jag så rädd för att säga ”ja”? I min ungdom tog jag alla chanser och jag har gjort allt från att plocka äpple till att städa, dirigera lastbilar och annat.

Lägenheten här i Bromölla vill jag behålla.

I alla fall fram tills mina föräldrar inte lever. Den går inte att hyra ut i andra hand och det vill jag inte heller (regler i föreningen säger att andrahands-uthyrning är förbjudet). Sara gillar att jag har den kvar när de här i Skåne och hälsar på.

Min strategi är att jag förhandlar med chefens chef.

Under tiden söker jag jobb i Nässjö och ska fila på CV idag. Jag ska försöka dra ut på det så att jag vet om det finns möjlighet till jobb. Men jag skulle gärna vilja ha alla läsares objektiva och subjektiva åsikt. Var gärna anonyma om ni vill det.

Hjälp mig i den här frågan!

1) Jag kan inte spara ihop ett kapital som jag kan ta av vid renoveringarna – det hade jag tänkt jag skulle börja med efter nyår när lägenheten i Bromölla då är betald.
2) Jag kan inte ge presenter som jag har gjort hittills.
3) Min pension blir 3000 kronor lägre i månaden innan skatt i jämförelse om jag går i pension vid 65.
4) Jag kanske kan fixa något deltids- eller tim-jobb i Småland, trots allt har jag alltid lyckats ragga jobb som städerska, vårdbiträde, kassabiträde, plocka frukt och med mera.
5) Jag vill inte sälja lägenheten i Bromölla så länge mina föräldrar lever, jag tänkte att jag måste åka och städa till dem en gång i månaden och Sara vill ju bo här när hon och hennes familj hälsar på. Kostnaderna totalt för Bromölla skulle bli ungefär 2600 i månaden.
6) Jag tror jag skulle älska att bo i Småland jämt. Amortering, ränta och drift skulle gå loss på cirka 4000 i Småland (det har ännu aldrig hänt, men jag har heller aldrig bott där under en längre tid).

Och varför är jag så jävla ängslig att ta steget fullt ut? Att hoppa?

Om jag hade fått två års lön hade jag sagt ”ja” utan att tveka.

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Pension

  1. Tintomara skriver:

    Svårt. Jag gillar att vara pensionerad, fast jag gillade mitt jobb också. Däremot är jag mer tveksam till samboskapet, hur underbar Janne än är. Du behöver vara för dig själv och bor han där blir du det mer sällan. Hans barn får då ditt hem som ”föräldrahem” när de kommer på besök. Lite skillnad mot nu. Vad pengar beträffar – har du glömt ditt andra yrke? Du är massör!
    Det vore bra för dig att slippa oregelbundna arbetstider. Det är inte nyttigt för nån. Så på det stora hela tycker jag nog att du ska ta förtidspension. Har aldrig hört om nån som ångrat det!
    Din chef vill bli av med dig låter det som. Dra upp att hans göräldrar dött i din ålder! Det säger allt. Dina gener är bättre än hans – dina föräldrar lever ju än! Och där har du nästa problem. Men det är inte bara ditt problem! De har en son också! Hur långt bort bor han? Du måste tala med honom om deras problem! Att du städar ett par gånger i månaden räcker ju inte. Och vad gör du när du inte kan cykla p g a vädret?

  2. eva skriver:

    Tinto: Jag känner mig så övergiven på något sätt i det här med att ta detta beslutet. Jag är glad att du kom med din åsikt.

    Janne, jag vet inte där heller. Jag behöver definitivt vara ensam. Janne är nog för att flytta ihop, hans hus är på tok för stort för honom enligt han själv och det blir ju lägre kostnader med mitt hus.

    Chefen..ja, jag kände detsamma som du skriver. Trist.

    Våga. Ska jag våga? Det kan ju bli en vinst. Jag kan ju få ett jobb i några år i Småland och samtidigt under ett år ha två löner och chans att spara.

    Jag vet varken in eller ut. Jag har skickat iväg ett mail till chefens chef. Får se vad hon svarar på min önskan om lite mer förmåner än ett år.

    Tack för din kommentar.

  3. E skriver:

    Jag instämmer med det Tintomara skriver! Tänkte också på det där med massör, du har ju ditt extrarum som du inte fixat till ännu. Ha mottagning hemma?
    Och flytta ihop med Janne, visst en tusenlapp billigare är ju en tusenlapp men… Ditt behov av ensamhet då? Och hundarna? Och hans barn? Och hans saker?
    Men du är ju en sån människa som mår bra av att vara ledig och få göra det du själv vill. Hoppa!

  4. eva skriver:

    E: Får jag svära? Jag är så jävla glad att du och Tinto kommenterade, det känns som om jag står ensam i detta (och det gör jag ju) men med lite support från er. Flytta ihop med Janne? Nja, vet inte – det får bli ett annat beslut. Driftskostnaderna blir ju inte mindre för att han flyttar in. Jag dras dessutom med i hans hektiska energi.

    Och hundarna, ibland är jag så trött på hur de skitar ner.

    Hoppa? Ja, kanske. Jag förhandlar nu men jag tror inte det går igenom. Tack för din åsikt.

  5. Bonita skriver:

    Jag har så svårt att råda dig . Tycker iaf du ska fundera på om du klarar ekonomin ensam innan du bestämmer dig med tanke på ditt behov av ensamhet. Kan det behovet fyllas på annat sätt om ni flyttar ihop?

  6. Tintomara skriver:

    Sambo eller särbo? Så länge du har lägenheten kan du sticka dit ibland… men det är ju ett ekonomiskt avbräck för dig att betala för två boenden. Resorna blir väl lite billigare när du är pensionär. Men man vet ju aldrig hur länge man är frisk och orkar. Jannes hus är för stort, men det är en sak för sig. Undrar om hans prylar får plats hos dig? Du vill ha luftigt och rena ytor. Ingen lätt ekvation! Massageklinik i extrarummet är en strålande idé.

  7. eva skriver:

    Bonita: Nja…behovet kan nog inte fyllas om vi flyttar ihop. Då blir det ”åh…hinner jag njuta innan han är tillbaka” – jag känner mig själv allt för väl om det. Jag räknar som om jag skulle bo själv. Flyttar jag upp och Janne är hos mig så gott som jämt kommer jag att be om en gemensam matkassa annars håller inte min budget.

    Pengar är viktigt, inte sant?
    Men friheten?
    Bo i Småland.

    Åh…jag vet inte.

  8. Ingrid skriver:

    Hej Eva
    Tror du måste bestämma dig för att prioritera dig själv. När jag läser dina argument/punkter så är det andras behov som går före dina. Våga vara självisk för en gång skull. Hälsningar Ingrid

  9. Anonym skriver:

    Nej, jag tycker inte att du ska acceptera en ynka årslön för att gå i tidigare pension. Det är på tok för lite. Vet att det finns människor som fått betydligt mer när de blivit uppsagda på samma företag. Så kräv mer, annars får de säga upp dig och då får du garanterat mer. Vad är det för chef du har som nämner sina föräldrars död i det sammanhanget och försöker stressa dig att tacka ja? Låter ju helt absurt! Sen är ju frågan om du vill vara kvar under sådana omständigheter? Livet är ju inte bara pengar.

  10. S-u skriver:

    Kära Eva… jag vet hur stort ditt ensamhetsbehov är. Tänk efter riktigt ordentligt om du klarar att bo ihop med någon hela tiden. När Jannes energi är på topp och vill hitta på så mycket, ja, men just då skulle du vilja ha några timmar, dygn för dig helt ensam.
    Janne och du har den bästa tiden ”just nu”. Ni är från varandra och sedan längtar ni efter varandra. Ni gör bara de saker ni båda tycker är kul att göra tillsammans. Stor lycka behöver inte vara att ”flytta ihop”, njut av vad du har just nu Eva och sedan fattar
    du klokt beslut i pensionsfrågan.Kram S-u

  11. Maria skriver:

    Ok spridda åsikter: sälj lägenheten och lev gott i huset och fortsätt vara särbo med Janne, går säkert att bo på hotell i Bromölla när du hälsar på där. Man har väl rätt till A-kassa efter avgångsvederlagstiden, du förbinder dig väl inte att börja ta ut pension utan kan välja att timjobba o komplettera med a-kassa? Spännande tider i alla fall, önskar dig all lycka!

  12. Nori skriver:

    Klarar du ekonomin så hoppa! Du kan kanske förhandla fram nån extra månadslön med arbetsgivaren?

    Kolla sedan möjligheten att bli god man och förvaltare, det passar nog dig. Kontaktperson och avlastningsfamilj kanske också? Läxhjälp via nätet är också bra extraknäck.

    Du är ju vab vid budget och borde kunna lägga en efter din nya inkomst. Testa och se.

    Men flytta inte ihop av ekonomiska skäl, då är det bättre att du fortsätter jobba.

  13. Helen skriver:

    Trogen läsare, sällan kommenterare. Tack för att jag får följa dig!
    Jag tycker absolut du ska säga ja! (också bra att du försöker förhandla fram en bättre deal) Tänk att inte behöva passa jobbtider utan äga din tid själv, det tror jag du verkligen skulle njuta av. Även om du tar ett jobb i Bodafors kanske det kan bli mindre än heltid?
    Du ör tydlig med att du inte vill sälja lägenheten, men jag tycker ändå du ska överväga det. Har förstått att den nästan är lånefri (imponerande!) så gissar du får loss en hög pengar vid försäljning. De kan du ha som renoveringsfond till Bodafors, och kanske till lite guldkant också? När du är i Bromölla, tex för att städa hos dina föräldrar, bo på hotell eller testa Airbnb, det finns några sådana möjligheter till boende i Bromölla såg jag när jag kollade snabbt. Tycker heller inte du ska känna ansvar för att Sara med familj ska ha någonstans att bo när de besöker Skåne, det får de lösa med att bo hos somna vänner, eller så får de också ge sig in i airbnb-branschen :) De 2600 kr som lgh kostar dig per månad motsvarar nästan ditt inkomsttapp på 3000 för att gå tidigare i pension.

  14. AnnA skriver:

    Hej Eva!
    Vilket tillfälle du har fått! Och många bra råd från andra läsare.
    Först måste du fråga dig vad som är viktigast i livet. Pengar eller tid?
    Utifrån det jag läst och förstått under alla år, är ostyckad tid bland det värdefullaste för dig. Det hade du fått oceaner av!

    Angående ekonomin är du en fena på att få pengarna att räcka, så den biten tror jag inte är något problem. Dock håller jag med de som säger att du ska sälja lägenheten. Marknaden är god för försäljning nu. Och pengarna kan du investera så du får lite avkastning under pensionstiden. Finns ingen anledning att ha 2 boenden som pensionär. Och det var väl inte den ursprungliga planen heller?
    Du får nog tänka på vad du vill och bli lite mer egoistisk!
    (läs bra för dig och inte alla andra)
    Hade jag fått denna chansen hade jag nappat alla gånger! Tvivlar inte på att du hittar möjligheter att tjäna lite extra om du vill.
    Angående flytta ihop, hade jag väntat med det tills jag landat i mitt nya pensionärsliv.

    Så, lyssna på hjärtat och fråga dig vad som är viktigast för dig!
    Lycka till med förhandlingarna <3

  15. EvaP skriver:

    Tinto: Tack för input. Du har helt rätt, jag tror nog att jag skulle ha den som en sorts ”backup” och åka ner för att njuta av ensamheten på ett annat sätt. Fast…jag kanske itne behöver det, det kanske blir lite lugnare när jag är i Småland jämt? Hur som haver, min plan var att behålla lägenheten tills mina föräldrar inte finns kvar, men då var det med tanke på att jag skulle ha en annan ekonomi. Huvudet har haft kaos, men det har börjat bena ut sig en aning. Jag älskar att få input i viktiga frågor från andra. Bland annat har dina ord ”ingen jag känner som har gått i förtida pension har ångrat sig”.

    Ingrid: Tack för input. Fler än du har sagt på det sättet.

    Anonym: Jag tro inte jag blir uppsagd om jag tackar nej till erbjudandet, jag tror att det är ett erbjudande som kommer vart femte år. Kanske. Det vete faen. Jag har i alla fall bestämt mig för att förhandla med chefens chef. Vi har ju nyligen fått en ny chef och jag tror att han inte är speciellt förtjust i mig, det känns verkligen som om han vill ha bort mig med sina kommentarer om ”jag är impad över att du och Anki hänger med” och ”jag har omprioriterat mina värderingar” när vi pratade om att det handlar om pengar samt lite andra kommentarer. Jag saknar min gamla chef något alldeles förfärligt. Tack för input. Jag hoppas på att jag får mer än ett år, i så fall går jag mer än gärna. Tid! Tänk att få lite lugn och ro istället för den press vi har på jobbet nu.

    S-u: Tack för dina åsikter. Just nu räknar jag på att jag ska leva ensam, om jag och Janne flyttar ihop så får det bli ett helt annat beslut.

    Maria: Spännande tider! Ja, det börjar känns så. Det finns massor av möjligheter. Kollegorna jag jobbar med idag säger ungefär som du ”sälj lägenheten och försök få ett deltidsjobb i Småland”. Det är spännande tider. Det är bara det att allt kom så plötsligt och huvudet är i en enda röra. Jag ska bestämma mig, men just nu ligger bollen hos min arbetsgivare.

    Nori: Tack! De flesta ligger nog på din linje och som extrajobb tackar jag extra för din input, det var inget jag tänkt på. Jag ska räkna på att jag ska bo ensam och om jag flyttar ihop med Janne blir det nästa stora beslut. Jag förhandlar just nu med arbetsgivaren och de ska återkomma. Jag har bett om två år, men hoppas i alla fall på ett år och åtta månader för då hinner jag bli 63 och det accepterar jag direkt. Jag tror att jag får stämpla efter några månaders karens. Fast ett deltidsjobb hade varit perfekt! Hade älskat att vara god man, måste ta reda på lite mer om det. Tack!

    Helen: Tack för dina åsikter. Jag kan faktiskt bo hos mina föräldrar, de har ett stort hus. Beslutet att sälja tror jag får vänta tills det här första beslutet är klart, precis som att flytta ihop med Janne. De flesta säjer ”sälj lägenheten, sök ett deltidsjobb och hoppa”. Huvudet är en enda röra just nu, men långsamt börjar det utkristallisera sig en idé och en ny plan. Det var nog mest att den gamla planen var så säker och kristallklar att jag har svårt att vända mig från den.

    AnnA: Märkligt. Jag ger jämt rådet ”lyssna till ditt hjärta” när unga människor kommer i min närhet och vi pratar om utbildning och livet i allmänhet och så glömmer jag det rådet själv. Jag tro jag först får räkna på att jag har kvar lägenheten och sedan om jag ska sälja den och allra sist om jag ska bli sambo med Janne. Jag tänker också på att det är första gången i mitt liv som jag kan slappna av. Sara och Oskar säger ”gå” och ”hoppa”. Först trodde jag att Sara såg att hon skulle få barnvakt, men jag tror hon menar från hjärtat att jag ska njuta. Det enda jag inte kan få är chansen att spara den summa jag tänkt nu är lägenheten blir betald till nyår, jag hade ju tänkt att spara i tre år innan jag går i pension.

    Ha det gott. Du får veta framöver vad beslutet blir. Jag har förstås förhandlat med min arbetsgivare och de har bett att få återkomma.

  16. Kristin skriver:

    Jag som hyser en orimlig skräck för att inte skrapa ihop en tillräcklig pension för ett behagligt liv bör den tiden kommer skulle också tveka, även om tid är det lyxigaste än allt. Men som det skrevs här ovan, om du säljer lägenheten matchar ju den kostnaden den sänkta pensionen så.. håller tummarna för att din förhandling blir framgångsrik och att du hoppar. ❤

  17. Ann-Sofie skriver:

    Skicka reiki till att det högsta bästa sker. Lycka till! Tack för att jag får följa eva.monkeytoys.com

  18. eva skriver:

    Kristin: Ja..du..jag är skräckslagen! Dessutom är alla runt om mig som säger ”hoppa” två i hushållen och jag är ensam. Att flytta ihop med Janne kanske jag göra – men det får bli ett beslut för sig själv. Det kanske låter som om jag behållar lägenheten för Saras skull och för att städa åt mamma, men det är nog i till största delen jag själv som inte riktigt vill släppa den. Faktiskt är det mest att jag inte hinner spara ihop något kapital som det var tänkt som oroar mig mest. Å andra sidan, jag skulle äääääääääääälska att vara ledig och pyssla i trädgåden, att hämta Walle i skolan, att liksom bli utvilad. Men jag får se, jag har förhandlat med chefens chef och väntar på hennes svar.

    Ann-Sofie: Vart och kärleksfullt tack, jag säger själv högt hemma ”hjälp mig att fatta bästa beslutet”. Kanske ska jag ibland sluta försöka styra upp mitt liv då och då och låta universum leda mig rätt? Jag tycker mig ha sett tecken på vart jag ska gå.

  19. Morelia skriver:

    Hur ser erbjudandet ut? Jag kan kolla upp och jämföra vad mitt företag brukar erbjuda (det brukar vara bra erbjudanden. Dock erbjuder vi alltid den ev blivande pensionären att få träffa en pensionsrådgivare innan personen bestämmer sig. Då får man hjälp att räkna. Det tucker jag att du ska be om. Finns tex via Söderberg & partner. Du ska inte behöva bestämma dig snabbt!

  20. Sparkling skriver:

    Sist på bollen: jag tycker du ska:
    a. Tacka ja!
    b. Sälja lägenheten. Om den kostar dig 2600 och du får 3000 mindre i pension per månad så blir ju det ekonomiska avbräcket inte så stort.
    c. Inte flytta ihop med Janne, i alla fall inte av ekonomiska skäl. Du skriver så ofta om hur härligt du tycker det är med egentid och ostyckade dagar och att du har behov av att vara ensam ibland (hög igenkänningsfaktor hos mig). Allt det är ju så mycket svårare att få till när man bor ihop med någon (talar av egen erfarenhet), och även om man har en förstående partner (det har jag och det tror jag din Janne också är) så blir det inte riktigt samma sak när man liksom måste skapa arrangemang för sitt ensamhetsbehov, enligt min personliga åsikt då. Sen finns det såklart andra fördelar med att bo ihop, men jag tycker inte ekonomin ska vara det som ska få vågskålen att tippa över.
    Lycka till med vad du än bestämmer dig för! <3

  21. maria skriver:

    Hinner inte läsa de andra kommentarerna så det kanske blir dubbelt upp av vad någon annan skrivit. Men, såhär brukar jag göra: gå en promenad (utan hundar), kanske till och med flera. Fråga ditt hjärta vad som är bäst för DIG. Tänk inte intensivt på det, utan låt en känsla växa fram, låt det ta den tid det tar. Ibland har du svaret där på en gång, ibland tar det några promenader innan du litar på vad du hör. (Vad som är bäst för dig brukar dessutom ändå vara det som, på sikt, är bäst för de andra också. Kör du över dig själv kommer det ändå i slutändan att gå ut över de andra och tvärtom.) <3

  22. eva skriver:

    Morelia: Jag har ”gått förbi” min chef och har skickat ett bud till hans chef (dock med hans vetskap). Vi får se hur det blir. Jag vet vad andra har fått och jag bryr mig inte så mycket om det, viktigast är att jag ror hem ett erbjudande som fungerar fint för mig. Det räcker att jag redar mig.

    Sparkling: Tack! Jag behöver verkligen input från alla och gärna i den form som du ger. Jag har skickat ett moterbjudande till arbetsgivaren och får se vad hon säger och ger för motbud. Jag har räknat och försökt förutse hur det blir och vet var den magiska gränsen går. Lägenheten tar jag beslut om när jag har landat i detta och att flytta ihop med Janne är ett beslut för sig själv. Tack för input! Ja, Janne är hänsynsfull. Han tror sig förstå mitt behov av ensamhet, men det gör nog bara den som verkligen har det behovet.

    Maria: Jag har några dagars ledigt stugan och Lady måste vila med en skadad tass, så jag ska promenera utan hund (tror jag). Jag har försökt känna efter, men det är så rörigt i bröstet och i hjärnan att jag omöjligt kan känna just nu. Hoppas det lugnar ner sig i kroppen när jag kommit till Småland. Tack för din input!

  23. Caroline skriver:

    Jag skulle tacka ja direkt (efter att jag förhandlat till mig lite mer pengar, precis som du gjort.) Jag skulle sälja lgh i Bromölla och låta brorsan ta hand om föräldrarna ett tag. Jag skulle inte flytta ihop med partnern direkt utan först bo själv och se hur livet ter sig utan skiftarbete. Men, det är ju med tanke på mina förutsättningar. Man kan alltid skaffa ett annat jobb precis som du säger.

    1. man måste inte renovera. har man tid så kan man göra det billigt, och om det verkligen krävs pga skada får man förhoppningsvis ut lite på försäkringen.

    2. tid är den finaste presenten du kan ge människorna kring dig.

    3. jag har levt på minimalt med pengar de senaste åren. jag är lite oroligare än förr men njuter mer.

    4. eller frilansande konsult inom it? jobba hemifrån!

    5. ska du verkligen behålla en bostad för andra människor skull? dina föräldrar kan få hjälp av kommunen (och vill de inte så slipper de) och din dotter kan bo på hotell.

    6. det tror jag också!

  24. eva skriver:

    Caroline: Tack, jag älskar de där kommentarerna om hur du skulle göra – det där att det är jag själv som måste bestämma har jag ju redan förstått. Det är mitt sätt att fatta beslut, jag hör om hur andra tänker och på så sätt får jag input och redan har jag fått många grejor som jag inte tänkt på tidigare. Till exempel skrev Tinto något om ”jag har aldrig hört talas om någon som ångrat att de gått i pension tidigare”. Dessutom kan jag, utan någon som helst oro, hoppa in än här och än där. Nu såg jag att de sökte personal under de tio till elva dagar det är en mässa i Jönköping, Rusta önskade butikspersonal och Jysk behövde till sitt callcenter. Fast det är inte läge att söka nu för jag kommer hur som haver inte loss förrän den 1/1.

    Det där med att renovera.

    Åh…jag slits med det kök jag har nu och all input jag får av andras bloggar, av Ikea och annat. Köket fungerar, jag måste inte renovera. På något sätt har det hänt även saker på insidan av mig under den här veckan, den där hetsen som finns i livet nu när jag flänger och far, jobbar och får allt mer ansvar och sälla beröm men alltid lite skit från här och där (istället för att de frågar ”hur gjorde du här, kan vi ändra på något i instuktionerna). Jag tror att jag hade älskat lugnet. Älskat att ha Lady och ut på promenader, plocka svamp och sedan tända en brasa och njuta – fast jag vet ju inte, jag har aldrig varit ledig på det sättet någonsin.

    Tack för din input, jag älskar den!

Kommentarer inaktiverade.