Storesjön

storesjon

Jag tänkte gå en promenad utan Lady för att hon skulle få vila sin stukade ben.

Fast hon såg på mig på ett sätt att jag kunde inte gå utan henne. Vi gick en lätt väg bland annat förbi den del av Storesjön som har Bodafors badplats. Det gick bra, hon haltade inte men jag iakttog henne noga och kanske hade hon en något ojämn gång.

Under promenaden intog jag alla de tre gym som finns här i området. Kul!

Fast några intressanta raider har jag ännu inte hittat. Nåja. Efter maten har vi varit ute en sväng och kollat på älgtorn, någon gång då och då kan jag uppskatta de turerna för jag är med Janne. Här i området åker gärna jägarna runt och kolla och letar efter älgar, rådjur och annat. Vi tog en sväng till Haraldstorp för en kaffe. Sara berättade då att i går kväll, när vi var och lyssnade på Charlotte som spelade fiol på fiket, satt jag precis bredvid Jannes före detta fru.

Generellt är jag dålig på att känna igen människor.

Jannes före detta fru har jag mött två gånger på de här fyra åren och ingen kan klandra mig för att jag inte kände igen henne, men fy vad det känns lite ”kymigt”. Om hon kände igen mig så tänkte hon säkert ”vilken mallapa”. Usch och fy för de där mötena där jag inte har en aning.

Jag har renskrivet ett kapitel till min barnbok och lagt en lite blek synopsis till en annan bok.

Kanske jag kan komma igång om jag har fler skrivarsession med Kerstin? Fast nu ska jag sätta mig och läsa en deckare jag lånade på bibblan här i Bodafors. Janne läser den boken som handlar om jägarexamen (den som jag sa jag skulle ta innan jag flyttar upp). Det har inte varit möjligt för mig eftersom jag arbetar skift och flänger och far mellan Skåne och Småland, men om jag slutar jobba vid årsskiftet är det fullt möjligt. Tänka sig!

Kärlek!

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Storesjön

  1. Tintomara skriver:

    Jag är också dålig på att känna igen folk. Inte de jag känner väl eller träffar ofta, men andra. Pinsamt. Jag känner mig sällan obekväm socialt utom just när nån känner igen mig och jag inte vet vem det är. Har så svårt erkänna det, usch! Försöker hålla god min och i skallen snurrar det febrilt…
    men… Jannes fru, hälsar de inte på varann om de möts? Han borde väl presenterat er för varann?

  2. eva skriver:

    Tinto: Janne var inte med i onsdags kväll. Jag var där med Sara och Oskar. Janne presenterade oss en gång för flera år sedan när hon gick förbi och så har vi setts när Jannes svärson bjöd på kalas (då satt vi långt i från varandra och jag tog bara i hand och hälsade som hastigast).

  3. Tintomara skriver:

    Aha, då förstår jag. Hoppas hon gjorde det också! Eller inte kände igen dig!

  4. EvaP skriver:

    Tinto: Jag hoppas hon inte kände igen mig, men med facit hand kan jag nog säga atthon gjordet det. Har bett Janne förklara för henne, men han säger att han struntar i det. Jag gör nog också det idag, det blev bara en sådan överraskning.

Kommentarer inaktiverade.