Jag

Vi har färg på tånaglarna

Det handlar om mig.

Ska jag eller ska jag inte anta erbjudande. Chefens chef, som jag verklige gillar, ska höra av sig med ett motbud. Det jag bad om får jag antagligen inte, men kanske ett mellanting. Någon skrev att de får säga upp mig, men det handlar antagligen inte om det och inte heller om indragningar. Å andra sidan har ingen annan på företaget fått erbjudandet mer än jag och den andra kvinnan som arbetar i gruppen. Det kan ju vara så att vi fick det först och att andra får det senare. Inte vet jag, det handlar just nu bara om att jag ska ta ett beslut när jag får ett moterbjudande. Mitt liv liksom.

Jag kan nog ana varthän mitt beslut lutar, men jag måste fundera mer.

Det handlar om pengar. Hur mycket förlorar jag? Hur mycket vinner jag på att stanna kvar? Hur viktigt är det att spara ihop en rejäl buffert? Ska jag ha lägenheten kvar? Att flytta ihop med Janne får vara ett nytt beslut, eller som Anna skrev att känna in mitt nya liv i första hand. Sälja lägenheten får komma som ett beslut för sig när jag har bestämt mig för att tacka ”ja”, blir det ett ”nej” från min sida behåller jag förstås lägenheten.

Något jag inte förstår är att jag sätter upp mardröms-scenarier om hur hemskt det ska bli om jag tackar ja.

Istället för att se det som ett äventyr, som en nystart, som en chans att ta det lite lugnt för en gångs skull. Jag kan tänka mig någon månad i lugn och ro för att sedan, förhoppningsvis, ett deltidsjobb eller vikariat. Det skulle kunna bli hur bra som helst. Dock, efter alla fina kommentarer har karusellen i huvudet stillat sig något. Jag har börjat urskilja varthän det lutar, men mycket återstår och jag har bett chefens chef om att vi ska hålla det för sig själva tills något är klart. Just nu kan jag bara räkna och fundera för att ta ett beslut när jag får ett motbud.

Men tänk om det blir lite som jag tänkte mig.

Jag kan hämta Walle från skolan, ta hand om Helmer när han är sjuk, gå i skogen var och varannan dag, tända braskaminen varje mörk kväll, baka bröd och så kanske jag kan jobba då och då som timanställd personlig assistent, som god man eller på ett callcenter som just nu söker personal. Tänka sig! Fast nu kan jag bara vänta.

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Jag

  1. AnnA skriver:

    Sist men inte minst skall man inte underskatta vad mer tid gör för ens hushåll.
    Med mer tid kan du ägna en större tid åt att odla ätbart och ta tillvara vad det och naturen ger. Det ger en ofantlig glädje, som jag tror du delar med mig och en billigare matbudget :)

  2. eva skriver:

    AnnA: Jag har funderat nu under dagen att ”många bäckar små gör stor å” och jag skulle kunna öka ut landet och när jag är där kan jag vattna dagligen och rensa ogräs. Nu får jag liksom anpassa allt till när jag är där. När det gäller matbudgeten, om jag nu väljer att ta erbjudandet, tror jag Janne gärna rar in ett och annat rådjur- om inte hela utan lite kött. När jag är själv äter jag mest vegetariskt och det är billigt. Sedan har jag tänkt på andra alternativ att dra in pengar, men det nämner jag inte här. Det finns ju faktiskt en hel del som jag skulle kunna göra. Men…jag väntar på ett motbud och det är inte alls säkert att det blir som jag önskar innerst inne.

  3. Jessica skriver:

    Kolla upp så att du har rätt att skaffa ett vikariat el dyl under tiden du får ut lön. Värdelöst om lönen från arbetet du lämnar stryps.

  4. eva skriver:

    Jessica: Jag har rätt till annat jobb under tiden, dock inte hos konkurrenterna.

Kommentarer inaktiverade.