Tankarna

funderingar

Jag funderar och vänder och vrider på alla tänkbara situationer.

Det svänger kraftigt. Jag fortsätter att jobba, jag tar emot erbjudandet och så vidare. Det handlar om pengar. Förstås. Sedan tänker jag på t.ex. fina Barbro som har värk och ont i hela kroppen, jag tänker på en människa jag mött som mist sitt barn och andra elände och inser att jag är en mycket lycklig lottad människa. Jag fortsätter att vänta på besked och i morgon åker jag till stugan i Småland!

Där väntar Janne med kramar och kärlek.

Och jag tänder braskaminen och han kommer med hundarna efter jobbet. Lady har skadat benet men tursamt var det inte brutit, då hade hon nog inte fått leva längre. Jag fasar verkligen för den dagen när den kommer. Janne har ett ärende i morgon kväll och jag tar Krut och går en runda medan Lady får vila hemma hos mig på tjocka mattan. Jag inser hur lycklig jag är – med Janne, med stugan, med livet. Hur viktigt är pengar? Så länge jag kan köpa mat dagen innan lön är jag nöjd. Faktiskt.

Behöver jag renovera köket?

På riktigt? Jag som är så jävla miljömedveten! Nej, det är inte viktigt. Köket fungerar fint. Men jag tror nog att jag, som är så envis och seg, ska få ihop pengar till ett annat kök. Om jag ska bo där från nyår och fram till jag dör så vill jag ha det fint. Jag ska nog komma på något, ge mig tid så kommer råd. Fast först måste jag bestämma mig.

Janne nämnde att med pengar som räcker precis kan jag (vi) inte göra något extra.

Det gjorde mig lite orolig, men så funderade jag på vad vi skulle göra och vad vi har gjort som var ”extra”. Faktiskt inte mycket. Varken jag eller Janne är speciellt förtjusta i att äta ute, istället gillar vi hemlagad mat. Jag har ingen önskan att resa, jag har verkligen försökt för det gör ju ”alla”, men jag trivs med att vara hemma. Jag har inget behov av något häftigt. Att vara i trädgården, gå långa promenader, leta efter svamp, baka bröd, pyssla med barnbarnen – ja, det räcker fint för mig. Utan att hyckla åker jag helst till Småland för att bara vara där, till och med att åka och handla i Nässjö kan jag känna som slöseri med min tid. Om jag väljer att tacka ”ja” så kanske det där sista känns bättre.

Det som jag lägger pengar på och som är extra lyxigt är nog krämer till ansiktet och kroppen.

Ok, jag lägger ner en del på mat är jag är i stugan, eller mer rätt så är det kryddor, olivolja och annat lyxigt. Johanna sa att jag har ett ”äventyr” framför mig – ja, kanske är det så. Om jag nu vågar hoppa, om jag vågar ta chansen. Tro inte att jag går med blinda ögon in i detta. Jag får stämpla efter karensmånaderna efter et att min anställning tar slut. Jag kommer alltså att vara anställd fram till ett datum och efter karenstiden kan jag stämpla (cirka 45 dagar).

Om jag nu får ett bra besked.

Jag hoppas att det blir så som jag drömt om de senaste dagarna, men om jag fortsätter jobba så är det också något som gläder mig i tanken. Fast nu är jag på jobbet, i morgon bitti tar jag tåget till Kristianstad, byter till Hässleholm, köper en kopp kaffe, reser vidare till Alvesta där jag byter till tåget mot Bodafors. Sedan är det bara att vänta på motbudet.

Kärlek!

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.