Mitt i natten

rodbeta

Tågen var inställda igår förmiddag.

Jag hade planerat att åka med morgontåget och därför tömt kylen som jag brukar, men det var bara att knata hem efter nattpasset och sova. Det blev därför ingen riktigt frukost och hela kroppen protesterade genom ett obehag. Det späddes dessutom på av allt som händer på jobbet och min framtid.

Jodå, jag har en framtid även om jag är 61 år.

Janne, Finaste Älsklingen, mötte mig på stationen. Alltså, bara en sådan sak får mig att börja lipa. Brasan var tänd och hans ”jag hann inte, det blir bara hamburgare” kändes som en lyxmiddag. Det var skymning när jag kom fram. Han hade klippt sig, hans före detta fru är frisör och han klipper sig där – han gjorde som jag bad honom om och berättade för henne att jag inte känt igen henne när vi satt bredvid varandra för några veckor sedan. Tydligen var det ingen fara, hon hade däremot känt igen mig. Jag är generellt dålig på att komma ihåg folk och jag utgår alltid från att igen vet vem jag är.

Skönt att det blev uppklarat i alla fall.

Min oro var stor under kvällen. Fast Janne, som vet allt, lugnade mig med att jag kan sälja lägenheten och hämta in lite trygghet där. Hur det sedan blir med mitt jobb – ja, det vet jag inte. I sista stund kopplade jag in facket och ordföranden kom till mitt jobb 5.30 i går morse, strax innan jag skulle sluta passet. Tänka sig att han gjorde den ansträngningen för mig. Jag skickade sedan ett sms till Ankan på jobbet och bad henne också kontakta honom. Inte har jag behövt eller känt till riktigt alla turer som sker i det läget som jag befinner mig i nu.

Sedan är det inte så enkelt, känns det som – det är ett litet limbo där – att om jag säger ”nej tack” till ett erbjudande från arbetsgivaren så går jag tillbaka till mitt jobb. Det som tycks vara enkelt, och som jag lutat mig tillbaka på, är inte självklart.

Och så till lugnet.

I natt sov jag gott, men Lady var dålig och ville ut. Jag var uppe tre gånger i natt för att hon skulle kräkas eller kanske mer rätt hosta. Jag letade rätt på en ficklampa och tog mig en titt på trädgårdslandet. Jag vet ju inte om mina betor kan växa sig för stora och jag ville ta en titt. Om någon vet om det är så att jag kan låta betorna stå kvar i jorden under hösten så kommentera gärna. Kanske måste jag plocka upp dem nu? Jag drog i alla fall upp en mitt i natten när jag ändå gick där i min trädgård i Jannes stora tofflor och i min rosa morgonrock.

I morse vaknade jag med ett lugn i kroppen.

Både fysiskt och psykiskt. I Bromölla gör jag sällan det. Här i Bodafors är det ofta på det sättet och speciellt när jag kommer upp första natten. I Bromölla jobbar jag och tar mina långpromenader, fixar lite med tvätt och annat – men mer hinner jag sällan. Stressen sprutar ur öronen på mig. Jag brukar ge mig ut med Lady här i stugan också, men idag har jag bestämt att bara vara hemma. Damma, dammsuga, fixa, flytta, pyssla, rensa…och så kommer Janne i eftermiddag när han slutat jobba för dagen.

Jag vill inte lämna stugan men jag skulle behöva lite grädde och ägg för jag ville göra tunna pannkakor och bjuda på det med sylt och grädde när han kommer.

Fast nu ska jag kolla mailen och se om jag har fått något besked.

Kärlek!

2 reaktioner till “Mitt i natten”

Kommentarer inaktiverade.